Svar på kommentarer.

IMG_20141231_173755Fick lite kommentarer som jag tänkte svara på:

Jag funderar på en sak kring sexualitet, könsroller, feminism och din syn på relationer med män (och undvikandet utav dem). Hur ser du på homosexuella män? En man som har en relation med en annan man? Även om en homosexuell man oftast ratas för att gå ifrån normen, är han förmodligen ändå präglad av sin könsroll som man, och därför också någon att undvika för att inte tryckas ner av m a n l i g h e t e n även om han inte har ett intresse av kvinnor sexuellt. Jag undrar bara lite hur du tänker kring detta, och om du förstår vad jag försöker få fram? För det är knappt jag vet själv. Det slår mig bara varje gång jag läser dina texter om att som kvinna gynnas en av att undvika sällskap av män. Hur funkar det i praktiken? Hur undviker jag som kvinna män, och till vilken grad och vilka män?

Jag tänker att homosexuella män också är män, och således vill jag undvika även dessa. Men sedan är det såklart så att riskerna är mindre när en umgås med män som inte försöker inleda en massa romantiska relationer med en eller ha sex med en och så vidare.

Däremot tror jag inte att det handlar om ”mansrollen” så mycket om att homosexuella män fortfarande har en position som män. En man som har sex med andra män blir inte kvinna i samhällets ögon, och han uppträder fortfarande som man med all den auktoritet det innebär i detta samhälle.

Jag tänker lite på den här grejen vissa kvinna har för homosexuella män, typ ”faghags”, och jag tänker att det ofta är så att kvinnor dras till män som de vet är ”ofarliga” för dem. Detta är problematiskt på flera olika sätt, dels för att dessa män såklart visst kan utöva till exempel misogyni men också för att det är objektifierande från kvinnornas håll.

När jag skriver om att undvika sällskap av män så är det inte direkt så att jag har en idé om exakt vilka som ska undvikas, jag utesluter inte att en kan ha bra och givande relationer med män. Däremot så finns det en tendens att vara mer förlåtande mot män, att ursäkta män trots att de beter sig illa och så vidare. Som kvinna tror jag att en gör bra i att fundera mer på detta och överväga de relationer en har med män.

Sedan jag har börjat göra detta så har jag kommit på mig själv med att ha en massa relationer med män som jag egentligen inte får ut så jävla mycket av, eller rentav känner mig direkt nedtryckt och hotad i dessa relationer. Detta gäller inte alla relationer med män rakt av, men det är ett generellt mönster jag kan se. Åt andra hållet kan jag se att jag har valt bort relationer med kvinnor som i regel har varit mycket mer givande och tryggare för mig att befinna mig i.

Det här är så intressant och dessutom något jag gått och tänkt på mycket det senaste. Jag har känt ett ökat begär mot andra kvinnor under en längre tid, men i och med att jag är ”vuxen” känns det så larvigt att söka mig till kvinnor nu vid 26 års ålder då jag har haft en heterosexuell livsstil hela mitt liv. Kan nog säga att jag är rädd för att bli ifrågasatt kring mina intentioner.

Jag tror att jag också var rädd för detta. Jag var rädd för att bli ifrågasatt och för att det på något sätt skulle finnas en poäng i detta ifrågasättande. Därför så uppsökte jag inte aktivt relationer med kvinnor, eftersom det kändes fel att göra anspråk på att vara lesbisk när jag inte hade någon aning om hur det låg till. När jag började känna ett specifikt intresse riktat mot en person fattade jag först inte vad det var, jag hade inga tolkningsramar för att förstå det. När jag sedan blev jättekär så blev jag chockad, jag visste liksom inte att jag kunde känna den typen av känslor inför kvinnor.

Ofta hör jag kvinnor som säger typ ”jag har faktiskt prövat att ha sex med tjejer men det funkade inte”. För det första så är det väl inte som att det ”funkar” med alla män en har sex med för att en är heterosexuell, för det andra så är det ganska konstigt att förvänta sig att en ska kunna ta fösta bästa kvinna och bara ”testa” om det ”funkar”. Jag tycker det är ganska respektlöst, helt enkelt.

