Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

övergrepp

Ingen subkultur berättigar våldtäktskultur.

När jag skrev om våldtäktskultur tidigare idag så reagerade människor på att bilden jag hade som illustrerande exempel ingick i någon slags subkultur som tydligen kallas ”furry” och därför var min kritik helt irrelevant för det var inte alls våldtäkt som visades för det är så en har/skildrar sex i denna ”kultur”.

Jag tänkte sätta den här bilden i kontext, alltså den kontext som jag såg den i. Det var en person på twitter som hade fått den skickad till sig av en man som raggar på henne. De delar, mig veterligen och vad jag kunde utläsa av hennes upprörda reaktion, inget intresse för någon ”furry”-kultur, utan det hon såg när hon tog emot bilden var just et våldtäktsskämt. Såhär skulle nog en absolut majoritet läsa den här bilden.

Vissa menade att det inte alls var våldtäkt som skildrades eftersom vi inte kan veta om personen ifråga var med på det eller ej, eftersom det ju finns folk som tycker om att bli bundna och så vidare. Visst finns det människor som sysslar med bdsm och liknande och det är såklart helt okej, folk får väl gilla vad dom vill, problemet med den här typen av bilder är att de anspelar på just våldtäkt. Personen på bilden såg inte ut att gilla det denne blev utsatt för.

Jag blev också anklagad för att vara ”okunnig” om var ”furry” innebär. Jag har ingen koll på ”furry” men jag anser faktiskt inte att jag behöver ha det för att se att denna bild är problematiskt. Det jag är intresserad av är vad denna bild gör, vad den ha för verkan i ett samhälle. I en patriarkal kontext så är en sådan bild oerhört problematisk, eftersom den anspelar på en av de vanligaste formerna av patriarkalt våld (och ja, det är patriarkalt våld även om det är en man som utsätts för det, för det handlar om ett patriarkal synsätt på sexualitet och andra människors kroppar, speciellt då personen som utsattes för övergreppet hade betydligt mycket mer kvinnligt kodad framtoning). Ärligt talat; jag skiter i er jävla subkultur, det viktiga för mig är att motverka patriarkala strukturer och just nu råkade det var er subkultur som stod för dem. Deal with it.

Vad personen som gjorde bilden hade för intentioner är i mina ögon ganska sekundärt. Jag tror säkert att personen tänkte bra saker och så, men faktum kvarstår att den där typen av bilder normaliserar ickekonsensuellt sex. Dessa bilder existerar i ett samhälle där de tyvärr kommer att användas på det här sättet som personen som hade skickat en här bilden gjorde, som något slags höhö:igt skämt om ”gud vad kul en person som blir knullad på ett obehagligt sätt mot sin vilja”.

Jag har sett samma typ av försvar tidigare mot den här typen av bilder, typ den där men en kvinna som blir ”väckt” av sin pojkvän genom att han knullar henne i röven, hon ser förskräckt och skärrad ut. Denna bild försvarades med att de kanske ”hade kommit överens” om detta innan eller whatever. Frågan är: vad är det som är roligt, vad är behållningen. Det är ju uppenbarligen anspelningen på bristen på konsensus som är ”poängen” med bilden, oavsett hur mycket en spekulerar i om de tecknade figurerna kanske egentligen gillade det och hade kommit överens om det. Det är inte det betraktaren ser, utan det betraktaren ser är ett övergrepp.

Hade de personer som skrattar åt dessa bilder skrattat åt en tecknad bild på uppenbart konsensuellt sex? Skulle inte tro det. Det är anspelningen på våldtäkt som utgör den så kallade humorn och detta är oerhört vidrigt och ett typsikt exempel på just våldtäktskultur och normaliserande av dessa övergrepp. Det är verkligen vidrigt, oavsett om det ingår i någon jävla subkultur eller ej. Det finns ingen subkultur eller sexuell preferens som berättigar spridandet av den här typen av bilder.

