Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Barnafödarideologin.

Ibland så skriver eller säger jag att i den postpatriarkala kommunismen så kommer barnaproduktionen vara automatiserad, med vilket jag alltså menar att barn kommer att kunna skapas utanför kvinnors kroppar. Detta är i mina ögon ett sant radikalt och utopiskt scenario, jag tänker mig att det kan komma att äga rum i ett samhälle där vi gjort oss av med den patriarkala uppoffringsideologin, där kvinnors kroppar ska fylla olika funktioner för att vara värda något, och där forskningen och teknologin inte styrs av vinstintressen utan av vad som gagnar mänskligheten som helhet.

Centralt i patriarkatet är att kvinnor producerar barn. Jag tror att grunden till patriarkatet är just detta, att kvinnor har genomgått graviditeter vilket gjort att vi inte kunnat etablera oss i samhället på samma sätt som män, och därmed hamnat i underläge. En kan säga att om män hade fött barn så hade vi automatiserat barnafödandet för länge sedan. En kan också säga att om män fött barn hade vi levt i ett matriarkat. Jag tror nog att det sista är mer korrekt.

Barnaproduktionen är också något som är mer etablerat i kvinnorollen än i princip något annat, jag skulle rentav säga att det är kvinnorollens fulländning, kvinnan som barnproducent både innan och efter barnets födsel. Först den gravida kvinnan, sedan kvinnan som moder. Kvinnors liv centreras kring just detta, att de ska avla barn. Kvinnor som fullgjort sin uppgift ses som förbrukade, kvinnor som inte gör det ses som mindre kvinnliga och så vidare.

I barnafödarideologin så blir ett av de viktigaste dragen i kvinnorollen, nämligen den frivilliga självuppoffrandet, extremt tydligt. Kvinnor förväntas producera barn, och de förväntas dessutom göra det utan att klaga på att det är jobbigt eller smärtsamt, frivilligt avstå från ett gäng olika saker för barnets skull, föda ”naturligt” utan bedövning och så vidare. De förväntas också omfamna de förändringar som sker i kroppen efter barnafödandet, inte göra några operationer för att korrigera, älska sina bristningar och så vidare.

När jag skriver om detta reagerar många kvinnor som gått igenom graviditeter väldigt starkt. De talar dels om graviditeten som en väldigt positiv upplevelse. När jag frågar exakt vad som varit positivt med den har svaren antingen varit i stil med ”jag kände mig stark/kapabel” eller ”det är fantastiskt att skapa liv”. Vad handlar detta om? Jag menar att en stor del till att graviditeten känns så fanatsiskt är att de är omgärdad med så mycket ideologi.

Vad menar jag med ideologi? Jo, jag menar alla de idéer som omgärdar barnproduktionen. Som kvinna får en tidigt förstå att ens syfte i livet är att skapa liv, att det är det som kommer att fullgöra en som kvinna och därmed också som människa, att det är det som kommer sluta cirkeln. Kvinnor som inte får barn är verkligen inte accepterade. Den gravida kvinnan och modern sätts på piedestal. Kvinnor får väldigt tidigt lära sig att leka mamma åt sina dockor, får tidigt prata om när de ska skaffa barn och så vidare. Det är en omfattande ideologisk bearbetning som sker och som gör att kvinnor extremt tidigt etablerar idén om att mor, det är det en ska bli här i livet. Vidare så får de lära sig, senare förvisso, att detta är förenat med en viss smärta och självuppoffring. Att vara mor är att uppoffra sig fullt, att ge sitt liv för att skapa nytt liv. Detta anses vara något vackert, något som gör det hela ännu mer fulländat. Uppoffringen är helt enkelt en extremt viktig del av barnafödarideologin. Det är klart som fan att detta smittar av sig på upplevelsen att vara gravid, det är klart som fan att kvinnor lär sig att förstå sina smärtor som något vackert, något som gör upplevelsen ännu mer fulländad.

Vissa kvinnor reagerar på detta som om jag försöker ta ifrån dem något, en del av deras identitet. De pratar om vilken extremt häftig och positiv upplevelse barnproduktionen var för dem. De som vill skaffa barn på traditionell väg ska såklart få göra det, det skulle väl kunna bli en spännande extremsport, däremot anser jag inte att det är något i sig positivt som vi ska ha kvar som en naturlig del av livet. Varför är det så viktigt för så många kvinnor att hävda den traditionella barnproduktionen? Varför kan vi inte se det som den smärtsamma och farliga process det faktiskt är? Jag menar att detta beror på att det är såpass fastnaglat i kvinnorollen att vi ska leva för att skapa liv att det är svårt att tänka sig ett vara som kvinna utanför detta. Jag ser det som en extremt angelägen uppgift för feminismen att hävda kvinnors rätt att existera som människor, helt utan att offra sina kroppar för att sätta något liv till världen. Den som ändå vill göra det kan väl göra det.

Jag tycker att det är ett problem att produktionen av liv är fastnaglad vid kvinnors kroppar. Det är nämligen något som motiverar att kvinnor förtrycks. Eftersom vi ständigt behöver producera nya människor, speciellt i ett kapitalistsikt system, och dessutom vill göra det till en så låg kostnad som möjligt, så kommer vi att pressa kvinnor till att använda sina kroppar för denna produktion om det är nödvändigt. Det finns liksom omfattande statliga program som syftar till just detta, det är på intet sätt ett ”fritt val” för kvinnor utan något som hela samhället pressar en till. Om det vore så att det föddes för lite barn kan ni ge er fan på att metoderna för att tvinga kvinnor till detta skulle bli allt brutalare, till exempel surrogatmödraskap är ett bra exempel på detta. Det är ur detta perspektiv som barnafödarideologin måste förstås. Det handlar om att kvinnor ska uppoffra sig för barnproduktionen eftersom det är det ”billigaste” sättet att producera barn på, eftersom det är kvinnorna som betalar det största priset med sina egna kroppar.

Vissa menar att födslar är en naturlig del av livet och så vidare. Ja, det är såklart sant under dagens förhållanden. Min idé är dock att vi kommer kunna att radera denna smärtsamma realitet genom vetenskapen, liksom vi har gjort med så många smärtsamma realiteter innan. Jag förstår inte varför kvinnor ska behöva genomgå denna smärtsamma process, och ser det som ett resultat av patriarkatet att vi ännu inte har börjat att seriöst försöka råda bot på detta förhållande. Det är bara i ett patriarkalt samhälle som vi kan acceptera att de flesta kvinnor i alla fall en gång under sitt liv upplåter sin kropp och genomgår den smärta och risk som en graviditet och förlossning innebär,, och ofta får permanenta skador eller rentav avlider på kuppen. Vi borde se detta som ett medicinskt problem till för att lösas precis som vi ser på sjukdomar eller åldrande.

146 kommentarer till Barnafödarideologin.

  • Petronella skriver:

    Så sant. Det är inte kul att vara gravid (jo kanske lite där i 4-5 månaden) och det är definitivt inte kul att föda barn. Jag är väldigt glad för att jag har min dotter, men inte bara för att hon är en fantastiskt liten människa, utan också för att jag inte längre behöver fundera på ”om jag nån gång vill ha barn”. Jag vill inte ha flera barn (ok aldrig säga aldrig) helt enkelt för att jag inte vill ”försvinna” bort i ett förväntat uppoffrande någonsin igen.

  • Petronella skriver:

    Dessutom hatar jag den där påtvingade ”mamma-gemenskapen”. Hatar! Om man beklagar sig att man saknar sitt sociala liv så blir svaret nästan alltid (åtminstone när barnet är mindre) ”att hitta andra mammor”. Varför skulle jag ha mera gemensamt med någon bara för att hon också fått ett barn? Jag saknar att kunna vara mig själv, inte att bli ännu mera ”mamma”.

  • Olga skriver:

    Känner mig helt förstummad av din text. Det är inte speciellt konstigt att barnafödandet är problematiskt både för kroppen och samhället. Men att detta ska skyllas på patriarkatet? Nä, det kan jag inte acceptera.
    Denna text känns mer som din personliga ångest över barnlöshet. Om du inte vill ha barn varför nojjar du över det? För att andra har åsikter?

    • Varför måste detta inlägg rationaliseras till ångest över barnlöshet? Jag håller inte med om inläggets innebörd i stort Men att Fanny skrivit det ur ångest tror jag inte alls på.

      Själv är jag barnlös. Utan ångest över detta och jag är närmare 35. Det är faktiskt möjligt att vara kvinna och inte ha dragning åt önskan av barnafödande.

  • Lo skriver:

    Älskar att du skriver om det här. Jag vill själv ha barn i framtiden men är livrädd förlossningar och graviditet. Att som kvinna säga att man vill ha barn men helst slippa bära och föda det upplevs av många som extremt egoistiskt och märkligt. Det är nästan som att det är mer acceptabelt att inte vilja ha barn alls. Att folk tycker att graviditeten är något en måste genomgå för att vara en god nog mor. Lite som att man måste bevisa att man kan uppoffra sin kropp innan man får barnet för annars kanske man inte kommer vara redo att uppoffra sig för barnet sen när det är fött. Vet att några mammavurmare på familjeliv resonerat på det sättet iaf.

  • Extremsport, ha ha, mitt i prick! Jag tränar mycket och såg verkligen på förlossningen som ett sportmoment. Det är chockerande hur sällan det pratas om riskerna med att bära och föda barn och ännu mer chockerande hur en som kvinna bara förväntas acceptera riskerna och föda barn ändå, helst utan att oroa sig utan bara andas sig igenom graviditets-, förlossnings- och amningsproblem.

  • Ang. detta:

    ”Jag tror att grunden till patriarkatet är just detta, att kvinnor har genomgått graviditeter vilket gjort att vi inte kunnat etablera oss i samhället på samma sätt som män, och därmed hamnat i underläge. En kan säga att om män hade fött barn så hade vi automatiserat barnafödandet för länge sedan. En kan också säga att om män fött barn hade vi levt i ett matriarkat. Jag tror nog att det sista är mer korrekt.”

    Barnafödandet har gjort att vi inte har kunnat etablera oss i ett patriarkalt samhälle där enbart ’det maskulina etablerandet’ anses gott nog. Det unika kontaktetablerandet en moder har möjlighet med till barnet (att nyfödd & mor kan synka hjärtslag vilket barnet inte kan med fadern betyder någonting för mig, att moderns val under graviditeten skapar barnet betyder någonting för mig) är nog så fantastiskt & ger henne även försprång i fostran av barnet eftersom hon bär på _formandet_ av barnets varelse. Att skapa barn är att skapa människor är att skapa samhället. Patriarkatet beror förmodligen inte på att kvinnan föder barn, men om mannen födde barn skulle barnafödande ha en högre samhällsstatus än idag.

    Utöver så innebär barn som skapas utanför moderns kropp följande: att en förlitar sig på staten – skapar staten våra barn (så som den redan gör i dagis & skola) så skapar också staten vårt samhälle. Varför vill en ge staten denna makt? Ja, det kan vara smärtsamt & farligt att bära & att föda ett barn men kan någon med handen på hjärtat säga emot när jag påstår att det kan vara _betydligt_ mer smärtsamt & farligt att lägga tilltro, liv & makt i händerna på staten?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Varför skulle patriarkatet inte bero på att kvinnor föder barn tänker du?

