En grej jag har tänkt på i kontakt med människor som blivit utsatta för våld i nära relationer är uttrycket ”över gränsen”. Till exempel ”han var ofta hotfull men det gick sällan över gränsen”. ”Gränsen” i det här fallet brukar i regel vara fysiskt våld. Vad fysiskt våld är är i sig ingen självklarhet; räknas det att bli fasthållen? Räknas knuffar?
Ibland hör jag människor prata om fysiskt våld som synonymt med direkta slag. Jag antar att det handlar om att slag inte kan ha något annat syfte än att faktiskt skada en annan människa. Att till exempel bli fasthållen eller knuffad kan förklaras med något annat, men ett direkt slag går inte att tolka som något annat än en vilja att skada personen ifråga.
En definition av våld jag tycker är bra är att det utgör ett begränsande av handlingsutrymme. Detta innefattar en mängd olika praktiker – alltså från att komma med kommentarer om en annan persons utseende, val och så vidare till direkta slag.
Att komma med kommentarer är en form av våld. Kommentarer och ifrågasättanden påverkar människor, speciellt om det kommer från människor de har en nära relation med. Att tvinga en annan att försvara sina val hela tiden är en våldshandling, det är ett sätt att kontrollera den personens handlingar.
En kan också begränsa personens handlingsutrymme genom att förvägra denne rätten till privatliv, till exempel att snoka runt i personens konversationer med andra. En kan också kräva att få reda på vis information om personen. Detta har jag fått intrycket av är väldigt vanligt; människor som anser att deras partner eller någon annan de har en relation med har en skyldighet att berätta saker som pågår inom dem, att berätta detaljer om ens känsloliv eller ens förflutna och så vidare.
Jag tycker att det är skillnad på att vilja ha information som rör relationen, till exempel att förvänta sig att ens partner meddelar en om denna av någon anledning inte kan vara så närvarande som den brukar, och på att vilja veta allt om de grundläggande orsakerna till tillståndet. Om jag är i en sinnesstämning som jag vet kommer påverka människorna jag har samröre med så brukar jag berätta det, och det tycker jag också är en rimlig sak att förvänta sig i en relation, men det betyder inte att jag behöver redogöra för varför jag känner så. Att kräva att veta alla detaljer är ett väldigt kontrollerande beteende. Ofta kommer det också tillsammans med ifrågasättande av detta.
Detsamma gäller för hot om våld. Att hota med en våldshandling är såklart ett begränsande av en persons rörelsefrihet. Hot om våld kan vara verbalt, men det kan också ta sig uttryck genom handlingar såsom att vara våldsam mot föremål när en blir arg, ha ett aggressivt kroppsspråk och liknande. Detta brukar kallas för latent våld.
Ett annat sätt att hota om våld är att i en helt annan kontext påpeka att möjligheten till våld finns. Jag hörde till exempel om en man som sa ”jag skulle kunna våldta dig nu om jag ville” till en kvinna när han var ensam med henne. Även om han inte sade direkt ut att han tänkte göra det så är det ändå ett sätt att begränsa den andra personen; en påvisar att det är en själv som har makten/övertaget i en situation. Jag har också hört många historier om män som till exempel lyft upp/hållit fast kvinnor fast de protesterat, på ”skämt” såklart. Detta är ett sätt att etablera ett fysiskt övertag i en relation. Även om det inte är ett medvetet hot så är det något som begränsar handlingsutrymmet för den som utsätts för det.
Det finns även andra former av våld som utgör mer praktiska hinder för en person, men som inte är direkta fysiska våldshandlingar. Till exempel att begränsa någons rörelsefrihet genom att inte ge denna tillgång till pengar. Detta kan bli extra problematiskt med personer som har någon slags funktionsvariation och kanske behöver hjälp för att kunna röra sig fritt. Det är då enkelt för andra att förvägra denne tillgång till detta.
Egentligen är termen ”fysiskt våld” ganska märklig. Även de former av våld jag nämnt ovan påverkar människors kroppar. Att leva under den här typen av stress påverkar kroppen. Nedvärderande kommentarer kan göra att en förändrar sina vanor gällande mat, träning och liknande. Det kan också påverka ens rörelsemönster.
Direkt fysiskt våld måste ses i sin kontext. När en person slår en annan så visar denna att den är kapabel till våld. Detta kommer påverka offrets rörelseutrymme. Även människor som inte själv är utsatta för våld kan påverkas. Till exempel barn som växer upp i hem där misshandel förekommer kommer påverkas av det, även om de själva inte är föremål för direkta fysiska slag. Det kommer skapa en rädsla som kommer begränsa deras rörelseutrymme.
