Etikett: pride

Mer om polisen på Pride.

Så, nu har det kommit fram lite mer angående polisens agerande under Pride. Denna text lade ut på Facebook tidigare (obs att jag inte kommer åt innehållet själv eftersom jag inte har Facebook, men den ska vara öppen för alla som har det). Här är i alla fall texten i sin helhet (jag utgår från att de som ligger bakom aktionen vill ha spridning, men om fallet skulle vara annorlunda så kan ni säga till direkt så tar jag bort det här inlägget):

TRIGGERVARNING – denna text innehåller bla beskrivningar av polisvåld och deras skämt om våldtäkt

Klockan är 3 och det är söndag morgon. För ungefär 12 timmar sen valde jag och några vänner att gå brevid och framför polisens sektion i Pride paraden. Jag är så jävla trött på att polisen plockar hbtq-poäng, att de ses som en självklar del i något slags påhittat hbtq-kollektiv, eller ska jag skriva hbtq-familj? Den vägrar jag vara en del av, av så många anledningar.

Vi hade två banderoller, den ena med texten “Hjälper Pride-polisen till att deportera hbtq-flyktingar?” och den andra banderollen hade texten “queers still not loving police”. Vi hoppade in framför polisen på sveavägen och hann gå ca hundra meter (och fick en hel del applåder från publiken som stog vid sidorna). Sen fick polisen nog. De kunde inte ta tysta ifrågasättanden utan rusade fram till oss och började dra i oss bakifrån och på sidorna. De sa “flytta er” men lämnade inget utrymme för oss att kunna göra detta eftersom de samtidigt pepparsprejade oss från flera håll. Vi blev våldsamt nerslitna på marken där de fortsatte att hårt trycka ner våra kroppar och flera duschar av pepparsprej fortsatte komma. Vid det här laget hade även personerna som höll den andra banderollen blivit sprayade och även de våldsamt nedslitna på marken.

Efter att de nu fått ner oss på marken medan våra ögon och hud brann av sprayen kunde vi höra hur de pratade om under vilken lag eller paragraf de skulle kunna säga att de agerat under. UNDER VILKEN LAG DE KUNDE MISSHANDLA OCH PEPPARSPRAYA PERSONER SOM I TYSTNAD GICK MED TYGBITAR MED TEXT PÅ SOM IFRÅGASATTE DERAS PLATS I PARADEN. Jag är så trött och jag har just nu svårt att veta om jag är mest trött på polisens psykopatiska våldsanvändande, lagar –som maskerar statens kontroll över oss, eller på den totala likgiltigheten från alla de som stog och såg på när mina vänner och jag blev misshandlade mitt i pride paraden.
Polisen trycker sedan upp majoriteten av oss mot väggen och vi andra frågar på vilka grunder polisen agerar. Inget svar. Vi frågar om och om igen. Inget svar. Några få personer som tittat på paraden kommer fram och säger uppmuntrande ord till oss, några försöker ge de som är intryckta mot väggen vatten. Polisen svarar fortfarande inte på frågan om under vilken lag eller paragraf de gör så här.

Efter vad som känns som en evighet, kanske en halvtimme, bestämmer de sig för att säga PL13, störande av allmän ordning och de bussar iväg de som blivit upptryckta mot väggen. Men våldet slutar inte här, de släpar med våld in folk i bussar och tvingar dem lägga sig på golvet på varandra medan poliserna själva sätter sig på dem. Några av mina vänner berättar att polisen har hållit upp batongen som en kuk och dragit våldtäktsskämt. När de bad polisen sluta eftersom personer i bussen hade traumatiska erfarenheter av sexuella övergrepp skrattade de. En av oss tvingades sitta inlåst i en cell i flera timmar, men är nu släppt.

Medan jag har skrivit den här texten har klockan hunnit bli 3.16. Min vän upptäcker fortfarande nya blåmärken och skrapmärken på sin kropp från polisens våld, och pepparsprayen bränner fortfarande på min hud. Jag läser i DN, Expressen, SvD där det står att “polisen blev attackerad i Prideparaden”. Vem attackerade egentligen vem?”

