Alltså absolut att jag är nykterist och så, men fan vad jag hatar folk som moraliserar kring andras drogbruk. Människor i regel dricker, knarkar, röker etc för att de behöver det för att palla med livet i detta skitsamhälle. Ändra samhället då. Det är klart att det inte är ”bra” att knarka men fan vad en kan behöva det ibland. En kan behöva fly. När det inte finns någon hjälp i samhället måste en självmedicinera. Det är vad det är; medicin för att kunna ta sig igenom vardagen.
Nykterism för mig är ett politiskt ställningstagande, en kampmetod, inte en lösning. Jag tror inte för en sekund att alla kan bli nykterister, att alla kan klara vardagen utan bedövning. Människor behöver bedövas för att vi lever i denna tortyrkammare till samhälle. Tycker att det är förvånande att inte fler missbrukar. Fattar fan inte hur någon överlever utan att droga sig.
När folk reagerar på att andra berättar om sitt drogbruk med bekymrade miner, men förmaningar om att ”ta hand om sig själv”. Hur ska en ”ta hand om sig själv” när det inte finns plats för det? Hur ska en kunna tänka på hälsan när en måste kämpa för att överleva? Om en vän missbrukar: erbjud hjälp och stöd. Stå vid dennes sida. Men kom inte med några jävla pekpinnar. Du måste erbjuda ett substitut till den verklighetsflykt som finns i drogerna. Utan detta kommer missbruket inte sluta.
Nykterister är ofta sorgligt omedvetna om den situation som leder fram till missbruk. Håller sig istället med en självbild som ”överlägsna”. Nej, droger är ingen lösning på något. Men det är en strategi, en strategi för överlevnad. Detta får inte bespottas. Bara sluta med det här översittiga ”jag vet vad som är bra, vad som är rätt och riktigt”. Nej, du vet inte ett jävla skit. Om du inte förstår att vissa måste ta droger, då förstår du fan ingenting om missbruk. Du är inte rätt person att ge råd.
Och bara håll käften med ditt egna jävla ansvar. Hur insiktslös är en om en tror att ”eget ansvar” är en lösning??? Eget ansvar är en stor borgerlig bluff, en ickelösning som privilegierade personer tror fungerar för att de aldrig haft riktiga problem. Ibland går det inte att ta eget ansvar. Hur är det då rimligt att snacka om att folk borde ta mer? Hjälp till istället!
Nej, folk mår troligen inte bättre för att de tar droger, men det är inte det som är poängen här. Ibland är det svårt att vara ”konstruktiv”. Ibland går det inte att tänka ett steg längre, ibland finns bara avgrundsdjup ångest här och nu. Vem tänker på framtiden då? Detta ständiga krav på att vara ”konstruktiv” som kastas i fejset på de som ligger och krälar på marken. Vem mår bättre av det? Bara ta ert ”eget ansvar” och er ”konstruktivitet” och kör upp i röven så kanske vi kan lösa något jävla problem någon gång.
Ibland älskar jag dig
Dock en myt att det alltid handlar om att bedöva, fly eller nyttja som strategi för överlevnad. Skälen till nyttjandet av olika droger är inte alltid så ’svarta’, där finns också utrymme för en önskan om högre njutning & upplevelsen av ett vidgat medvetande – önskningar som skulle finnas kvar även om vi levde i en snäll värld där alla är mätta, trygga & glada.
Absolut. Det är en väldig skillnad på att dricka för att stå ut, då blir man alkis förr eller senare, eller om man dricker för att ha roligt, eller snarare roligare, i vissa sammanhang. Det är en sån jävla klyscha att man kan ha roligt utan att dricka. Klart man kan, men om man tror att kul på nåt vis är ett normaltillstånd för människan och att livet på nåt vis blir renare och sannare helt utan alkohol, då är man bara ute och cyklar. Det är arrogant att använda sig själv som måttstock. En del är typ glada och fulla av energi jämt, andra är mest sega och vissa är bara olyckliga nästan jämt ända tills dom tar livet av sig.
Alkohol ställer till med mycket skit, men man blir knappast passiviserad som medborgare om man går ut och festar ett par gånger i månaden. Och jag tror inte heller att vi kan skapa en utopi där vi inte skulle ha behov av sånt, helt enkelt för att människan har existentiella behov som inte kan tillfredsställas och att det går alldeles utmärkt att vara olycklig även i en fin värld. Jag tror till exempel inte att man kan utrota depresseion – även om dagens samhälle gör det jävligt mycket lättare att bli deprimerad.
Då jag inte dricker alkohol syftade jag på bruk av andra droger, fast det gäller såklart dom alla – även alkohol & heroin.
Jag tycker att alkohol och droger i regel är passiviserande oavsett mängd, och tror att det är ett stort hinder i vägen för kampen. Sedan tror jag att en kan brukar droger på ett konstruktivt sätt också, men att detta är oerhört ovanligt under rådande samhällsförhållanden.
Hoppar in här också.
Tyvärr är det så, jag skulle ljuga om jag sa att det vore ovanligt & jag är inte intresserad av lögner bara för att jag vill ha en nyanserad bild av drogbruk. Dom flesta jag känner som nyttjar droger som inte är koffein & tobak utan ex. alkohol & cannabis _är_ passiva. _Dock_ är dom flesta jag känner skapligt passiva.. & dock så kom jag ju nu på att det är svårt att jämföra ickebrukare med brukare då jag mig veterligen inte känner någon som aldrig någonsin brukar den typen av berusande droger. Cannabisbrukarna (nu talar jag om mina vänner) är dock inte lika ’mentalt passiviserade’ utan har fler ifrågasättande & kreativa tankar men sedan ska det ju göras någon av dessa tankar också! & det där att ta tag i saker & ting är helt enkelt inte lika populärt när bira eller spliff är så lockande.
Men oavsett mängd? Jag förstår inte hur det kan vara passiviserande oavsett mängd.då kan det likaväl vara lika icke-passiviserande oavsett mängd. Jag qnser att det måste finnas många fler nyanser i samtalet när det gäller droger. Jag ser en ordentligt mycket starkare samhällskritik från det håll där det tas droger. I en del fall kan det sträcka sig till att arbetsvägra och istället försörja sig på alt sätt (ej kriminalitt iom sälja droger men förekommer också) och om det är passivitet så är det inte rättvist att ”skylla” på drogerna. Men ja, i drogbrukande kretsar enligt min erfarenhet ser jag mindre organisation generellt men betyder inte passivitet enligt min mening. Utveckla gärna ditt resonemang kring droger och passivitet i en text. Också gärna med att det är ovanligt att bruka droger konstruktivt under rådande samhällsklimat. Drogbruk enligt min mening kanske inte kretsar främst kring konstruktivitet utan mer av belöning i form av perspektiv intryck avslappning andra tillstånd etc. och är för iaf för mig aktiv. Hur skulle jag vilja att drogpolicyn såg ut i ett kommunistiskt samhälle och vad får man odla i sin rabatt? För visst utgör smuggling etc ett förtryck på åtskilliga ställen i ledet från sådd till bruk. Ja, jag tycker att naturliga droger är ok då man kan odla cannabis och svampar själv men vet ej hur långt man bör dra detta. Ursäkta om svårläst och dåligt formulerat, spånar endast.
Jag håller med Lojura. Ser även stt ett samhällsintresse/ifrågasättande har kommit ur en del personers drogbruk av olika former. Ett konkret Tänka utanför boxen. Väldigt intressant att du skriver om droger, för min del kan du gärna skriva en längre text om detta och gärna hur droganvändande fungerar i ett kommunistiskt samhälle enligt dig och om du anser att det finns plats för sånt utan att vara passiviserande eller kapitalistiska barnsjukdomar typ alkoholism etc och dina åsikter om detta.
sant till viss del. men du ser det för svart vitt – en person som knarkar gör det inte nödvändigtvis pga hopplöshet – utan kan va världens normalaste med jobb, hälsa, relationer de sköter men ändå ha skoj vid sidan om.
du säger röker, menas vanlig tobak eller vad? är själv rökare o inte fan mår jag dåligt o är ett offer för de.?jag gjorde dumma valet att börja så jag får stå det kastet sen. o det är ingens business
Hopplöshet kan en känna trots att en har världens normalast jobb. Jag menar hasch, men anser att även nikotin är en drog som används för att klara vardagen.
Håller med dig Fanny!
Vill även tillägga att det känns som väldigt svenskt att ”döma ut” alla de som använder droger som knarkare som är helt fast i missbruk och misär etc…Alla är inte missbrukspersonligheter och det behöver inte vara världens mest farliga grej att använda droger någon gång emellanåt (syftar förstås ej på tunga saker som heroin etc).. Själv har jag testat av nyfikenhet utan att bli det minsta mindre fungerande eller fast i missbruk för det. Känns förbjudet att säga, men jag tycker att det gett mig något jag kanske inte skulle fått annars… Tycker också hela hälsolivsstilen har gått för långt med alla regler med vad man får och inte äta och göra etc.. Det är ju helt omöjligt att följa alla regler och vara nyttig på rätt sätt”. Själv tycker jag att det är nyttigare att ha roligt och känna gemenskap med andra varelser än att följa alla världens hälsoråd och äta 5:2 etc..
Hm, förstår hur du menar men har andra tankar. Vore det ok om jag citerade din kommentar i ett inlägg?
Visst, det är okej 🙂
Håller med dig. Jag själv missbrukat under perioder i mitt liv där jag helt enkelt mått så pissigt att jag inte orkat vara nykter. Det är en överlevnadsstrategi och har handlat om självmedicinering. Då har jag strategiskt använt droger som inte är så fysiskt beroendeframkallande och som jag tyckt varit ångestdämpande. När jag mått bättre igen har jag inte haft något behov av droger. Den som inte förstår behovet hos vissa av att undvika avgrundsångesten har helt enkelt aldrig känt på det sättet. Good for you, men tro inte att du förstår då liksom. Tyvärr är inte psykiatrin så fungerande som den hade behövt vara. Köerna för terapi i olika former kan vara månader. Medicinerna man får för ångestdämpning är i vissa fall mer beroendeframkallande än somliga illegala droger.