      Jag tänker mig ju att detta ska ske i ett samhälle som är kommunistiskt och vara decentraliserat. Sedan ska såklart de som villa kunna föda barn ändå, och med full mödravård.

      • Kommer du att lägga din tilltro till staten om den ger sken av att vara kommunistisk & trovärdig i dina ögon? En kan fortfarande inte se bortom skenet, kommunismen är inte immun mot korruption.

        Jag tycker att dina tankegångar är intressanta just eftersom dom är så tvärtemot mina där jag ser mänsklighetens frihet som någonting kommet ur _oberoende_ av stat. När vi inte behöver staten för att föda våra barn, när vi inte behöver staten för att fostra våra barn, när vi inte behöver staten för att lära våra barn.. när vi inte behöver staten för vård, mat, boende, ’beskydd’. När vi inte _tror_ oss behöva. När vi är självständiga från statsmakten (vilket inte behöver innebära att vi aldrig får & ger hjälp, vi kan hjälpa varandra utan att vända oss till en statsmakt).

        Automatisk barnproduktion är någonting som skrämmer mig oerhört då det kommer att innebära _extrem_ makt åt staten, & jag tror definitivt att det är någonting som kommer att ske så som utvecklingen ter sig med spridd förgiftningsinfertilitet. Vi kommer att producera barn utanför livmodern för att det naturliga barnskapandet sätts ur spel av vår trasiga omvärld, vilken gör människan trasig.

      • Varför jag inte tror att patriarkatet beror på att kvinnor föder barn: för att det ur mitt perspektiv är så orimligt att den barnafödande & denne samhällspåverkan ses som sekundär _utan_ ett patriarkalt synsätt. Alltså att detta rimligtvis inte har skapat det patriarkala synsättet.

        Däremot har kvinnors graviditet givetvis lett till att män har haft en större möjlighet att inta maktposter i samhället, men där kan en orera om varför just dessa poster ses vara den absoluta makten & just nu tänker jag inte göra det eftersom jag redan har så många sidospår :)

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Okej, så det är inte så för att du tycker så? Jag kan absolut respektera din syn på patriarkatet, men det är väl ändå en teoretisk diskussion som är värd att ta på lite större allvar? Personligen tror jag iaf att det är grunden.

          • Detta handlar inte om vad en _vet_ utan om vad en _tror_ om saken, eller hur? För ingen av oss vet. Då jag tror datt så tror jag även datt, mer ’allvar’ än så kan jag inte lägga i diskussionen eftersom vi båda har föreställningar & inte sanningar.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Förlåt om jag lät grinig eller så, var inte meningen. Skulle gärna vilja veta mer om hur du ser på patriarkatets grunder. Är verkligen intresserad, för tycker det är sjukt intressant med feministisk teori och anser dig vara en väldigt intelligent person. Så; hur tänker du dig att patriarkatet har uppstått? Obs att jag inte kräver något heltäckande svar och är helt förstående om du inte har någon särskild tanke alls, men om du har en får du hemskt gärna dela med dig.

              • Jag brukar kritiseras för att låta grinig i debatt vilket jag sällan är så jag tänker inte så om andra, tack & lov =)

                Tyvärr har jag ingen särskilt tanke alls: tyvärr för att jag inte har lyckats nysta tillräckligt där för egen del, tyvärr för att jag inte kan bidra med någon sorts intressant tanke i det fallet. Givetvis förkastar jag heller inte din teori totalt & för evigt, men ur mitt perspektiv ser det inte rimligt ut. Vad som däremot _är_ det rimligaste..

                Jag vet inte. Men jag pusslar i det bit för bit & jag är tacksam över att få ta del av ditt perspektiv då vi tycker olika i mångt & mycket & du är en av få som inte bara tycker utan faktiskt levererar _varför_ på djupet. Uppskattat!

                • Arnececiliakalleelin skriver:

                  Jag tycker att ni ska vara försiktiga med de ord ni använder. Orden ”teori” och ”teoretisk” betyder i de flesta fall något helt annat än det ni använder de till. Kika på Wikipedia. Det ni pratar om är hypoteser och det är enkelt att misstolka era texter för någon som inte är insatt. =)

                  • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                    Det finns såklart en stor mängd feministisk teori som stödjer mina uppfattningar. Jag hämtar dem främst från boken ”Kärlekskraft, makt och politiska intressen” som du ju kan läsa om du är intresserad.

                    Huruvida folk missuppfattar mina texter eller ej kan jag väl känna är ganska irrelevant. Jag skriver inte svårt och brukar svara på frågor om de ställs på ett trevligt sätt, så den som vill förstå kan gott göra det.

  • Vid vaginal förlossning produceras f.ö. stora mängder DMT i spädbaret. Eftersom effekterna av detta & DMTs betydelse i våra kroppar inte är utredda än kan en heller inte förkasta detta som någonting irrelevant. Vid denna automatiska barnproduktion, skulle staten då injicera DMT när barnet är ’färdigbakat’ & hur i sådana fall veta vilken dos som är bäst lämpad? Då det produceras i kroppen är det förmodligen relativt harmoniskt reglerat för just _den_ kreationen & dos baserad på vikt är därmed ofullständig då en nog skulle behöva kunskap om barnets hjärna för att förstå vilken dos som är korrekt då det rimligtvis beror på hur barnet är ’neurologiskt dragen’.

    Eller så struntar man i det med hänvisning till att vi inte injicerar barn som föds via kejsarsnitt. Nej, det gör vi inte – men vet vi vad det innebär? Det kan vi inte veta eftersom vi inte vet _varför_ vi producerar DMT.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag förstår inte varför du talar om ”staten” hela tiden?

      Jag tänker mig såklart att det ska bedrivas en massa forskning kring vad barn behöver osv. Det är väl ändå ganska självklart att jag inte tycker en ba ska lägga barn i någon vätska utan att veta vad en sysslar med?

      • Är det inte den kommunistiska staten som kommer att producera dessa barn?

        Eftersom barnen inte är stöpta i samma mall (får en hoppas) kommer forskning på ’barn i allmänhet’ säga relativt lite om vad det individuella barnet behöver. Om en scannar barnets hjärna innan ev. injicering kanske det säger mer om vilka behov just _det_ barnet har, men frågan är hur bra det är att scanna alla spädbarn.

  • Sandra skriver:

    bra skrivet! Alltså jag är ”bara nästan 17” men vet att jag inte vill ha barn… alltså jag vill verkligen inte gå igenom en förlossning. Jag AVSKYR smärta! Och ja, graviditet innebär så mycket mer ”faror” än endast förlossningen liksom…

  • Nej, det här är väldigt långt ifrån min egen utopi. Jag får nästan rysningar i kroppen när jag tänker på det. Innan jag fick barn skulle jag kanske inte ha reagerat så, då skulle jag kanske till och med kunnat hålla med om att det skulle kunna vara en lösning. För barnafödande ÄR problematiskt ur jämställdhetsperspektiv, och jag kan ibland hata moderrollen med dess krav. Men en automatisering av barnafödande tror jag inte är lösningen.

    Min första tanke är att människan inte skulle klara av att efterapa naturen gällande det här och jag ser framför mig hemska skräckscenarion med små babyn i tuber och människor som går och väljer barn åt sig. För om vi har så mycket kontroll över barnafödande, vad är det då som hindrar att vi samtidigt passar på att ta bort det ”oönskade”, alla barn som inte passar in i vår bild av hur en människa ska vara? Jag vet att det kanske inte var det här du menade, men jag har inte särskilt mycket tilltro till människans godhet. Vi vet inte heller alltid vad vi väljer och framför allt inte vad vi väljer bort. Mycket av det bästa som hänt mig i mitt liv har jag inte valt, det har bara hänt och jag är så otroligt tacksam för det. Ökad kontroll låter därför hemskt i mina öron.

    Den andra stora invändningen jag har gäller anknytningen. Graviditet är inte alltid underbart och en dans på rosor, det kan vara skitjobbigt, men man börjar knyta an till barnet redan då det är i magen och jag tror det är viktigt. Också förlossningen och den riktigt första tiden tror jag är otroligt viktig rent psykologiskt.

    Det här är absolut viktiga frågor, men jag anser att de bör lösas på andra sätt.

    • Större valfrihet är inte alltid nödvändigtvis bra och det innebär inte heller mer frihet eller mindre kontroll. Jag tycker Fanny skrivit bra om valfrihet, eller fria val, tidigare. Och som jag skrev så vet jag att det inte är total kontroll över vilka barn som är önskvärda och inte som ni förespråkar, men jag tror det skulle bli en följd av automatisering, liksom många andra etiska dilemman. Och jag är medveten om att det finns en viss kontroll, och i vissa fall är det bra (t.ex. om ett barn är så svårt sjukt att det inte skulle överleva), men i andra fall tycker jag att man inte borde få välja (till exempel välja bort ett barn på grund av kön eller mindre medicinska avvikelser).

      En förlossning behöver inte vara en vaginal förlossning, men ja, jag tror att det generellt sätt är lättare för både mamma och barn med en vaginal förlossning (det betyder inte att det gäller för alla). Jag tror också att den vaginala förlossningen fyller en funktion, men det innebär inte att det inte skulle gå att knyta an till sitt barn, eller ens att det skulle vara märkbart svårare, bara för att man fött via kejsarsnitt. Man är inte heller en sämre mamma för att man fött sitt barn via kejsarsnitt (vilket verkar vara det som vissa anser). Och nej, jag baserar inte mina åsikter i det här fallet på någon vetenskaplig grund, utan på egna erfarenheter och berättelser av andra mammor, men man måste få ha åsikter om saker också utan att hänvisa till vetenskap (som för övrigt också kan ha fel).

      Jag skrev inte att det krävs smärta och lidande för att man ska kunna knyta an, det är otroligt bra att det finns smärtlindring vid förlossningar. Men sedan tycker jag inte man behöver se på smärta som något negativt. Jag tror smärta kan ha en skyddande effekt. Kvinnor som fött utan smärtlindring upplever inte sina förlossningar som mer traumatiska (igen, generellt, individuella fall är såklart alla olika).

      Jag tror inte att fäder nödvändigtvis känner mindre, men jag tror de känner annorlunda. Jag tror också att man kan knyta an till ett barn utan att vara gravid med det, men det är inte samma sak och jag tror inte att det går lika lätt.

      Och jag skrev inte heller att det är det bästa för alla, min poäng var den att människans egna val värderas för högt, vi har inte kunskap att göra sådana här val förrän i efterhand. Människor är inte bra väljare, och valfrihet är inte alltid det bästa. Plus, att vem säger att automatisering av barnafödande skulle innebära mer valfrihet? Ifall man såg automatisering som det normala, och naturligt barnafödande som en ”extremsport”, hur mycket fri vilja kan man tala om där?

      Jag kanske har en övertro på naturen och ”det naturliga”, men jag förstår inte varför man skulle se på graviditet och barnafödande som något negativt. Visst, det innebär smärtor och risker, och det bör man försöka minska, men det är också en otroligt givande upplevelse som man inte kan ha en uppfattning om före man har upplevt det. Jag ser inte det som en nackdel med att vara kvinna, tvärtom tycker jag att det är det bästa med att vara kvinna – att man har möjlighet att välja att bära och föda barn. Det betyder inte att man måste göra det – kvinnor som inte vill ha barn ska kunna välja bort det utan att ses som mindre värda eller okvinnliga. Men att ta bort (eller avnormalisera) det naturliga barnafödandet är i mina ögon bara en nackdel, både för kvinnor, barn och samhället i stort.