Twitter 26/9. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

Papparättsrörelsen är verkligen vidrig. Hela utgångspunkten att föräldrar har någon slags rätt till sina barn är förfärlig. Att hela skiten sedan bygger på misstänkliggörande av kvinnor och barn gör det ju knappast bättre så att säga. När pappor gråter ut om att de inte får träffa sina barn och alla ba ”men gud så sorgligt” utan minsta tanke på eventuella skäl. Varför skulle kvinnor i allmänhet vilja frånta sina barn en fungerande relation med sin far? Verkar helt orimligt. Även kvinnor jag träffat som verkligen hatar sina exmän har fortfarande velat att de ska ha kontakt med kidsen.

Saker som incest, barnmisshandel och liknande förekommer i ganska hög grad. Pappor gör sig skyldiga till detta. Minns en när en vän till mig hade läst någon sån här snyfthistoria och ba ”gud vad hemskt” helt utan tanke på att det finns två sidor. Idén om att en måste kunna bevisa att brott har begåtts är konstig. Att inte få vara med sitt barn är inget straff, det är en åtgärd. En åtgärd som främst är till för barnets trygghet och säkerhet, för att det anses vara en samhällsfråga.

Inom tjejjouren är det oerhört viktigt att vi kan garantera tjejer som berättar om övergrepp att de kommer vara trygga om de berättar. Det vill säga att om de berättar om övergrepp de blir utsatta för i hemmet blir de omhändertagna direkt, sedan görs utredning. Det är såhär det måste fungera, annars är risken enormt stor att barn far riktigt riktigt illa när de berättar vad de blivit utsatta för. Och ja, det kommer att ske misstag. Det är ett värt pris att betala för att barn som blir utsatta för incest och misshandel ska skyddas.

De är så extremt egoistiskt att som förälder ”gråta ut” i media om att ens barn blivit omhändertaget på (enligt en själv) felaktiga grunder. När en gråter ut om sånt stödjer en en rörelse var mål är att barn ska vara ännu mer rättslösa i förhållande till sina föräldrar. Jag förstår att det känns hårt att fråntas sitt barn under en tid, men det är etter värre om barn tvingas stanna i skadliga hem. Jag har noll jävla sympati för förorättade föräldrar som tycker att deras barn är deras egendom. Dessa människor värderar uppenbarligen sin egen ”rätt” till sina barn, till andra människor, framför barnens rätt till en trygg uppväxt. Hur fan kan en tycka att det är ett rimligt förhållningssätt till en annan människa? Det är ju verkligen så jävla vidrigt.

Ni som gråter ut om att era barn blivit omhändertagna, ni som sprider dessa historier, bidrar till de omfattande övergrepp barn utsätts för. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att omhändertagande av barn handlar om ett straff mot föräldrar lite starkare. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att barn först och främst är föräldrars egendom, i andra hand individer, lite starkare. För varje sådana historia som sprids hjälper ni till att göra barn än mer rättslösa, än mer utsatta. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

Vad ska vi på tjejjouren säga till de som hör av sig om övergrepp om vi inte kan garantera att de blir skyddade om de meddelar myndigheter? Ska vi säga ”jag du kan anmäla det du blivit utsatt för men du kommer få stanna hos dina föräldrar tills de gjort klart utredning”. En förälder som misshandlar, som begår sexuella övergrepp. Hur många barn kommer vilja anmäla det de blivit utsatta för då? Regeln om att barn omhändertas om de befaras fara illa i hemmet är helt nödvändig för att kunna garantera barns trygghet. Vissa misstankar kommer vara fel, det är tråkigt men nödvändigt. Hellre det än att barn tvingas stanna i hem där de utsätts för övergrepp.

Män och kvinnor lever i olika världar.

Läser om två manliga studenter som tyckte att det var ett ”roligt skämt” att skicka en lapp med våldtäktshot till en kvinnlig kurskamrat. Tydligen var ”skämtet” såpass grovt att de valde att inte skicka det till någon i deras närmaste krets men de valde ändå att skicka det, och under en föreläsning till råge på allt.

Händelsen inträffade i mars månad i år. En grupp läkarstudenter var samlade till en föreläsning om etik. Mitt under föreläsningen fick en kvinnlig student en skriven lapp i sin hand.

