Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

anders borg

Att skylla ett systemfel på omoraliska människor.

Det finns en viss typ av liberaler som brukar klaga på giriga och korkade företag, investerare och andra marknadsaktörer när marknaden inte gör det liberaler önskar att marknaden ska göra, alltså tjäna samhällets bästa. När kapitalismen krisar så leder det sällan till någon djupare systemkritik utan tenderar att stanna vid att enskilda personer och företag gjorde dumma saker. Ett utmärkt exempel är ju Anders Borgs bankbråk.

Genom att fördöma ett visst handlande som principiellt fel och oförenligt med liberala principer och moral så svär man sig fri från politiskt ansvar. ”Jag har ju sagt att jag ogillar detta” kan man säga och därmed ignorera den där biten med att man överlag är för ett system där oegentligheter som dessa kan gro. Man förlorar sig i någon slags barnslig dröm om en fri men ändå god kapitalism. Drömma kan man väl göra, men när en finansminister förlorar sig i sådana här visioner om rätt och fel så blir det ju bara efterblivet.

Jag tänker mig att denna idé går hand i hand med iden om ”den osynliga handen”, det vill säga att marknaden alltid reglerar sig själv utefter vad folk ”vill ha” och om människor vill ha saker såsom schyssta arbetsvillkor för de som producerar varor så kommer det automatiskt att bli så efter ett tag. Tänk om det ändå vore så väl! Tyvärr har det visat sig fungera ganska dåligt och framförallt vara sjukt ineffektivt. När man väl står i affären så väljer man oftast det som är billigast eller godast, inte det som är bäst för miljön eller andra människor. Det är ingen jag läger någon värdering i men det är så det är och därför måste arbetet för en bättre värld ske utanför konsumentmaktens inflytande över företagen.

Moraliskt ansvar som företagen tar på sig frivilligt kan och bör utkrävas, men förändringen måste framförallt ske genom statliga påbud och regleringar. Om företag kan tjäna på att sabba miljön, behandla arbetskraft som skit och betala löjligt låga löner så kommer det att ske. Jag menar inte att företagen inte kan handla moraliskt, det finns såklart gott om företag som gör det, men det kommer alltid att finnas de som skiter i det också. Konsumenter kommer aldrig bli tillräckligt medvetna om eller intresserade av miljö, mänskliga rättigheter och så vidare för att alla företag ska agera enligt dessa principer helt utan andra påtryckningar.

Jag hatar när folk frånskriver företag ansvar för att ”de är företag” och agerar primärt i vinstsyfte men rent praktiskt så inser jag att ansvarsutkrävande från konsumenter och intresseorganisationer aldrig kan vara tillräckligt. Vad som krävs är tvång, rätt och slätt. Allmänt ställningstagande för vad man tycker är rätt och fel kan kanske duga som någon slags personlig kompass, men har väldigt lite bäring på den politiska verkligheten.

Tre artiklar.

Här är tre väldigt aktuella texter jag tycker att ni ska läsa idag.

  1. Jan Guillos utmärkta artikel om fallet Quick. Han har ju som bekant fått resning i alla de fall han begärt resning i, och kommer troligen bli friad i alla. Det har kommit fram att bevismaterial manipulerats, bland annat har en film manipulerats så att det framstår som att han känner igen sig på en plats han i själva verket inte känner igen sig alls på och visste en massa om mordet när han i själva verket gjorde många felsägelser. Detta är såklart en otroligt rättsröta som klarats upp endast på grund av journalisten Hannes Råstams envisa arbete. Det säger onekligen en del om människor att vi är så ivriga att få någon fälld för brott av denna typ att till och med professionella jurister underlåter att göra sitt jobb ordentligt. Jag tycker att det är otroligt angeläget att lyfta upp denna historia eftersom människor har en tendens att ha otrolig tilltro till vårt rättssystem, vilket kanske inte alltid är helt berättigat.
  2. Denna text om svensk lobbying skriven av dokumentärfilmaren bakom Bananas!* Fredrik Gertten. Som bekant så blev han stämd av Dole för filmen, en process som var lång och kostsam. Även om Dole slutligen drog sig ur så är det ett stort yttrandefrihetsproblem när företag har så stor makt över ordet. Han beskriver att Sverige är den åttonde största marknaden för pr i världen, men att den till skillnad från i USA saknar adekvat reglering. Visserligen har vi inte ofoget att stämma folk åt höger och vänster men lobbyister har ett enormt inflytande på våra politiker och medier. Detta är otroligt angeläget ty ett samhälle där den med pengar också har makt över vad som yttras och den politiska agendan kommer i allt för hög grad påverkas av företagens intressen snarare är folkets.
  3. Och sist men inte minst denna artikel om arbetslinjen och att den helt enkelt inte har fungerat såsom önskat. Att den inte har fungerat betyder att den inte har lett till fler jobb, för den som undrar.