Normaliseringsprocessen, som det brukar kallas när en relation förändras på ett sätt som gör att direkt fysiskt våld är möjligt, är inte bara en väg mot direkt fysiskt våld utan också en våldshandling i sig. Långt innan knuffar och slag kommer så har offrets rörelsefrihet begränsats.
Det fungerar inte att säga ”gå vid första slaget”, för vid första slaget har det troligen redan skett väldigt stora skador och dessutom är en troligen ganska fast i relationen, då det skapas starka emotionella band i den här typen av relationer. Istället borde en gå vid den första nedvärderande kommentaren, den första pressande frågan.
Har du läst Galtung om kulturellt våld? Intressant om olika typer om våld.
Det är verkligen sant att våld är så mycket mer än fysiskt våld/att bli slagen. Har börjat prata om beteenden som skadar andra som psykisk misshandel, t ex ”att göra/säga ***, det är psykisk misshandel”, men jag märker att folk reagerar starkt på det. Det finns så många beteenden som är skadliga men ändå normaliserade till den grad att en inte vill kännas vid att det är ett våldsamt beteende utan bagatelliserar det. Men tror verkligen på att använda såna termer för att lära om och o-normalisera såna beteenden. Tycker att det är intressant det du skriver om att ”gå över gränsen” och att gränsen markeras av användandet av fysiskt våld. Har inte tänkt på det från det våldsutövande hållet utan bara från andra sammanhang och då har det verkligen en helt annan betydelse – ofta att göra någon annan missnöjd ungefär genom att t ex säga ifrån. Så absurt att stå upp för egna gränser ses som någon värre än att skada någon annan genom beteenden och ord. En sån gränslöshet i vad som anses rimligt eller ej.
Din analys utav vad våld egentligen är går väldigt bra ihop med mitt personliga liv och vad jag upplevt i det. Så det var fan i mig hög tid att någon belyste den väldigt skeva bilden utav våld som finns i samhället generellt för Jag ser denna problematik som ett mycket stort samhällsproblem som berör många aspekter utav folks liv. Jag menar… har vi en felaktig bild utav vad våld är så blir det ju i princip allmänt accepterat att bete sig som ett jävla as i diverse olika situationer och därmed kan någon också alltid hävda i vilken situation som helst att, ”tja.. jag slog ju inte någon i alla fall”… efter typ 10 års grov mobbning/trakasserier eller whatever! Att sen någon ”råkade” dö på kuppen eller blev psykiskt demolerad resten utav livet pga fullständigt nervsammanbrott… nä, det är inte så allvarligt verkar det som för det förekom ju trots allt inget ”våld”!
Jag lästa någonstans att barn som växer upp med psykiskt våld utan fysiskt våld mådde lika dåligt som de som växte upp med fysiskt våld. Sen är mörkertalet för de som utsätts för psykiskt våld otroligt stort för det inte uppmärksammas/syns på samma sätt som blåmärken. Så den där gränsen för vad som är våld behöver förflyttas.
Hej Fanny! Jag tänkte bara säga att jag tror det vore bra om du hade subtolkning till dina bilder, så blir dina fantastiska inlägg tillgängligt för fler 🙂 /Max
Förstår inte? En översättning?
Min gissning är att personen menar att det vore bra med syntolkning på dina bilder. Har jag missuppfattat så rätta mig gärna.
Det fungerar inte att säga ”gå vid första slaget”, för vid första slaget har det troligen redan skett väldigt stora skador och dessutom är en troligen ganska fast i relationen, då det skapas starka emotionella band i den här typen av relationer. Istället borde en gå vid den första nedvärderande kommentaren, den första pressande frågan.
Heh, jo just ”gå vid första slaget” var vad jag själv fick höra under hela min uppväxt från personer som tydligen trodde det fanns risk att jag skulle bli någons hunsade hustru eftersom jag var så mesig, men jag har faktiskt alltid gjort precis som du uppmanar här, gått vid första nedvärderande kommentaren, eller känslan av att bli pressad in i något jag inte varit bekväm med istället. Har ju resulterat i att jag aldrig haft en långvarig relation med någon. Tråkigt att detta ses som ett misslyckande från min sida i samhällets ögon, istället för en styrka.