      • Mitt påstående om att en vaginal förlossning generellt sätt är lättare än ett kejsarsnitt baserar jag på det faktum att återhämtningen efter en vaginal förlossning är kortare. Ett kejsarsnitt är ett stort kirurgiskt ingrepp och sådana är alltid förknippade med risker. Ibland kan dock ett kejsarsnitt vara bättre, men oftast är det inte det. Sedan tror jag också att det är bättre för barnet att födas vaginalt, men det är bara min egen tro och inte något jag har stöd för i forskning eller av medicinska fakta.

        Jag tycker du har en förenklad bild av smärta. Det finns inget som säger att mera smärta innebär mera trauma. Däremot kommer man antagligen ihåg sin förlossning som mer smärtsam ifall man också upplevde den som traumatiserande. Det betyder inte att det var smärtan som orsakade traumat. Jag vet att jag läste en undersökning om detta när jag väntade barn, men lyckas inte hitta den igen.

        Visst är förlossningar riskfyllda, och därför är jag otroligt tacksam över att vi har såpass bra mödravård i både Sverige och Finland och jag hoppas att den fortsätter utvecklas så att färre kvinnor tvingas leva med permanenta skador efter förlossningar. Men de flesta förlossningar går ändå bra, och många skador går att förebygga eller behandlas efteråt.

        Och varför skulle upplevelser och magkänsla vara irrelevanta i den här frågan? Jag anser att kvinnors egna upplevelser av barnafödande är i högsta grad relevant.

        • Du behöver ju inte läsa vad jag skriver ifall du inte är intresserad av vad jag tror och tänker. Jag har inte heller påstått att jag är någon sorts taleskvinna för kvinnor som skadat sig under vaginala förlossningar. Jag har inte heller vid något skede påstått att någon ska tvingas till lidande, så jag vet inte vad du har läst.

      • Katarina skriver:

        Barn ”stryps” inte av sin navelsträng. Barn andas inte genom munnen/halsen innan hen är född. Navelsträngen kan dock klämmas så pass att barnet får syrebrist och dör.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Men hur tänker du kring fäders relation till sina barn och adopterade barn då?

      • Jag tänkte genast på adopterade barn med. Det är liksom löjligt att tro att en måste varit gravid för att kunna koppla an till sina barn. Dessutom finns det relativt många fall av kvinnor som pga just förlossningen har svårt att knyta an till sina barn pga av smärtan, att barnet blir den psykologiska symbolen för lidandet och kvinnan får svårt att älska barnet. (förlossningspsykos)

      • Jag tror inte att det är samma sak. Jag tror att mammans relation till sitt barn är speciell. Det betyder inte att pappor inte skulle kunna vara lika kapabla att ta hand om sina barn, eller att adopterade barn per automatik skulle ha det sämre. Jag skrev ett inlägg i min egen blogg om lite tankar som väcktes hos mig av ditt inlägg som du får läsa om du är intresserad:

        http://linasvarld.blogspot.fi/2013/08/tankar-om-automatiserad-barnproduktion.html

  • Linnéa skriver:

    Din text är intressant, men jag anser att vad som ska prioriteras INTE är att barn ska kunna skapas utanför våra kroppar. Jag anser att detta leder till en hel del etiska dilemman; ex.

    Hur skall en se till att de kvinnor som trots allt väljer att försöka få barn på det ”traditionella sättet” ej stämplas som bakåtsträvande och dumdristiga som utsätter sig själva för den risken? Blir det samma tabu som för ex. mammor som långtidsammar?
    Hur ska en göra om barnet utvecklas på ett sådant sätt att det inte kommer att överleva utanför sin kapsel (eller vad ska de ligga i när de ”produceras”?)? Normalt leder detta oftast till missfall om kroppen uppfattar felet men utan kropp som uppfattar detta så blir det ett beslut som de ansvariga för barnproduktionen måste fatta….kan leda till många svåra etiska frågeställningar (ex. vilket barn är för sjukt för att få leva, vem har rätt att avgöra att barnet ska dö – läkare/producent/blivande föräldrar?).
    Kan även bli problem med föräldrar som ångrar sig gällande föräldraskapet – blir då barnet föräldralöst eller vem är ytterst ansvarig för barnet – föräldrarna eller producenten?
    Blir synen på barn förändrad – något man skaffar/beställer istället för att själva ev ha tur att faktiskt lyckas bli gravida?

    Ditt inlägg väcker många tankar, detta är bara några få av dem. Din tanke är intressant men troligtvis inget som kommer bli verklighet.

    Jag anser att fokus bör ligga på att höja statusen på barnafödandet o graviditeten, prioritera forskning, fortbildning, personaltäthet m.m. inom mödravård/förlossningsvård/barnavård samt att mammors löner samt yrkeskunskaper skall ligga på samma nivå som alla andras inom rimlig tid efter att föräldraledigheten avslutats.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag tänker mig att en inte ska samma typ av modell kring hur en tar hand om barn, utan att det ska ske kollektivt. Rörande det där med att vissa kvinnor kanske skulle kunna känna sig pressade att föda så kan jag väl känna att det hur som helst är ett bättre scenario än dagens press kring att föda traditionellt.Det dilemma du tar upp ang hur en gör med barn som skulle blivit missfall är absolut intressant. Jag tänker mig att en kan ta fram etiska modeller för att hantera det och att läkekonsten troligen kommer att vara mer utveckla för att kunna ge även sådana barn bra liv, däremot kan det bli ett problem med att barnen görs om för att passa olika ändamål. Jag vet inte hur jag ställer mig till genmanipulation riktigt, men jag anser att det kan vara problematiskt.

  • Jono skriver:

    ”Vissa menar att födslar är en naturlig del av livet och så vidare. Ja, det är såklart sant under dagens förhållanden.”

    Du får det att låta som om födslar (genom kvinnans graviditet) skulle vara någon slags social konstruktion eller nisch. Det finns väl knappast något så evolutionärt betingat, i naturen, som födslar?

    Annars, för övrigt, håller jag med om att det skulle ligga i de flesta människors intresse om man hade kunna skapa människor utanför kvinnokroppen. Däremot kommer det vissa saker i kölvattnet, t.ex om (en gång i den möjliga framtiden) en kvinna skulle vilja föda barn själv och inte använda en konstgjord livmoder, då kan staten neka denna kvinna (hela familjen egentligen) födelserelaterade ersättningar, försäkringar, ledighet etc. Nu säger jag inte att dessa aspekter är skäl till att inte fortsätta forskingen, utan mest belysa de sk. ”pro’s vs con’s”.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nja, jag kritiserar mest den ideologi som omgärdar barnproduktionen. Att det är biologiskt betingat hyser jag såklart inga tvivel om.

  • J skriver:

    För en gångs skull känner jag att jag kan hålla med dig fullt ut i vad du skriver, (vanligtvis håller jag oftast med i grundpoängerna dock, ska tilläggas)

    Graviditet och barnafödsel är enligt mig absolut en grundpelare i varför kvinnan har varit (är) förtryckt.
    I nuläget gäller graviditet och barnafödsel/tidig barnuppfostran en period på kanske.. ett år per barn.

    Kvinnans kropp är svagare, arbete kan inte utföras på en hög nivå, hennes handlingar är inte längre hennes egna utan påverkar även kroppen inuti henne. Dödssiffrorna har varit höga, riskerna för komplikationer likaså, kroppen bryts ner mer och mer för varje graviditet i många fall. När preventivmedel inte används, vilket har varit läget bakåt i tiden och är läget på många håll i världen idag är alltså kvinnan inte en lika tillförlitlig del i samhället. Hur underbar du än som mamma känner att det är att vara gravid och föda barn så tänk på att du antagligen lever i ett samhälle där din graviditet kan göras till 100ggr mer bekväm och mindre handikappande än det är och har varit för många andra.

    Alltså – kvinnan har inte kunnat vara en aktiv, fullgod del av samhället, under långa perioder av sitt liv. Det låter krasst men, som Fanny säger: hade graviditeten inte skett i kvinnans kropp hade samhället sett mycket annorlunda ut.

    I västvärlden nu påverkas vi inte LIKA mycket av graviditet eller barnafödsel men det är fortfarande en stor faktor, löneskillnader och ovilja att anställa kvinnor i ”barnafödsel-ålder” är ett tydligt exempel.

    Föd barn, älska att föda barn och vara gravid, men att det är en stor faktor till varför samhället ser ut som det gör går inte att ignorera.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Precis. Det sker fortfarande en omfattande diskriminering av mödrar. Knappast historia sas.

  • Stina skriver:

    Problemet med att resonera som du och flera som kommenterar gör är ju att ni utgår från att samhället som det ser ut idag är bra och ni tänker bara inom systemet. Problemen med kvinnors underordning och bland annat diskriminering på arbetsmarknaden löser man inte genom att ta bort barnafödandet från kvinnans kropp, för då utgår man ju från att det är kvinnans kropp som är problemet!! Inte att det är det system vi lever i som det är fel på. Jag anser snarare att hela det kapitalistiska systemet är fel och bör ändras. Vi är människor, inte konsumenter eller arbetare, men i vårt system idag så ses man i princip bara som människa om man är just konsument och arbetare. Kvinnor borde inte bli mer som män utan män borde bli mer som kvinnor! Varför ska vi sträva efter att kvinnor ska jobba ihjäl sig som män gör? Männen borde istället tas ner till kvinnans nivå så att barnens perspektiv kan tas in och ha större betydelse. Tycker att Nina Björks senaste bok tar upp just detta på ett bra sätt, alla borde läsa den!

    Sen så tycker jag att du borde läsa på om kroppen/psyket och barnafödande. Naturliga förlossningar är bättre för både barn och mamma. Det är läskigt att det finns en så stor tilltro till vetenskap och medicin idag. Tänk på att samma tilltro om vad som var bäst och riktigt hade man för 100 år sedan när man kallade kvinnor hysteriska, eller när man började med sjukhusförlossningar där kvinnorna var fastspända i gynställning och i princip sövdes ner och man drog ut barnet med tång.

    Alla borde titta på dokumentären The business of being born samt läsa vad Ina May Gaskin skrivit i ämnet barnafödande.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nja,jag utgår ganska tydligt från ett samhälle som ser radikalt annorlunda ut. Det är just i ett sådant samhälle jag tror detta är möjligt.

      • Stina skriver:

        Men varför skulle vi då behöva skapa barn utanför kroppen? Om samhället ser så annorlunda ut så antar jag att du menar att det inte längre skulle vara ett patriarkat och att män och kvinnor skulle vara jämlikar? Då borde väl inte kvinnor diskrimineras på grund av barnafödandet längre?

          • Linnéa skriver:

            Menar du att mödra- och förlossningsvården kommer att stå och stampa och inte utvecklas fram till denna framtid du talar om?

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Det är klart att vi måste genomgå reformer i mödravården även nu.