Hon öppnade lappen och läste: ”Du kommer att bli våldtagen i natt.” Den kvinnliga studenten blev chockad, började skaka och gråta.

Hon gick fram till föreläsaren och berättade för hela klassen om det som hade hänt. Hon frågade klassen:

- Vem har skrivit detta?

Umeå universitet har valt att ge studenterna konsekvenser för detta, givetvis helt oacceptabla, övergrepp. De har blivit avstängda från programmet under en tid och det ska sättas in extra utbildningsmoment, som jag antar berör detta. Jag tycker att det var modigt och bra av den utsatta kvinnan att gå fram och inför klassen fråga vem som var skyldig till det hela, något jag tror skapar en ökad medvetenhet i gruppen som helhet. De studenter som är skyldiga valde själv att träda fram och verkar vara ganska ångerfulla inför det hela, vilket såklart är positivt.

Jag har inte så mycket att säga kring hur saken har hanterats i efterhand, utan jag tycker att de inblandade har agerat på ett bra sätt. Däremot tycker jag att det är intressant att försöka förstå den här typen av situationer ur ett maktperspektiv.

Hur tänker en när en väljer att skicka den här typen av meddelanden till en person en inte verkar ha en särskilt nära relation med? Jag antar att ”humorn” ligger i att det är absurt och förbjudet i någon mening, för särskilt fyndigt eller vitsigt är det ju absolut inte. De måste även ha förstått att det fanns en risk för negativa reaktioner eftersom de valde att skicka det till någon utanför deras närmaste krets. Emellertid verkar de inte ha förstått exakt hur jobbigt kvinnan skulle kunna tycka att de var. De verkar inte ha varit ute efter att göra människor ledsna, utan mer ha varit dumma i huvudet. Detta säger jag alltså med reservation för att jag inte vet ett skvatt om dessa personer, utan bara bildat mitt intryck efter deras agerande såsom det beskrivs i artikeln jag länkade till.

Men för personen som tar emot ett sånt här meddelande så blev känslan helt annorlunda. För det första vad hen kvinna, vilket gör att hotet om våldtäkt är betydligt mycket mer påtagligt i ens vardag. Kvinnor växer ju så att säga upp med att det finns en risk för att bli våldtagen, vilket män inte gör på samma sätt. Även om män såklart kan våldtas så är det inte på samma sätt en given del av deras liv som de varnas för och uppmanas till att planera sin vardag efter. Kvinna hade heller ingen insikt i vilka dessa män var och hur de resonerade eller i att andra människor hade fått dessa lappar, så för hen kunde det lika gärna vara ett allvarligt menat hot. Hen kan ju även ha erfarenheter av sexuellt våld, något som många kvinnor har.

Män växer inte upp med hotet om våldtäkt, men det gör kvinnor. Detta utgör en fundamental olikhet i våra respektive livssituationer. Detta behöver såklart inte göra någon dum i huvudet, men det gör ändå att en som man saknar en instinktiv förståelse för hur det är att ha detta hot liggande över sig som en våt och tung trasa genom livet. Att detta hot dessutom är högst reellt för kvinnor, alltså att det faktiskt finns en massa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, och nog också något som nog inte tas med i beräkningen dådet skämtas om sexuellt våld.

För män är våldtäkt helt enkelt inte ett ständigt närvarande inslag i vardagen som det är för kvinnor. Det är ingenting en hör hur en ska skydda sig mot som liten, det är inget en får tips på hur en ska undvika i tidningar och det är inte heller något en utsätts för i samma utsträckning. Det är ett tänkbart scenario, något en känner till, men ingenting en tar med i beräkningen. De är avlägset.

Därför kan det nog vara svårt att begripa vad det innebär att skicka en lapp med ett ”skämt” om att en kvinna ska bli våldtagen. Det kan vara svårt att på förhand sätta sig in i hur hen kommer att förstå den här lappen, hur den kommer att fogas samman i ett mycket större sammanhang där kvinnan redan har blivit uppmärksammad på och kanske rentav utsatt för denna möjlighet ett flertal gånger. För kvinnan är våldtäkten inget abstrakt och avlägset, utan något greppbart och närvarande, något som flertalet gånger uppmärksammats.

Kvinnor och män lever i olika världar. Våra erfarenheter som könsvarelser skiljer sig åt på vissa viktiga punkter som är fundamentala för vår tillvaro, och en av dessa punkter är det sexuella våldet. När det kommer till det lever män och kvinnor i olika verkligheter. Ibland krockar dessa världar, som när två män tycker att det är ett ”skämt” att påminna en kvinna om det hot som legat över henne som en våt och tung trasa hela livet, att göra hen desto mer medveten om närvaron av detta hot. Hotet är ingenting hen bara kan skaka av sig, för det är inte det första som kommit. Hotet om våldtäkt hur funnits där hela hennes liv, och lappen påminner bara om det hen redan visste om. Påminner om våldet som lurar, påminner om det ständigt överliggande hotet om att någon ska ta hennes rätt att bestämma över sin egen kropp ifrån henne.

Jag tror att det är viktigt att förstå att erfarenheter för män och kvinnor skiljer sig åt på ett grundläggande sätt, att det finns stor skillnader i villkoren för själva vår existens, som gör att handlingar får helt olika innebörd för män och kvinnor. Det som för en man framstår som ett skämt, även om det är ett grovt sådant, kan för en kvinna vara en påminnelse om och en förlängning av ett ständigt närvarande patriarkalt förtryck, och därmed svårt att ”skaka av sig”.

Såklart det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover.

Läser denna artikel om en man som blivit frikänd i hovrätten för att ha haft analsex med sin flickvän då hon låg och sov. Inte bara blev han frikänd, utan han fick även ett skadestånd på 22 000 kronor för att han har behövt sitta i häkte (vet inte hur praxis ser ut i fall som dessa).

Grejen var den att flickvännen uttryckt att hon inte ville ha analsex innan, varpå han sedan har det med henne i sömnen.

Anledningen till frikännandet löd som följer:

Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade ”träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.

Jag tänker i mitt stilla sinne att man måste vara extremt keff på sex för att genomföra ett analt samlag av misstag, jag har så jävla svårt att begripa hur man skulle kunna blanda ihop fittan och analen och genomföra en penetration utan att märka något. Att förövaren försöker skylla ifrån sig är givet i situationen, men jag förundras över att rätten anser det vara ett rimligt försvar med tanke på att de både fastställer att han kände att kvinnan inte ville ha analsex och att hon konstaterades vara i ett värnlöst tillstånd när hon sov. Det hela står alltså och faller på att mannen inte anses kapabel att förstå vilken kroppsöppning han kör upp sin kuk i.

Men vad som främst förvånar mig är egentligen inte detta, utan det faktum att det uppenbarligen anses okej att ha sex med en sovande person om sexet är sådant som personen normalt sett skulle godkänna. Även om man har en etablerad sexuell relation i vilken man brukar ha en viss typ av sex så betyder inte det att man ska anses tillgänglig för det även i sovande tillstånd.

Jag kan se en enda situation när det är okej att uppsåtligt ha sex med en person som sover och det är om man innan har försäkrat sig om att denne tycker att det är okej, alltså bett om lov.

Det kan väl anses extra kränkande om han utnyttjat hennes tillstånd för att ha en viss typ av sex hon uttryckligen sagt att hon inte vill ha, men oavsett om hans intention var att ha analsex eller inte så borde det absolut vara brottsligt att ha sex med en person som sover.

Straffantasier.

Något av det värsta jag vet är människor som hyser straffantasier. Dels de som tycker att man ska införa rent medeltida straff, typ kroppsstympning, på godtyckligt utvalda brottskategorier. Ofta våldtäkt. Andra blir helt bestörta när de hör att skattefusk ibland kan leda till längre straff än misshandel. Detta är ett skäl till att jag väldigt sällan diskuterar brott och straff med folk, för jag tycker att det beklämmande ofta leder in i dessa spår där människor ska uttrycka sina subjektiva uppfattningar om vilka brott som är värst och vilka påföljder som är rimliga.

