#smalaförtrycker och fristående strukturer.

Under dagen har hashtaggen #smalaförtrycker gått varm på twitter, där människor har delat med sig av sina erfarenheter att få sina kroppar ifrågasatta.

Jag har funderat en del på det här med förtryck och strukturer. Ibland kan jag uppleva att det finns en vilja att klassa allting som en lider av som resultatet av en egen, fristående, struktur. Till exempel; tjocka värderas lägre än smala, alltså finns det en specifik maktordning som centrerar kring kroppsvikt. I den maktordningen är smala förtryckare och tjocka förtryckta, precis som män är förtryckare i patriarkatet och kvinnor förtryckta.

Jag känner dock vissa tvivel kring att det går att göra denna parallell rakt av. Jag tänker snarare att förtrycket av tjocka är en effekt av att vissa kroppar ständigt objektifieras och ifrågasätts. Även kvinnor som har en normativ kropp utsätts för denna objektifiering och detta mätande, det är bara det att deras kroppar råkar uppfattas som positiva. Jag tänker mig dock att själva denna indelning, detta rankande av kvinnokroppar i sig är ett patriarkalt förtryck, men att det tar sig olika uttryck för olika individer.

Sedan tänker jag att många kvinnor som ser ut i enlighet med det patriarkala idealet utnyttjar detta för att hamna högre upp i hierarkin, men jag skulle snarare se det som en form av internaliserat kvinnohat än som en fristående förtryckande struktur. Det är ett sätt att splittra att få kvinnor att hoppa på varandra och värdera varandras kroppar.

Med detta inte sagt att frågan inte är viktig, fatshaming är ett stort problem och ett vanligt inslag i många människors liv. Frågan är väl snarare om vi bör se det som en egen, fristående struktur eller som ett av de sätt som patriarkatet drabbar oss. Jag lutar, som ni kanske märker, åt det sistnämnda.

Jag tänker att en inte måste prata om saker som fristående strukturer för att tillmäta dem vikt. Jag tänker att vi kan prata om de skillnader som finns mellan oss och ändå se oss som offer för samma system. Fördelen med en sådan ingångspunkt är, tänker jag mig, att vi i slutänden ändå ser oss som enade. Däremot är det viktigt att prata om de skillnader som finns oss emellan också, och detta är tyvärr något som många som kanske har en bättre position inom patriarkatet förbiser. Men det måste finnas en medelväg mellan att helt ignorera dessa skillnader och att framställa dem som egna, fristående förtryckande strukturer.

37 reaktioner till “#smalaförtrycker och fristående strukturer.”

  1. Feta personer får sämre vård, diskrimineras på arbetsmarknaden, saknar representation i media, kan inte delta i samhället på samma sätt som smala pga allt möjligt omkring oss är utformade efter smala personer. Feta exkluderas och hatas i egenskap av att vara feta. Detta tjänar smala personer på eftersom de slipper det förtrycket. Inget av det förändras av faktumet att smala och andra icke-feta PAK utsätts för objektifiering och pressande utseendeideal.

  2. jag är en person som – särskilt när jag var yngre, men fortfarande av och till – ofta behandlats sämre för att jag har stor kropp. jag är också cisman, så jag råkar givetvis ut för mycket mindre av detta än PAK gör, men det är även utbrett mot PAM. Det gör att jag inte tror att förtryck av folk med stor kropp är ett uttryck för patriarkatet i sig, även om de är sammankopplade. Tror snarare att det är relevant att tala om upplevd _skönhet_ som en fristående maktstruktur, snarare än kroppsstorlek, och att kroppstorleksbaserat förtryck är ett uttryck för det. det hänger självklart samman med både sexism och rasism och andra förtrycksstrukturer, men jag känner nog ändå att det är relevant att tala om ”lookism” eller liknande, för även inom grupper med i övrigt jämnt priviligierade så förekommer en systematisk särbehandling av de som avviker från utseendenormen. även bland vita rika högfungerande cismän förekommer det. tror kanske inte det är nödvändigt att särskilja just kroppsstorlek från andra former av utseendebaserat förtryck?

    men som du säger är det självklart inte fristående från andra maktstrukturer. klass, ras och kön spelar oerhört mycket in i det. mycket av de otrevligheter bredkroppade PAM får dras med är ju relaterade till avmaskulinisering och misogyni; myter om att bredkroppade penisbärare har mindre penis, glåpord om kvinnobröst etc.

    eh… har ramblat klart nu, men förhoppningsvis kanske det var nått meningsfullt i det där.