Jag tänker såhär; försök att bara vidga din blick lite. Försök att inte bara avfärda begär inför kvinnor direkt, utan agera på dem. Det behöver inte innebära något återkalleligt, men det ska inte heller vara något ”experiment”. Precis som med män tar det såklart tid att hitta rätt, att hitta personer en är intresserad av och som är intresserade tillbaka och så vidare.

Du skriver ofta om dina ex och heterorelationer samt hur dessa leder till att exempelvis vänskapsrelationer mellan kvinnor underpriotriteras. Varför skriver du inte mer om vänskap i din blogg? Jag menar varför får det ej lika mkt utrymme som heterorelationer? Vore intressant!

Det enkla svaret är att jag skriver om det som berör mig för tillfället, och under den största tiden jag har haft den här bloggen har jag varit uppe i bearbetningsprocesser av gamla förhållanden, vilket har gjort att jag har behövt skriva mycket om det. Jag har helt enkelt varit sårad och förbannad och behövt få ur min ilskan.

Sedan tror jag också att det kan ha att göra med att jag inte har lika klara uppfattningar när det kommer till vänskapsrelationer. I mina heterorelationer har jag blivit utsatt för saker som har varit oacceptabla och som jag har haft lätt att ta ställning om och skriva om. Bilden är mer komplex när det kommer till vänskap och kan ibland vara väldigt smärtsam att gräva runt i, varför jag helst inte gör det offentligt.

Jag försöker att skriva mer om relationer generellt nu, både om kärleksrelationer mellan kvinnor men också om vänskap. Jag tror att mycket av det jag skriver kan appliceras på vänskap, trots att jag inte benämner det som en specifik vänskapsgrej. Men jag tänker att mycket om makt och kontroll, om samberoende och att ta ut sin ångest på andra även kan appliceras på vänskapsrelationer.

Lägesupdatering.

IMG_20141018_134239Hej!

Jag har skrivit om detta innan men jag vill påminna så att alla vet; jag har tyvärr ingen ork att svara på mejl. Det gör mig dessvärre oerhört stressad att ha mejlkommunikation, vilket gör att jag har valt att rensa bort den. Jag är ledsen för det, men känner att jag måste prioritera att inte blir stressad. Jag läser såklart mejlen ändå, så ni får gärna skicka, men förvänta er inte att jag svarar.

Om ni är i behov av stöd så kan ni märka mejlet med ”behov av stöd”, och i så fall ska jag försöka ta mig tid att svara.

Om ni har någon fråga om råd kan ni ställa den på min ask.fm, jag brukar känna mig mindre stressad av att svara på frågor där.

Foto.

283Var ute och fotade för nån dag sedan för första gången på mycket länge. Det är ett sånt där intresse som fallit bort när jag mått dåligt. Jag funderar på att bli bättre på att lägga upp bilder här igen, men det känns på ett sätt som att bloggen har rört sig ganska mycket ifrån det. Vad tycker ni?

Tatuering och ämnesförfrågningar.

wpid-IMG_20140219_130130.jpgÄr mitt uppe i tentaplugg, men tänkte att jag skulle visa tatueringen jag gjorde igår. Det är den första jag gör. Nu är den inplastad och blodig och så vidare men ja, ni ser ju ändå. Är mycket nöjd.

Sen tänkte jag väl kolla lite vad folk vill läsa om här. Just nu har jag så jävla dålig inspiration och ork, men känner att jag vill komma igång igen och få nya tankar och idéer. Så om ni har något ämne/fråga som ni tycker verkar fett får ni hemskt gärna skriva en kommentar om det.

Att diskutera med jämställdister.

Alltså det här att diskutera med antifeminister/jämställdister/mansrättsaktivister. Det är väl ”fint” att vissa feminister tar sig tid att göra detta MEN jag fattar ärligt talat inte hur en pallar.

