Etikett: barnafödarideologin

Svar på invändningar om barnafödarideologin.

Åh gud, det här med barnafödarideologin har verkligen rört om här (den som tror att jag bara publicerar kommentarer som hyllar mig kan läsa kommentarsfältet).

Jag tänkte besvara några av de vanligaste invändningarna.

  • Det är en biologisk drift att skaffa barn!

Detta argument ger jag inte mycket för. 1) vad bevisar det ens, tänker ni? Att det är en biologisk drift gör det ju inte mindre angeläget att göra processen mindre farlig 2) uppenbarligen inte jättestark drift eftersom människor gärna använder preventivmedel och gör abort. Det är väl ändå klart att vi inte bara påverkas av vår biologi utan även av samhället. Jag tvivlar dessutom på att just driften att skaffa barn varit sådär skitviktig i och med att artens fortlevnad tidigare troligen byggt mer på att människor knullat och sedan inte kunnat välja bort barn eller ej, än att det fattats ett medvetet beslut från kvinnors sida att de ska bära barn.

  • Det är väl inte alls farligt att avla barn, det är faktiskt bara såhär många (jättefå tydligen) som dör!

Jo, det är det. Även om det är få som dör av det i Sverige så är det dels smärtsamt, dels något som kan ge upphov till en mängd olika skador. Jag har lite svårt att begripa hur detta kan vara okänt för så många personer. Det är liksom inte så att några dör och resten klarar sig helt utan skador. Dessutom har jag svårt att förstå hur en kan säga att något är ofarligt när folk faktiskt dör av det.

  • Men tänk om det inte går?!?!?!

Jag är helt öppen för att det kan vara så, och i så fall tycker jag såklart inte att det är något vi ska syssla med. Det säger väl ändå sig själv, jag förstår inte varför en känner sig tvungen att påpeka det. Vi forskar ju på en massa saker som kanske inte fungerar, det är ju därför en forskar liksom. För att undersöka verkligheten.

På samma tema har jag även fått in en mängd spekulationer om varför det inte skulle funka. Känner väl ungefär att om du inte forskar inom bilogi/medicin så är dina gissningar kanske inte de mest relevanta. Jag har inte sagt att det definitivt går, däremot har jag sagt att det kan gå och att möjlighetn bör undersökas.

  • Men anknytningen då??

Det hävdas friskt att det här med graviditet är jätteviktigt för anknytningen minsann, och implicit är att i princip alla knyter an asmycket till barnen de bär på och att det är väldigt svårt att knyta an utan att bära på ungen. Finns det egentligen några belägg för detta? Det finns en massa kvinnor som inte knyter an till sina barn innan födseln eller vid den. Det är klar att en kan knyta an genom graviditet, men att det skulle vara självklart att det blir så eller att graviditet skulle vara nödvändigt verkar mer som moderskapsmysticism än som något det finns faktiskt belägg för.

Sedan undrar ja hur dessa människor ser på adopterade barn samt på fäders anknytning till sina barn. Tror ni seriöst att ingen någonsin kan knyta an till barnet såsom dess biologiska mor?

  • Jag har minsann träffat en massa kvinnor som tyckte det var asfett att vara gravid.

Rent spontant kan jag väl känna; kul för dem. Jag har inte sagt att kvinnor inte ska få vara gravida, bara att barnproduktionen inte ska vara beroende av att kvinnor är gravida. Det är två väldigt olika saker.

Sedan vill jag påpeka vilket otroligt stigma som finns kring att som gravid klaga på sin situation, så det är inte så jävla konstigt att få pratar om det. Jag har i alla fall hört flera berätta om att deras graviditeter varit smärtsamma.

  • Men hallå det låter ju som Brave new world (en bok som beskriver en dystopi där barn avlas i laboratorium och anpassas till att bli olika sorters människor beroende på vilken plats de ska ha i produktionen)!!!

Tja, det är ju knappast någon postpatriarkal kommunism som beskrivs där. Men kämpa med liknelserna.

  • Jag tycker att det är något vackert att kvinnor offrar sig för sina barn.

Ja, det tycker hemskt många människor. Personligen tycker jag det är en ganska vidrig idé att kvinnor på olika sätt ska lida för andra människor bara för sakens skull. Jag förstår inte varför vi inte ska anstränga oss för att minska lidandet? Om en nu tycker det är så jävla fett att lida kan en väl bära barn ändå eller göra något annat som också är smärtsamt. Däremot tycker jag inte att det faktum att du anser lidande vackert är skäl nog för att andra ska genomgå det.

  • Det finns inget tvång på att skaffa barn!

Inget direkt tvång nej, men en ganska stark norm kring att kvinnor ska göra det. Herregud vad det snackas om att barnlösa kvinnor är olyckliga och misslyckade och gud vet allt. Grattis, alltså verkligen grattis, om du inte har märkt av detta. Kul för dig. Synd bara att de flesta kvinnor inte går fria för det.

Sedan kan du ge dig fan på att det hade funnits ett tvång om det var nödvändigt. Barn är nämligen sjukt viktigt för att samhället ska fungera, och redan nu diskuteras det låga barnafödandet som ett politiskt problem. Som tur är är sociala strukturer (och eventuellt även biologin) väldigt starka, så det behövs inget tvång än så länge.

  • Graviditet är ingen sjukdom!

Nej, det stämmer (hur en nu definierar sjukdom). Men vad spelar det för roll? Människan har förbättrat sitt liv på en massa olika sätt, trots att det inte handlat om sjukdomar. Fattar inte varför vi ska begränsa de medicinska framstegen i samhället till att omfatta sjukdomar.

Jag tycker att det är ganska uppenbart att det mesta i det här inte handlar om att det ”känns” fel. Och det kan det väl göra, och ni kan väl bära era barn om ni nu känner för det. Personligen skulle jag ändå föredra ett samhälle där de kvinnor som önskade kunde befrias från det lidande det innebär att producera barn. Men det är ju bara lilla jag som tycker att lidande är kefft, jag kan ju såklart ha fel på den punkten.

Klargöranden angående barnafödarideologin.

Alltså wow vilka diskussioner det blev angående barnafödarideologin! Och så himla intressanta sedan.

Jag vill göra ett par klargöranden. För det första så är detta något jag tänker mig ska äga rum i ett kommunistiskt samhälle och att det ska vara decentraliserat, alltså att staten inte ska ha full kontroll över barnproduktionen. Nej, det är inte realistiskt idag, det är inte ett realpolitiskt förslag, det är en utopi. Men jag tycker att det är viktigt att drömma om hu samhället skulle kunna se ut, dels för att det bjuder på intressanta tankar och analyser av hur världen ser ut idag men också för att det ger hopp.

Vetenskapen har tagit människan långt, mycket av det vi har idag sågs troligen som helt orealistiskt för 50 år sedan. Varför skulle inte även barnproduktionen kunna omfattas av detta? Vad finns det egentligen för egenvärde i att kvinnor går igenom den smärtsamma och farliga process som är graviditet, om vi kan undvika detta? Jag menar såklart inte att vi bara ska lägga barn i en konstgjord livmoder och bara hoppas att det går bra, jag tycker såklart att det ska föregås av mycket forskning på området, på vad barn behöver och så vidare.

Jag har också fått invändningar rörande anknytning, att det skulle skada barnets och mammans anknytning att mamman inte bär barnet. Detta låter i mina öron mest som myter. Skulle inte pappor kunna relatera till sina barn, eller för den delen adopterade barn. Det verkar konstigt. Jag tror i alla fall att en har förmåga att känna en väldigt stark kärlek även till personer en inte haft i sin livmoder. När en säger sånt så bekräftar en ju samtidigt allt blaj om att kvinnor är så mycket mer lämpade för att ta hand om barn och så vidare som hållit kvinnor på plats i tusentals år. Det är väl inte så fett?