    1. Precis mina iakttagelser och upplevelser. Detta är inte i första hand ett könsbundet förtryck, vilket inte ska läsas som om sexualiseringen och pornofieringen av kvinnors kroppar inte alls har med detta att göra. Detta förtryck existerar i alla könskategorier och i alla samhällsgrupper. Lyssna på feta när de berättar FFS! Och sluta göra teorier av vår verklighet som objektivt och fundersamt ska diskuteras igenom innan de ev kan köpas av smala/normalviktiga. Jag äger min verklighet OCH min fetma!

    2. Tankarna om ”lookism” är verkligen intressanta. En sak jag dock kan känna ändå skulle skapa en särställning för fettföraktet är hur folk reagerar på det med sådant hat, äckel och såna anklagelser (belastar sjukvården, kostar pengar för samhället blablabla). Saker som skallighet eller för stor näsa drabbas inte på riktigt samma sätt.

  3. Inga strukturer är ju fristående och det är väl ingen som påstår detta?

    Att ha en hashtag där tjocka delar med sig av erfarenheter av smalas förtryck måste ju inte ha en funktion att analysera förtryck i samhället och huruvida det man upplever är en fristående struktur eller inte.

    Utan det handlar väl snarare om att dela med sig av erfarenheter och känslor. Få känna gemenskap med de som faktiskt hajar hur det är att vara tjock och utsättas för tjockisförakt. Och även om detta ingår i ett större sammanhang är det inte samma sak att bli föraktad som tjock som att få sin kropp sexualiserad och objektifierad i allmänhet.

  4. Det var typ en miljon personer under taggen som vägrade inse att de förtrycker i egenskap av smala. Somliga var så nedlåtande och vidriga att de inte går att ta på allvar (mest män och väldigt unga kvinnor) medan andra hade samma argument som du. Och det fascinerar mig att råfeminister som annars halshugger män (menar inte dig) som inte fattar direkt och ödmjukt deklarerar att de är fötryckare (även om de är uteliggande rasifierade rullstolsburna bögar) nu helt plötsligt inte ens kan låta feta få diskutera i fred och inte ens kan låta feta få tycka att smala förtrycker.

    De feministerna satt nu och skrattade och raljerade över taggen eller var fly förbannade över denna outrageous anklagelse och byggde halmgubbar snabbare än jag kan säga ordet. ”Jag har ätstörningar och nu säger du att min sjukdom förtrycker dig!!!!!!! Du ska bara hålla käften på dig och blablabla!!!!”. Och när jag svarade på det kommer ytterligare en råfeminist som annars är helt på det klara med förtryck och privilegier och skriver: Wow, oj. Har visst missbedömt dig totalt. Väldigt tråkigt. Jag ska alltså bara ta detta. Tycker en feminist som är känd för att snacka förtryck så det står härliga till annars och definitivt inte tar någon skit själv, från MÄN vill säga.

    Nej, Fanny, förtrycket av feta är ett EGET förtryck, sammanlänkat med andra förtryck, precis som alla förtryck är, men att vilja foga in det som någon underkategori är att osynliggöra det specifika förtryck vi utsätts för. Däremot är det såklart värre att vara fet och rasifierad än fet och vit osv precis som det alltid är i de här sammanhangen. Men fettförtrycket är ändå ett eget förtryck och ska behandlas som det. Jag anses vara en samhällsfara pga fet och människor önskar livet ur mig pga detta. Det har jag rätt att få tala om utan att behöva slänga in brasklappar först om andra förtryckta grupper.

