Alltså wow vilka diskussioner det blev angående barnafödarideologin! Och så himla intressanta sedan.
Jag vill göra ett par klargöranden. För det första så är detta något jag tänker mig ska äga rum i ett kommunistiskt samhälle och att det ska vara decentraliserat, alltså att staten inte ska ha full kontroll över barnproduktionen. Nej, det är inte realistiskt idag, det är inte ett realpolitiskt förslag, det är en utopi. Men jag tycker att det är viktigt att drömma om hu samhället skulle kunna se ut, dels för att det bjuder på intressanta tankar och analyser av hur världen ser ut idag men också för att det ger hopp.
Vetenskapen har tagit människan långt, mycket av det vi har idag sågs troligen som helt orealistiskt för 50 år sedan. Varför skulle inte även barnproduktionen kunna omfattas av detta? Vad finns det egentligen för egenvärde i att kvinnor går igenom den smärtsamma och farliga process som är graviditet, om vi kan undvika detta? Jag menar såklart inte att vi bara ska lägga barn i en konstgjord livmoder och bara hoppas att det går bra, jag tycker såklart att det ska föregås av mycket forskning på området, på vad barn behöver och så vidare.
Jag har också fått invändningar rörande anknytning, att det skulle skada barnets och mammans anknytning att mamman inte bär barnet. Detta låter i mina öron mest som myter. Skulle inte pappor kunna relatera till sina barn, eller för den delen adopterade barn. Det verkar konstigt. Jag tror i alla fall att en har förmåga att känna en väldigt stark kärlek även till personer en inte haft i sin livmoder. När en säger sånt så bekräftar en ju samtidigt allt blaj om att kvinnor är så mycket mer lämpade för att ta hand om barn och så vidare som hållit kvinnor på plats i tusentals år. Det är väl inte så fett?
Vissa menar att valet att producera barn på traditionell väg kanske inte skulle vara så fritt, att de kvinnorna kanske skulle ses som bakåtsträvare och så vidare. Ja, det finns alltid en risk för att en skapar den typen av normer, men jag tror aldrig att någon sådan skulle kunna bli såpass starkt eller skadligt som de normer om att kvinnor ska uppoffra sina kroppar för att producera barn som råder i samhället idag. Jag ser det som betydligt mycket värre.
Och nej, graviditet är ingen sjukdom. Men det är någonting som är farligt och skadligt för de flesta kvinnor att gå igenom. Jag ser egentligen inga bra skäl till att vi inte ska utforska möjligheten till att befria kvinnorna från barnproduktionen. Det är såklart möjligt att det helt enkelt är omöjligt, men grejen är att vi inte vet något om det eftersom vi inte har prövat. Fram till dess ska vi såklart lägga betydligt större resurser på att förbättra mödravården.
”Och nej, graviditet är ingen sjukdom. Men det är någonting som är farligt och skadligt för de flesta kvinnor att gå igenom.”
I tillägg till trauma och kroppsskada så är det ju en enorm social risk, hela havandeskapsprocessen innebär ju att kvinnan stegvis ursäktas från samhället och i mång afall blir av med jobb och annat som brukar ses som ganska viktigt.
Sammanfattade vad jag tänkte efter att ha läst hela diskussionen. Bra!
Gud, vad jag har funderat på inlägget om barnideologin. Som gravid i åttonde månaden blev jag fruktansvärt provocerad först. Skulle jag på något sätt vara lurad som valt att frivilligt uppoffra min kropp för att härbärgera och föda ut ett barn?! Men nu när jag tänkt några varv till känns det givet att välja bort graviditet och förlossning om möjligheten gavs.
En annan sak som jag tänkte på med anledning av texten ovan; blir inte möjligheten till anknytning mellan barnet och dess vårdgivare på samma villkor så mycket större i ett scenario där det INTE krävs att en kvinna bär barnet i sin kropp? Man slipper de eventuella biologiska betingelser som kan spela in och påverka så att den gravida kvinnan knyter an mer än barnets andra närstående/vårdgivare/förmyndare/vad man nu vill kalla det gör, redan när barnet är ett foster. För även om jag inte är någon biologist så tror jag att det är svårt att förbise alla hormoner som har disco i kroppen under en graviditet, och som jag tror påverkar kvinnan till sitt uppoffrande för sina barn, resten av barnets liv. Såklart i kombination med alla sociala strukturer och förväntningar inom kvinno- och modersrollen.
Jag bar vårt barn i magen och mådde kass efter graviditet och förlossning, tog lång tid innan jag började känna kärlek för vårt barn och det gick betydligt fortare för min fru att anknyta – kanske för att hon slapp hela hormon- och smärtbaletten… samtidigt är jag gkad att jag har genomgått detta, kanske pga normen, men likväl kan ingen ta ifrån mig den häftiga känslan på att jag födde ut en 54 cm lång 4,1-kilosklump ur min lilla kropp utan bedövning. Det känns coolt.
Obs att jag på intet sätt menar att alla borde föda utan smärtlindring…
Jag kan bara säga att jag själv helst inte skulle velat bli född på ett sånt vis, eftersom att jag ärligt tror att det går att byta ut det som sker i livmodern på ett mekaniskt sätt på något annat. Sen tror jag att själva poängen med vad som kan antas vara positivt med graviditeten är att vi på väldigt många andra sätt blivit avskurna ifrån väldigt naturliga upplever som har med kroppen att göra. Så det kan vara befriande inte bara vara ”huvudfotning” och tänkande varelser utan kännande kroppar på gott och ont.