Vissa menar att valet att producera barn på traditionell väg kanske inte skulle vara så fritt, att de kvinnorna kanske skulle ses som bakåtsträvare och så vidare. Ja, det finns alltid en risk för att en skapar den typen av normer, men jag tror aldrig att någon sådan skulle kunna bli såpass starkt eller skadligt som de normer om att kvinnor ska uppoffra sina kroppar för att producera barn som råder i samhället idag. Jag ser det som betydligt mycket värre.

Och nej, graviditet är ingen sjukdom. Men det är någonting som är farligt och skadligt för de flesta kvinnor att gå igenom. Jag ser egentligen inga bra skäl till att vi inte ska utforska möjligheten till att befria kvinnorna från barnproduktionen. Det är såklart möjligt att det helt enkelt är omöjligt, men grejen är att vi inte vet något om det eftersom vi inte har prövat. Fram till dess ska vi såklart lägga betydligt större resurser på att förbättra mödravården.

Barnafödarideologin.

Ibland så skriver eller säger jag att i den postpatriarkala kommunismen så kommer barnaproduktionen vara automatiserad, med vilket jag alltså menar att barn kommer att kunna skapas utanför kvinnors kroppar. Detta är i mina ögon ett sant radikalt och utopiskt scenario, jag tänker mig att det kan komma att äga rum i ett samhälle där vi gjort oss av med den patriarkala uppoffringsideologin, där kvinnors kroppar ska fylla olika funktioner för att vara värda något, och där forskningen och teknologin inte styrs av vinstintressen utan av vad som gagnar mänskligheten som helhet.

Centralt i patriarkatet är att kvinnor producerar barn. Jag tror att grunden till patriarkatet är just detta, att kvinnor har genomgått graviditeter vilket gjort att vi inte kunnat etablera oss i samhället på samma sätt som män, och därmed hamnat i underläge. En kan säga att om män hade fött barn så hade vi automatiserat barnafödandet för länge sedan. En kan också säga att om män fött barn hade vi levt i ett matriarkat. Jag tror nog att det sista är mer korrekt.

Barnaproduktionen är också något som är mer etablerat i kvinnorollen än i princip något annat, jag skulle rentav säga att det är kvinnorollens fulländning, kvinnan som barnproducent både innan och efter barnets födsel. Först den gravida kvinnan, sedan kvinnan som moder. Kvinnors liv centreras kring just detta, att de ska avla barn. Kvinnor som fullgjort sin uppgift ses som förbrukade, kvinnor som inte gör det ses som mindre kvinnliga och så vidare.

I barnafödarideologin så blir ett av de viktigaste dragen i kvinnorollen, nämligen den frivilliga självuppoffrandet, extremt tydligt. Kvinnor förväntas producera barn, och de förväntas dessutom göra det utan att klaga på att det är jobbigt eller smärtsamt, frivilligt avstå från ett gäng olika saker för barnets skull, föda ”naturligt” utan bedövning och så vidare. De förväntas också omfamna de förändringar som sker i kroppen efter barnafödandet, inte göra några operationer för att korrigera, älska sina bristningar och så vidare.

När jag skriver om detta reagerar många kvinnor som gått igenom graviditeter väldigt starkt. De talar dels om graviditeten som en väldigt positiv upplevelse. När jag frågar exakt vad som varit positivt med den har svaren antingen varit i stil med ”jag kände mig stark/kapabel” eller ”det är fantastiskt att skapa liv”. Vad handlar detta om? Jag menar att en stor del till att graviditeten känns så fanatsiskt är att de är omgärdad med så mycket ideologi.