    Avslutar med en kommentar jag fick på min blogg som sammanfattar detta så bra (för de som orkar läsa):

    ”Denna raljanta ton, från folk som är JÄVLIGT hårda med respekten annars. Efter att läst noga, både rants, enskilda utrop och konversationer så är det denna känsla som infinner sig: “Du som vit, able bodied, cis och straight ska vara ruskigt noga med att svälja dina privilegier i alla forum och situationer oavsett hur jag formulerar mig för DU tillhör makten och JAG är förtryckt per automatik och du ska LYSSNA och lära i alla lägen. Men jag som smal ska ta över er tråd och läxa upp er för att ni har fel fokus, inte inkluderar precis alla maktstrukturer i denna specifika tagg, dubbelbestraffar, inte tar hänsyn till de smalas svårigheter plus påstår att fatshaming är en utstickande gren från idealträdet.””

    1. Du beskriver verkligen precis mina tankar under dagens twitterflöde, satt typ bara och gapade. Blev så ledsen att jag inte kunde låta bli att avfölja massa gamla ”twitteridoler”..

      1. Ska också avfölja och ta bort blogglänkar på min blogg så fort det lugnar ner sig. Det positiva med detta var väl att jag nu vet vilka som inte dras sig det minsta för att bete sig som män gör när de är i samma situation. Kan inte respektera dessa personer, oavsett vad de kallar sig och vad de har för åsikter i övrigt. Delar din sorg.

        Kram!

        1. Det hade varit väldigt skönt att då veta vilka dessa personer är, men förstår om du inte vill säga det här.

          1. Känner mig väldigt tveksam till det eftersom det mycket väl kan hända att vi kommer förstå varandra så småningom och då vill inte jag ha hängt ut någon som inte förstått hur det hela hänger ihop just nu. Men min twitter är ju öppen så vem som helst kan läsa där och skaffa sig en egen uppfattning.

    2. Jag läste bara lite av kommentarerna, men blev verkligen chockad över hur många normalt väldigt medvetna människor plötsligt visade sig helt sakna eftertanke och självanalys.
      Antar att det säger ganska mycket om hur självklart och totalt icke-ifrågasatt ”fettföraktet” är i vårt samhälle idag. Otroligt starkt av dig wdf att orka lyfta diskussionen!

      1. Jag blev ju inte chockad pga att jag möter det här så ofta (typ varje dag) men lätt äcklad blev jag. Nu tänker jag som så att det var ju skitbra att jag kallade taggen det jag kallade den för nu jävlar i min lilla låda har det flutit upp skit till ytan 😉 Att det finns en annan tag är också jättebra och förhoppningsvis blir det ett ställe där feta och överviktiga kan få prata ostört. Som jag ser det är den ett reslutat av att jag startade debatten på twitter i går, likaså allt som skrivs på bloggar och fb just nu. Äntligen börjar vi prata på allvar om förtrycket mot feta som fortfarande är ett eget förtryck. Önskar att i övrigt medvetna feminister kunde förstå att det inte är som allt annat förtryck mot kvinnor. Inte klumpa ihop det helt självklart för det osynliggör det jag och miljoner andra människor drabbas av varje dag för att vi är feta och inte för att vi är kvinnor. Blir lite ledsen av det måste jag säga.

  5. Jag uppmanades av kompisarna till wow oj, vad tråkigt att du är så otrevlig-feministen att be om ursäkt för att jag skapat taggen, säga att jag hade fel och lägga ner mitt jävla skitsnack. Fatta att det finns ett ENORMT förtryck mot feta just för att de är feta och inte ens feminister fattar att de beter sig som män när de tillhör den privilegierade gruppen. Jag hoppas allvarligt att det aldrig blir ett matriarkat för männen kommer bli lemlästade på tre röda med tanke på hur maktberusade t o m feminister blir när de sitter på makten och med tanke på hur blinda de är för sitt eget maktmissbruk.

    Min tro på mänskligheten och framför allt feminister fick sig en allvarlig smäll i dag och jag tänker INTE hålla käften om detta om det så är det sista jag gör.

    1. Av allt att döma väljer du att vrida och vända på saker så de inte ens är NÄRA sanningen. Ja, jag dissade hashtaggen. Men anledningen till att vi ville att du skulle be om ursäkt och lägga ner, var för att du hävdade att jag som är smal skulle hålla käften. Påpekade då att jag väger 130kg, men tydligen räckte inte det för dig.