Jag exponerades inför detta när jag läste denna artikel, om att man funderar på att göra fängelsestraffet villkorligt om en tidigare ostraffad person döms till ett år eller mindre i fängelse Man har också funderat på en rad andra straffmetoder som man skulle kunna ersätta fängelse med. Detta är ett utmärkt förslag, eftersom fängelsestraff väldigt ofta fungerar kontraproduktivt i det att den dömda knyter kontakter, förhärdas och så vidare.

Symptomatiskt nog, apropå det jag skrev om att straffantasierna för det mesta handlar om våldtäktsmän, så valde Aftonbladet att i ingressen fokusera på att detta skulle kunna komma att gälla våldtäktsmän fast det egentligen inte alls specifikt var riktat mot dem utan mot människor överlag som dömts till mindre än ett års fängelse för första gången.

Och givetvis blir folk helt galna i kommentarsfältet. Gud, jag blir alldeles mörkrädd. Låt oss ta en titt på vad folk tycker:

Alltså såhär. Det finns något som heter straffskala. Om du blivit dömd för till exempel övergrepp mot barn så utdelas ett straff som ligger inom straffskalan för det brottet. På straffskalan finns för det mesta ett väldigt lågt straff, kanske nån månad i fängelse eller dagsböter, och så det högsta man kan komma upp i. Ett sexuellt övergrepp på barn kan vara allt från att ha sex med en fyraåring, utnyttja ett barn grovt under en lång tid och att typ ta en tolvåring på trosorna. Ja, alla dessa brott är hemska och ska bestraffas, men bara för att det är ett sexuellt övergrepp på ett barn betyder inte det att det motsvarar din värsta bild av vad pedofiler gör. Vidare så finns det en mängd förmildrande omständigheter som kan göra straffet lindrigare. Om du inte förmår begripa detta utan bara ser ”sexuellt övergrepp mot barn” lysa med stora neonbokstäver och tror att det är det värsta du kan fabulera ihop borde du inte uttala dig om rättsväsendet.

Herregud vad folk har hakat upp sig på barn! Det stå inget om barn i artikeln över huvud taget. Det är bara det att folk måste hitta någon oskyldig samhällsgrupp att bygga sina känsloargument utifrån och då fungerar barn utmärkt.

Sedan denna eviga jämförelse: ska det vara hårdare straff på skattefusk? Eller? Hur kan du tycka att pengar är viktigare än barn? Jadu, det handlar inte bara om vad som är viktigast utan för vilket brott vilken påföljd är det mest effektiva. En person som begår övergrepp mot barn och blir dömd får troligen ett väldigt högt socialt straff. Man kan även tänka sig att sådana brott i högre grad sker på grund av psykisk sjukdom eller att gärningsmannen egentligen inte vill göra som hen gör, men behöver hjälp att komma ifrån det. En person som skattefuskar, däremot, är troligen betydligt mycket mer medveten om vad hen gör och brottet anses inte heller lika fel i samhället i stort. Alla ryggar tillbaks för en pedofil, men en skattefuskare beläggs inte med samma sociala straff. Dessutom handlar det om de individuella fallen: finns det förmildrande omständigheter, hur länge har brottsligheten pågått, är personen dömd innan, vad är återfallsrisken och så vidare. Detta, och säkert en massa andra saker med, gör att man kan förstå varför skattefusk ibland kan ge högre straff än sexuella övergrepp på barn.

Deppigt att den här personen uppenbarligen jobbar med kriminalvård, som jag förstår det. Folk drar alltid upp detta: hur hade du känt om det var dig eller en närstående det gällde? Ja, jag hade väl känt ungefär detsamma det vill säga att rättssystemet måste utgå från samhällsnytta och inte människors subjektiva bedömningar om hur hårt straff en handling ”borde” leda till, som någon slags jämförelse i ondska. Jag är intresserad av ett straffsystem och en kriminalvård där människor kan komma ut som bättre människor och inte begå brott i framtiden. Jag tror att en minskning av fängelsekunderna kan vara en väg ditåt. Eller, det är vedertaget att det är ganska kasst att sätta en person i fängelse om hen inte har någon tidigare historia av brottslighet.