Det är möjligt att det inte går, och i så fall så sa en ju inte göra det såklart, men jag ser inga skäl till att inte utforska möjligheten.
Ang naturliga upplevelser: Ja, absolut. Men jag tänker mig att detta avskärmade sker i ett kapitalistiskt och patriarkalt samhälle, och att människor skulle ha mer kontakt med sina kroppar i ett samhälle där vi slapp att ständigt alienera oss ifrån dem. Instämmer dock i att automatiserat barnafödande skulle suga i det samhälle vi har idag.
Kan även inte låta bli att fundera på anknytning och då menar jag inte en moder tills sitt barn, där tror verkligen inte att det är särskilt avgörande utan mer barnets anknytning till sin mamma. När barn t ex föds för tidigt så närkontakt, hud mot hud, oerhört viktigt, avgörande för barnets fortsatta utveckling. Så jag kan bara inte låta bli att tänka att det inte går att ersätta den närheten som barnet får i livmodern på något annat sätt.
Som sagt, jag är öppen för att det kan vara en omöjlighet. Jag tycker ändå att vi ska forska på saken.
Jag förstår inte alls varför det skulle vara problematiskt att fejka just den kontakten. Vad exakt är det du menar att barnet upplever för fysisk kontakt i livmodern som skulle vara så svår att efterapa? Det är ju i princip bara ett tryck.
Vad gäller upplevelsen efter födseln så är det ju lätt som en plätt att ha föräldrarna på plats väntade för att ge all behövlig kroppskontakt. Det kan dock vara bra att komma ihåg att vi lyckas rätt bra med att kompensera för t ex för tidigt födda barn redan idag även utan ständig kroppskontakt.
Det här är en otroligt intressant diskussion som en skulle kunna dra hur långt som helst. Mycket intressant och tankeväckande!
Det här gäller inte just detta inlägg utan bara i allmänhet: radera aldrig ditt bloggarkiv är du snäll. Jag vill kunna återvända till gamla inlägg och gamla visdomar för att få bekräftelse på att det jag tror på (vilket ofta stämmer in på dina tankar/åsikter) är rätt. Eller i alla fall att någon mer tycker likadant, det är alltid uppmuntrande.
Du tänker dig din utopi genomförd i ett kommunistiskt samhälle. Jag har nyligen börjat läsa din blogg, så därför undrar jag om du har nåt äldre inlägg där du redogör varför du ser ett kommunistiskt samhälle som eftersträvansvärt? Ingenstans har man ju lyckats. Däremot har de olika experimenten skördat mängder av dödsoffer. Till exempel kan sovjetexperimentet ståta med omkring 145 miljoner.
Jag hittade just din rubrik Kommunism. Jag ska rota runt där lite.
Bra 🙂 Btw så är en nutida kommunismen extrem kritisk mot Sovjet, och enl Marx så genomfördes Sovjet på helt fel sätt.
Jo, jag vet, men frågan är om det finns nåt ”rätt sätt”. Jag återkommer.
Ja, det tror jag. Har tänkt skriva om det ett tag men inte pallat än, så håll utkik.
Om Marx tyckte att Sovjet bildades på fel sätt måste det ha varit hans spöke som uttalade sig. 😉 Fast du menade förmodligen enligt Marx teorier.
Ja, såklart.
Jag håller verkligen med om det du skriver och tror faktiskt att detta är den verkliga springande punkten till varör kvinnor har betydligt sämre villkor i samhället.
Dock måste jag inflika en kommentar angående detta att förbättra mödravården. Egentligen finns det all möjlighet till bra mödravård idag, det finns möjlighet till bra och effektiv smärtlindring, det finns kejsarsnitt (som faktiskt är lika säkert eller tom säkrare än vaginal förlossning, vad ks-hatarna än säger). Så även om vi såklart kan (och bör) försöka förbättra detta ytterligare så kommer det ju knappast att hjälpa när vi inte ens använder de resurser som faktiskt finns. Istället frodas fördomar och myter som förstärker tron på att vaginalt är bäst, smärtlindring ska undvikas och lite ska man stå ut med, Det är inställningen till graviditet och förlossning som måste ändras i första hand. Det måste bli ok att som gravid få besluta om sin egen kropp.
Ett enkelt exempel på detta är hur förlossningssmärta trivialiseras, hur tillgång till epidural (som borde vara en självklar rättighet att få i samma sekund som en kvinna ber om den) begränsas och beror på tillgång på narkosläkare (inget sjukhus i Svergie har narkosläkare som enbart täcker förlossningsavdelningen men detta finns i många andra länder) eller på barnmorskans egna åsikter om smärtlindring. Myten om den ”positiva” ”ofarliga” förlossningssmärtan frodas, Men den är inte alls ofarlig, utan kan leda till komplikationer som:
Svårighet för barnet att syresätta sig under värkarbetet
Ökad risk för förlossningsdepression
Problem med ammning
Ökad risk att utveckla kroniska smärtitllstånd efter förlossningen.
Men nej, stället får kvinnor höra att de är duktiga om de avstår smärtlindring och att om de inte offrar sig för barnet så förvärkar de sin rätt att vara en god mamma. Det om något är sjukt tycker jag.