          • Stina skriver:

            Vad är det som är farligt menar du? Alltså jag vet ju att i u-länder till exempel så är både barnadödligheten hög och kvinnor som föder har större risker att dö själva och där behövs ju verkligen en bättre vård och mödravård. Det behövs såklart i Sverige också med tanke på hur det ser ut på förlossningsavdelningarna runtom i landet just nu… Men det jag menade med att man har för stor tilltro till vården nu är att istället för att läsa på så litar man på att personalen på sjukhuset tar hand om en om nåt går fel osv. Men sånt som kan gå fel orsakas i många fall av att man blir rädd och får panik och motarbetar kroppen, sånt som går att få förebyggande hjälp med av att läsa på (till exempel boken Föda utan rädsla, som hjälpt många) eller anlita en doula till exempel. Nu kanske detta blev en helt annan diskussion iofs…

            • Det är väl bra att kvinnor som lider av förlossningsrädsla blir erbjudna terapi? Sedan ska kvinnor såklart inte tvingas föda barn ifall de är rädda, eller ens tvingas gå i terapi, men att möjligheten finns är ju ändå bra. En vaginal förlossning är oftast lättare än ett kejsarsnitt med kortare återhämtningstid, därför är det ju bättre ifall en kvinna kan föda så utan rädsla.

              • Egon skriver:

                Nja, snarare mellan ca 2 och 5 % av förlossningarna leder till sfinkterruptur, inte hälften. Enkelt att gogggla. Men detta tillstånd kan förebyggas mha bättre kunskap både hos mor och i vården. tex Sunderby sjukhus i Luleå, som har jobbat aktivt med förebyggande insatser har lyckas minska sin procent till 2. Jag är övertygad om att en bättre vård leder till mindre riskfyllda graviditeter och förlossningar och det är inte ”svammel” att en vaginal förlossning är lättare att återhämta sig från, generellt, om allt går bra, vilket det i de flesta fall gör i Sverige (det finns statistik på det åxå).

                Därmed inte sagt att idén om att erbjuda kvinnor fler val kring sina kroppar är nån dåligt idé. Den moderna människan har all makt att förändra situationer och förhållanden som inte är optimala, även om det nu skulle ”strida mot naturen”. Det enda som hindrar oss är felaktiga prioriteringar, galna ideologier och snäva samhällsstrukturer. Tycker det är förkastligt att man ska moralisera kring kvinnors kroppar på det sätt man gör idag. Vill man inte föda vaginalt ska alternativ erbjudas, utan knussel och terapi, eftersom det faktiskt finns och funkar. Varför ska man ens behöva gå i terapi för sin förlossningsrädsla? Bara den idén säger ju att det är ngt fel på en om man inte tycker att barnafödandet är so much of a party, vilket är en viktig poäng i Fannys inlägg.

              • Tror nog du har fått statistiken lite om bakfoten. Sfinkterruptur är mycket ovanligt, i sverige var frekvensen år 2005 4%, i Finland där jag kommer ifrån är det ännu lägre (jag orkar inte kolla upp senare siffror för tror inte det förändrats nämnvärt, i alla fall är det inte i närheten av din påstådda 50%). Det finns flera riskfaktorer som stora barn, epiduralbedövning och överburenhet. Det är självklart en allvarlig biverkan av en vaginal förlossning, och något man bör försöka undvika och i de fall då det händer är rätt behandling av största vikt.

                Och ja, det är självklart inte bra ifall kvinnor blir tvingade till terapi (verkar inte särskilt effektivt), det kände jag inte till eftersom jag som sagt inte kommer från Sverige.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Det är klart att det är en asstor belastning på kroppen att bära och föda ett barn. Mycket kan hjälpas med bra mödravård, men det bästa vore att kvinnor inte behövde genomgå detta alls.

            • sak skriver:

              Det finns betydligt fler problem med graviditeter än bara de som dyker upp vid förlossningen. Att inte erkänna att graviditeter sliter på kroppen är ganska intressant.

              Själv befinner jag mig i åldern då så gott som alla mina vänner skaffar barn och den stryk deras kroppar tar av en eller flera graviditeter är uppenbar både för dem själva och mig. Flera av dem har faktiskt erkänt att antalet barn de valt att skaffa till största delen beror på när de känner att nu pallar inte min kropp en graviditet till.

    • Stina skriver:

      Nej när det gäller sjukdomar så resonerar jag inte så. Dock tror jag att många av dagens sjukdomar kan bli bättre/undvikas mer med ändrad kost och livsstil som ett komplement till mediciner.

      Barnafödande/graviditet är ingen sjukdom så jag ser ingen mening med att jämföra det med till exempel cancer.

      • Egon skriver:

        ”Barnafödande/graviditet är ingen sjukdom” är det största bullshittet jag vet. Hur kan man ens yttra en sån fras? Kanske om man aldrig har varit gravid själv, men har man varit det borde man veta bättre. Det är sånahär världsfrånvända påståenden som ger kvinnor prestationsångest, som gör att gravida kvinnor nekas sjukpeng pga olika åkommor, som ger oss nackdelar på arbetsmarknaden, för ”vi ska ju faktiskt jobba på som vanligt, det är ingen sjukdom, och fixar du inte det är du bara kass!”

        Att vara gravid är på många sätt en sjukdom. Du är sjukt trött, så trött att du bokstavligen måste sova ett dygn i sträck för att orka vakna. Ofta har du magsjuka i flera månader. Du har ont överallt, du kan inte andas, knappt gå ordentligt. Du har inget immunförsvar utan blir sjuk av minsta lilla och det går aldrig över. Du kan inte sitta länge på din kontorsstol för ditt bäcken går sönder om du gör det. Du får inte äta allt du brukar äta, du får järnbrist direkt, du har fruktansvärt ont när ungen ska ut, du blöder som en stucken gris i flera veckor efteråt. Du spricker, du måste sys, du har ont i veckor efteråt. Dina bröst krånglar när du ammar, du får infektioner och så vidare och så vidare. Graviditet och födsel är en konvalescens som heter duga! Jag skulle lätt jämföra det med nån form av övergående cancerliknande sjukdom. Sen att belöningen oftast är supernajs för detta lidande gör inte att lidandet i sig är ngt att förringa och förhärliga!

        • Egon skriver:

          Exakt. Tack :) Om män skulle vara gravida kan jag nästan garantera att de skulle ligga på en dunkudde i 9 månader medan samhället och arbetsgivarna matade dem med exotisk frukt och kastade pengar och lovord efter dem. Samhällets hjältar. Sen skulle de sövas ner och försiktigt skäras upp och vakna utan smärta med ett rosigt litet knyte i famnen och ingen skulle nånsin beskylla dem för att vara psykiskt störda för att de inte ville trycka ut krabaten genom snopphålet. 😉

        • Stina skriver:

          Jag är själv gravid i nionde månaden och har bf om två dagar så jag vet visst vad jag pratar om. Och jag kan meddela att för alla är graviditet inte så som du beskriver det, men för vissa är det det. Det som är så dåligt i dagens samhälle är att mödravården (och den vanliga vården) har så lite resurser och att hela samhället kretsar kring arbete arbete arbete. En gravid kvinna borde från det ögonblick hon känner att orken inte finns, få vara hemma med gravidpeng! En graviditet är en stor omställning för kroppen och psyket och för att underlätta och slippa väldigt många krämpor så behöver man vila. Stress förvärrar i princip alla gravidkrämpor och jag tycker synd om de gravida som tvingas arbeta genom hela graviditeten! Själv har jag ”turen” att vara arbetslös så jag har bara fått stress från Ams när de försökte tvinga ut mig på heltidspraktik/gratisarbete men bara en sån sak gjorde att jag direkt fick ont i kroppen, sammandragningar som gjorde att jag inte kunde röra mig normalt osv. Psykisk stress påverkar kroppen negativt. Men detta är det ju ingen som talar om.

          • Egon skriver:

            Ja men det är ju precis det jag menar, hur ska kvinnor nånsin kunna få den avlastning de behöver om vi fortsätter att påstå att graviditet inte är en sjukdom? Jag kanske överdriver när jag säger att det är en sjukdom, men det går ju inte att bortse från att det är ett fysiskt tillstånd som är påfrestande även för den som har en ”bra graviditet” eller hur?

            • sak skriver:

              Varför inte komma överens om att graviditet inte är någon sjukdom men de eventuella följder en kan drabbas av som gravid absolut kan vara det? Om någon är så lyckligt lottad att de går igenom en hel graviditet utan så mycket som en extra nysning, toppenboppen för hen, men att allt ifrån blodsbrist till foglossning inte är mindre att klassa som sjukdomar för det.

  • Li skriver:

    Intressant inlägg!

    Är från en liten glesbyggd där skaffa barn är verkligen livets viktigaste fråga. Är det någon jag är så extremt trött på är det folk som försöker tvinga på en att vilja ha barn. När en säger att en inte vill ha barn så möts man alltid av ex ”men det kan du ju inte veta nu”. Precis som att en inte tänkt igenom detta.. nej tydligen kommen den ”biologiska klockan” kicka in när som helst nu jag kan ju omöjligt veta det etc etc…Vi är redan överbefolkade. Alla behöver verkligen inte skaffa barn. Åååh och då får en ju typ alltid men hur ska då ekonomin gå runt? Orkar inte att jag alltid måste försvara min rätt att inte skaffa barn med näbbar och klor.

    Tacksamt att du skriver om detta ämne! Känner inte riktigt att jag har samma utopi som dig men det är intressant det du skriver och det satte igång en tankeprocess här! :)

    • sak skriver:

      Jag vet precis vad du menar. Jag kan framför allt bli helt matt av när fullständiga främlingar ska förklara för mig att ”det kommer att ändra sig, ska du se” om jag yppar att jag har planerat att förbli barnfri. Jag brukar försöka förklara för dem att jag är 34 år gammal och har gått ifrån att tro att jag absolut vill ha barn till att, vid 28 år ålder, inse att det vill jag inte alls, så den där biologiska klockan går i så fall baklänges i mitt fall. Då tittar de bara på mig som om jag vore en bedårande uppstudsig 5-åring som bestämt hävdar att hen ska vara vaken hela natten fastän ögonlocken redan håller på att falla ihop kl tio. Otroligt förolämpande helt klart.

  • Gabriel skriver:

    Det är en intressant och tankevärd text du har skrivit, men jag undrar varför du inte direkt i texten har tagit upp de uppenbart etiska problem som din utopi kan ge upphov till? Hur ska man undgå att människovärdet devalveras genom detta automatiserade barnaskapandet Nu tänker jag inte bara på den fråga som ofta kommer upp, nämligen att föräldrar väljer bort vissa egenskaper/kön, utan snarare att livet som sådant med säkerhet inte kommer värdesättas lika högt i ett sånt scenario som du beskriver.

    Som någon annan skrev kommer ju förhoppningsvis vården ha utvecklats i framtiden till den grad att kvinnor inte behöver gå igenom samma lidande som nu.

    • Grodan Boll skriver:

      Jo, underhållande tankebanor och precis som du hamnade jag i en jobbig återvändsgränd. Fannys utopi kan lätt spåra ur.

      Nu är hon kommunist, så jag kan i viss mån fantisera hur hennes utopi är möjlig, men själv undrar jag hur hon praktiskt skapar den.

      OM vi sparar en äggläggare så reduceras rästen av människorna till män och män light. Alla kan allt, men light-versionen är svagare. Världen är fortfarande kapitalistisk och marknadsstyrd, så vad skulle light-versionen ha för värde att finnas kvar alls? Här krävs kommunismen, men hur blir världen kommunistisk?

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Det är en annan fråga. Detta inlägg rör en färdig utopi och är menat som ett tankeexperiment, det är inte ett realpolitiskt förslag.

    • sak skriver:

      Hur högt värderat menar du att livet är nu? Bortsett från vår lilla priviligierade klick i tid och rum, så har inte jag någon information som pekar på att liv skulle värderas så speciellt högt i världen, vare sig idag eller historiskt. Detta om något borde ju tyda på att det inte är avhängigt ”naturlighet” i livets tillkomst – vårt barnalstrande är ju trots allt betydligt mer onaturligt än det har varit tack vare vetenskapen.

      Eller menar du den värdering av liv som de närstående gör? Alltså att barns liv är viktiga för sina föräldrar, släkt och vänner? Varför skulle det i så fall ändras bara för att barnen produceras utanför en eventuell moders kropp? Då är vi tillbaka i jämförelsen med adopterade barn. För mig låter det helt befängt att tro att människor bara skulle kunna värdera ett barns – sitt barns – liv om de har producerat det själva.

  • Emma Hå skriver:

    Varning för lång kommentar!

    Oj vilket inlägg. Ofta skriver du mycket bra saker, men här vet jag inte om jag kan hålla med dig alls. För det första så är jag mycket väl medveten om patriarkatets existens, hur kvinnor förtrycks och om strukturella maktordningar som vi själva skapat, av nödvändighet (exempelvis mannen jagar och kvinnan föder barn) eller av vana. Mycket av det som upplevs manligt och kvinnligt borde ifrågasättas, och alla människor borde ha självklar rätt till lika stora delar av samhället. Men att föda barn, att föröka sig, det är det mest grundläggande vi gör här i livet. Även den minsta och mest primitiva av alla levande varelser, virus, som i princip inte har några andra funktioner alls, inte ens ätförmåga, kan enbart göra denna enda sak, reproducera sig. Det är liksom inprogrammerat i vårt DNA, och om man vill vara hårddragen evolutionist, vårt ENDA syfte här i livet. Till och med jag, som inte vill ha några barn och anser att fler borde välja det alternativet, känner suget ibland. Inte att bli mamma, utan just att FÖDA barnet. Att göra det som hela min existens är skapad för att göra, att få skapa ett liv med ingenting annat än min egen kropp. Jag tycker det är högst anmärkningsvärt att vilja se på detta naturligaste i världen som ett medicinskt problem som borde elimineras. Förlossningsskador och liknande är en sak, men att ta bort förlossning helt som ett alternativ, det låter som taget ur en mardröms-scifirulle.

    Jag är också evinnerligt trött på allt detta tjat om bebisar, mammalivet och sånt och på hypen kring att vara gravid och att alla borde skaffa barn som om det vore det enda vi kunde, men hur man än vrider och vänder på det så finns det inget viktigare här i världen, iaf rent biologiskt, och att tycka annorlunda vittnar väl om något om en förmåga att gå emot sina allra mest grundläggande instinkter. Jag har gjort ett aktivt val med tanke på min hälsa och min omgivning att inte skaffa barn (än) men det är baserat på logiska insikter och inte på vad min kropp säger. Jag håller med om att kvinnans roll i samhället påverkas av hennes förmåga att föda barn (herregud det är ju den förmågan som definierar en kvinna, med vissa undantag om man har medicinska problem givetvis), och att hon kan bli hämmad av detta på många sätt, men samtidigt vill jag inte ens drömma om en industrialiserat barnafödarsamhälle. Det känns onaturligt och fel i varje fiber av mig, och om patriarkatet är priset vi får betala för att leva som vi skapades att leva, så måste jag nästan tyvärr säga att det får vara värt det. Här går min gräns för vart man bör sluta försöka sudda ut skillnaderna mellan könen, för hur gärna man än accepterar ickenormativ klädsmak, avvikande sexualitet och löneutjämningar så är och förblir förmågan att föda barn definierande på en sådan grundläggande nivå för vad som är manligt och kvinnligt. Det vore att gå emot naturen på ett väldigt märkligt vis som visserligen kan låta som en utopi, men som jag tror har stora konsekvenser på vår mänsklighet, medkänsla och förmåga att knyta an, för hur skall det gå för de stackars små odlade barnen?

    Det är ingen slump att barn vill ligga nära, ha kroppskontakt och känna sin moders doft. Det finns ett berömt experiment från tiden innan sådant blev förbjudet där man hade föräldralösa barn som man tog hand om, men med handskar och utan social interaktion. De fick mat så det räckte, värme och skydd, men utan kontakt med andra så tynade de bort. Mitt hjärta brister när jag tänker på vad någon som är uppväxt i ett laboratorium kan få för syn på världen, vilka psykiska men denna får av att inte få vara nära sin mor (eller surrogatmor) hela tiden. Varje mor kanske inte knyter an till barnet för att det finns i hennes mage, men varje barn knyter definitivt an till sin mor. För att inte nämna alla de etiska dilemman som Linnéa nämner, vem bestämmer vilka barn som duger att odlas upp, och vem bestämmer vilka som får vilket barn? Skall reglerna vara lika hårda som för adoption idag, eller skall vem som helst kunna gå och plocka ut ett tjog ungar utan att behöva, som du säger, ”betala” för dem med sin kropp?

    //Emma Hå

    • J skriver:

      ”Det vore att gå emot naturen på ett väldigt märkligt vis som visserligen kan låta som en utopi, men som jag tror har stora konsekvenser på vår mänsklighet, medkänsla och förmåga att knyta an, för hur skall det gå för de stackars små odlade barnen? ”
      Tja likadant som det går för barn som är adopterade kanske. Fint alltså.

      Jag spenderade mina första tre månader på sjukhus, flertalet månader efter detta in och ut från sjukhus. Mina föräldrar var under dessa tre månader inte där i särskilt hög grad eftersom de hade en ettåring att ta hand om där hemma.
      Alltså togs jag till en början hand om av sjukhuspersonal, de var såklart kärleksfulla osv , i en teoretisk framtid där barn ”odlas” fram tror jag inte att sjukhuspersonalen på någotvis skulle utveckla en kyligare inställning, det är fortfarande barn det handlar om-

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Fast jag har inte sagt att någon ska växa upp i ett laboratorium, bara att själva graviditeten och födseln ska ske där. Givetvis med något som liknar en livsmoder så mkt som möjligt. Tvivlar på att barnet märker skillnad, och jag tycker åtminstone att vi ska utforska möjligheten innan den förkastas.

    • Ingrid skriver:

      Nu avviker jag lite från själva ämnet här, men jag tyckte det var så himla intressant att du skriver att: ”Till och med jag, som inte vill ha några barn och anser att fler borde välja det alternativet, känner suget ibland. Inte att bli mamma, utan just att FÖDA barnet. Att göra det som hela min existens är skapad för att göra, att få skapa ett liv med ingenting annat än min egen kropp.” Det är nämligen så jag känt på sista tiden. Jag känner inget sug efter att få ett barn att ta hand om, men däremot efter hela grejen med graviditet och förlossning och amning. Jag hade just börjat undra om jag var väldigt ensam om den här längtan, om alla andra barnlängtande går runt och verkligen vill ha barnet, eller om det är så här det ”egentligen” känns för kvinnor som säger att de vill ha barn. Det är säkert otroligt individuellt, men skönt att höra någon mer som känner som jag just nu. :)

    • sak skriver:

      Tänk att det alltid är just precis hur världen ser ut här och nu som är defintionen av ”naturligt” för personer som motsätter sig utveckling. Människor har genom historien uppfattat allt från ånglok till elektricitet som samma ”mardröms-scifirulle” som du uppfattar tanken på barn producerade utanför en annan människa som. Jag förstår att en sådan tanke kan vara skrämmande för dig – det är trots allt en djupt mänsklig reaktion att rygga för det okända – men det är däremot inget argument till varför det skulle vara problematiskt. Vi lever hela våra liv ”onaturligt” om vi skulle använda bara 500 år gamla mått, så det finns ingen anledning att tro att det inte kommer att se radikalt annorlunda ut på ett sätt som verkar skrämmande för oss om ytterligare 500 år – alldeles utan att det är särskilt problematiskt för dem som lever då.

      Ditt exempel med anknytning känns också väldigt märkligt – vilken anknytning tror du sker i livmodern som inte skulle vara rätt lätt att fejka? Det borde vara de absolut minsta tekniska problemen i det här fallet – vi kanske till och med skulle kunna förbättra anknytningen (låt föräldrarna bära mikrofon hela dagarna och sänd kontinuerligt deras prat till embryots lilla kokong). Annat än ljud genom magen (röster, hjärtslag, suset från blodet, buller och larm etc) och det tryck som magen till sist börjar ge på fostret så vet jag inte vilka saker du menar att fostret uppelver som direkt effekt av att ligga just i en annan människa. Nu blev jag dessutom lite nyfiken på om det finns några belägg för att moderns röst är avgörande för barnets anknytning – det skulle ju i så fall bli väldigt problematiskt för stumma mödrar.

  • Anna skriver:

    Jag blev förfärad när jag läste kommentaren att 50% av kvinnor som födde vaginalt skulle drabbas av sfinkterruptur, googlade lite och hittade studier med siffran 3%.
    Det låter lite mer troligt.

    Om själva Fannys inlägg: jag håller inte med dig om att det skulle vara bättre att producera barn utanför människokroppar, då vetenskapen har en övertro på det den kan mäta (just då) och inte hittar alla variabler förrän efter mycket om och men.

    Men, intressant tankeexperiment. Graviditeter sinkar ju karriären för många.
    Vad jag (som har barn) tycker är att inte att det knappa år av graviditet och förlossning är det som hindrat mig mest, utan det heltidsjobb det faktiskt är att ta hand om det födda barnet. Gravid och med hemmapappa jobbade jag 60-80 h/vecka, men som ensamstående är det svårt att klara ett heltidsjobb och barnomhändertagande.

    • Anna skriver:

      Absolut, att föda och ta hand om barn är ett viktigt jobb som borde värderas högt i samhället.
      Men jag är lite skeptisk till varför folk tycker att kejsarsnitt är så mycket bättre än vaginal förlossning, om det nu är 50% som får skador vid vaginal, är det väl ändå mycket bättre än 100%?

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Fast det är väl knappast 100 % som får skador vid kejsarsnitt? Om du inte ser snittet själv som en skada dvs, men det verkar konstigt.

        • Anna skriver:

          Jo, jag ser operationssår som en skada. Skärs magen upp är det inte läkt så fort det sytts igen. Upp till ett års läktid säger 1177.se.
          Det pratas ofta om kejsarsnitt som så praktisk eftersom kvinnan är sövd under ingreppet, men det är knappast smärtfritt efter.
          För 50% (de som då inte fått någon skada) av de som fött vaginalt är smärtan över när barnet är ute. 100% av de snittade behöver läka såret.

          • Linnéa skriver:

            Smärtan efter kejsarsnittet var mycket, MYCKET, lättare att hantera än värkarna. Tar hellre det en gång till än utsätter mig för förlossningen igen.

