Svenska filminstitutet diskriminerar ståkissarmän som gör extremt fördomsfull skitfilm.

Ja, jag har skrivit om detta två gånger redan innan man jag tycker det är så fruktansvärt roligt, denna kränkta ståkissarman som inte fått ekonomiskt stöd från filminstitutet.

Nu har alltså Eva af Geijerstam på Dn recenserat mörkt vatten. Den fick en etta. I slutet av recensionen står det att det enda, förutom fotot, som är tilltalande med denna film är att den är kort. Recensionen bjuder också på ett svar på vad Rafael menade med att det inte var en ”politiskt korrekt” film:

George är ett slags storsvensk mardrömsutveckling av myten om den skumma svartarbetaren från ett obestämt öst- europeiskt land. Han skrotar omkring runt huset med oklara arbetsuppgifter. Det åligger honom också självklart att gestalta den ociviliserade och grymma naturen, som varken bangar för att snara en hare eller strypa en människa […] George är kort sagt intränglingen från underklassen, orakad och grov.

Det är alltså filmens ”skurk” som beskrivs i citatet ovan. Fräscht. ”Inte politiskt korrekt” betyder alltså i sammanhanget att det är en extremt jävla fördomsfull film. På ett sätt kan jag ju faktiskt förstå varför filminstitutet väljer att inte sponsra en film som bygger på extremt fördomsfulla skildringar av såväl invandrare som arbetarklass, speciellt då filmen utöver det verkar vara kass.

Inte är det väl så att all kulturproduktion, för att motivera statligt stöd, ska följa bokens alla regler i fråga om att vara fördomsfri, men när ett manus på detta vis aktivt bygger på och spär på fördomar mot vissa grupper människor så förstår jag absolut varför det kan vara ett skäl till att säga nej. Varför skulle skattepengar gå till sådan skit? Okej om det utöver detta var bra, nyskapande eller vad som helst, men inte heller detta verkar Rafael Edbloms film leva upp till.

Trailern till Rafael Edbloms politiskt inkorrekta ståkissarfilm.

Tänkte göra lite reklam för Rafael Edbloms film nu när han blivit noppas av svenska filminstitutet. Rafael ville berätta en historia. Historian om en galen hantverkare. Det är viktigt att behålla sin egna röst, tycker Rafael. Fint, tycker jag, att Rafael står upp för sin konstnärliga integritet och liksom vågar utmana normer, tänja på gränser, ställa viktiga frågor med sin film. Synd att filminstitutet bara kommer med sina genusfloskler och kör över honom. Säkert för att han står upp och kissar. Säkert.