Jag tänker tillbaks på tiden då jag brukade ägna mig åt att diskutera med sånt här folk (ja, en sådan tid har funnits), och jag minns hur det liksom aldrig någonsin var givande på något sätt utan hur det bara var en ständig, tråkig och oinspirerad fight. En fight för att begripa vad fan de ville ha sagt (det är ofta mycket mycket oklart, då de flesta inte bryr sig om att förklara ordentligt), en fight för att typ ”se det bra” eller något och sedan en fight för att uttrycka sig sjukt korrekt så de inte ska ha något att haka upp sig på. Och grejen är att sannolikheten att någon typ får värdefulla insikter är yttepytteliten. Istället blir det typ såhär:

fil0002Det har väl att göra med hur ens inställning till diskussion ser ut. Den senaste tiden har jag slutat se diskussioner som ett egenvärde och slutat tycka det är kul att ”vinna” en diskussion, istället är det bara en tidskrävande nödvändighet som jag helst undviker om möjligt. Jag föredrar att ha samtal med folk som inte bygger på att vi tycker olika utan som grundar sig i att vi har liknande perspektiv och försöker ge varandra något.

Sedan har jag väl också börjat tänka att att ”vinna” diskussionen inte är liktydigt med att en nödvändigtvis har rätt om saker och ting, vilket gör diskussionen som sådan ännu mer ointressant. Det säger mig sällan någonting om sakernas tillstånd att någon orkar mala på om samma tråkiga jävla ämne i en halv evighet (det är ju ofta denna osvikliga förmåga att hålla på tills alla andra tröttnat som gör att dessa personer vinner olika diskussioner, herregud vad de kan harva på, det är fan otroligt!!!).

Jag undrar väl lite vad folk som har dessa ”diskussioner” med jämställdister vill få ut av det hela, eller vad de känner att det får ut av det hela. För grejen är att en behöver inte ”diskutera” med vem som helst och råkar visa intresse för det. Och jag tänker att det är viktigt att komma ihåg det så att en kan välja vilka diskussioner en tar. Jag diskuterar med jämställdister ibland, men om jag gjorde det så fort de bjöd in så skulle jag inte göra annat. Fundera: vad får jag egentligen ut av det här? Finns det inga viktigare samtal jag skulle kunna föra? Ofta är det dem som skriker högst en börjar snacka med, men sällan är det de som har mest intressant att säga.

Mitt skrivande är politisk aktivism, inte någon jävla popularitetstävling.

Ganska ofta får jag frågor om vad jag tycker om att vissa personer tycker att jag är dum i huvudet, typ att det skrivs om mig på flashback eller att någon som jobbar för Politism tyckte min text om dem var dum eller liknande.

Jag undrar lite varför. Alltså, jag tänker att det borde vara ganska uppenbart att mitt främsta intresse inte är att hålla mig på god fot med folk? Det är klart att det är tråkigt om folk inte tycker som jag, men det är såklart något jag räknar med när jag försöker hålla mig kritisk till samhället.

Min inställning är att försöka tänka på detta så lite som möjligt. Jag har gjort mitt val i denna fråga, och jag tror inte att det är bra för mig att älta det så fort någon tycker illa om mig, det skulle bli jävligt mycket ältande.

Varför vill människor tvinga in mig i att tänka på det här egentligen? Vari ligger värdet? Jag antar att det handlar om att få mig att känna mig ensam och osäker. Men jag är inte osäker, jag har mina ideal som jag tror på och står för, och jag har många som gör det med mig. Sedan kan en såklart aldrig bli älskad av alla om en ska stå för någonting över huvud taget.

Att ständigt gå omkring och tänka på vad folk tycker och tänker om en är en form av självcensur som jag inte vill ägna mig åt. Mina ideal sträcker sig längre, går djupare, än att jag backar för att någon tycker att jag har fel. Mitt skrivande är politisk aktivism, inte någon jävla popularitetstävling.

Kommentarsbeteende.

