En grej som ofta sker när en uttrycker sin ångest över rådande samhällsbygge är att folk tycker att en ska vara lite mer ”positiv”. Detta motiveras med att en mår bättre om en är positiv, inte med att det faktiskt finns skäl att vara det. Det hela lindas in i någon slags omsorg om mig, vilket jag har svårt att begripa eftersom detta brukar vara människor som aldrig har träffat mig och som därmed inte borde bry sig sådär skitmycket om hur jag har det.
Jag har såklart inget emot att tänka positivt om det finns skäl att tro att samhället utvecklar sig i en positiv riktning, men det ser jag absolut inte att det gör idag. Personer som tycker jag borde tänka positivt om samhället brukar sällan själv ha några exempel på saker som faktiskt går framåt, i alla fall inte omfattande nog för att genast vägas upp av motsvarande bakslag. De tycker ändå att jag ska vara positiv för att det är ”bra” att vara det.
Varför är det så viktigt för andra att en till dem helt orelaterad person på internet är positiv? Om det handlar om att de blir neddragna har de alla möjligheter i världen att bara ta bort mig från sitt flöde, om det handlar om att de tycker jag har fel så kan de argumentera för sin sak istället för att upprepa detta ”tänk positivt”-mantra. Det kan ju rimligtvis inte heller handla om att de tycker att jag är bortskämd och gnäller över småsaker eftersom dessa reaktioner typ aldrig kommer när jag talar om min egen situation, som jag brukar nämna i ganska positiva ordalag, utan bara när jag talar om betydligt större grejer.
Vissa ser det som sitt uppdrag i livet att få andra att vara positiva bara för sakens skull och detta har jag så otroligt svårt att begripa. Jag ser inget, alltså absolut inget, skäl till att vara positiv inför världen idag. Jag förstår inte varför jag skulle lura mig själv att tro att allt är bra, och jag förstår framförallt inte varför andra personer är så jävla måna om att jag gör det. Okej om det var typ min mamma, men detta rör sig om totala främlingar!
Jag vägrar anpassa mig efter någon jävla ”tänk positivt”-anda, bara för att det råkar vara det rådande samhällsidealet idag. Det finns grymt många anledningar till att inte vara positiv, och jag tänker inte ignorera dem för att det eventuellt skulle kunna få mig att må bättre (vilket jag för övrigt tvivlar på). Personerna som tjatar om att andra borde vara positiva borde börja fundera på varför de själv har valt att vara det. Om det nu finns goda skäl för det så får de gärna berätta om dem för mig, men om det bara handlar om att de ”mår bättre” av att inte tänka på allt som är jobbigt och kefft så måste jag tyvärr säga att jag föredrar att inte ägna mig åt självbedrägeri framför falsk lycka.
Det kanske handlar om att flera personer, trots att de kanske inte erkänner det för sig själva, ser dig som någon sorts förebild när det gäller att försöka förändra samhället till det bättre, och så tolkar de din negativitet som en uppgivenhet, att det är lika bra att inte ens försöka längre. Att vara positiv handlar i mina ögon inte om att låtsas att allt är bra, utan om att se potentialen i något dåligt och kunna hoppas trots att allt verkar hopplöst.
Men sen är ju alla olika, vissa får faktiskt kraft ur att förhålla sig negativt till saker och då gör ju den här tänka positivt-andan att man liksom tappar fart kan jag tänka mig.
Det var min djupa analys.
Det är ju fint om det är så. Jag kan väl förstå om det upplevs som jobbigt när en person man tar intryck av menar att det är ”kört” med samhället eller vad en ska säga. Jag måste dock påpeka att jag tror att vi kan skapa ett mycket bättre samhälle, men inte med de politiska metoder vi har idag. Jag är ganska dålig på att förklara vilka visioner för samhället jag har, och klagar mest, vilket kanske skapar detta intryck.
Jag håller nog med där, när en säger att en ska ”tänka positivt” handlar det nog om att en ska se potential och inte bara det negativa. Men det betyder ju inte att det är så du ser det, och en kan ju få otrolig kraft av att se orättvisor och vilja förändra dem. Jag tänker lita att det kan vara som att ge någon kritik – någon kan bli bättre både genom att en lyfter fram det som är bra så att de kan fokusera på det, eller genom att peka ut det som är dåligt och förändra det. Men att bara peka ut det dåliga gör ju inte saker bättre i sig, för då måste en tänka positivt och se källa till förändring. Kanske är det det som de tänker att du inte gör?
Att se saker positivt behöver ju inte heller betyda att en bedrar sig själv och bara ser att samhället är jättebra, men att en kanske ser vad en kan göra här, just nu, istället för att fokusera på allt som är dåligt. Eller så vill folk bara förneka att saker är dåliga för det blir så himla jobbigt då.
Väldigt intressant inlägg som jag inte funderat på tidigare!
Om alla alltid tänkte positivt skulle ju ingen ta ansvar för och försöka förändra det som suger röv…
Positivt vill jag tänka när det rör personliga grejer i mitt liv men fan inte när det gäller mitt engagemang i samhällsfrågor, för jag behöver se det negativa för att hålla intresset brinnande. Sen att jag blir smått bitter av det ibland är en annan femma.
Bitterheten är ju en konsekvens tyvärr, men jag tycker att det är värt det.
Jag älskar att du vågar vara negativ/realistisk! Tycker det är väldigt befriande. Jag är själv ganska trött på allt tjat om att tänka positivt, som att det vore lösningen på alla problem. Jag föredrar att vara realistisk.
