Jag närde länge någon slags uppfattning om att man inte ska hacka på mode- och livsstilsbloggare ty inget ämne är mindre viktigt än något annat att ta upp. Men så läste jag lite så kallade modebloggar igår och jag blev bara så förbannat trött. Vad är det för människor som skriver eller snarare fotar den där skiten? Och hur kan intresset vara så enormt att det är det som bloggvärden går runt på.
Kläder och skönhet attraherar och konsumtion är ett folkets opium, ja jag vet. Men jag kan ändå inte begripa hur en vuxen människa till den graden kan snärja in sig så i att låta konsumismen definiera ens person. Och så detta otroliga vurmande för företag som gör mig så trött. Man älskar företagen och deras produkter; Acne, Apple, Levis, H&M och så vidare. Man verkligen låter det definiera en som person att man har på sig ett visst par jeans och använder en viss mobil. Man kanske till och med kallar sig en H&M-tjej eller en Mac-nörd eller något liknande.
Nej, jag har inget emot skönhets- eller klädintresse i sig men jag är trött på den enorma plats det tar i vår vardag och framförallt på hur företagen tillåts definiera den till den grad de gör. För faktum är att väldigt mycket av vår bild av skönhet byggs upp av företag, dessutom hänvisas det ofta till olika stilmässiga uttryck genom att nämna företagsnamn.
Vissa menar att kläder, smink och så vidare är ett kreativt intresse. Ja det är det väl till viss del, men det är en kreativitet som är övertagen och kringskuren av företag som ingen annan. Visst kan man experimentera med stil och kläder ändå men faktum är fortfarande att det är den uttrycksform som är mest invaderad av företagsinflytande.
Det som bekymrar mig är den otroliga avsaknad av ifrågasättande av detta företagsinflytande och -definierande som jag ser hos modebloggarna. Jag skulle gärna se någon slags rörelse för att ta stilintresset tillbaka som uttrycksform men någon sådan ser jag tyvärr inte. Det är bara varumärken och åter varumärken i en lång rad och det gör mig så förbannat trött.
Jag vet inte riktigt om jag håller med om att det skulle vara något särskilt utmärkande för just mode. Samma märkesfokus tycker jag finns inom många olika intressen – musik, för att nämna ett. Fast jag håller helt med om att det är en tråkig tendens.
Sedan så finns det en hel del bloggar som inte lägger samma vikt vid varumärken som många av de större modebloggarna, men de brukar nog ofta betraktas som DIY-bloggar snarare än modebloggar.
En _del_ modebloggare klär sig inte efter märke utan efter smak, det tar emot att säga det med är inte Elsa Billgren precis en sådan person? Har inte märkt av så mycket märkeshets hos henne dessutom har hon en ganska säregen stil. Det finns säkert fler exempel men regeln är: ju mer ”egen” ens stil är desto mindre är fokuset på märket på klänningen/kjolen/blusen. Sen så är det ju så att många läser frågar om var saker är köpta och då förstår jag om man skriver ut det för att slippa ta det i kommentarerna. (Utmärkt inlägg förresten, inte meningen att säga emot egentligen, det du säger är till väldigt stor del sant.)
Om det hade varit små okända märken man vill promota, eller svårfunna plagg, hade det väl varit en sak men vanligtvis är det ju ett par Levis-jeans eller något annat helt vanligt som alla känner till.
Jag tror att det är såhär: Tjejer/kvinnor får från dag noll lära sig att behärska sig, lägga band på sig, vara lagom, inte vara vulgära, inte ta för sig, inte hungra, inte cravea, inte längta, inte frossa. Ja du vet. KONTROLL.
Där tror jag att konsumtion (främst av skönhestartiklar, kläder osv) kommer in och fyller en jätteviktig funktion. Även om det, enligt mig, är totalt missriktat. Helt plötsligt finns en värld där man som tjej/kvinna välkomnas med öppna armar, bordet är uppdukat med delikatesser av alla slag, man behöver inte välja, man kan få allt, man slipper behärska sig, man får, man till och med ska frossa. Och det handlar inte så mycket om killar/män. Det är liksom vårt eget rum (som i och för sig pratas ner och förlöjligas av killar/män rätt mycket men ändå) där vi får vara och vraka och välja.
Att helt plötsligt få säga JA till begär i en värld där man annars måste säga strängt NEJ till alla begär. Det tror jag är den största anledningen till det enorma intresset för mode och kläder.
ps. du är bäst och din blogg äger!
PUSS
Tror du har himla rätt faktiskt, har aldrig tänkt så innan.
En viktig anledning att framhäva varumärken i sin blogg är att man vill ha gratisprover, goodiebags, inbjudningar till visningar m m.
När du skriver om det som ”vilka driver den där skiten” framstår det inte som att du blott vill kritisera att det tar upp en så pass stor plats i vår vardag, det framstår också som om du nedvärderar intresset mode/skönhet. Var det intentionen? Har lite svårt att få ihop det, om det bara är min tolkning eller om det också är intentionen (p.g.a. inledningen får jag intrycket av att det var meningen). Vill i alla fall påpeka att det går utmärkt att kritisera den plats mode & skönhet tar i vår vardag, utan att definiera modebloggar som skit.
Sen tror jag att Malin har en poäng i det hon skriver. Tror dessutom att det är så vanligt att främst kvinnor modebloggar p.g.a. att det är det vi lärt oss att vi kan, det är det som ska vara våran grej: yta. Vi ska fixa & trixa, uppdatera garderoben, prata om mode o.s.v.. Det är inte konstigt att vi gör det även i våra bloggar. Så det kan inte bara förklaras med människans intresse av yta, det kan även förklaras med könsnormerna.