Mer om #smalaförtrycker.

Angående det jag skrev om #smalaförtrycker: min poäng är INTE att säga att det inte finns ett ideal som premierar smala människor, et jag vänder mig emot är iden om att det är just smala personer som skulle inneha den förtryckande positionen.

Det är skillnad på att ha en fördel, ett privilegium, och att vara en förtryckare. Många kvinnor eller människor i största allmänhet har egenskaper som gör att de får vissa fördelar inom rådande system, en kan till exempel vara snygg, ha rätt sorts ”personlighet”, intressen och så vidare. Detta ger en privilegierad position men inte nödvändigtvis en förtryckande.

Män förtrycker kvinnor för att män har makt över kvinnor som kvinnor ekonomiskt, socialt och kulturellt. Smala förtrycker inte tjocka personer på samma sätt. Däremot har smala personer fördelar som de absolut aktivt kan använda för att trycka ner tjocka personer och stärka sin egen position, men jag skulle inte kalla detta för ett förtryck från smala till tjocka utan snarare en av alla de splittringar som sker i ett samhälle där människor värderas på det sättet.

Däremot: ja, jag tycker att tjocka personer har rätt att tala om sina erfarenheter utan att någon annan ska komma och säga att de minsann har det värre som smala, jag tycker också att det är tydligt att det finns ett större förakt mot tjocka kroppar även om alla kroppar givetvis värderas och objektifieras. Det finns specifika fenomen som fördomar som drabbar just tjocka personer och det är relevant att prata om, eftersom det är något en ofta inte märker av som icketjock.

Jag hoppas att jag lyckades reda ut de frågor som uppkom.

#smalaförtrycker och fristående strukturer.

Under dagen har hashtaggen #smalaförtrycker gått varm på twitter, där människor har delat med sig av sina erfarenheter att få sina kroppar ifrågasatta.

Jag har funderat en del på det här med förtryck och strukturer. Ibland kan jag uppleva att det finns en vilja att klassa allting som en lider av som resultatet av en egen, fristående, struktur. Till exempel; tjocka värderas lägre än smala, alltså finns det en specifik maktordning som centrerar kring kroppsvikt. I den maktordningen är smala förtryckare och tjocka förtryckta, precis som män är förtryckare i patriarkatet och kvinnor förtryckta.

Jag känner dock vissa tvivel kring att det går att göra denna parallell rakt av. Jag tänker snarare att förtrycket av tjocka är en effekt av att vissa kroppar ständigt objektifieras och ifrågasätts. Även kvinnor som har en normativ kropp utsätts för denna objektifiering och detta mätande, det är bara det att deras kroppar råkar uppfattas som positiva. Jag tänker mig dock att själva denna indelning, detta rankande av kvinnokroppar i sig är ett patriarkalt förtryck, men att det tar sig olika uttryck för olika individer.

Sedan tänker jag att många kvinnor som ser ut i enlighet med det patriarkala idealet utnyttjar detta för att hamna högre upp i hierarkin, men jag skulle snarare se det som en form av internaliserat kvinnohat än som en fristående förtryckande struktur. Det är ett sätt att splittra att få kvinnor att hoppa på varandra och värdera varandras kroppar.

Med detta inte sagt att frågan inte är viktig, fatshaming är ett stort problem och ett vanligt inslag i många människors liv. Frågan är väl snarare om vi bör se det som en egen, fristående struktur eller som ett av de sätt som patriarkatet drabbar oss. Jag lutar, som ni kanske märker, åt det sistnämnda.

Jag tänker att en inte måste prata om saker som fristående strukturer för att tillmäta dem vikt. Jag tänker att vi kan prata om de skillnader som finns mellan oss och ändå se oss som offer för samma system. Fördelen med en sådan ingångspunkt är, tänker jag mig, att vi i slutänden ändå ser oss som enade. Däremot är det viktigt att prata om de skillnader som finns oss emellan också, och detta är tyvärr något som många som kanske har en bättre position inom patriarkatet förbiser. Men det måste finnas en medelväg mellan att helt ignorera dessa skillnader och att framställa dem som egna, fristående förtryckande strukturer.