      Du satt alltså på twitter och försökte få det till att smala förtrycker tjocka, medan det är DU som pressar mig till att tvingas berätta hur mycket jag väger. Jag vill att du ska vara medveten om den viktångest du orsakat, inte bara hos mig, genom det beteendet.

      Gick in hit för att läsa Fannys mycket bra inlägg. Dumt av mig att skumma igenom kommentarerna, samtidigt bra. Tycker inte om tanken på att en snedvriden bild av verkligheten får spridas oemotsagt.

      1. Så här såg samtalet ut som jag kommenterade.

        Tapirtant‏@AnnyBerglin·2 tim
        Diskuterar ni FORTFARANDE huruvida smala förtrycker?! How about…no?

        Kattriarkatet‏@Slacktivisten·2 tim
        @annyberglin Ja, vi gör ju det. VARFÖR STANNADE VI INTE UTLOGGADE DU OCH JAG?!

        Innan detta satt ni och skrattade åt taggen och du koketterade över att du blivit kallad smal och skrev att du önskade att du kunde blocka taggen. Det reagerade jag på och jag sökte inte upp dig för att bråka med dig. Jag svarade under taggen för det var där konversationen fanns. Jag svarade vasst och det var dumt av mig men jag jag tycker att det är precis lika dumt att sitta och göra sig rolig över att feta pratar om sin sorg och ångest OAVSETT vad man själv väger. Sen varken läste eller skrev jag mer förutom att jag inte hann svara dig mer pga mycket att bemöta. Har läst i efterhand dock och du skäller på mig och anklagar mig för allt möjligt en lång stund efter att jag lämnat samtalet.

        Eftersom jag vet att Fanny tycker att det är jobbigt när hennes läsare bråkar i hennes kommentarsfält kommer jag anse diskussionen vara över i detta kommentarsfält.

      2. Det är såklart ledsamt att detta orsakade viktångest hos dig, men kan vara lika svårt att skilja internaliserat förtryck från förtryck från en privilegierad person oavsett om detta sker hos en kvinna, en rasifierad person eller någon som är tjock, om en inte faktiskt ser personen.

        Det finns tex gott om rasifierade personer som förnekar det strukturella förtrycket av rasifierade lika våldsamt som vissa vit makt-are – detta blir inte ok för att de själva är förtryckta och det förändrar verkligen inte det faktum att det strukturella förtrycket existerar. Det leder bara till att jag försöker vara lite mildare när jag svarar personen om jag vet att hen själv är drabbad av förtrycket ifråga.

        Istället för att bli arg på WDF så kanske du skulle fundera lite på varför du är så snabb med att avvisa tanken att smala förtrycker?

        1. Det är väl helt naturligt att det finns förnekare i förtryckta grupper, tänker jag – vem vill känna sig som ett offer? Det lät kanske hårt men jag tror det stämmer på många. Man vill helst inte kännas vid att man är i underläge pga attribut man inte kan påverka, särskilt inte om man annars är en stark person, t.ex.

  6. Som jag ser det är #Smalaförtrycker samma sak som att skapa en tag med #Bisexuellaförtrycker när en vill komma åt heteronormen och dess förtryck! Smala likt bisexuella avviker och från normen ( i smalaste fall normen kring idealkroppen & den ”hälsosamma” kroppen).
    Vi krossar inte heteronormen genom att ge oss på bisexuellavoch vi krossar inte normviktsnormens idealkroppen genom att ge oss på smala!

    1. Jag håller inte med. Om jag som bisexuell säger till mina homosexuella kompisar att ”Sluta gnäll, jag råkar uppfattas vara heterosexuell och märker ingenting av det förtryck ni påstår finns”, så förtrycker jag och förminskar deras lidande. När vi bisexuella uppfattas vara homosexuella och när smala blir tjocka, då kan vi börja prata om en parallell eftersom man då uppfattas byta till den förtryckta gruppen. I egenskap av bisexuell kan vi både förtrycka och vara förtryckta, vilket man märker. Precis som att man efter en drastisk viktnedgång märker hur det är att bli människa helt plötsligt.