  • Louise skriver:

    Jag trodde att det var ett skämt, något sorts sjukt, försenat aprilskämt…Automatisera barnafödande?! Wow, snacka om att se på det ur en konstig synvinkel. Precis som skrivits ovan, ge bättre möjligheter för de kvinnor som väljer att skaffa barn. Ökad ersättning, bättre vård samt möjligheter för dem som vill använda bedövning etc. Hur kan det ses som något negativt som ska avskaffas att bära på ett barn? Det är redan ett fritt val att skaffa barn eller inte…jag förstår inte vad problemet är? Det finns inget som tvingar någon att genomgå en hemsk, smärtsam förlossning. Det finns hjälpmedel, det är bara att använda. Krävs det förbättringar? Ja. Helt klart borde det finnas bättre stöd för kvinnor som väljer att skaffa barn. Skulle en lösning vara att inte vara gravid? Alltså det är verkligen märkligt hur du kan se en värld där människor produceras på löpande band som en utopi. Det låter snarare som en beskrivning på någon hemsk sci-fi. Jag är glad att den världen inte kommer att bli verklighet.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Har du någon annan kritik än att du tycker att det låter konstigt/känns fel? Verkar inte så nu tyvärr.

    • Sofia skriver:

      Louise, jag tycker att du ska börja med att problematisera ”det fria valet”, och sedan läsa Fannys inlägg en gång till. Rekommenderar även att du läser inlägget som heter ”Val” lite längre bak i bloggen. Val är sällan så fria som människor vill tro.

  • Dean skriver:

    Det här var det mest intressanta jag läst på länge. Är häpen att du inte fått mer protester i kommentarerna men du kanske har rensat, jag vet inte. Eller så är det faktiskt så att barnafödsel är något många gruvar sig för men få vågar börja prata om.
    Jag tycker att det är helt sjukt att bilden av graviditet är så gullig. Jag vet ju att alla de där som lägger upp bilder på sina nyfödda på facebook, alla släktingar och vänner som gått igenom graviditeten, måste ha varit med om ett och annat. Men ingen pratar om det. Och okej, man kanske inte skriver ut på fb att man har rännskita eller såna saker, men ändå. Det är liksom kliniskt rent från allt obehagligt överallt, samtidigt som man vet hur mycket smärta och lidande det innebär egentligen. Om det nu är så häftigt och starkt att våga gå igenom allt lidande, varför nämner man det inte då? Antagligen för att kvinnokroppen ska vara ren och vän i alla lägen, om den så nyss krystat ut en unge.
    Jag funderar på barn och tänker att det vore kul, men fy fan för graviditet, känns helt oöverstigligt. Önskar att min sambo kunde föda istället…

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nej, har faktiskt inte rensat ut något. Tycker också det blev fantastiskt sansad diskussion.

  • Carinasdotter skriver:

    En kan väl knappast på något vis se just barnafödandet som icke-ideologiskt eftersom tillväxtekonomin bygger på att det för varje generation finns mer arbetskraft och konsumenter som får ekonomin att växa. Bra inlägg förresten!

  • Yngve skriver:

    Otroligt intressant läsning. Jag tror absolut att kvinnors graviditet har en stor betydelse i att patriarkat har utvecklats. Drar genast paralleller till boken ”Egalias döttrar”, där är männen det svagare könet just på grund av att det är de som ”trots allt avlar barn”.

  • Jonathan skriver:

    Jag tänker såhär, Graviditeten må vara en av orsakerna till patriarkatet. Med största säkerhet så är det så. I bondesamhället var arbetsbördan mindre än i det jämställda (jämställdare?) jägar-samlar-samhället så männen fick ensamma sköta arbetet och kvinnorna hamnade i hemmen och födde barn och lagade mat, mannen fick en ekonomisk hålhake som han utnyttjade. Det var då. Idag är dom orsakerna ganske betydelselösa. Sverige idag är inte ett bondesamhälle i bronsåldern. Fysisk styrka är inte längre viktigt och en är inte alltid behövd och outbytbar, en kan vara ledig för att sköta privata angelägenheter(som att föda barn), det måste inte och eller borde inte betyda att en hamnar i underläge. Jag tror inte att patriarkatet har några ”skäl” idag. Jag tror att patriarkatet är en blindtarm vars enda orsak är männen (men inte varenda man och vissa kvinnor medvetet eller undermedvetet etc etc jaja ni fattar).
    Jag tror att barnafödandet av en slump blivit kvinnans fotboja men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Jag tänker också på Egalias döttrar. Där barnafödandet är något som rättfärdigar ett matriarkat. Där är kvinnan det starka könet och det viktiga könet för att hon genomlider förlossningens smärta och bär och föder de nya medborgarna, Mannens roll i dette essentiella är ringa. Jag kan också tänka mig ett annat samhälle där barnfödandet inte har någon betydelse alls för hur makten är fördelad.

    Om kvinnan är underlägsen för att hon föder barn så blir ju patriarkatet något naturligt. Det jämställda samhället blir det absurda och bara nåbart genom en ”onaturlig” lösning, det automatiserade barnafödandet som frigör kvinnan. Jag är inte alls säker min sak och jag är väl medveten om att samma ord kan ha använts mot både preventivmedel och fri abort.

    Jag tänker också på förväntningarna på könen. Förväntan på ett mödraskap. Där är jag mycket mer beredd att hålla med dig fullt ut. Där tänker jag också på den överbefolkad jorden och idéen om att vi måste tjäna mänskilgheten, inte som i alla människor utan som i människan som art. Att meningen med livet skulle vara att överleva och säkra framtiden för vårt DNA. Det kanske är cellens syfte och moral men vi är av någon underlig anledning befriade från detta i och med vår fria vilja. Vi kan välja och det uppmuntrar jag alla till, att inte vara biologiska maskiner och fabriker.

    Ja, jag hade en hel del till som jag ville skriva men jag blev trött. Vi börjar med det här. Något om att uppmuntra till självuppofring utan att förvänta sig det men det får vara för nu. Det spårar som ur när en inte har någon 140gräns. Du är helt okej. Intressant teori.

  • Miranda skriver:

    Att det har blivit så att barnafödandet blivit kärnan till patriarkatet tror jag beror på att människor inte är anpassade att leva i vissa typer av samhällen. Det är såklart väldigt synd att barnafödande (som delvis är något ”naturligt/biologiskt” viktigt och delvis är något ”socialt” viktigt) har lagt grunden för patriarkatet. I ett tidigare mindre utvecklat samhälle hade inte barnafödandet kunnat lägga grunden för ett patriarkat. Med det menar jag att arbetarkraften inte hade sätts som lika viktig som i ett större samhälle. I ett mindre utvecklat samhälle hade arbetarkraften varit samma sak som att jaga och något som bara måste göras. Men som inte kan göras mycket sämre eller bättre och inte är något som värderas och bidrar till ett samhälle och inte något som påverkar människor utanför familjen, alltså inte något som ger makt.

    Nu lever vi ju i ett mer utvecklat samhälle men att minska på något (barnafödande) bara för att vi lever i ett sådant samhälle där barnafödande lägger grunden för patriarkatet är enligt mig fel. Alltså, det jag försöker säga är att det inte är barnafödandet i sig som är kärnan till patriarkatet, utan det är barnafödandet i kombination med ett utvecklat samhälle.

    Barnafödandet är till stor del en biologiskt/naturlig önskan även om det också är en socialt skapad önskan. Detta är jag övertygad om av flera anledning, om du inte håller med mig om detta så kan du fråga mig varför jag tycker så. Det vi måste jobba på är därför att få bort så mycket av den socialt skapade biten som möjligt. Det du menar (om jag har uppfattat det rätt) är att barnafödande ska vara frivilligt även om man vill ha barn med ens egna gener. Det tror jag skulle ställa till med en hel del problem, även om det i viss mån skulle hjälpa till att krossa patriarkatet. Jag tror att det skulle ställa till med en hel del problem därför att människor väljer det enklaste valet, det minst smärtfria valet, det valet med minst kortsiktiga konsekvenser. Det finns det ju många exempel på, folk tar till medel som inte är bra i längden för att det kortsiktigt känns bättre och kortsiktigt ger mindre negativa konsekvenser.

    Att då låta någon ta till det enklaste valet på en sådan sak som barnafödande, där det kan få förödande konsekvenser, känns helt fel. En av konsekvenserna jag syftar på att mamman och barnet inte får den naturliga kopplingen till varandra. Självklart kommer barnet älska mamman lika mycket senare när hon knytit an till barnet på andra sätt (precis så som pappan gör alltså). Barnet behöver dock en trygghet direkt när den föds, någon som den redan knytit an till, detta är väldigt viktigt då barnets första tid formar resten av den människans liv.

    1. Håller du med om att barnafödandet har lagt grunden för patriarkatet på grund av att samhället är mer utvecklat?

    2. Håller du med om att önskan av att skaffa barn delvis är naturlig/biologisk?

    Om ja, tycker du ändå att vi ska ”ta bort” barnafödandet. För även om vi gör det frivilligt så kommer det i stor mån bli som att ”ta bort” det eftersom att människor har en vilja att välja det bästa sett ur ett kortsiktigt perspektiv.
    Om nej, varför?

    3. Vad anser du om konsekvenserna av att inte föda barn naturligt för barnet? Anser du att det är värt att ge barnet lite sämre förutsättningar för ett mer jämställt samhälle?

  • Sophia skriver:

    Ja du har såklart helt rätt. Dock tycker jag egentligen inte vi behöver vänta tills man uppfunnit ett sätt att ”odla” bebisar i artificiella livmödrar. Vad sägs om att avstigmatisera användandet av smärtindring och bekämpa myter som att smärtan har någon viktig funktion för anknytningen till barnet. När det faktiskt är precis tvärtom. Kvinnor som nekas smärtlindring har högre risk för PTSD och förlossningsdepression än de som tar epidural. Vad sägs om att kämpa för att kvinnor faktisk ska få välja själva hur deras barn ska födas istället för att omyndigförklara gravida och tala om att det minsann är bäst för alla att föda vaginalt. Vad sägs om att sluta tvinga kvinnor att genogå samtal för att de ska få bestämma hur ett barn ska komma ut ur deras kroppar.

    Kan vi börja där, så kanske vi kommer iaf en liten bit påväg iallafall.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nej, absolut inte. Mödravården måste reformeras nu också, det är otroligt angeläget.

  • Anna skriver:

    Ja, en reform verkar behövas.
    Jag födde utomlands med en obligatorisk 40-timmarskurs innan förlossningen. Det jag hör från svenskfödande mammor är en skrämmande brist på information. Svårt att göra val utan att ha grund.
    Ett exempel är att jag fick lära mig att när huvudet passerar genom livmodertappen känns det som om man ska dö, men det betyder att det är nästan över. När jag sedan under förlossningens i det skedet kände mig som jag skulle dö visste jag vad som hände= ingen panik eller dödsångest.
    Eller vad man kan göra under graviditeten för att inte spricka vid förlossning.

    Det finns mycket att göra när det gäller sin egen kropp, och information är grunden.
    Om valet sedan är naturlig, epidural, kejsarsnitt eller, Fannys utopi, så är det bättre grundat.

  • Highrankinsammy skriver:

    Tror du inte att det kan finnas en risk att automatiskt barnalstrande skulle kunna leda till ökad befolkningstillväxt? Jorden är ju redan överbefolkad. Kanske nio månaders graviditet och smärta bidrar till att hålla nere barnafödandet något?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Tycker det låter som en kass idé att låta kvinnor lida för det syftet.

