USA.

Just nu känner jag bara att det är förbannat skönt att slippa bo i USA. Som många andra svenskar har jag hyst ett stort hat mot landet under min politiskt medvetna tid. På ett sätt är det med skadeglädje som jag nu ser landet gå under som en följd av infantilitet och oförmåga att göra rimliga prioriteringar. Det är på ett sätt en seger att få det svart på vitt att en politik som bygger på att lämna de svaga i samhället åt sitt öde, att för ständigt krig och låta företag få frikort inte fungerar. Det är också fascinerande att en så blomstrande nation nu riskerar att fullständigt kollapsa och att jag kommer få se det hända.

Visst är det tragiskt, för det som har skett är i praktiken ett stort rån på den amerikanska befolkningen. Regeringen har konsekvent gjort fullständigt orimliga prioriteringar som spelat företagsintressen rakt i händerna och det ska man såklart lida för. Tyvärr verkar det nu vara som så att de frön till uppror som finns ligger hos den fanatiska kristna högern.

Även om det uppror som kommer är infantilt konservativt så kommer jag att njuta av att se USA befinna sig i djup kris och folkligt uppror. För närvarande känner jag att det kvittar vad som sker landet, bara de förlorar sig ställning världspolitiskt är jag nöjd.