Idag har jag observerat ett extremt intressant beteende hos en av mina kommentatorer, som jag tycker mig se mycket ofta. Detta är en person som kommenterat innan vars kommentar jag tagit bort, jag minns inte exakt varför. Nå, hur som helst kommenterade personen under mitt inlägg om folk som känner sig censurerade:

Hejsan!
Ville bara säga att min kommentar som du inte publicerade inte var menad att trycka ner på något vis, jag var uppriktigt intresserad av hur du tänkte, och om du verkligen menade vad du skrev. Och angående lagen var jag också ute efter att få veta hur det verkligen var, och om jag hade fel uppfattning då du verkade säker på din sak. Sedan – igen, av intresse, inte för att trycka ner – varför känner du att du måste ha en så hård censurering? Av alla de bloggar jag läst så sticker din ut med den absolut lägsta ”toleransnivån”.

Personen försöker uppenbarligen hålla någon slags ”god ton”, men kan ändå inte hålla sig ifrån att förminska mig och ifrågasätta mitt omdöme samt säga att jag har ”lägst toleransnivå”. Tänker sig denna människa att detta är ett bra upplägg för någon slags meningsfull diskussion? Detta är förvisso en sådan kommentar jag troligen skulle ha släppt igenom, men eftersom jag modererar vissa kommentarer så tar sådant ibland tid, eftersom jag gör annat på dagarna än att kolla mitt kommentarsfält. Detta är dessutom den typen av kommentar som jag vill besvara direkt innan jag publicerar den, och därför tar det extra lång tid. Men så är det, ibland tar det några timmar eller ett dygn innan jag släpper igenom en kommentar.

Men personen som kommenterar tänker inte vänta, utan utgår istället från att hen blivit censurerad och skriver följande:

Vad är du rädd för? Diskussion? Debatt? Mitt förra inlägg följde dina regler, och var inte ens närapå galla, möjligen lite sur uppstötning ;-) .
Jag vet att det här är din blogg osv, men när din policy gällande kommentarer tydligen är värre än valfri nazi-blogg (ja, jag har besökt ett antal såna, ibland är det roligt att bråka med nassar) så borde du kanske tänka efter lite…

Vad är grejen med detta? Varför så paranoid? Varför känner sig personen tvungen att skriva till mig igen? Jag begriper det inte.

Det är en jävligt vanlig inställning att tycka att en på något vis har någon slags ”rätt” att få sin kommentar publicerad om en håller ”god ton” och anstränger sig. När människor tycker sig ha denna rättighet så blir jag jävligt avtänd på att ha något med dem att göra.

Men personen kan liksom inte hålla sig, hen bara måste skriva en kommentar till med en lång och utförlig analys till varför jag inte släpper igenom hen jävla kommentar:

Så, jag har funderat lite på varför rassar låter folk kommentera men inte du, och har kommit fram till några avgörande skillnader:
1) Självsäkerhet. Om det är något nassar och rassar har så är det självsäkerhet. De är säkra på sig själva och på att de har rätt. Om de råkar ut för motgångar (Och det gör de. Oj, vad de gör! :-) ) så stiger de upp, borstar av sig och fortsätter. Du däremot verkar inte vara en stark person. Man får känslan att du inte klarar motgångar speciellt bra.
2) Ideologi. Rassar är ganska säkra på sin ideologi – de vet(!) att de har rätt, och därför är de inte heller rädda att debattera med folk som inte håller med dem (det roliga blir därför att sakta och säkert punktera deras tankebubblor). Du däremot verkar inte vara så säker – varken på kommunismen eller feminismen. Kanske du innerst inne vet att ingendera av dem håller för någon närmare granskning?

Jag tror därför att orsaken till att du inte låter kommentarer (förutom ryggdunkar-skval) få komma fram är en kombination av de två. Å ena sidan vet du att varken feminismen eller kommunismen håller någon som helst närmare granskning utan att sjunka som Titanic. Å andra sidan har du antagligen byggt hela din världsbild på dessa två ideologier – och skulle någon rasera dem har du ingenting kvar, vilket du inte skulle klara av utan att bryta ihop.