Kan människor bara chilla ner lite med sin attityd mot kriminella? Jag tycker att detta är beklämmande.

Så länge denna debatt sköts över huvudet på de barn som faktiskt blir utsatta så kommer vi inte att komma ett jäkla dugg framåt

Vissa tycker tydligen att man ska slopa preskriptionstiden för övergrepp mot barn.

”Samtliga dessa brott är mycket allvarliga kränkningar av barn och leder till bestående fysiska och psykiska men”, skriver S-kvinnor i sitt beslut.

Brott är ju generellt brott av en anledning: de orsakar skada. Vissa brott orsakar mer skada än andra och preskriptionstiden brukar också vara anpassad utefter det. Men denna närmast religiösa fixering vid övergrepp mot barn måste få ett slut.

Brott mot barn skadar barnen så mycket. Det är hemskt att de inte kan få upprättelse, bara för att preskriptionstiden har gått ut, säger Hillevi Larsson.

Det är sant att brott mot barn skadar mycket. Men varför denna överdrivna fixering vid lagmässig upprättelse. Jag har svårt att tänka mig att det absolut viktigaste för dessa människor när det gäller upprättelse är att se gärningspersonen bakom lås och bom.

Ja, det är viktigt att markera att övergrepp mot barn inte är okej. Och det är viktigt att markera att mord och våldtäkt inte är det heller. Men man måste kunna betrakta sexuella övergrepp mot barn på samma sätt som man ser på andra brott, vi måste släppa den här synen på folk som förgriper sig på barn som djävulens avkomma, som ska dömas till evig plåga.

En vän till mig anmälde upprepade våldtäkter hen blev utsatt för som liten men inget hände, för det fanns inga bevis. Henoms föräldrar hade sett bort, och endast henoms utsaga räknades inte. Att slopa preskriptionstiden kommer inte lösa det problemet. Vi kommer inte bli av med den skam som gör att offer och personer i deras närhet vägrar erkänna vad som inträffat.

Så sluta ägna er är meningslös symbolik och fixering och gör något av värde istället. Börja med att göra det obligatoriskt i skolan att samtala om när vuxna gör saker man inte vill. För så länge denna debatt sköts inom partierna eller på debattsidorna, över huvudet på de barn som faktiskt blir utsatta, så kommer vi inte att komma ett jäkla dugg framåt.

Saker man inte får skämta om.

Igår så lyssnade jag på radioprogrammet tankesmedjan live. De ”grillade” Åsa Romson och det var mycket roligt, om än lite väl hetsigt då och då.

Hur som helst så skulle de avsluta det hela med lite observationer, och då säger en av tjejerna i ”panelen”, eller vad man ska kalla det, ungefär såhär: ”Patrik Sjöberg har ju fått vara med i det här tv-programmet. Innan så behövde man ju vara med i big brother eller så innan man fick vara programledare, men nu räcker det tydligen med att ah blivit våldtagen”.

Jag hatar verkligen den här typen av ”humor”. Vissa tycker att man ska kunna ”skämta om allt” och det kan jag hålla med om, men det måste vara smakfullt och relevant och framförallt roligt.

Men det är fan inte kul att skämta om att Patrik Sjöberg och även andra killar blev systematiskt utnyttjade av sin tränare under flera år, samtidigt som idrottsföreningen såg mellan fingrarna. Jag antar att det ska vara kul just för att det är ”för mycket” och att det kanske anses lite coolt bland vissa att gå över gränsen, men för mig fastnar skrattet i halsen.

Som tur är så reagerade de andra i panelen på det här otroligt osmakliga skämtet och signalerade, med lite humor såklart, att det inte riktigt var okej. Men jag kan inte komma ifrån att jag inte ens tycker att den typen av påhopp ens ska få kallas humor.

Vi kan inte ha en lag som funkar såhär!

Detta är nog den äckligaste nyhet jag tagit del av i år. En mamma har misstänkt att hennes axman utsatt sina barn för sexuella övergrepp och har därför blivit rådd av sin advokat att filma barnen som en del i bevismaterialet. De har tydligen betett sig sexuellt. När hon sedan lämnat in detta till socialstyrelsen så har hon blvit anklagad för barnpornografibrott och förlorat vårdnanden om sina barn.

Jag känner sån jävla sympati med den här mammam och med de stackars barnen. Visserligen vet ju ingen säkert om pappan förgripit sig på dem, men det är verkligen absurt att ha en lag som fungerar på det här sättet. detta rör sig ju inte om en person som velat filma barnen för att sprida det så att någon kan runka till det! Det handlar ju om en mor som är orolig för att hennes barn kanske blir, på riktigt, våldtagna.

Om lagen nu finns för att skydda barn från övergrepp, hur kan det få bli såhär? Det är fullkomligt absurt och äcklande. Hur i helvete kan man låta en man som potentiellt har våldtagit sina barn få vårdnaden om dem framför hon som uppenbarligen ororat sig och brytt sig om deras välmående? Den här lagen är så jävla trubbig och uppenbarligen inte till för att skydda verkliga barn!

För helvete! Om hon hade velat göra barnporr hade hon väl inte lämnat filmen till socialstyrelsen och polisen? Det är så jävla uppenbart vad hennes uppsåt är i det här fallet. Men det spelar uppenbarligen ingen roll när man i kampen mot pedofiler förbjuder någon att samla in bevismaterial mot just en sådan.

Förbjud sexualundervisningen så att ingen under femton tror att de får ha sex.

Dagens nyhet är ju helt klart denna om elever i åttan som tvingats skriva sexnoveller på skoltid. Det är givetvis fruktansvärt att bli tvingad till en sån sakoavsett vilken ålder man är i. Sexualitet är förmånga något privat och ytterst laddat (speciellt i den åldern) som man inte ska behöva dela med sig av till sin lärare. Men givetvis så är det någon som tar tillfället i akt att sprida äcklig moralistisk och sexualfientlig propaganda. Bland annat ”Tokmoderaten” skriver följande.

Går man i årskurs 8 den här dagen i början av februari är man inte byxmyndig om man nu inte är född ännu tidigare på året eller har gått om en klass i skolan. Är man inte byxmyndig så är man alltså kriminell ifall man har sysslat med sådant som lärarna i Tomelilla vill att de ska skriva om.

Han skyller sedan allt på den ”socialistiska flumskolan” och avslutar med att skriva en sexnovell om en socialdemokrat som köper sex. Jag ballar ur av osmaklighet. Sen finns det dem som bara är dåligt upplysta:

De flesta åttondeklassare har inte ens fyllt 15 vid den tidpunkt som uppgiften gavs, vilket innebär att majoriteten var förbjudna enligt lag att ens ha sexuellt umgänge. Sänder det då inte ut lite fel signaler att ge en sådan uppgift?

Satan vad jag hatar den här myten om att det skulle vara olagligt för någon under 15 att ha sex. Jag har läst igenom hela kapitel sex i brottsbalken och bara hittat saker om att man inte får ha sex med någon under femton. Denna lag gäller dessutom inte om åldersskillnaden är ringa, vilket den kan gå för om den yngre är 14 och den äldre 17 (prejudikat).

Vad som händer vid 15 års ålder är att du uppnår samtyckesålder. Det innebär alltså att du anses mogen nog för att ge ett juridiskt giltigt samtycke till sexuell handling. Lagen finns till för att skydda barn från övergrepp och inte för att upprätthålla någon slags oskuld hos ”barn”.

Problemet med den här uppgiften är inte att den sänder ut fel signaler. Den här uppgiften hade inte varit okej i något sammanhang utom möjligtvis en frivillig kurs i litterär gestaltning. Hela iden med sexualkunskap är ju att man ska lära sig om sex till när man nu bli mogen för det, så om man ska vara krass så är hela sexualkunskapen ett enda stort uppmuntrande till sexuella handlingar. Kanske tycker tokmoderaten att vi ska förbjuda hela klabbet så att vi inte råkar få någon under 15 att tro att det är okej för dem att ha sex.

