Vikten av exkludering.

När det är Pride så brukar inträdet vara ganska omdiskuterat. Detta år var det ganska dyrt, 1200 kronor för en vecka. Förra året så var det fri entré på Pride vilket dels ledde till att festivalen gick jättemycket back men också till att den drabbades av så kallad heteroinvasion, det vill säga att festivalområdet dominerades av heterokultur i för hög utsträckning, vilket av vissa upplevdes som ett problem. När man säger detta så reagerar folk oftast med att säga: ”men hbtq-personer måste faktiskt respektera heteros också”.

För det första så är det knappast den sexuella läggningen hetero som man vänder sig emot, snarare att folk är heteronormativa. Om man anordnar en festival för hbtq-frågor så vill man såklart att alla som tillhör någon av dessa grupper ska känna sig trygga och välkomna där, vara norm, helt enkelt. Det kan bli svårt när en massa heteros svänger förbi för att kolla in spexiga hbtq-personer.

Vissa har ju bilden av Pride att det ska vara ett trevligt inslag som”livar upp” gatubilden för en vecka om året och jag kan tänka mig att den typen av personer gärna går förbi festivalområdet för att kolla runt lite. Om jag var hbtq-person så skulle jag uppleva det som väldigt olustigt om det kom många sådana personer.

Det är såklart jättetråkigt att hbtq-personer med begränsade resurser inte är välkomna inne på Pride, men jag kan verkligen se syftet med att man låter festivalen kosta lite. Jag tänker att det effektivt sållar ut dem som bara vill svänga förbi för att titta lite och gör att de som är verkligt intresserade av hbtq-frågor stannar. Jag tror att det är viktigt att det finns en viss exkludering vid sådana arrangemang, för att människor verkligen ska känna sig bekväma med att bryta mot normerna.

7 reaktioner till “Vikten av exkludering.”

  1. Innebär inte ditt resonemang att t.ex. transpersoner måste börja ha sitt egna Pride? För på dagens Pride är ju transpersoner i klar minoritet jämfört med alla cispersoner som bevistar Pride.

    1. Det innebär väl snarare att transpersoner borde få ha sitt eget Pride och göra det svårtillgängligt för cispersoner om de skulle känna det behovet. Poängen var väl inte att personer utanför den berörda grupppen måste exkluderas från alla sammanhang, utan att det kan vara bra om den berörda gruppen tycker att övrigas närvaro är ett problem.

      1. Notera följande stycke: ”Om man anordnar en festival för hbtq-frågor så vill man såklart att alla som tillhör någon av dessa grupper ska känna sig trygga och välkomna där, vara norm, helt enkelt.”

        Dvs, för att känna sig trygg så måste man tillhöra normen. Inte ”ibland kan det kännas tryggt att tillhöra normen och då har man rätt att välja sitt umgänge så att man gör det” utan kravet att man måste tillhöra normen för att kunna känna sig trygg är absolut och allmängiltigt.

  2. Finns det inget mellanläge mellan 0 och 1200:-? Finns det möjlighet att delta i en mindre del för en mindre kostnad? Man vill ju gärna exkludera de som är mindre intresserade inte de som är mindre bemedlade.

  3. 1200 spänn är mycket pengar och säkert mer än vad många har råd med, så jag hade gärna sett att det varit billigare. När det gäller själva exklusionsgrejen så kan jag ju tycka att man faktiskt måste acceptera att inte bara Frimurarna, Rotary och politiska partier skall få syssla med sådant.

    1. Jag kan bli jävligt trött på amennimåsteaccepteraheteros-gnället kring hbtq-grejor, f.ö. Kom igen när det är okomplicerat att vara h, b, t, eller q, liksom. (Notera att jag åtminstone vad jag vet är heterosexuell och uttalar mig om min egen grupp.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *