Att användas som rekvisita.

Jag tänker på kvinnokroppen som rekvisita och spänningsskapare.

En sak som jag hör i många sammanhang, speciellt nördsammanhang, är att objektifiering av kvinnor i tv-serier, spel eller whatever är okej eftersom det minsann är menat att skildra någonting dåligt. Eller kanske konst där objektifieringen av kvinnokroppen ”kritiseras” just genom att objektifiera en kvinnokropp.

Jag funderar på vad det gör med en att se kroppar porträtteras på det här sättet.

Jag tänker specifikt på tv-serien Dexter där det nästan alltid är så att skurken är en seriemördare som dödar kvinnor på olika perversa sätt. Sedan kommer Dexter som är den Goda Mannen och röjer upp. De befinner sig också på olika strippklubbar ganska ofta, eftersom det är i den miljön diverse skurkar brukar hålla hus. Männen porträtteras med hjälp av kvinnor. De ”goda” männen har ”bra” relationer med kvinnor, och i de fall de inte har det är den en fråga om enskilda överträdelser. De dåliga männen har antingen någon slags kommersiella relationer med kvinnor där de exploaterar dem som strippor eller prostituerade, eller så är de perversa och våldtar och dödar kvinnor. De goda männen karakteriseras av att de bryr sig om kvinnorna, men det är fortfarande den överordnades hänsyn.

Kvinnokropparna används som en rekvisita i ett drama som utspelar sig mellan två män. När vi ser den lemlästade kroppen så skapar det en massa känslor och spänning som ska göra det intressant för tittaren och säga något om de här personerna.

Varför har så många män detta behov av att, så fort tillfälle ges, använda kvinnor som objekt för att krydda till en historia, samtidigt som de så sällan ger oss en framträdande roll i en händelseutveckling? Kvinnorna här är bokstavligt talat objekt. Det de gör är att bli mördade alternativt räddade. Alla dessa kvinnor är dessutom snygga. Det är den sortens kvinnor som anses förtjäna manlig uppmärksamhet.

Givetvis gör den här formen av ”representation” något med en. Att ens lemlästade kropp ständigt används som rekvisita. Att det bästa som kan hända en som kvinna är att bli räddad från en man av en annan man. Det ger inte direkt en känsla av att en själv kan ta någon slags kontroll över sin situation. Och ja, det är väl precis det som är meningen.

Dexter.

Kollar på Dexter säsong 5 nu och det är så jävla bra för den stora skurken är någon slags livscoach. Ni vet en sån där aggressiv jävel som skriker och gormar om att man kan bestämma över sitt eget liv och komma över sin begränsningar.

Finns nog få människor jag hyser så mycket fördomar mot som livscoacher eller i allmänhet personer som snackar om att man ska pusha sig över sin gränser. Jag får fan rysningar av sånt snack. Så himla fint att deras mentalitet och tugg får sig en känga.

Oavsett så är det en utmärkt serie som jag tycker alla ska kolla på.