Vad menar jag med ideologi? Jo, jag menar alla de idéer som omgärdar barnproduktionen. Som kvinna får en tidigt förstå att ens syfte i livet är att skapa liv, att det är det som kommer att fullgöra en som kvinna och därmed också som människa, att det är det som kommer sluta cirkeln. Kvinnor som inte får barn är verkligen inte accepterade. Den gravida kvinnan och modern sätts på piedestal. Kvinnor får väldigt tidigt lära sig att leka mamma åt sina dockor, får tidigt prata om när de ska skaffa barn och så vidare. Det är en omfattande ideologisk bearbetning som sker och som gör att kvinnor extremt tidigt etablerar idén om att mor, det är det en ska bli här i livet. Vidare så får de lära sig, senare förvisso, att detta är förenat med en viss smärta och självuppoffring. Att vara mor är att uppoffra sig fullt, att ge sitt liv för att skapa nytt liv. Detta anses vara något vackert, något som gör det hela ännu mer fulländat. Uppoffringen är helt enkelt en extremt viktig del av barnafödarideologin. Det är klart som fan att detta smittar av sig på upplevelsen att vara gravid, det är klart som fan att kvinnor lär sig att förstå sina smärtor som något vackert, något som gör upplevelsen ännu mer fulländad.

Vissa kvinnor reagerar på detta som om jag försöker ta ifrån dem något, en del av deras identitet. De pratar om vilken extremt häftig och positiv upplevelse barnproduktionen var för dem. De som vill skaffa barn på traditionell väg ska såklart få göra det, det skulle väl kunna bli en spännande extremsport, däremot anser jag inte att det är något i sig positivt som vi ska ha kvar som en naturlig del av livet. Varför är det så viktigt för så många kvinnor att hävda den traditionella barnproduktionen? Varför kan vi inte se det som den smärtsamma och farliga process det faktiskt är? Jag menar att detta beror på att det är såpass fastnaglat i kvinnorollen att vi ska leva för att skapa liv att det är svårt att tänka sig ett vara som kvinna utanför detta. Jag ser det som en extremt angelägen uppgift för feminismen att hävda kvinnors rätt att existera som människor, helt utan att offra sina kroppar för att sätta något liv till världen. Den som ändå vill göra det kan väl göra det.

Jag tycker att det är ett problem att produktionen av liv är fastnaglad vid kvinnors kroppar. Det är nämligen något som motiverar att kvinnor förtrycks. Eftersom vi ständigt behöver producera nya människor, speciellt i ett kapitalistsikt system, och dessutom vill göra det till en så låg kostnad som möjligt, så kommer vi att pressa kvinnor till att använda sina kroppar för denna produktion om det är nödvändigt. Det finns liksom omfattande statliga program som syftar till just detta, det är på intet sätt ett ”fritt val” för kvinnor utan något som hela samhället pressar en till. Om det vore så att det föddes för lite barn kan ni ge er fan på att metoderna för att tvinga kvinnor till detta skulle bli allt brutalare, till exempel surrogatmödraskap är ett bra exempel på detta. Det är ur detta perspektiv som barnafödarideologin måste förstås. Det handlar om att kvinnor ska uppoffra sig för barnproduktionen eftersom det är det ”billigaste” sättet att producera barn på, eftersom det är kvinnorna som betalar det största priset med sina egna kroppar.

Vissa menar att födslar är en naturlig del av livet och så vidare. Ja, det är såklart sant under dagens förhållanden. Min idé är dock att vi kommer kunna att radera denna smärtsamma realitet genom vetenskapen, liksom vi har gjort med så många smärtsamma realiteter innan. Jag förstår inte varför kvinnor ska behöva genomgå denna smärtsamma process, och ser det som ett resultat av patriarkatet att vi ännu inte har börjat att seriöst försöka råda bot på detta förhållande. Det är bara i ett patriarkalt samhälle som vi kan acceptera att de flesta kvinnor i alla fall en gång under sitt liv upplåter sin kropp och genomgår den smärta och risk som en graviditet och förlossning innebär,, och ofta får permanenta skador eller rentav avlider på kuppen. Vi borde se detta som ett medicinskt problem till för att lösas precis som vi ser på sjukdomar eller åldrande.