Vissa människor tror sig ha recept för att må bra för att de själva mår bra ”jag gör såhär, blablabla” och tror det är en universal sanning. Alla människor är olika och fungerar på olika sätt. DEN ENES BRÖD ÄR DEN ANDRES DÖD OSV! Detta gäller även kost och dylikt. Sluta pådyvla andra era sanningar.
Håller också med om att droganvändande inte heller behöver vara destruktivt. Har träffar många människor i festsvängen som kunnat nyttja droger och leva normala liv med arbete och produktivitet. När de sedan gått vidare i familjebildning och karriär och lämnat festandet bakom sig har de gjort det utan problem. Det är väl snarare när festandet är allt man har och man fastnar i en livsstil och inte kan gå vidare som det är ett problem. Men det kan lika gärna gälla alkohol som droger. Om någon har problem med droger, dvs det går ut över deras relationer och vardag på ett negativt sätt. Var då ett stöd för den människan utan pekpinnar. Och om du känner att den personen och hens missbruk har en negativ påverkan på dig så berätta hur du upplever det för hen och avsluta relationen för man kan inte ”rädda någon” som inte är redo att göra förändringar i livet själva. Sad but true.
TACK! Jag har aldrig förstått hur människor ska behöva stå ansvariga för egen medicin på problem någon annan skapat dem. Om folk bara ville börja sparka uppåt istället för neråt..
Åh så bra skrivet. Jag är så trött på folks oförstående inför andras svårigheter. Allt ”men tänk bara positivt” och ”man får väl ta sig i kragen” fyfan. Ibland behöver människor ta till ”skadliga” medel (som anses skadliga och ofta blir det) för att orka. Det kan gälla människor som dricker, röker, tar droger eller till och med självskadar. Klart en ska ge stöd till människor som behöver och vill ha, men moraliserande kring hur fel och skadligt beteendet är och vägra förstå dess fördelar kommer inte att hjälpa.
Tycker ofta att det är tvärt om, att nykterister är väl medvetna om vad som leder fram till missbruk. Dels för att de kanske är nyktra alkoholister (fast hade du syftat på dem hade du kanske skrivit just nyktra alkoholister) men dels också för att de har nära anhöriga som fallit dit och därför vill minimera risken.
Fast min erfarenhet är att jag oerhört sällan träffar på någon annan som är nykterist. Iofs är det kanske inte det första man säger när man träffar någon.
Minns när jag nyss fött mitt första barn och jag låg och grät varje gång jag ammade henne för att jag var så fullständigt livrädd att jag skulle bli alkoholist. Och då drack jag inte ens. Hade inte ens alkohol hemma. Men bara tanken var fruktansvärd. För jag förstod hur många mammor som älskat sina barn precis lika mycket som jag älskade mitt men som trots detta ändå blivit missbrukare. It broke my heart.
Att förhindra föräldrar från att bli alkoholister är sannerligen inte bara att peka på dem och säga åt dem att älska sig själva och därefter se och känna sitt värde. Känner de inte sitt värde, så har det betydligt djupare djup än vad några pekpinnar nånsin kan mäta upp.
(är uppväxt i missbruk)
Upplever dig som en otroligt empatisk människa och känner mig ofta så tröstad och bekräftad efter att ha läst din blogg.
”Och bara håll käften med ditt egna jävla ansvar. Hur insiktslös är en om en tror att ”eget ansvar” är en lösning??? Eget ansvar är en stor borgerlig bluff, en ickelösning som privilegierade personer tror fungerar för att de aldrig haft riktiga problem.”
Jag håller så med om detta! Det är så otroligt skadligt med denna bild som sprids oupphörligen av att en själv är ansvarig för sin egen situation på alla plan. Som om vi inte levde i en värld där en mängd olika faktorer avgör hur våra liv ter sig. Människorna omkring oss (föräldrar, klasskamrater, kollegor, chefer, grannar etc), den ekonomiska situation och hälsa vi föds till, de talanger vi råkar ha osv osv.
Obehagligt ofta sprids denna bild ihärdigast av folk som, precis som du säger, inte har haft några direkt riktiga problem själva. Så sent som i somras begick en gammal kursare till mig självmord utan att någon av hans vänner ens hade anat att något var så fel i hans tillvaro. Personligen så tror jag tyvärr att vad som hände var att han, över 30 år gammal, stötte på de första stora problemen i sitt liv. Han hade fört en extremt priviligierad tillvaro på i princip alla plan och var relativt osympatisk när det kom till förståelse för andras problem (mycket ”det är bara att ta tag i det”-mentalitet). Det är ju då inte så konstigt att han inte hade några som helst verktyg för att kunna hantera (eller ens förlåta) att han själv plötsligt hade problem som inte bara löste sig för att han ville det.