När det snackas om ansträngningar man gör för sitt utseende så är det ofta någon som påpekar att man faktiskt kan vara snygg för sin egen skull. Det stämmer väl att man har ett intresse av att se bra ut även när folk inte tittar men jag har ändå svårt att tro att folk i regel skulle vara lika utseendefixerade om de inte visste att andra tittade. Personligen så har min uppfattning om mitt utseende ganska lite att göra med hur jag känner inför mig själv; visst är det trevligt att känna sig snygg men det tar inte upp mycket energi för min del.
Jag ser ingen anledning till att sminka mig om ingen annan ska se det, inte heller till att ta på mig snygga kläder. Av någon anledning kan detta nästan ses som lite fult av ”man är snygg för sin egen skull”-ivrarna. ”Jaha, så du anstränger dig bara för andra!?”. Ja, så är det. Fattar inte varför jag skulle göra på något annat vis ärligt talat. Sedan om andra tycker det är kul att vara snygga även ensamma så kör på men jag gör det då inte.
Fattar inte varför det r så viktigt att konstatera att man gör saker för ”sin egen” skull. Det finns väl få saker här i världen som man inte gör för sin egen skull samtidigt som det mesta influeras av andras värdering av det man företar sig. Om jag anstränger mig för att vara snygg för att få ligga är väl det också något jag gör för min egen skull. Det är ju inte som att jag dressar upp mig i ren altruism över att andra människor ska ha något fint att se på.