Har jag fel? ;-)

Alltså snälla människa, ta dig samman. Hur kan det vara en så jävla big deal för dig att jag inte släpper förbi din jävla kommentar att du sätter dig och författar typ en halv A4 med en redogörelse för min personlighet? Hur kan du tycka att det är ett okej beteende bara för att jag inte publicerat din kommentar? Det är ju helt otroligt.

Allt detta sker alltså inom loppet av en period då jag inte ens tagit ställning till den här personens första kommentar. Det är fan i mig helt otroligt hur mycket vissa människor har taggarna utåt och hur det liksom blir en självuppfyllande jävla profetia eftersom de bara inte kan hålla sig från att klaga på att jag inte släppa igenom deras dynga. Ta ett steg tillbaks bara och chilla lite så kanske det blir enklare.

Svar på frågor del ett.

Här kommer några svar på era frågor. Vissa har jag sparat för att skriva mer ordentligt om dem senare och reste kommer jag köra i ett inlägg lite senare.

vem är du käääär i?

Jag är kär i min partner Isak. Jag brukar nog snarare säga att jag känner kärlek dock, och det gör jag till en massa olika personer.

Har du varit riktigt glad någon gång?

Jag är ofta glad, däremot känner jag sällan att allt är bra eller perfekt helt enkelt eftersom det inte är det.

Du kallar dig för kommunist, jag är intresserad av dina ekonomipolitiska åsikter. Är dina åsikter separerade från den vänsterpartistiska kapitalismkritisismen? Hade du önskat att fullt ut sätta ett stopp för den fria marknaden eller vill du bara inte veta av den i närheten av välfärdssektorn?

Jag vill inte ha någon kapitalistisk marknad alls, detta eftersom kapitalismen har ett ständigt behov av att utvidgas och obönhörligen kommer att lägga nya sektorer under sig, t.ex. välfärden. Jag tror inte på en ”kontrollerad” kapitalistisk marknad utan jag tror att den måste bort helt. Sedan om det skulle kunna finnas någon form av marknad i ett kommunistiskt samhälle vet jag inte, men jag tror inte att den nuvarande kan reformeras till detta utan jag tror att det är något som måste byggas upp på nytt.

I vår ständiga strävan efter tillväxt på en jord med ändliga resurser, och där tredje världen tar implikationerna av vår ständigt stigande levnadsstandard kommer vi antagligen att få se en kollaps under vår livstid. Har du funderat på hur vi bör gå tillväga för att inte göra oss beroende av en tillväxtekonomi?

Jag tror att det enda sättet är att avskaffa kapitalismen som helhet. Jag tror inte på kapitalism eller marknad utan tillväxt, eftersom jag ser expansionsbehovet som en av kapitalismens grundläggande krafter som den behöver för att fungera. Jag tror emellertid inte att problemet är ”ändliga resurser” utan att kapitalismen utgör ett enormt slöseri med våra resurser. Jag tror att det är helt möjligt att alla jordens människor ska kunna ha en dräglig levnadsstandard om vi istället började planera vårt användande av resurser demokratiskt.

Om du föreslår att stoppa den fria marknaden, hur tror du konsekvenserna kommer bli för oss som internationellt konkurrerande nation?

Jag föreslår övertagande av produktionsmedlen och att vi börjar organisera produktionen demokratiskt istället för via marknadskrafterna.

Btw så känner jag mig lite skeptiskt till begreppet ”fri marknad” eftersom begreppets betydelse är ganska oklar.

Du är en stor förebild. Men du! Vad gillar du för musik?

Tack! Jag gillar mycket musik av kvinnor som jobbar mycket med rösten. Jag tycker mycket om Björk, Pj Harvey och Diamanda Galas. Generellt gillar jag musik och även annan kultur med mycket känslor och energi i. Jag tycker mycket om sorgsen musik och arg musik.