Och ja, det kan såklart vara påhitt, men jag tycker ändå att de berörda poliserna ska gå ut och ge sig syn på saken och även förklara sitt agerande samt att saken ska utredas.

Det är vidare såklart helt oacceptabelt att polisen drar våldtäktsskämt. Vad tror ni att en sådan kåranda får människor som anmäler våldtäkter att känna?

Den ”attack” på polisen som åsyftas är alltså själva texten på plakaten. Är det bara jag som tycker att det är att förvränga saken en aning. Jag menar, det som står mot varandra här är ett gäng aktivister med plakat och poliser som har våldsmonopol som brutalt omhändertar dem.

Kommentarer om Pride.

Har inte pallat skriva något ordentligt om Pride, men har kommenterat saken på lite bloggar.

Lady Dahmer har skrivit om bögfoskuset på Pride och om det här med att det är så satans dyrt. Kommenterade såhär:

För att inte glömma det faktum att de låter till exempel polisen närvara i paraden (alltså inte som polisen alltid närvarar vid större händelser, utan som en del i paraden), det gör ju till exempel att HBTQ-flyktingar kan känna sig osäkra. Har även hört nys om att migrationsverket närvarar. Känns som att Pride väldigt mycket handlar om att olika organisationen, partier, företag och myndigheter ska kunna framställa sig som progressiva i en fråga som är väldigt okontroversiell (t.ex. att de partier som gav med sig för Kd:s krav på att ”utreda” frågan om tvångssteriliseringar ännu mer närvarar, och att Reinfeldt t.o.m. är invigningstalare, är enligt mig en jävla skam). Det är också ett problem att Pride alltmer avpolitiseras. Hu.

Och här, på Sannas inlägg om det här med att många grupper inom Hbtq-rörelsen ignoreras:

Angående bögnormen: det finns ju en idé om att bögar skulle vara mer förtryckta än flator som florerar ganska flitigt och brukar motiveras bland annat med att män ger uttryck för bögskräck och liknande. Till exempel bland män som tycker att det är att ”acceptera” flator att objektifiera dem och göra deras sexualitet till något som finns till för deras egen skull. Nej, det är inte att acceptera någon, det är att objektifiera och exploatera någon. Och när flator markerar emot denna objektifiering så brukar reaktionerna inte vara nådiga.

Zettermark har skrivit om heteropride, och min tankar om detta är som följer (från twitter).

Folk som gnäller över att det ej finns heteropride. Förutom den uppenbara idiotin i detta känner jag ba ”men anordna det då?”. Stör mig så brutalt mkt på människor som tror att den typen av arrangemang bara händer, att typ staten står för det. Inte riktigt va. Snarare är det hundratals människor som jobbar ideellt för att Pride ska bli verklighet. Och grejen är, att ingen skulle engagera sig såhär mycket i heteropride pga DET ÄR INTE RELEVANT och det är det heller ingen som tycker. Tvivlar starkt på att någon av de som klagar skulle ens närvara på heteropride om det anordnades, än mindre engagera sig i det. Så snälla, starta ett jävla heteropride eller sluta gnäll. Tack.

Kanske skriver mer om det här med avpolitiseringen senare.

Vikten av exkludering.

När det är Pride så brukar inträdet vara ganska omdiskuterat. Detta år var det ganska dyrt, 1200 kronor för en vecka. Förra året så var det fri entré på Pride vilket dels ledde till att festivalen gick jättemycket back men också till att den drabbades av så kallad heteroinvasion, det vill säga att festivalområdet dominerades av heterokultur i för hög utsträckning, vilket av vissa upplevdes som ett problem. När man säger detta så reagerar folk oftast med att säga: ”men hbtq-personer måste faktiskt respektera heteros också”.

För det första så är det knappast den sexuella läggningen hetero som man vänder sig emot, snarare att folk är heteronormativa. Om man anordnar en festival för hbtq-frågor så vill man såklart att alla som tillhör någon av dessa grupper ska känna sig trygga och välkomna där, vara norm, helt enkelt. Det kan bli svårt när en massa heteros svänger förbi för att kolla in spexiga hbtq-personer.