Tror Sandra här ovan har rätt..
Och jag bryr mig jättemycket om andra, till och med människor jag inte känner eller aldrig har träffat. 🙂
Varför skulle jag inte göra det? För att de bor långt bort? För att vi inte har något gemensamt?
Nej, ett sådant samhälle vill jag inte ha, där folk bara bryr sig om sina närmaste.
Jo, det är klart en bryr sig om andras väl och ve, det gör jag hela tiden, men jag tycker att det är konstigt att lägga sig i en enskild individs livsinställning om en inte känner personen. Är ju inte som att jag säger till positiva personer på internet att de borde sluta upp med det, liksom. Mer så jag menade.
Tycker så otroligt mycket om att läsa dina texter, Fanny, du är så intelligent, klok, reflekterande och en väldigt begåvad skribent. Dessutom verkar du vara en fin och empatisk människa. Har inget speciellt att kommentera på just detta inlägg, förutom att jag håller med dig helt, men ville mest tala om för dig hur mycket jag gillar dig och det du skriver.
Tack så mycket!
Min mamma är en fantastisk människa på tusen sätt, men hon är väldigt förtjust i positivt tänkande. Hon hävdar att hennes förmåga att se positivt är det som fört henne dit hon är, även om man skulle kunna invända att det är nog mer det hårda arbetet hon lagt ner. Det irriterande med hennes approach är att hon förknippar verkligen ”tänka positivt” med ”anstränga sig och vara konstruktiv”. Hon verkar ha himla svårt att fatta att jag kan tänka hur negativt som helst, men ändå jobba konstruktivt. Så när man typ är arbetslös och söker alla jobben på tusen kreativa sätt så kommer hon och tipsar en om att dessutom tänka positivt. Jag tror att många tänker så, och för dem blir det väldigt provocerande när man inte tänker positivt. För folk som mig blir det åas provocerande att uppmanas att tänka positivt när man kämpar men vet att det är tufft.
Brukar de inte ha några exempel på sådant som ”går framåt” i något väsentligt avseende? Annars vore det väl ganska lätt att anföra sådant som att det vore en humanitär katastrof om vi skulle få tillbaka till den folkhälsa vi hade i Sverige för 20 eller 40 år sedan, sådana saker som de tar upp i t.ex. denna bok. Inte för att jag anser att det är något gott skäl att inte vara negativ till hur det svenska samhället utvecklas idag i politiskt avseende; jag menar bara att det verkar väldigt lamt om de inte ens har något sådant att komma med.
Folk kan väl ha lite exempel på enskilda frågor som blivit bättre då och då, men antingen är tidsperspektivet konstigt (t.ex. 50-100 år bakåt, när en diskuterar en politisk utveckling som funnits i max 20) eller så är det så små saker att det vägs upp av allt som blivit skit ist.
Tanja: Om det funkar för dig att vara produktiv utan positivt tänkande så är det ju helt fantastiskt 🙂 för mig är det dock helt annorlunda. Jag har lidit av depression i många år nu, och för mig har en sådan negativ inställning haft förödande konsekvenser för mitt liv. När jag tänker negativt hamnar jag i ett tillstånd av passivitet, och ser ingen mening med att göra något överhuvudtaget. Jag ser ingen mening med att ens stiga upp på morgonen. Så för mig har ”positivt tänkande” eller då snarare ett försök att inte BARA fylla huvudet med ångest och negativitet varit en ren överlevnadsstrategi. Om jag inte gjorde det skulle jag aldrig lyckas åstadkomma någonting.. Och jag kämpar med skolan redan som jag gör med min depression i bagaget.
MEN jag är dock medveten om att alla är annorlunda och jag skulle aldrig tvinga på någon detta ”positiva tänkande”. Alla har ju sitt sätt att hantera livet och om ett mer negativt och/eller rationellt synsätt funkar för dig och Fanny så kör på det! Jag ville bara ge ett annat perspektiv till varför folk kan vara väldigt snabba med att förespråka en mer positiv inställning. Jag tror att som för mig är det ett sätt för folk att ens orka ta sig igenom vardagen.
Jag vill även poängtera att när det kommer till samhällsfrågor tycker jag att man ska ha ett sådant rationellt förhållningssätt som möjligt, det jag pratade om ovan handlade om ens inställning till livet i största allmänhet.
För mig personligen blir jag smått mörkrädd när jag tänker på att landet eventuellt består av en stor hög cyniska individer som enbart ser problem och aldrig lösningar. Jag vill inte att de som har inflytande (exempelvis du, eftersom din blogg är både välskriven och välbesökt) skall tänka negativt om utvecklingen, för då känns uppgiften att vända den för lilla mig helt omöjlig, och jag dras själv in i negativt tänkande, vilket jag inte alls mår bra av. Håller helt med Sandra i första kommentaren; jag är rädd att negativitet signalerar uppgivenhet istället för framåtanda. Och samtidigt gör en positiv attityd att omgivningen mår bättre, och även om vi inte är till för att behaga andra så föredrar iallafall jag att omge mig med positiva människor, helt av själviska skäl.
//Emma Hå
Gissa varför The Secret blev så stor. Folk älskar tanken att allt man behöver göra är att vara tillräckligt positiv, så kommer det att ordna sig. Vilket givetvis betyder att om man är negativ blir allt jättedåligt. Jag tror att folk misstar optimism med uppfinningsrikedom.