Fy alltså. Natten var ett sånt jävla helvete. Låg och hade asmycket ångest inför resan och alla saker jag skjutit upp och att jag låtit min stackars kropp och mitt psyke förfalla. Önskar att jag hade tränat yoga varje dag istället.
Började även fundera lite på om det här med Bryssel verkligen är rätt beslut. Som tur är har jag inget val längre och jag kommer absolut inte att åka hem när jag väl är där. Det har jag bestämt.
Idag är det tre veckor till det att jag åker och jag börjar bli nervös. Det är nog inget emot hur det kommer vara när jag sitter på flyget. Herregud, jag kommer behöva ta ångestdämpande för att inte kollapsa.
Det kommer att gå bra. Jag åkte till Kenya förra året för att stanna i tio månader, och självklart var jag nervös som sjutton inför avresan, men det hela avtog när jag väl kommit dit. Jag tror att det handlar just om att man inte vet vad det är som väntar en.
Det kommer nog gå jättebra! Din resa är ju mycket större. Men hade samma känslor när jag skulle flytta i väg och börja gymnasiet. Största beslutet i mitt liv hittils. Det är precis som Anna säger. Det handlar om att man inte vet vad som väntar en.
Det kommer att fint ! 😀
Alltså, man MÅSTE verkligen bo utomlands någon gång i livet. Det kommer gå bra!
Ett tips som kommer ur liknande erfarenheter: Kænn inte efter før mycket de 4 førsta veckorna. Det ær oftast som jobbigast den førsta tiden! Om det inte kænns bra efter det, så kan du alltid åka hem och kænna att du iaf førsøkte. Lycka till! 🙂
Jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Du kan andasu ut, xD