      • Highrankinsammy skriver:

        Vore det inte bättre om man kunde möjliggöra även för män att bära ett barn, om det nu skulle vara biologiskt genomförbart. Och uppmuntra dem som väljer att adoptera eller inte skaffa barn alls.

  • MammaLola skriver:

    Och om du backar ur alla ideologier gällande kvinnonormer, patriarkat och produktion m.m -varför är det så viktigt att renodla tillvaror och liv fria från obehag och smärta? Om du tittar på människan som helhet alltså. Vad tillför det att slippa kämpa för nytt liv?

    Läser man in sig på de rent medicinska aspekterna av graviditeter är en stor del av de smärtor och lidande som många lider av idag kopplade till preventivmedelsindustrin och kemi-industrin som för att göra en lång historia kort sätter kroppens eget reglage ur spel och orsakar som bekant en mängd bieffekter. Ja hela läkemedelsindustrin och överhuvudtaget det här sortens tänk att allt som är obehagligt ska motas bort istället för att se efter vad symptomen kommer av. Graviditetsillamående är ett symptom på att kroppen är i obalans men det har avfärdats som att det ska höra till, vilket det egentligen inte ska och att kvinnor lidit i alla tider stämmer inte.

    Hursomhelst. Tron på att försätta barnavlandet utanför kroppen löser bara ett smptom och inget verkligt problem, det är precis som andra utopier ett luftslott.

    förövrigt, läs Danny Wattins ”Ursäkta, men din själ dog nyss” om just detta.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är väl klart att det är eftersträvansvärt att undvika lidande? Varför skulle det inte vara det? Obs att det inte handlar om att behandla diverse symptom eller så, utan om att helt göra sig av med graviditeter.

  • MammaLola skriver:

    ja fast det hänger ju ihop, graviditeter är ett större lidande i vårt moderna samhälle än de var i tidigare tider. genom att reda ut de bitarna som idag förstör nio månader för många kvinnor behöver en graviditet inte direkt ge likhetstecken med sjukdomstillstånd. Finns andra ändar att reda ut i än att bara göra sig av med det som verkar jobbigt. Resten är ju säkerligen en filosofisk fråga, men själv tycker jag att strävandet mot att ingen ska lida är lika förrädiskt som målet att känna lycka jämt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Fast att inte lida är ju inte samma sak som att känna konstant lycka. Tycker också det är viss skillnad på fysisk lidande och mentalt.

    • Matte skriver:

      ”graviditeter är ett större lidande i vårt moderna samhälle än de var i tidigare tider”
      Intressant. Hur mycket tidigare? Och på vilket sätt?

  • MammaLola skriver:

    Jo fast det blir ju en gråzon som inte är så lätt att ta sig ur. Är graviditet att likställa med sjukdomstillstånd, hur ska man då hantera handikappade till exempel? Som både lider fysiskt och mentalt. Ska man sträva efter att ingen lider eller blir missgynnad genom någon då sk defekt så kan man ju i enlighet med utopin lika gärna ha nolltolerans mot att låta operfekta barn födas till världen.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nja, det är väl vettigare att ge dem den hjälp som behövs? Jag förstår verkligen inte varför vi skulle ha kvar en process som leder till lidande, vad kan vi möjligtvis förlora på att den försvinner menar du?

      • MammaLola skriver:

        Oj, ja iså fall behöver du nog läsa på lite om hur stor del av barnets utveckling som är kopplad till att det bärs i en kropp, med andetag, hjärtslag, ljudintryck etc. Att genomgå en vaginal förlossning pressar vatten ur lungorna och frikopplar delar av DNA som inte aktiveras genom kejsarsnitt etc. Naturen och evolutionen har kommit fram det som är fördelaktigast ur ett biologiskt perspektiv, att se det så svartvitt som lidande/inte lidande är rätt perspektivlöst.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Hur menar du att ”naturen” kommit fram till detta? Tror du på intelligent design? Menar du även att vi ska sluta bota sjukdomar eftersom naturen uppenbarligen kommit fram till att det är bra?

          Givetvis ska det ligga mycket vetenskap bakom så att det kan göras på ett bra sätt.

        • sak skriver:

          ”Naturen och evolutionen har kommit fram det som är fördelaktigast ur ett biologiskt perspektiv…”.

          Eh? Nej. Jag skulle verkligen önska att folk i gemen slutade hänvisa till evolutionsteorin utan att ha förstått den. Evolutionen är inte klar, den är inte perfekt, den har inte ett mål. Evolutionen är en beskrivning av hur de slumpmässiga genetiska mutationer som uppstår hela tiden kan vara positiva för en varelses möjligheter att överleva och föröka sig, i sin specifika situation och i dessa fall kan ha möjligheten att därför reproduceras. Detta innebär alltså INTE att allt som sker i människokroppen automatiskt skulle vara bäst bara för att det är så kroppen råkar se ut för tillfället. Med tanke på hur många brister en genomsnittlig människokropp har så blir jag alldeles förbryllad över att så många fortfarande har denna rosenskimrande tolkning av evolutionen.

  • Tjena! Nu orkade ju inte jag läsa igenom hela kommentarsfältet så någon kan redan ha skrivit detta, men ändå:
    Jättebra skrivet! Jag tror/anser att privategendomen är patriarkatets grundsten nr 1, eftersom det i och med den blir intressant med arvsrätt och då också att kontrollera kvinnans sexualitet. Jag tycker det är en väldigt intressant tanke med labb-tillverkade barn. I min kommunistiska utopi tror jag också vi gör så 😉
    Om du inte läst ”Familjens, privategendomens och statens ursprung” av Engels så tycker jag verkligen du ska göra det! Den är visserligen skriven av en gubbe på 1800-talet, så ur ett feministiskt perspektiv blir den lite underlig ibland. Däremot är den grym på det stora hela, patriarkatet i en materialistisk beskrivning.

    • Edin Hajdarevic skriver:

      Du har fel Nisse, privategendom är rätt så länge den enbart innehas av kvinnor. Likadant är det alltid rätt och ”en spark i baken på patriarkatet” om en svinrik adelsdam utnyttjar och sen lurar illegal arbetskraft (förutsatt att de illegala är män. 12-åringar eller 85-åringar spelar ingen roll). Det låter förbannat okommunistiskt, Snarare privilegiefascistiskt. Fanny i ett nötskal.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Det är såklart inte så jag tycker, privategendom ska varken innehas av kvinnor eller män.

  • Roboten skriver:

    Hävdar du att all drift att skaffa barn, från kvinnors sida, är socialt inpräntat? Jag menar, mycket av vårt beteende kan väl tyckas vara det, men om det skulle finnas en enda sak som skulle kunna finnas med i våra hjärnor från födseln är det väl ändå att föröka sig? Det är ju trots allt varför vi finns till, för att miljarder och åter miljarder generationer innan oss har förökat sig. Faktiskt så skulle man ju kunna se våra kroppar som inget mer än säckar med gener som försöker föröka sig. Detta ursäktar givetvis alla jobbiga jävla barnmorskor som försöker framhäva hur vacker det är med graviditet och fördsel ect. men detta lär ju om något faktiskt vara en evolutionärpsykologisk betingelse.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag menar att den delvis är det ja. Det är klart att det finns en biologisk drift att skaffa barn, men det finns också en stor samhällelig press kring det hela. en kan också tänka sig att själva driften att skaffa barn inte har behövt vara så hög eftersom en ändå inte kunde skydda sig och att många kvinnor dessutom blev (och blir) våldtagna.

    • sak skriver:

      Fast driften att ”skaffa barn” ifrågasätts väl inte direkt här? Fanny skriver ju just om alternativet att skaffa barn utan att producera dem själv. Driften att just vara gravid är det däremot intressant att fundera på hur skapad den är. Själv kan jag knappt minnas tiden innan den romatiserade bilden av moderskapet – och framför allt den heliga graviditeten – började tryckas på mig.

  • Icke feminist, men jämställd skriver:

    Ärligt talat, din syn på mänskligheten är oroväckande. Och förbannat underhållande. Nu må jag vara man och i dina ögon blir jag väl sålunda inte värd att alls lyssna på, men just det att kvinnan fyller en viktig funktion för människans överlevnad är en faktor som gör kvinnan mer, och inte mindre, värd. Att ”automatisera” barnafödandet skulle göra kvinnan precis lika överflödig som vi män redan egentligen är. Dessutom så förglömmer du en sak. Vi människor är skapade på detta vis av naturen. Därtill torde det finnas en anledning. Barnafödande är det mest naturliga som finns i samhället och att automatisera eller på annat sätt skapa barn på konstgjord väg i ett laboratorium strider mot naturens lagar.

    Det jag även tycker du missar är känslor. En majoritet av alla som blivit mödrar värderar starkt sin upplevelse och älskar sina barn, och förvånansvärt ofta även sina män av någon märklig anledning. Kanske är det ditt problem. Jag ser en bitterhet och cynism i vad du skriver. Har du någon gång känt känslor, eller är det borgartjafs som en rättrogen socialist inte har rätt till? Det här handlar inte om det barnsliga argumentet att feminister skulle behöva en man för en natt, ty det är barnsligt och obefogat. Däremot så undrar man om du någonsin känt något för någon annan människa. Har du älskat någon, har den svikit dig. Man undrar, men kommer säkert inte få svar på det. Min egen åsikt om män och kvinnor är att vi är olika, inte bara som kön utan också som individer. Och det skall vi tillåtas vara. Oavsett om du är man eller kvinna, vilken religion du tillhör, vem du väljer att gifta dig med eller vad du väljer att göra med ditt liv så är du alltid i första hand människa. Och alla människor förtjänar samma rättigheter och skyldigheter, även om alla inte kan likriktas. Eller för att använda en metafor: En tax är lika mycket hund som en pitbull.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag tror i alla fall att såväl män som föräldrar som adopterar kan känna lika mycket inför sina barn. Du skriver att det borde finnas en mening eftersom vi är skapade så av naturen. Jag antar att du med samma resonemang vill att vi ska sluta bota sjukdomar?

      • Icke feminist, men jämställd skriver:

        Några av våra allra värsta virus har faktiskt vi själva skapat. Jag säger att det är dumt att försöka skapa barn på konstgjord väg bara för att du tycker det. Jag säger att många upplever sin graviditet som viktig och meningsfull. Detta vill du ta ifrån dessa mödrar. Du har faktiskt ingen skyldighet att skaffa dig barn. Så om du personligen inte vill är det helt och hållet okej att låta bli.

        Förövrigt är jag inte så säker på att det ens går att driva upp foster utanför dess naturliga miljö. Och även om det är möjligt skulle förmodligen andelen missbildade foster bli större. Hur menar du att vi skulle hantera det? Och framför allt, vem skulle betala för vad det kostar att driva upp barn i laboratoriemiljö. Det är ytterst dyrt.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Jag beskriver som sagt ett kommunistisk samhälle, där jag utgår från att vi kommer vara mer intresserade av att minska människors lidande än att producera en massa skräp.

          Dina spekulationer om vad som är möjligt och inte ger jag inte mycket för. Det är såklart en fråga för vetenskapen. Jag är helt öppen för att det kan vara omöjligt, men tycker i alla fall att vi ska undersöka saken mer.