Vissa har ju bilden av Pride att det ska vara ett trevligt inslag som”livar upp” gatubilden för en vecka om året och jag kan tänka mig att den typen av personer gärna går förbi festivalområdet för att kolla runt lite. Om jag var hbtq-person så skulle jag uppleva det som väldigt olustigt om det kom många sådana personer.

Det är såklart jättetråkigt att hbtq-personer med begränsade resurser inte är välkomna inne på Pride, men jag kan verkligen se syftet med att man låter festivalen kosta lite. Jag tänker att det effektivt sållar ut dem som bara vill svänga förbi för att titta lite och gör att de som är verkligt intresserade av hbtq-frågor stannar. Jag tror att det är viktigt att det finns en viss exkludering vid sådana arrangemang, för att människor verkligen ska känna sig bekväma med att bryta mot normerna.

Dekadensens högborg.

Gick på stan under Pride, dock utan att se själva paraden, och försökte förstå hur alla dessa personer som tycker att Pride är dekadensens högborg känner sig. Jag såg några personer med ovanligt färgglad utstyrsel, en person med en prideflagga i panna, ett barn med en pridknapp och så vidare. Jag undrar om personer som Sara Skyttedal blir illa till mods av detta på riktigt eller om de mest har målat upp en skräckbild av farliga hbtq-personer i sina huvuden.

En dag om året sker det att gatubilden domineras av andra uttryck än de heteronormativa. Det är på intet sätt förknippat med obehag att vara där som heteronormativ, jag kände mig knappast uttittad eller utsatt i min oerhört svenniga outfit. Merparten av de jag såg i närheten av paraden såg högst ordinära ut. Jag kände mig inte mer malplacerad än vad jag gör vanligtvis och då är jag en vit heterosexuell ciskvinna som inte ens experimenterar med olika könsuttryck.

Jag tänker att den som tycker att hbtq-personer är obehagliga främst bör jobba med sina egna fördomar, inte be hbtq-personer att jobba med det intryck de ger dem. Jag har så svårt att förstå hur man, om man kommer med ett öppet sinne, kan uppfatta Pride som hotfullt eller exkluderande. Det är en av de mest inkluderande tillställningar jag känner till.

Jag undrar om dess personer över huvud taget funderat på att människor faktiskt kan känna sig exkluderade i samhället när det är som det brukar vara. Om de funderat på att till exempel samkönade par har mycket mindre utrymme att göra sånt som tvåkönade par gör på daglig basis. Till exempel: hålla handen, kyssas offentligt och så vidare. Personer som avviker från heteronormen har mycket mindre utrymme i samhället. Jag undrar om de någonsin funderat på hur det kan kännas att ”komma ut” eller att behöva mygla med sin sexualitet för att undvika trakasserier eller bara för att man inte ständigt orkar med frågor.

Ibland förbluffas jag av den enorma egocentriciteten inom vissa politiska rörelser. Hur man över huvud taget inte verkar vara kapabel att lyfta blicken och se att det finns andra än man själv och den grupp man tillhör i denna värld. Istället för att själv försöka vara lite fördomsfri och öppensinnad så kräver man att de som ens fördomar är riktade emot ska ändra på detta, krypa fram till ens jävla fötter och göra avbön från all dekadens. Jag blir så trött.

Löspenismyten.

Jag undrar om den som klagar på löspenisar och dekadens någonsin deltagit i Pride. Förra året då jag gick i paraden såg jag inte en enda löspenis. Det förekom säkert, men det är knappast det bärande inslaget i sammanhanget. En merpart av de personer som deltar i Pride upplever jag över huvud taget inte som ”dekadenta” i någon mening, även om jag inte tycker att det hade varit något problem om de varit det. Det är inte som att folk trycker upp löspenisar i ansiktet på små små barn, vilket lätt är det intryck man får när man läser konservativa personers kritik av Pride.

Det deltar en massa personer i Pride som ser ut som helt vanliga Svenssons, alltså sådana personer som vissa konservativa tycker att hbtq-personer ska marknadsföra sig själva som. När jag var i Pridehuset så såg de allra flesta ut på ett sätt jag aldrig hade reagerat på på stan. Min erfarenhet från paraden är precis densamma. Den som ser på paraden kommer att upptäcka detta, men om man likt Sara Skyttedal motsätter sig det hela för att man sett några personer med ”tokig” utstyrsel så är det klart att det blir svårt.

Allt som allt så är det inte hbtq-rörelsen som ska behöva ”bevisa” att de är som vanliga personer frånsett sexualitet. För det första behöver det inte ens vara sant, det är väl ändå ganska naturligt att den som tillhör en marginaliserad grupp delvis formar sin personlighet utefter den tillhörigheten. För det andra så är det inte de förtrycktas ansvar att bete sig på ett sätt som deras förtryckare kan tänka sig att acceptera. Då är det bara en ”frigörelse” på förtryckarnas villkor, inte en äkta frihet att få vara den person man är. Budskapet är att man ”får” vara homo eller bi men bara om man är det på ett icke förargelseväckande sätt. Bara man, i så hög mån det går, anpassar sig efter heteronormen.

Nåja, eftersom heterosexualitet är det som får sätta agendan i det offentliga rummet resten av årets alla veckor så tycker jag gott att de som upplever det besvärande med dessa människor kan stanna inne. Den som upprörs över sexualiseringen kan för ett ögonblick betänka alla fallossymboler och objektifierade kvinnor som trycks upp i ansiktet på vanlig tunnelbaneresenärer alla dagar, året om. Det är kutym i samhället att vi utsätts för bilder som kan vara påträngande och som vi inte har bett om, att det väcker reaktioner först när det har med hbtq-personer att göra är talande för att vi i själva verket inte har kommit så långt.

Prides ledning springer rasisters ärenden.

Två Sdu:are anser sig vara utsatta för rasism eftersom de inte fick vara på ett uttalat separatistiskt möte på Pride. Det hela rörde sig om en programpunkt dit ickevita hbtq-personer fick komma och diskutera sina erfarenheter av sin position. Anledningen till separatismen var att fler ska känna sig trygga med att tala fritt om sina erfarenheter. In på mötet kommer två vita män som insisterar på att få vara där, och när de sedan blir bortkörda så anser de sig utsatta för rasism. De tycker att det ska få vara där eftersom de minsann har betalat för sig, som om det var det enda som krävdes för att få närvara på ett uttalat separatistiskt event av många andra de har att välja på.

Att personer från Sdu tar alla tillfället i akt att ställa till bråk och få uppmärksamhet förvånar mig inte, vad jag däremot anser riktigt jävla illa är att arrangörerna för programpunkten blev tvungna att avbryta ytterligare en gång för att förklara sig inför dessa personer. Det var ledningen för Pride som ansåg att de skulle göra detta trots att de redan hade fått det förklarat för sig och att många kände sig illa till mods. De fick inte heller ta någon annan utgång för att slippa stöta ihop med Sdu:arna.

Jag tycker att det är uppseendeväckande att man från ledningens sida valde att ålägga arrangörerna detta krav. Sdu:arna var knappast där för att skapa någon djupare förståelse för vikten av separatism utan ville enbart bråka. Jag tycker att dessa personer borde ha blivit utkastade omedelbart efter ett sånt beteende. Att de betalat inträde spelar ingen roll, ty enda syftet med deras besök var att förstöra. Varför ska man acceptera sådant? Det handlar inte om att vara ”öppen” för andra åsikter, det handlar om att festivalen måste få fylla sitt syfte. Det kan den omöjligt göra om man tillåter personer som dessa. Du kan bli utkastad från en krog fast du betalat inträde om du beter dig illa, på samma sätt ska du också kunna bli utkastad från Pride om du uppvisar fientlighet. Istället för att kasta ut dem så springer ledningen deras ärenden. Jag mår illa.

Att man från ledningens sida spelar dem rätt i händerna och accepterar deras retorik på bekostnad av att ickevita hbtq-personer ska kunna känna sig trygga på självaste Pride tycker jag är skamligt. I ljuset av detta blir Anarchoprides kritik av Pride så mycket mer relevant. Det är en sak att hålla en festival som är öppen även för mer normativa personer, en helt annan sak att acceptera personer som kommer dit för att förstöra i någon slags förment anda av ”öppenhet” och ”tolerans”.