Jag tycker fan i mig att det är omoraliskt att reagera på ungdomars eventuella byxmyndighet i en situation som denna. Detta ska fan inte handla om vem som följer lagen och inte, detta ska handla om vad som är bäst för barnen. Och bäst för barnen är att de får behålla sina fantasier i fred och slippa moraliserande ”tokmoderater” som tjatar om att de är kriminella, riktigt farliga brottslingar (och vi vet ju alla vad vi gör med dem), om de knullar.

Det är ju faktiskt kvinnorna själva som är hela grunden till patriarkatet, för vem vill jobba med oss när vi är så himla jobbiga. Alla killar däremot är så jävla perfekta och sköna att ha att göra med.

Blondinbella tycker att det minsann bara är kvinnor som klankar ner på kvinnor och att det är vi kvinnor som alltid ska lägga krokben för varandra. Jamen vad skönt då, att få det utrett. Skälet till att kvinnor är eftersatta i samhället är alltså inte att vi lever i ett patriarkat utan att alla kvinnor är så himla snikna och inte unnar varandra framgång. Så jävla skönt när Blondinbella reder ut det åt en.

Det Blondinbella verkar missa är att hon dagligen för hundratals kommentarer från tjejer som tycker hon är perfekt och önskar att de var som hon. Killar skriver också, såklart, men framförallt tjejer för Blondinbellas blogg är en blogg som framförallt läses av tjejer. Konstigt att hon får fler negativa kommentarer från tjejer då?

Det finns en utbredd uppfattning att tjejer är så komplicerade, snackar så mycket skit och är allmänt svåra att ha att göra med, och att killar är så himla enkla och okonstlade och bara så jävla sköna att vara med. Bara ta en öl med grabbarna och dunka varandra i ryggen och så är allt bra. Killar unnar varandra framsteg i karriären, kvinnor snackar skit och lägger krokben för varandra.

Alla dessa (alltid snygga) tjejer som snackar om hur mycket bättre de trivs med killar för att de är så himla okomplicerade, de vill vara så jävla grabbiga och avslappnade och coola, skrattar gärna åt ett sexistiskt skämt då och då för att visa hur jävla sköna de är, hur jävla lite de är som tjejer är mest.

Urtypen av en sån här tjej är Kenza: hon är skitsnygg, skittjejig, lite ”crazy” och trivs självklart bättre med killar än med tjejer. Grejen är dels att det är så jävla löjligt att tillskriva killar egenskaper som okomplicerade och ”sköna” för det är liksom inte så. Killar snackar lika mycket skit som tjejer gör, det är bara det att tjejer som Kenza hänger med sina killkompisar när de typ tar en öl. Vem fan snackar om sånt när man är ute på krogen, det går ju inte att snacka alls då. Dessutom så är det ganska naivt av Kenza att tro att alla hennes killkompisar hänger med henne, den skitheta, rika och coola modellen på samma premisser som med sina närmaste killkompisar. Likaså är det naivt av Blondinbella att tro att hennes affärskumpaner skulle behandla henne på samma sätt som en random bloggläsare (random bloggläsare är givetvis ofta en tjej eftersom Blondinbella attraherar tjejer som målgrupp).

Det är så himla konstigt att kvinnor nedvärderar sitt eget på det här sättet och det vittnar ju dessutom om ganska liten insikt i hur folk beter sig. För visst finns det okomplicerade människor, men det har nog mer att göra med individuella egenskaper än kön och framförallt hur väl man känner personen ifråga. De flesta bjuder på ett visst djup och en viss komplikation när man lär känna dem, annars hade det fan varit bra tråkigt.

Men än värre är när man som Blondinbella beskyller kvinnors sämre ställning i samhället på kvinnorna själva. Det kan inte bara vara så att just den där tjejen var dum i huvudet, på samma sätt som vissa män begår övergrepp. Blondinbella försöker få det att framstå som att hon inte alls är drabbad av patriarkala strukturer, vilket jag starkt tvivlar på att hon inte är. Men övergreppet gick givetvis bara att skylla på en man, men när en kvinna säger att hon använder sina tits för att få yrkesfördelar så är det kvinnor som grupp det är fel på. Det säger ju en del om hennes världsbild.

Ge mig pengar!
Arkiv