    2. Fast det har ju inte med att ge sig på smala att enkelt konstatera, i enlighet med den vida definitionen som ges i påståendet alla män förtrycker alla kvinnor, att smala förtrycker tjocka.

      Om man går med på det ena resonemanget bör man gå med på det andra.

      Min definition av förtryck är inte samma som tex Fannys eller WDF, men jag baxnar över hur feminister beter sig under hashtaggen och känner sig kränkta för de tolkar det som om de är dumma mot tjocka om de är ätstörda. Att vilja baka in tjockisförakt i den patriarkala idealkroppen är precis som WDF nämner ovan, att osynliggöra ett specifikt förtryck som drabbar tjocka, oavsett klass, kön osv. En bör fråga sig varför en strävar efter att göra detta? Varför en inte vill ta feta på allvar. Det är jävligt respektlöst. Dessutom sjukt inkonsekvent av de som ropar förtryck så fort en man öppnar käften.

      1. Hehe, jag delar faktiskt inte riktigt den uppfattningen heller om jag ska vara ärlig. Tycker det finns en problematik i ALLA-resonemanget som inte går att ta sig ifrån hur man än vrider och vänder på det, men att det provocerar så mycket är intressantare för mig än att problematisera just nu.

        Tack för allt ditt stöd i dag, bär dig varsamt i mitt hjärta <3

    3. Jag skapade inte taggen för att krossa hets om idealkroppar. Jag skapade den för att feta skulle få berätta om det förtryck de utsätts för utan att behöva ta hänsyn till smalas sårade känslor. Det hade de fått göra också om inte taggen kapats av folk som tyckte den var löjlig. fokuserade på fel saker, inte tog upp ätstörningar, skyllde alla problem i hela samhället på smala, tyckte att namnet var fel eller bara ville ge sig på tjockisar så där i allmänhet.

      Feta hörde av sig till mig för att berätta att de var tacksamma att jag tog debatten åt dem för de vågade och orkade inte delta pga alla aggressioner, ifrågasättanden och förlöjliganden. Flera feta började skriva om förtryck de upplevt men efter en liten stund försvann de eftersom taggen fylldes av upprörda röster från alla håll och kanter och inga av de rösterna var upprörda över att feta skadas och får en sämre livskvalitet i ett samhälle där smalhet är normen.

      Om alla som var kritiska till taggen och namnet inte tyckt att deras åsikt var superviktig att förmedla just DÄR hade detta inte hänt och kanske hade några feta till fått lätta sitt hjärta, sett att det finns fler med samma erfarenheter och känt sig stärkta av varandra. Taggen var inte till för er andra, den var till för de som behövde stöd och kärlek från andra i samma situation.

    4. ”Smala likt bisexuella avviker och från normen ( i smalaste fall normen kring idealkroppen & den ”hälsosamma” kroppen).”

      Jag förstår inte hur du kommer fram till att smala avviker från normen. Smal är ju den uppenbara normen – har du inte blandat ihop ”smal” med ”underviktig” nu?

      Detta har dessutom uppenbart inte bara att göra med idealkroppshetsen. Underviktiga blir inte skammade på samma sätt som överviktiga. Underviktiga får i mycket större utsträckning sympatier och betraktas som sjukliga (och lite lite avundsvärda trots allt) medan överviktiga i större utsträckning drabbas av aggressioner och fördomar om allt från deras karaktär till deras intelligens.

      Detta kan en ju också märka rätt tydligt om en läser lite äldre litteratur eller bläddrar i gamla tidningar. Vi har ju nämligen inte alltid haft samma ideal eller samma kulturella gränser för vad en får eller bör säga. Jag minns tex hur jag som liten (10-årsåldern) reagerade på hur Anne på Grönkulla fick höra, med lite avsmak i tonen, att hon var för tanig från bland andra Rachel Lynde. Jag förstod inte varken hur Mrs Lynde kunde kalla henne ”för tanig” eller varför Anne tog illa vid sig, för jag trodde inte att flickor kunde vara för smala. Och en hittar inte heller samma typ av reklamer för ”lägga på sig”-medel med formuleringar som ”Är du för tanig?” eller ”Ingen vill vara en tana!” etc i dagens tidningar som gick att hitta förr.