Om det var val idag vilken parti skulle du rösta på ?

Troligen vänsterpartiet till riksdagen. Eventuellt F! i kommunen och/eller landstinget. Har inte satt in mig så mycket i vilka frågor de driver konkret eftersom partipolitik intresserar mig marginellt, men lär göra det när det är dags.
Vad tycker du om surrogatmödraskap ,tycker du att vi ska tillåta det i Sverige ?

Jag tycker att surrogatmödraskap är en av de yttersta formerna va patriarkal exploatering av kvinnor och anser att det ska förbjudas. Jag tycker inte heller att svenska par ska ha rätt att köpa detta utomlands, något som lär vara ganska lätt att reglera eftersom de ju kommer behöva frakta barnet tillbaks till Sverige. Jag tycker att Ekis Ekmans bok Varat och Varan är en skarp bok i frågan och skriver väl i princip under på synen som presenteras där.

vad är grejen med att skriva ”en” istället för ”man” tex. ”en bör gå i skolan”, istället för ”man bör gå i skolan”?

Det är för att jag skriver könsneutralt. ”Man” härrör från mannen som norm och det är något jag som feminist ställer mig emot.

Hur ser du på proletariatets diktatur? Hur försvarar en det? Har du någon kunskap om den frihetliga socialismen (anarkismen och syndikalismen) och hur ser du på dem?
Mvh M.

Hela konceptet ”proletariatets” diktatur är ju extremt missuppfattat, det är liksom inte så någon tänker sig kommunismen, däremot att det kan vara en del i en övergång till kommunismen. Jag anser att såväl anarkism som syndikalism är en form av kommunism, och ser framförallt syndikalistiska kampmetoder som ett mycket viktigt led i att nå kommunismen. Däremot anser jag att det också måste finnas någon form av central organisation i ett övergångsstadium, men att den inte ska ha makten över produktionen utan mer ska fungera samordnande. Jag tror att den enda rimliga vägen till kommunism är övertagande av produktionsmedel som sker från arbetarna själva.

Hur ser du på kristendomen, islam och judendomen?

Jag har väl inte direkt någon åsikt eftersom jag är ganska okunnig på ämnet religion. För min del får folk gärna tro på vad de vill och omsätta sin tro i politisk handling, men jag ställer mig såklart emot olika förtryckande strukturer inte religionen precis som i resen av samhället.

Kanske urtrist fråga med tanke på hur du ser på arbetslinjen, men jag undrar om du har något särskilt jobb i tanken som du vill jobba med när du pluggat färdigt? Jag hoppas fortfarande på att du trots allt vill bli politiker, du skulle lätt få min röst :)

Politiker blir det nog inte eftersom jag tycker parlamentarism är skit. Jag hoppas på att kunna doktorera och sedan jobba inom akademin. Om inte så tror jag att jag kommer kunna livnära mig på skrivandet på något vis.

Menar inte alls att provocera med den här frågan utan jag är faktiskt genuint nyfiken.

Vad anser du om män som har som hobby och mål att attrahera och ligga med så många tjejer som möjligt? Går det att vara en feministisk man och samtidigt ägna sig åt detta?

Anledningen till att jag är nyfiken är pga det finns nämligen en självutnämnd feministisk man, som dessutom är väldigt vänster (vet ej om han är kommunist dock) som nämligen har ovannämnda hobby, han menar att detta inte är antifeministiskt.

Jag tänker att om det hela bygger på att personen ifråga inger falska förhoppningar och kör något slags ”spel” för att få kvinnor i säng så är det absolut patriarkalt, eftersom den typen av ”spel” är patriarkalt. Det är också patriarkalt att betrakta kvinnor som sexobjekt en ska ”erövra” snarare än människor. Om personen däremot är ärlig i sina intentioner så ser jag inget större problem, men jag tänker att det är ganska ovanligt att folk har den inställningen. Det viktigaste för mig i min kontakt med män är att de inte kör något jävla spel utan är ärliga med vad de vill ha.

