Jag har funderat en del på hur man praktiserar feminism i vardagen. Här är mina grejer som jag gör:
- Kallar mig feminist. Jag kallar mig feminist så ofta jag får tillfälle. Det är nästan det enklaste och mest effektiva sättet att ta ställning på eftersom många anser att man inte bör kalla sig feminist eftersom det är ett så negativt laddat ord. För mig är det viktigt att inte behöva skämmas för min politiska hållning. När man kallar sig feminist så blir folk ofta nyfikna och frågar, och det är ett väldigt bra sätt att börja snacka feminism på.
- Upplyser om strukturer och feministisk teori så ofta jag kan. Kan säkert upplevas som jobbigt av många men jag upplever även att många blir intresserade av saker de hör mycket om i sin vardag. På sätt och vis öppnar man upp en ny tankevärld för andra när man pratar om vissa perspektiv. Mycket som händer i människors vardagliga liv går att se ur en feministisk synvinkel på ett fruktbart sätt.
- Utvärderar och förändrar min livsstil. Jag funderar ständigt över de saker jag gör, som att raka benen eller sminka mig, ur ett feministisk perspektiv och funderar över hur mycket jag gör dessa saker för att jag har blivit upplärd till det av samhället. Jag försöker ständigt att frigöra mig från värderingar om utseende och livsstil som jag upplever som tyngande.
- Umgås med och intresserar mig för kvinnor. Detta kommer delvis naturligt eftersom jag jobbar som au pair och därför umgås mycket med andra au pairer, som oftast är kvinnor. Det är för det första väldigt skönt att umgås mycket med kvinnor eftersom man inte har någon manlig motsats att stå i kontrast mot. Jag tycker också att det är viktigt att uppvärdera umgänge mellan kvinnor i sig och inte bara se det som något man gör i väntan på en man. Jag har också helt slutat säga saker som att jag umgås mycket med män, att jag var en pojkflicka som yngre och så vidare. Ser inget värde i att tjata om könstillhörigheten på mina kompisar.
- Tar ingen skit. Har helt slutat intressera mig för och prata med personer som försöker trycka ner mig. Har även slutat skratta åt skämt bara för att man ”ska”. Jag har på det stora hela blivit mer bekväm med att vissa uppfattar mig som en grinig surfitta, helt enkelt.
Det är inte som att något av detta har kommit via aktiv ansträngning eller uppoffring, det har snarare kommit naturligt när jag resonerat mer och mer kring könsstrukturer.
Har ni några feministiska vardagspraktiker som ni vill dela med er av?