Om man inte från ledningens sida gör något åt det här och så kommer det per automatik leda till att ickevita känner sig mindre välkomna på Pride. Då kommer syftet med det hela, nämligen öppenhet och tolerans, att motverkas. För att vissa personer i en marginaliserad position ska kunna vara öppna så måste andra personer uteslutas. Pride ska vara öppet för alla människor, men inte för alla åsikter eller beteenden. Om man inte accepterar de regler som sätts upp, till exempel att en programpunkt är separatistisk, så har man fan inget där att göra.

Varför det är helt rätt att Luf utesluts från Pride.

Luf får inte vara med i Uppsala Pride. Stackare. De är såklart ledsna och kränkta på grund av detta. Pride ”måste” tydligen vara partipolitiskt obundet, verkar de tycka. Nåja, Uppsala Pride har en tydligen och uttalad vision som de har som övergripande riktlinje för arrangemanget, den går att läsa på deras hemsida och lyder enligt följande:

Uppsala Pride är en organisation som bygger på en socialistisk och queerfeministisk värdegrund. Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill upplösa all diskriminering och förtryck baserade på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionalitet, ålder och sexualitet.

Luf ställer sig alldeles säkert bakom att HBT-personer ska ha samma rättigheter som heterosexuella, men uppenbarligen har man i Uppsala Pride velat ta ställning för resten av det tänkta budskapet, det vill säga för ett i allmänhet internationalistiskt och maktkritiskt perspektiv. Vad jag har förstått så har Fp och Luf alltså uttalat sig aktivt emot Uppsala Prides vision när de offentliggjorde den. Det handlar alltså inte bara om att de inte jobbar för den utan om att de motarbetar den och vill att HBT-frågan ska ses som helt frikopplad från andra frågor rörande makt. Well, inte konstigt att de blir uteslutna om de aktivt motarbetar budskapet i festivalen.

Fick invändningen mot detta med att Fp och Luf bara velat ha en ”politisk diskussion” och att jag gör fel i att kalla det för att bråka, men jag tycker inte att det är konstigt att man som arrangör av ett evenemang är intresserad av att de som deltar inte aktivt ska motarbeta ens agenda. Det är tvärtom en mycket rimlig förutsättning i sammanhanget. Sedan kan man såklart ha en diskussion om rimligheten i denna agenda, men då får man också tåla att man kan komma att bli utesluten.

Egentligen tycker jag att det vore rimligt av Uppsala Pride att även kräva att man ska ställa sig bakom agendan. Man behöver inte hålla med om varje detalj, men att ha ett i stort maktstrukturkritiskt och internationalistiskt perspektiv tycker jag verkar som en rimligt förutsättning för deltagande i ett arrangemang med den uttrycklig agendan.

Nu har Fp tydligen bestämt sig för att anordna en liberal Prideparad, eller en Prideparad för ”alla”, alltså även de personer som ser HBT-frågan som helt isolerad och helst inte vill ta ställning emot andra maktstrukturer såsom ras och klass i samma veva. Det är väl bra att även detta urvattnade perspektiv får en parad, för alla som vill säga en totalt ickekontroversiell självklarhet. Jag tycker i alla fall att det är utmärkt att Uppsala Pride som helhet går mot ett politiskt perspektiv bortom de ickekontroversiella självklarheter som andra nöjer sig med att konstatera när det kommer till Pride. På detta sätt kan Pride föra ut ett mer kontroversiellt och djupgående politiskt budskap.

Vissa verkar tycka att Pride inte ska vara politiskt (som ofta verkar innebära partipolitiskt), det vill säga ta ställning för något utöver HBT-frågor. Det behöver det givetvis inte vara, men jag tycker att det är bra att arrangörer av vissa specifika Pridefestivaler väljer att ta ställning emot förtryck och maktstrukturer utöver HBT-frågan. Inget säger att Pride måste se ut på ett visst sätt, att arrangemanget inte får ta ställning utöver HBT. Det är naturligt att ett arrangemang utvecklas med tiden, och nu när HBT-frågor blir allt mer ickekontroversiella och självklara i de flesta politiska läger så är det kanske läge att  kampen vidare. Att även inkludera andra strukturellt förtryckta gruppers rättigheter i kampen.

Luf vill att Pride ska vara så okontroversiellt som möjligt. De vill avgränsa arrangemanget till att röra sig om ”sakfrågan”, alltså HBT-personers rättigheter. Andra förtryckta gruppers rättigheter bryr de sig inte om, uppenbarligen. De vill ha ett slätstruket budskap som fungerar i den liberala ideologin, en ide om att HBT-frågan är en isolerad fråga. Det kan man såklart tycka, men alla tycker inte det och för detta vill Uppsala Pride ta ställning. För det andra perspektivet, det som bygger på en generell ide om strukturer som förtrycker. Detta är såklart jobbigt för den som inte är intresserad av att bekämpa några andra strukturer än de som rör HBT-personer, men det är icke desto mindre ett fullständigt legitimt syfte.

Den som inte ställer upp på det kan anordna sin egen Pridefestival som inte tar ställning för något mer än att HBT-personer är okej. Visserligen ett legitimt syfte det med, men en annan analys som inte går i samklang med den man har på Uppsala Pride.

Varför skulle HBT-personer ha någon skyldighet att inkludera andra?

Som ni sett var jag på Pride idag. Jag älskar verkligen Pride, även om det inte är mina rättigheter som står i fokus så älskar jag känslan av seger. För även om det finns mycket kvar att göra så har HBTQ-rörelsen verkligen kommit någonvart, det har gått framåt, och det är väldigt skönt att känna det då och då i allt politiskt mörker. Jaja, det finns såklart en massa annat som också gått framåt, men Pride är verkligen en så mäktig manifestation.

Hur som helst så grusades min upplevelse av något en person sa till mig för typ två år sedan, nämligen att man borde bjuda in även uttalade homofober som typ Bert Karlsson på Pride (hen menade att Karlsson är uttalad homofob, vet inget om sanningshalten i detta). För det ska också känna sig välkomna.

Grejen är den att Pride är ett av de mest inkluderande arrangemang jag känner till. Det finns fan ingen som inte får vara med, men det verkar jävligt orimligt att bjuda in personer som aktivt motsätter sig konceptet. Jag skulle faktiskt ha sett det som en kränkning om någon bjöd in mig på ett arrangemang som jag uttalat att jag ogillar.

Men vad mer är att diskriminerade grupper jämt och ständigt åläggs detta krav att vara ”inkluderande” i sina arrangemang. Det finns massvis av sammanhang dit nästan bara män kommer och förväntas komma, men så fort någon anordnar något kvinnoseparatistiskt så ska det bråkas om det. En majoritet av alla klubbar utgår från heterosexualitet, men så fort en heterosexuell person blir nekad inträda på en gayklubb så är det ett jävla liv.

Det finns en massa normer i vårt samhälle som är så självklara att de inte ens behöver uttalas. Man behöver inte porta HBTQ-personer på krogen för heterosexualitet kommer ändå att vara normen. Då är det inget annat än rimligt att man kan vara lite mer exkluderande, lite mer aktivt uteslutande, för att slå vakt om att heteronormen inte börjar regera även i uttalade HBTQ-sammanhang. Det blir lätt så annars.

Extra absurt blir det i sammanhang som dessa när heterosexuella faktiskt inte är uteslutna på något sätt, bara inte satta i det absoluta fokuset precis hela tiden. Då förväntas det finnas något slags ansvar hos arrangörerna för att de ändå ska känna sig välkomna. Det räcker inte med att de gärna får komma dit och vistas där utan att någon blir sur, de måste liksom aktivt bjudas in för att inte känna sig kränkta av att för en gångs skull inte vara normen i ett enda jävla sammanhang, en dag om året.

Jag kan tycka att det är trist att inte få gå på vissa gayklubbar, men jag tycker samtidigt att det är så jävla rätt. I alla andra sammanhang är det min sexualitet som är normen, då kan jag verkligen acceptera att man exkluderar personer för att kunna upprätthålla att homo- och bisexualitet är normen i de sammanhangen.