Är de vego? Vad tycker/känner du inför vegokost?

Jag blev nyligen vegan. Jag tycker att det är moraliskt rätt att inte förtrycka djur och därför tycker jag det är ett bra val som jag önskar att fler gjorde. Överlag tycker jag det är ganska lätt att laga veganmat och att det går att få i sig det en behöver utan problem.

Hur ställer du dig i frågan om prostitution bör legalisers idag? Kram!

Jag tycker att prostitution ska vara fortsatt förbjudet på samma sätt som idag, dvs att köpet är det förbjudna. Jag anser att det är viktigt att det sker ett bättre socialt arbete för att få ut kvinnor ur prostitution och att män som köpt sex ska få högre straff. Jag skulle också tycka det vore bra om prostitution klassades som en form av våldtäkt, då det är vad det handlar om.

Hur hittar du ställen att dumpstra på?

Hör från folk bara. Finns en hemsida som heter Trashwiki som kanske kan vara värd att kolla.

Kan du förklara skillnaden mellan anarkokommunism, vanlig anarkism och kommunism, frihetlig kommunism osv? Kan en kalla ett samhälle för anarkistiskt om en tvingar in folket i ett speciellt produktionssätt (kommunism)?

Jag förstår inte hur kommunism skulle innebära tvång in i ett visst produktionssätt? Det handlar ju bara om ägandeförhållanden, det vill säga att ingen ska kunna äga produktionsmedel på ett sätt som tillåter makt över en produktion denne själv inte utför. Exakt vad skillnaderna på de olika ideologierna är känner jag mig inte riktigt i position att besvara, men jag uppfattar det mest som att det rör sig om olika medel för att nå samma mål.

Har du varit politiskt aktiv i en grupp någon gång? Vet att du är engagerad i en kvinnojour, men tänker ungdomsförbund som typ SUF, ung vänster, RKU, RS osv :-)

När jag var yngre var jag ju liberal och var under en tid aktiv i, och till och med startade upp, ungdomsförbundet Ung liberal. Sedan kom jag på bättre tankar. Mer om detta kan du läsa här.

Kan du ge något boktips på enkla förklaringar för socialism, kommunism, anarkism och kapitalism? Inte liksom så tungt som typ Marx. Försöker mig just nu på En introduktion till Marx Kapitalet, som du tipsade om, men tycker att det är himla svårt att förstå allt..

Ja, den introduktionen är inte direkt ”lätt” men jag tyckte den var ganska bra som stöd till kapitaletläsningen, vilket såklart i sig är ett helvetesprojekt. Rekommenderar Harveys Kapitalets gåta och kapitalismens kriser, som visserligen är ganska träig men en bra bok om en vill förstå hur en kan använda Marx teorier idag. Sedan tycker jag mycket om Kapitalistisk realism av Fisher som inte är så mycket Marx men däremot en bra kapitalismkritisk bok som är väldigt lätt att ta sig igenom och greppa. Jag tycker också att boken Varför Marx hade rätt att Eagleton är en mycket bra och pedagogisk introduktion till Marx, även om jag ofta stör mig på hur människan skriver. Vill för övrigt påpeka att jag verkligen inte ”förstår allt” hela tiden, men jag kör på ändå. För det mesta lyckas en uppfatta de viktigaste koncepten.

Höstplaner och bloggämnen.

003Sitter här och försöker ”planera mitt liv” och försöker få det att gå ihop med studier på 150 %, tjejjoursengagemang och en kommande kvinnojoursutbildning jag ska gå, som förhoppningsvis kommer leda till att jag engagerar mig även i den. Tycker att det är tråkigt att inte ha så mycket tid för att skriva som jag skulle önska.

Har funderat lite på den här bloggen i största allmänhet och undrar främst om ni vill se mer inlägg om kommunism/vänster. Skriver ju om sådant då och då men det brukar inte ge lika mycket respons som inlägg om feminism. Så jag undrar väl typ om det känns värt och uppskattas?