Svar på frågor, del 2.

Jag får intrycket att du har hög samhällspolitisk moral; noga med att följa dina principer och dylikt. Är du noga din moral på samma sätt i vardagslivet? Går det hand i hand?

Jag skulle säga att jag är noga med min moral i merparten av alla fall. Framförallt genom att jag försöker bryta ner mina fördomar mot olika grupper. Det kan dock vara knepigt att avgöra eftersom folk har så olika uppfattningar om hur man bör följa sin moral. Vissa skulle t.ex. kalla det dubbelmoral att jag är emot konsumtionssamhället men äger en smartphone, men eftersom jag ställer mig emot konsumentmakt som politisk metod så tycker inte jag det. Man måste å ena sidan vara sann mot sig själv och sina värderingar, men det är även så att vi lever i ett samhälle som avgör mycket hur våra liv ser ut.

Har du starka åsikter även i några andra ämnen än de som du skriver mycket om på bloggen? Isf, vilka?

Nja, det skulle jag inte säga. Detta är ju ingen ämnesblog på det viset utan jag skriver om det jag finner relevant för tillfället. Sedan har jag ju åsikter om typ musik, film, kläder och så vidare som jag inte låter ta så stort utrymme här, men jag skulle nog inte kalla detta för ”starka åsikter” eftersom det sällan handlar om något jag blir upprörd över. Vissa ämnen är också för komplexa för att ge sig i kast med, såklart, men jag kan inte komma på något på rak arm.

Du skriver ibland att du inte är så jättesocial. Har det alltid varit så? Är du mer blyg, ointresserad eller bara väldigt selektiv med vilka sociala sammanhang du trivs i?

Jag har ett ganska litet socialt behov och jag har nog tyvärr ett visst människoförakt som visar till fula tryne till och från när jag inte orkar med folk. Jag skulle väl inte kalla mig själv för ”selektiv” för det är inte så att jag aktivt väljer bort folk, men jag har få vänner som jag har direkt kontakt med och dessa personer umgås i regel i sammanhang jag trivs i. Jag är inte en person som umgås med andra av artighet och jag kan vara väldigt kort i tonen vilket jag tror leder till att umgänge som inte är givande faller bort automatiskt. Jag har inga sådana vänner som jag umgås med ”bara för att”, vilket nog beror på att jag aldrig orkat upprätthålla sådana relationer. Jag skulle inte kalla mig själv blyg för jag har lätt för att snacka men i vissa situationer kan jag känna mig väldigt osäker. Sådana uppstår framförallt när man inte kan diskutera, utan liksom måste ”umgås” helt utan sånt. Fattar fan inte hur man gör då!

Tror du datorspelsberoende bland ungdomar är ett problem, eller är det bara moralpanik?

Jag tror absolut att man kan bli beroende av datorspel, liksom av allt annat i denna värld. Dessutom så sitter ju många som spelar mycket uppe hela nätterna vilket bevisligen kan leda till depressioner på grund av för lite solljus. Jag tänker att en alltför ensidig vardag är dåligt för alla, oavsett vad den består i. Grundproblemet tror jag dock inte är datorspelen i sig utan att vissa tar sin tillflykt dit när de upplever livet som jobbigt på olika vis.

Vilken är din favoritbok, och vilken bokmänniska är du (romaner, memoarer, facklitterarur, deckare….)?

Min favoritbok är nog Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman, en bok som påverkat mig mycket politiskt. En annan bok jag verkligen burit med mig sedan jag läste den är Processen av Franz Kafka, som jag läste när jag var en pretentiös tonåring och kanske inte uppskattade så mycket då, men som jag ständigt återvänder till i tankarna. Jag läser nästan enbart ickefiktiva böcker. Dock är det mest politiska skrifter och jag vet inte vilken titel jag ska sätta det under, facklitteratur passar inte riktigt.

Alla människor har fördomar! Vilka är dina riktade mot?

Framförallt objektivister. Jag tror att alla dessa lider av störningar i sin empatiska förmåga alternativt är 15 år gamla. Mina observationer av världen hittills visar att så är fallet. Jag tror även att antifeminister är arbetslösa och marginaliserade.

Vem är du? Hur skulle du beskriva dig själv, så många sidor som du vill dela med dig av?

Det mesta av den jag är ser ni faktiskt här på bloggen. Jag identifierar mig otroligt mycket med min åsikter. Utöver det är jag ganska inbunden. Jag kan till exempel vara otroligt stel i sociala sammanhang. Jag tror att vissa kan uppleva mig som dissig eftersom jag inte riktigt kan det där med att ”mingla”, liksom ställa artighetsfrågor och så vidare. Jag ser mig annars som en person som står för vad jag tycker och vad jag är och som en god vän.

Hur ser du på relativism inom feminism? Ex. kvinnlig omskärelse – vanligt är ju att feminister från Syd kritiserar feminister från Västvärlden för att diktera villkoren för vad som är kvinnors ”rätt”, jämställdhet etc. Kan/ska västvärldens feminister kämpa för samma villkor för kvinnor i andra länder som vi har i ex Sverige, även om det kritiseras av dem som det faktiskt berör? Tycker själv att det är bra/viktigt att göra det (minns Gudrun Schymans uttalande om att det är samma strukturer i Sverige som i Afghanistan), men har inte lika lätt att argumentera för det när jag befinner mig i Afrika och synen på jämställdhet för mig och mina vänner här är väldigt olika.

Det viktigaste tror jag är att se att kampen måste se annorlunda ut beroende på samhälle. Man kan inte förvänta sig att man kan ta en färdig all av vad jämställdhet bör vara och trycka på den på ett samhälle utan det måste ske gradvis och anpassat. Ett exempel kan vara att man kanske inte ska börja tjata om slöjor i ett land där man praktiserar kvinnlig omskärelse, eftersom det senare då är det viktigaste att få förändring i. Samhällsförändring måste alltid ske gradvis. Jag tycker att det bästa sättet att stödja kvinnokampen internationellt är att stödja redan verksamma grupper i de aktuella länderna, kanske hjälpa till ekonomiskt med att öppna kvinnojourer och så vidare. Det är alltid mycket svårare att föra politiskt arbete i en kulturell kontext man inte är vad vid, det är bättre att hjälpa dem som redan sysslar med det.

Vilket typ av humor har du? Vad får dig att skratta?

Överlag så konsumerar jag inte humor i särskilt stor utsträckning. Den humor jag gillar är ofta politisk på olika sätt. Jag tycker till exempel att facebookgruppen Vita kränkta män är otroligt rolig, mest eftersom det verkligen är något jag kan relatera till min vardag. Jag tycker jätteilla om typ ordvitsar och ”flamshumor” i stil med Robert Gustavsson som spelar full eller liknande. Otroligt tråkigt i min mening. Jag tycker inte heller det är kul med skämt om olika marginaliserade grupper i samhället.

Finns det några politiska frågor som du bryr dig om/tycker är viktiga men som du inte bloggar om? Vilka och varför?

Ja, utrikespolitik och ekonomisk politik. Jag bloggar sällan om detta för att jag inte riktigt orkar sätta mig in i det och för att det ofta är knepiga frågor, men det är såklart otroligt viktigt! Miljöpolitik bloggar jag om ibland, men inte tillräckligt ofta, vilket även det beror på att jag saknar kunskap. Alltså, egentligen är ju alla politiska områden jätteviktiga, men man hinner inte skriva om allt tyvärr.

Skulle man kunna få ta en öl med dig på någon nation i Uppsala i höst? Vore kul!

…och får jag hänga på?

Lätt! Alla som vill får dricka öl med mig. Bered er på att jag kan vara lite knepig och verka ganska ”off” dock, men jag uppskattar i regel social internaktion även om det inte märks.

vad tycker du om om bloggen niotillfem?

Tja. Jag kan bli lite irriterad på hennes ständiga romantiserande, som när det skulle vara orkan och hon ba ”jag har gjort en orkanspellista på spotify”. Jag tyckte dock att det hon skrev när hennes pojkvän dumpat henne var mycket fint och ärligt. Men överlag så kan jag väl tycka att sådana bloggar är ganska ointressanta och att det är tråkigt att de är så dominerande i bloggosfären.

Jag har för mig att du är med i Miljöpartiet. Hur kommer det sig att du valde det och inte t ex Vänsterpartiet?

Det stämmer. För det första valde jag parti innan jag blev såpass vänster som jag är idag. Dock tycker jag om Miljöpartiet eftersom det finns ett öppet klimat inom partiet. Det finns även grupperingar där inne som jag sympatiserar väldigt mycket med, och jag har för mig att de drivit förslag både om sex timmars arbetsdag och om medborgarlön. Ibland kan jag känna att de flirtar lite väl mycket med borgerligheten, något som jag dock tror kommer försvinna nu eftersom väljarna inte verkar vara för det och att det svenska politiska klimatet rör sig mot vänster rent generellt. Jag hoppas på att de ska kunna damma av några av deras lite mer radikala förslag.

Försökte diskutera med en människa om politik, det visade sig att han var soffliggare. Vi kom in på feminism. Hans argument mot mig var hela tiden: ”vad vi än pratar om kommer du ha rätt för du är mer påläst än mig.” VAD svarar man på det?! Han använde alltså det som ett argument för att visa att han egentligen har rätt men inte har någon fakta/kan något för att vara kapabel att diskutera ämnet…eh?!

Om man är ärlig i sin argumentationsteknik och dels skiljer tydligt på fakta, antaganden och åsikter och dels bara drar argument man själv tror på så borde det problemet inte uppstå. Om man diskuterar på samma sätt som man för krig så är det dock på sätt och vis sant att den mest diskussionsvana kommer vinna oavsett. Bra diskussioner är i min mening mer som samtal där man försöker nå någon slags konsensus eller i alla fall förståelse både i världsbild och i åsikter, om man diskuterar schysst så borde även en mindre insatt kunna föra diskussionen.

Är det ens värt att diskutera med folk som verkligen inte bryr sig/inte kan någonting om ämnet (men ändå har dumma åsikter, tex för antifeminism) ?

Jag diskuterar i regel inte med människor som bara ifrågasätter utan att egentligen vilja veta mer om något, det är bara störigt och tar en massa onödig tid. Jag anser mig inte skyldigt att försvara mina åsikter mot dessa personers påhopp eftersom det troligen inte kommer förändra dem.