Seså. Läs nu detta och känn er upplysta.

Lysande satir.

Detta inlägg på smaskigt fakta är fan ett genidrag. Det är en sexnovell skriven med inspiration från detta reportage ur Dn livsstil om Anders Borg. Först tyckte jag bara att det var lustigt, men när jag fattade att delar av novellen är citat direkt från reportaget så blev det bara för mycket.

Hur som helst så visar de med all önskväd tydlighet hur otroligt perverterad den borgerliga idoldyrkan av politiker är. Att ett citat som det nedan används för att beskriva en politiker är liksom bara så fel.

Alla som sett honom i svart, åtsittande t-tröja (och det är många) vet att det gett resultat: Anders Borgs pondus är inte bara intellektuell, utan även fysisk. Hans utstrålning tar plats.

Hoho.

Den ständiga retorikexperten.

En sak som är lite intressant med svensk media är det ständigt valet av retorikexperter framför precis alla andra experter i debatter. Om ekonomi ska diskuteras, varför tar man inte in en nationalekonom som får kommentera förslagen?

Det säger en hel del om det politiska klimatet tycker jag. Media är mer intresserade av att diskutera hur duktiga politiker är på att lägga fram förslag än att diskutera själva förslagen. Det är extremt kunskapsföraktande tycker jag. Det ger dessutom fri lejd för typer som Borg, som framstår som extremt påläst. Ingen som inte har samma expertis som han kan ju säga emot honom med trovärdigheten i behåll, men förslagen han för fram är såklart ideologiskt rotade och inte bara vetenskapliga.

Men så gör väl alla partier?

Jag skrattade så jävla mycket när jag såg aftonbladets omslag idag, det stod ”ordern: krossa Wetterstrand”. Jag läste sedan artikeln och bara: jaha?

Klart som fan att Maria Wetterstrand ska krossas, inte för att jag har något emot miljöpartiet som så, jag tycker tvärtom att det är ett av de vettigare partierna, även om det betyder föga i dagens politiska klimat. Men allvarligt talat så är det så att det gullas alldeles för mycket med miljöpartiet, precis som Reinfeldt ska ha sagt.

Aftonbladets granskning visar att försöken att påverka journalister bara är ett led i alliansens försök att hejda den framgångsvåg Miljöpartiet rider på.

Det var ju en jävla granskning det. Självklart försöker partierna attackera det parti och den person som står starkast i valet. Miljöpartiet har visserligen inte flest röster, men det är det parti som flest är positivt inställda till. Folk ifrågasätter alltför sällan miljöpartiet på något plan, sällan den politik de önskar föra och ännu mindre deras trovärdighet.

Sen läser jag om hur hon ska stoppas, och det hela blir ännu mer komiskt. Man ska tydligen låta Anders Borg ta debatter mot henne för att få deras ekonomiska politik att framstå som kass. Jaha? Om den är kass så är det väl inte mer än rätt, om det inte är det borde hon väl kunna argumentera för sig sak. Man ska utmåla partiet som glesbygdsfientligt med argumentet att de vill ha högre bensinskatt, även det helt rimligt med tanke på att det är glesbygden som drabbas av bensinskatten mest, eftersom de måste köra bil mer. Alliansen ska alltså skicka in kompetenta människor i debatt mot Wetterstrand för att motbevisa miljöpartiets politik, precis som alla partier rimligtvis arbetar i alla valrörelser.

Politik handlar om att ha en bra ide och sedan sälja in den, alla partier har marknadsföringsstrategier, moderaterna som miljöpartiet. Vissa strategier är bra, andra dåliga, men den sämsta och mest oetiska måste ju ändå vara att inte visa vad man står för, att inte lägga alla kort på bordet. Om miljöpartiet nu tvingas göra det är det ju bara bra, dels för politiken som sådan men även för dem, om de nu har en vettig politik, vill säga.

Och så den där grejen med att ledarsidorna är politiskt bundna: SVD är en uttalat konservativ tidning, det är väl inte så konstigt att man vill marknadsföra alliansens politik då. Ledarsidorna är ett utrymme i tidningen där personliga åsikter vädras, det ska vara vinklat, ingen förväntar sig något annat. Problemet blir allvarligt först när viktiga nyheter ignoreras eller fabriceras för att få ett visst parti att framstå på ett visst sätt, men då är problemet inte vilka åsikter tidningen står för utan att journalistiken är dålig.

Ge mig pengar!
Arkiv