Etikett: hbtq

Vikten av exkludering.

När det är Pride så brukar inträdet vara ganska omdiskuterat. Detta år var det ganska dyrt, 1200 kronor för en vecka. Förra året så var det fri entré på Pride vilket dels ledde till att festivalen gick jättemycket back men också till att den drabbades av så kallad heteroinvasion, det vill säga att festivalområdet dominerades av heterokultur i för hög utsträckning, vilket av vissa upplevdes som ett problem. När man säger detta så reagerar folk oftast med att säga: ”men hbtq-personer måste faktiskt respektera heteros också”.

För det första så är det knappast den sexuella läggningen hetero som man vänder sig emot, snarare att folk är heteronormativa. Om man anordnar en festival för hbtq-frågor så vill man såklart att alla som tillhör någon av dessa grupper ska känna sig trygga och välkomna där, vara norm, helt enkelt. Det kan bli svårt när en massa heteros svänger förbi för att kolla in spexiga hbtq-personer.

Vissa har ju bilden av Pride att det ska vara ett trevligt inslag som”livar upp” gatubilden för en vecka om året och jag kan tänka mig att den typen av personer gärna går förbi festivalområdet för att kolla runt lite. Om jag var hbtq-person så skulle jag uppleva det som väldigt olustigt om det kom många sådana personer.

Det är såklart jättetråkigt att hbtq-personer med begränsade resurser inte är välkomna inne på Pride, men jag kan verkligen se syftet med att man låter festivalen kosta lite. Jag tänker att det effektivt sållar ut dem som bara vill svänga förbi för att titta lite och gör att de som är verkligt intresserade av hbtq-frågor stannar. Jag tror att det är viktigt att det finns en viss exkludering vid sådana arrangemang, för att människor verkligen ska känna sig bekväma med att bryta mot normerna.

Varför skulle HBT-personer ha någon skyldighet att inkludera andra?

Som ni sett var jag på Pride idag. Jag älskar verkligen Pride, även om det inte är mina rättigheter som står i fokus så älskar jag känslan av seger. För även om det finns mycket kvar att göra så har HBTQ-rörelsen verkligen kommit någonvart, det har gått framåt, och det är väldigt skönt att känna det då och då i allt politiskt mörker. Jaja, det finns såklart en massa annat som också gått framåt, men Pride är verkligen en så mäktig manifestation.

Hur som helst så grusades min upplevelse av något en person sa till mig för typ två år sedan, nämligen att man borde bjuda in även uttalade homofober som typ Bert Karlsson på Pride (hen menade att Karlsson är uttalad homofob, vet inget om sanningshalten i detta). För det ska också känna sig välkomna.

Grejen är den att Pride är ett av de mest inkluderande arrangemang jag känner till. Det finns fan ingen som inte får vara med, men det verkar jävligt orimligt att bjuda in personer som aktivt motsätter sig konceptet. Jag skulle faktiskt ha sett det som en kränkning om någon bjöd in mig på ett arrangemang som jag uttalat att jag ogillar.

Men vad mer är att diskriminerade grupper jämt och ständigt åläggs detta krav att vara ”inkluderande” i sina arrangemang. Det finns massvis av sammanhang dit nästan bara män kommer och förväntas komma, men så fort någon anordnar något kvinnoseparatistiskt så ska det bråkas om det. En majoritet av alla klubbar utgår från heterosexualitet, men så fort en heterosexuell person blir nekad inträda på en gayklubb så är det ett jävla liv.

Det finns en massa normer i vårt samhälle som är så självklara att de inte ens behöver uttalas. Man behöver inte porta HBTQ-personer på krogen för heterosexualitet kommer ändå att vara normen. Då är det inget annat än rimligt att man kan vara lite mer exkluderande, lite mer aktivt uteslutande, för att slå vakt om att heteronormen inte börjar regera även i uttalade HBTQ-sammanhang. Det blir lätt så annars.

Extra absurt blir det i sammanhang som dessa när heterosexuella faktiskt inte är uteslutna på något sätt, bara inte satta i det absoluta fokuset precis hela tiden. Då förväntas det finnas något slags ansvar hos arrangörerna för att de ändå ska känna sig välkomna. Det räcker inte med att de gärna får komma dit och vistas där utan att någon blir sur, de måste liksom aktivt bjudas in för att inte känna sig kränkta av att för en gångs skull inte vara normen i ett enda jävla sammanhang, en dag om året.

Jag kan tycka att det är trist att inte få gå på vissa gayklubbar, men jag tycker samtidigt att det är så jävla rätt. I alla andra sammanhang är det min sexualitet som är normen, då kan jag verkligen acceptera att man exkluderar personer för att kunna upprätthålla att homo- och bisexualitet är normen i de sammanhangen.

Jag betalar fan inte skatt för att Sl ska kunna appropriera på hbtq-rörelsen.

Idag såg och gick jag Prideparaden. Förutom en massa fina människor och organisationer som faktiskt har en massa med hbtq-personers rättigheter att göra så var det en massa företag och myndigheter som gick.

Företag fattar jag. Klart de vill göra reklam och vad kan då vara mer passande än att appropriera på något så lättsmält och pk som homosexuellas rätt att vara just homosexuella. Jag önskar att de inte gjorde det, men det drabbar liksom ingen fattig heller.

Men med mydigheter och statliga företag känner jag bara… nej. Sl ska inte ägna sig åt att gå ut med det självklara budskapet att bögar är ok. De ska ta folk från punkt a till punkt b så effektivt och billigt som möjligt. Det är bara så fel att skattepengar läggs på reklam för en tjänst ingen ens kan välja bort, lägg de pengarna på att bli bättre istället. Extra osmakligt blir det i ljuset av att de nyligen höjt biljettpriset.

Allvarligt. Jag betalar fan inte skatt för att Sl ska kunna appropriera på hbtq-rörelsen.

Pride.

När Pride är på gång är det alltid någon som tycker antingen att det borde finnas en festival även för heterosexuella eller att Pride som koncept är uteslutande i och med att arrangemanget inte aktivt försöker inkludera helt vanliga Svensson.

Jag förstår inte varför en minoritet ska ha någon slags självklar skyldighet att inkludera majoriteten i sina arrangemang. Pride är öppet för alla, men det är trots det en festival som uppmuntrar normbrytande framförallt sexuellt, festivalens syfte är inte att vara någon slags odefinierad ”folkfest”, utan att aktivt ta ställning för sexuella minoriteters rätt att synas och höras. Därför vore det bara märkligt om man uppmuntrade sverigedemokrater eller nån sexualfientlig kristdemokrat att delta.

Många menar att man måste visa respekt för att ”förtjäna” respekt och jag medger att den HBTQ-person som slår ner någon för att hen är HBTQ-fientlig skulle vara en idiot och inte ”förtjäna” någon respekt. Det är emellertid inte sådana situationer detta handlar om; det är inte respekt att aktivt försöka inkludera fientliga grupper, det är snarare en slags antirespekt att försöka tvinga på folk som uttalat är emot dina värderingar. Pride stänger inte ute någon (utom sverigedemokraterna, av förklarliga men ändå inte rimliga skäl) men de försöker inte heller inkludera någon som inte blir självklart inkluderad av grundkonceptet. Den som inte är självklart inkluderad av grundkonceptet borde emellertid inte vara intresserad heller, eftersom grundkonceptet riktar sig mot alla HBTQ-människor och dess sympatisörer, helt enkelt alla som tycker (framförallt sexuellt) normbrytande är en soft grej. Om man inte tycker det har man väl för fan inget på Pride att göra.