    • sak skriver:

      ”Vi människor är skapade på detta vis av naturen. Därtill torde det finnas en anledning.”

      Jaså, det torde det minsann? Varför då? Tror du att tant Naturen har planerat detta noggrant och välavvägt? I så fall antar jag att du inte sätter dig i ett flygplan eller åtnjuter såna moderniteter som hjulet ens? Vi människor är ju trots allt skapade på så vis av naturen att vi varken har fått några vingar på ryggen eller hjul på fötterna och därtill torde det väl finnas en anledning?

      Dina spekulationer om andras känsloliv tyckte jag tyvärr inte ens var ”förbannat underhållande” – det är faktiskt enbart beklagligt att se tragiskt fantasilösa människor försöka dölja sina egna bristfälliga argument med vilda och nedlåtande spekulationer om andras emotionella tillkortakommanden. Du kan dock trösta dig med att det alltid har funnits folk som du – som har sett all form av utveckling som galen. Allt ifrån de som hävdade samhällets förfall om slaveriet upphörde till om de som hävdade att det absolut inte skulle gå an att kvinnor fick rösträtt och de har alla utmålat sig själva som förnuftets och mänskligheten väktare.

  • yxes skriver:

    Det du beskriver påminner mig om boken ”Brave New World”, av Aldous Huxley (1931).
    Är det verkligen detta du vill ha?
    Här har du en Youtube summary av boken: http://www.youtube.com/watch?v=raqVySPrDUE

    I Aldous Huxleys andra bok ”Brave New World Revisited” (1958), så erkänner han att boken inte var ”fiction”, utan en verklighet inom en snar framtid.

    Dom har ju uppenbarligen lyckats väldigt bra.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är uppenbarligen inte en postpatriarkal kommunism som beskrivs i den boken.

  • Sen på bollen säger jag bara: Bra skrivet! Kommenterar mer/bloggar kanske själv vid ett annat tillfälle. Detta är verkligen ett brännhett ämne och jag själv vacklar i vad jag tycker. Även om barnafödandet absolut är grunden till kvinnors underordning så kan jag inte fullt ut säga att lösningen vore att förlägga barnproduktionen utanför kroppen. Som om lösningen är att kvinnor ska bli mer som män? Samtidigt ser jag förstås dina poänger och ja, graviditet är både smärtsamt och farligt.

  • christ skriver:

    Fast hur kan det vara en ”patriarkal kontroll” om det är barnmorskor, ett kvinnodominerad yrkesgrupp, som utför övergreppen?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Om du hade brytt dig det minsta om svaret på din fråga hade du såklart kollat upp vad ”patriarkat” betyder…

  • Jonas skriver:

    Första gången jag läser din blogg, lite förvånad över hur sakligt och logiskt du faktiskt bemöter motargumenten (till skillnad från många andra bloggare).

    Hela idén med ett födslofritt samhälle ät rimlig o så, men intressant är hur du talar om graviditet som ett sätt att befästa patriarkat. I historiska matriarkat har ju kvinnor både fött barn och haft makten, således haltar dialektiken där?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Vilka är dessa historiska matriarkat? Jag har mest fått intrycket av att det har funnits en större dyrkan av kvinnor, men det innebär inte nödvändigtvis att det är ett matriarkat på samma sätt som dagens samhälle är ett patriarkat.

      Nå, det är möjligt att andra samhällsformer har funnits, men en kan fortfarande dra den parallellen anser jag. Det handlar ju såklart inte bara om barnafödandet utan om vad som görs med det och hur samhället i övrigt är utformat.

  • J skriver:

    Hm, nu hinner jag inte läsa alla kommentarer så någon kanske hunnit kommentera liknande men det jag kommer att tänka på främst är att i en genomgripande de- och rekonstruktion av det patriarkala samhället är det inte kapitalismen som är rådande ekonomisk ideologi varför effektivisering av barnafödande (eller annat) inte borde vara centralt. I ett sådant poststrukturellt samhälle borde den kvinnliga erfarenheten av barnafödande, den strikt biologiska (som är för dunkel för oss nu genom den sociala konstruktion som omger den, precis som du beskriver) kunna vara mer central. Jag skulle snarast se det som en möjlig biologisk egenskap som borde kunna bäras av flera, även av dem som (förenklat, genom att jag här bara använder mig av de två biologiska könen) idag kategoriseras som män biologiskt.

  • Adde skriver:

    Jag har svårt att förstå vissa saker av det du har skrivit.

    1. ”Jag ser det som en extremt angelägen uppgift för feminismen att hävda kvinnors rätt att existera som människor, helt utan att offra sina kroppar för att sätta något liv till världen.”

    Har barnlösakvinnor inte rätt att existera i vårt samhälle? Sätter vi dem i fängelse, eller kanske rentav avrättar dem? Jag antar att du menar att finns en stor social press på kvinnor att skaffa barn, men tro mig, vi förföljer inte kvinnor, som inte vill föda barn.

    2. ”Det finns liksom omfattande statliga program som syftar till just detta, det är på intet sätt ett ”fritt val” för kvinnor utan något som hela samhället pressar en till. Om det vore så att det föddes för lite barn kan ni ge er fan på att metoderna för att tvinga kvinnor till detta skulle bli allt brutalare, till exempel surrogatmödraskap är ett bra exempel på detta.”

    Vilka är dessa omfattande statliga program? Barnbidraget, föräldrapenning och barnomsorgen är det jag kommer på så här på rak arm, vilka åsyftar till att underlätta föräldraskapet. Därtill finns det flerbarnstillägg, vilket väl får ses som en uppmuntran till att skaffa fler barn. Inte kan det väl vara något av dessa statliga stöd som pressar kvinnor att föda barn?
    Sedan undrar jag vilka brutala metoder man skulle ta till för att kvinnor ska skaffa fler barn? Är surrogatmödraskap en följd av att det föds för lite barn idag? Är surrogatmödraskap en brutal metod?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      1. Social press är inte detsamma som att förfölja någon, fånigt av dig att tro det när det inte är så jag använder begreppet.

      2. Du nämnde dem precis själv? Det handlar om att uppmuntra, ja, men det ger en tydlig indikation om vad vi som samhälle anser att kvinnor ska göra. Surrogatmödraskap är en följd av att kvinnor inte vill förstöra sina kroppar, och därför låter någon annan göra det åt dem. Ja, jag tycker det är en brutal metod om det sker kommersiellt.

      • Adde skriver:

        1. Okej, jag försökte vara ironisk, men det verkar inte ha fallit väl ut. Nej, social press är inte detsamma som förföljelse. Jag var ute efter gradskillnader mellan socialt skapade förväntningar, påtryckningar och tvingande lagar. Jag tycker att du uttrycker dig alldeles för starkt om att det skulle vara ”en extremt viktig angelägenhet för feminismen att hävda kvinnors rätt att existera som människor, helt utan att offra sina kroppar för att sätta något liv till världen” därför att:
        A: vi har inga lagar som tvingar kvinnor att bli mödrar.
        B: mig veterligen finns det inga lobbygrupper och liknande som vill få till stånd en ”mödraplikt”, och inte eller attityder i folklagren som hetsar eller förföljer barnlösa kvinnor.

        2. Och dessa uppmuntrande bidrag och omsorger är alltså inget annat än press från samhällets sida och förleder kvinnor från sitt fria val? En synnerligen mild press om du frågar mig. Vad tycker du att vi ska göra för att hålla födsloantalet uppe fram tills att vetenskapen kommer på en metod att automatisera barnafödandet? Jag trodde det framför allt var för kvinnors väl, som dessa åtgärder hade kommit till. Och ja, det är en indikation på vad vi värdesätter hos kvinnor, men vad händer med den kvinna som inte vill. SVAR: ingenting.

        Angående surrogatmödraskap, okej du tog surrogatmödraskap som exempel på en metod man skulle kunna ta till om det föddes för lite barn, inte att det var en följd av densamma. Gott så.

          • Adde skriver:

            Sak, har du testat att som man att inte inställa dig vid kallelse till mönstring eller värnpliktsvägra? Fram till år 2010 var det något som gav dryga böter och fängelse.

            • Fanny skriver:

              Det är förvisso inte helt sant, det var rätt lätt att smita undan även innan. Men framförallt är det ganska irrelevant i sammanhanget.

  • Icke feminist, men jämställd skriver:

    Några av de största hoten mot mänskligheten har vi själva skapat genom att försöka automatisera allting. Det är vad jag säger. Det finns förmodligen en anledning till att antalet cancersjukdomar stadigt ökar, demens breder ut sig allt mer och så vidare och så vidare. Jag tycker du skall fråga en nybliven moder om hon anser att barnafödandet är någon form av lidande, du lär förvånas över svaret.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag noterar att du är emot vetenskapliga framsteg. Det är inte jag. Det ska såklart vara väl underbyggt och så vidare.

      Flera mödrar tycker att det varit en jobbig process ja. Sedan så är det något en möts av extremt mycket hat om en säger, så kanske inte så konstigt att det inte pratas om det.

    • sak skriver:

      ”Det finns förmodligen en anledning till att antalet cancersjukdomar stadigt ökar, demens breder ut sig allt mer och så vidare och så vidare.”

      Ja, det första en kommer att tänka på är ju att det skulle kunna ha att göra med att vi faktiskt lever betydligt längre. Detta är ju i sin tur en direkt följd av bättre levnadsvillkor och den medicinska utvecklingen. En annan tanke är ju att det också kan ha att göra med att vi blir bättre på att faktiskt diagnostisera sjukdomar allteftersom vi lär oss mer. Men det kanske är en lite för enkla förklaringar för konspirationsteotiker? Du kanske har övertygande bevis på att människor mådde så mycket bättre förr i världen, innan vetenskapen förstörde vår tidigare så strålande hälsa?

  • :) skriver:

    Föda barn verkar suga. Jag skulle se det som positivt om det kunde göras utan kvinnokroppar. Däremot är jag tveksam till att det är patriarkatets fel att så inte är fallet. Och jag håller inte med om att lågt barnafödande frodar tvångsmedel mot kvinnor i västvärldens demokratiska marknadsekonomi. Trots minskat barnafödande (vilket faktiskt håller på att bli ett problem, ett problem vilket jag inte beskyller kvinnorna för. Det är ett eventuellt samhällsproblem som inte ska kopplas till enskilda grupper) ser vi en mycket större valmöjligheter för kvinnor vad gäller både aborter och preventivmedel än tidigare, då barnafödandet var högre.

    Men jag kan hålla med om att en del av kvinnorollen idag handlar om barnafödande. Männens biologiska roll har tidigare varit att utföra farligare uppgifter, eftersom de, i egenskap av icke barnfödare, är betydligt mindre värdefulla, ur ett jägar- och samlarperspektiv. I och med teknikutvecklingen har den rollen, delvis (inte helt, det är fortfarande män som förväntas skickas till frontlinjen när skiten träffar fläkten), upphört. Kvinnorollen som barnaföderska fortsätter, men ja, låter vi vetenskapen ha sin gång så kan vi förhoppningsvis komma förbi det också.

  • Jennie skriver:

    Starkt beslut. Tror definitivt det kan vara skönt att veta att man inte kan få barn när pressen runt omkring en ökar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv