Jag är med i en separatistisk grupp för lesbiska kvinnor (den finns här om en är intresserad) och har i och med detta och händelser i anslutning till detta funderat en del på förtryck och exkludering.
När jag och andra har diskuterat de livsvillkor en har som lesbisk kvinna så har det funnits människor som menat på att detta är att exkludera bisexuella. Det handlar, som jag förstått det, om att vi har kontrasterat lesbiskheten mot heterosexualiteten, och därmed döljer det faktum att bisexuella finns.
Det har också förkommit diskussioner om huruvida en inte borde få vara med om en är bisexuell, eftersom en fortfarande drabbas av heteronormen i sådana fall. Alltså om det finns någon poäng med att ha specifikt lesbiska rum, utan om inte alla ickeheteros borde få vara med. Grunderna för vår separatism ifrågasattes, och därmed också det specifika i vår position som lesbiska.
Jag ser ett behov av att som lesbisk prata om mina erfarenheter med andra lesbiska. Detta handlar om att jag som lesbisk utsätts för vissa specifika former av förtryck. Att som kvinna älska uteslutande kvinnor sätter en i en speciell position i patriarkatet, en position som är väldigt osynliggjord och om jag tror har en potential att vara revolutionär. Därför ser jag behovet av lesbisk separatism. Risken jag ser med att även ha med bisexuella är att det börjar diskuteras relationer med män, vilket är just vad gruppen syftar till att komma ifrån. Det är tröttsamt att i feministiska sammanhang jämt behöva stötta människor i deras relationer med män, och denna grupp syftar till att vara en fristad från det.
Nå. Det jag ville komma till var det här med exkludering och förtryck. Det har bland annat pratats om att lesbiska förtrycker bisexuella i egenskap av att vara monosexuella, som alltså i så fall skulle vara en förtryckande norm i samhället. Monosexuell, alltså att enbart känna begär mot ett kön, skulle i sig vara en politisk position som förenar lesbiska och heterosexuella i ett gemensamt förtryck mot bisexuella.
Jag är helt med på att bisexualitet kan osynliggöras, och i fallet kvinnor så är det väl främst begäret till andra kvinnor som osynliggörs. Många bisexuella kvinnor vittnar om att deras begär mot andra kvinnor inte tas på lika stort allvar som deras begär mot män, och att detta i sin tur försvårar för dem att ha relationer med kvinnor. Många lesbiska kvinnor har liknande erfarenheter, men det kan såklart underlätta för en att bli tagen på allvar i sin sexualitet om det framstår som att en ”bestämt sig”. Det är dock knappast som att bisexuella uppmuntras till att ha relationer till kvinnor och män i lika stor utsträckning, utan det är de heterosexuella begären som premieras. Jag är också med på att en som lesbisk kan medverka i detta osynliggörande, men det sker inte på samma premisser som när heterosexuella gör det. Det är fortfarande inte lesbiska som grupp som sitter inne på denna makt, lika lite som en kvinna som reproducerar patriarkatet sitter inne på patriarkal makt.
Jag förstår att det kan kännas tråkigt att som bisexuell kvinna uteslutas ur ett rum där kvinnor diskuterar att älska kvinnor, eftersom en som bisexuell såklart också kan ha ett behov av att diskutera denna erfarenhet. Jag förstår att det kan kännas som om en inte har en plats i kampen. Men mitt behov av att prata med lesbiska i ett slutet sammanhang kan inte likställas med hur heterosexuella förnekar och förtrycker de sexualiteter som inte passar in i heteronormen. För mig handlar ju separatismen om behovet av att prata om mina erfarenheter av att ha en marginaliserad sexualitet. Det är inte min position som monosexuell som spelar roll i sammanhanget, utan min position som lesbisk. Det faktum att jag har en sexualitet som står helt utanför det i patriarkatet önskvärda, det vill säga heterosexualiteten, sätter mig i en speciell position, och denna position är det viktigt för mig att prata om.
Jag har ingen speciell makt i egenskap av att vara monosexuell. Den enda sådana makt jag har är att skapa rum som är för människor som delar min sexualitet allena, och det kan även bisexuella göra.