      1. Smal är inte normen. Visst, normen på affischer men inte hos folket. Är det inte därför det sägs att folket inte känner sig representerat? För att det smala inte är normen & att affischerna därmed bara kan representera .en minoritet.

        (Varför en nu vill ’representeras’ av reklam men det är ett annat ämne)

      2. alltså, normen är smalhet, men men all smalhet följer inte normen. beroende på hur pass smal en är så kan en utsättas för förtryck baserat på det med. nu är jag som sagt storkroppad och har inte upplevt det själv, men talade med en vän igår angående just hashtaggen och hen berättade om olika former av omyndigförklarande hen utsatts för just för att hen är smal (smalare än vad som anses idealt); konstant tjaffs om att ”äter du ordentligt?”, hang-ups av psykologer på ”det kanske är näringsbrist, du är ju så smal?” när hen sökte för depression, osv osv. Även i media går det att se hur uttryck som ”skinny bitch” och liknande används som förolämpningar gång på gång. Förtrycket är inte lika utbrett och tar sig inte samma typ av uttryck, men det finns och är inte något en bör ignorera.

        tror det handlar mycket om att visa att en har kontroll, och är den där Starka Individen ™. Att vara bredkroppad tolkar folk som att en frossar och inte har kontroll. att vara väldigt smal tolkar folk som att en är psykiskt sjuk.

        däremot är ju idealet/normen betydligt längre åt det smala än breda hållet jämfört med genomsnittsvikten.

        1. Ideal & norm är inte synonymt. Norm är vad som är normalt – dvs. hur fördelningskurvan ser ut & kroppstypen som toppar & toppens omnejd är normal. Den är _inte_ smal. Inte heller tjock. Ideal är någonting helt annat, det är vad en önskar uppnå, var strävan bär.

  7. Jag håller inte alls med om att fettföraktet inte skulle vara ett eget förtryck.

    Det är tex värre att vara rasifierad kvinna än rasifierad man, men det betyder inte att vi kan ignorera det strukturella förtrycket av rasifierade och låtsas att det handlar om enbart kvinnoförtryck. Eftersom även tjocka män drabbas av fettföraktet, går det inte att låtsas som att detta inte är en egen fråga. Självklart sammankopplad med andra former av diskriminering, men icke desto mindre separat.

  8. Att överviktiga män också hånas och bespottas i offentligheten, har svårare att göra karriär och drabbas av smalhetsnormen på olika sätt, om än inte i lika hög utsträckning som kvinnor är inget ”bevis” på att fettförtryck borde vara en egen diskrimineringsgrund eller att smalhetsnormen och konsekvenserna för personer som faller utanför den går att likställa med patriarkatet!

    Att överviktiga män också drabbas är snarare ett symptom på att skönhetsideal och utssendenormer börjar drabba män också i större och större utsträckning.

    Dessutom är inte ”smalas förtyck av överviktiga” något universellt förtryck. Över hela världen , i alla länder förtrycks kvinnor av patriarkatet, över hela världen drabbas HBT-personer av homofobi, över hela världen förtrycks människor på grund av sin hudfärg eller sitt ursprung, över hela världen förtrycks handikappade. Självklart ser inte förtrycket inte likadant ut och yttrar sig inte på precis samma sätt överallt men likväl finns det där.

    Samma sak går verkligen inte att säga om ”smalas förtryck av överviktiga”. Smalhetsnormen är främst ett problem i vår del av världen. inte ens i USA är den ett problem på samma sätt, för även om skönhetsidealen är minst lika starka där är det inte lika svårt för överviktiga att t.e.x hitta kläder i vanliga affärer eller göra karriär. Förmodligen spelar det in att det finns betydligt fler överviktiga människor där.

    Med detta sagt så är smalhetsnormen ett stort problem och att smala människor precis som Fanny skriver har ett privilegium i egenskap av att vara smala är helt sant.
    Däremot existerar det inget förtryck som går att likställa med sexism eller rasism.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *