Någon tyckte att det var alarmerande att jag lät som en ”born again-christian” i detta inlägg om vad feminismen gjort för mig. Den svenska radikalfeminismen börjar tydligen påminna om en religion och bara för att en mår bra av att tro något så behöver inte det betyda att det är sant, så det så. Nå, jag skulle kunna säga precis samma sak till var och en som inte tror att patriarkatet existerar.
Hur kan det vara fel av mig att ha frigjort mig från ideal och normer jag mått dåligt av att delta i? Hur kan det vara fel att jag har slutat hata min egen kropp, att jag har slutat ingå i destruktiva relationer, att jag har slutat låta andra definiera vem jag är, att jag har slutat svälta, raka och sminka mig? Det är de feministiska analyserna som hjälpt mig ur detta, det är dem som fått mig att förstå vari problemet ligger och därmed också se lösningen.
Jaja, visst kan de vara så att feminismen bara har helt och hållet fel. En kan ju trots allt inte väga kvinnoförtrycket. Men min och tusentals andra kvinnors erfarenheter talar emot detta. Visst kan det vara så att jag bara lever i en stor jävla lögn, att varenda observation jag gjort av min egen och andras situation är helt fel. Att kvinnors större tendens att drabbas av ätstörningar beror på att vi rent fysiskt är svagare, inte på att vi dagligen ser hundratals bilder på perfekta kvinnor. Att kvinnors lägre löner inte beror på att vårt arbete värderas lägre för att vi är kvinnor utan helt enkelt för att det är mindre viktigt att ta hand om sjuka än att laga rör. Att kvinnor tar mindre plats för att de helt enkelt inte har något smart att säga, inte för att samhället tutat i dem och de som lyssnar att deras åsikter är mindre värda. Det kan vara så. Det kan vara så att jag bara inte insett min rätta plats i samhället.
Men jag väljer ändå att tro på det som jag i mitt hjärta vet är sant. Nej, jag har inte läst en massa studier om detta (inte för att det inte finns, utan för att jag sällan letar), men jag har sett och jag har upplevt. Jag har sett det jag själv och andra kvinnor har blivit utsatta för och vad vi utsatt oss själva för, och jag har sett hur jag har rest mig från att vara en känslomässig skräphög till att vara modig och stark, våga stå för mig själv och inte göra våld på mig själv. Och emot denna erfarenhet så väger de skeptiska invändningarna lätt.