Jag måste bara verkligen verkligen pusha för detta inlägg om cosmolistan på en av mina absoluta favoritbloggar another cyborgmanifesto.

Strävan efter acceptans och gemenskap inom det heterosexuella förhållandet blir därför ett schizofrent sisyfosarbete som kvinnan förväntas utföra men som aldrig kan lyckas eftersom vi i grund och botten inte kan förstå varandra som de typskilda varelser Cosmopolitan vill få oss att tro att vi är.

Jag älskar liknelsen med det ideala heterosexuella förhållandet som det predikas i cosmo som ett sisyfosarbete (ni vet, figuren ur den grekiska mytologin som är dömd till att rulla upp en sten för ett berg i all oändlighet).

Hela inlägget är en genial analys av det motsägelsefulla i att vi uppmanas till att göra allt vi kan för att närma oss vår partner samtidigt som vi uppmanas till att upprätthålla vissa könsbundna olikheter och ”mystik” för att inte bli för bekväma. I hur det perfekta förhållandet ständigt motarbetar sig själv.

Läs det fan. Det är min julklapp till er.