Jag talar sällan om ”fördomar” eller ”generaliseringar”. Jag talar om sexism, rasism och klasshat istället. Jag tycker inte att det finns något egenvärde i att problematisera ”fördomar” eftersom de betyder så olika mycket beroende på vem som bär dem och varför. Jag tycker inte heller att det är relevant att problematisera generaliseringar som sådana, eftersom det beror så mycket på syftet med dem och deras relevans. Det finns ett problem i att tala om till exempel ”fördomar” istället för att tala om rasism. Ordet ”fördomar” får det att framstå som om det är något som är jämnt utspritt, som drabbar alla lika mycket, men så är det helt enkelt inte. Rasism däremot skvallrar om den makt som finns inbyggd i det hela, att vissa drabbas betydlig mer av fördomar som rör deras utseende än andra.
Jag generaliserar ofta kring mäns och kvinnors beteende. Detta är relevant eftersom jag skriver mycket om könsmakt, och då måste en se att kön är en viktig faktor för hur personer agerar. Syftet med att skriva om detta är dock inte att befästa dessa normer utan att problematisera dem. Målet är såklart att kön inte ska vara en viktig grund för agerande, utan att vi ska kunna se hur kön idag påverkar oss för att kunna dekonstruera det.
Ett annat sätt en kan generalisera kring kön är att säga ”kvinnor bara är mer känsliga”. Det tycker jag är ett dåligt sätt att generalisera på, eftersom det inte innehåller någon form av problematisering till ursprunget eller någon väg framåt. Personen bara antar att det är så kvinnor är, inte att det har något att göra med de förhållanden under vilka kvinnor lever. Vidare så är det en generalisering som förstärker fördomar som redan finns kring hur kvinnor är och även, kivet att ”känslig” är negativt vilket det oftast är, sparkar på en grupp som redan är förtryckt.
När jag talar om hur män är så gör jag det alltid i en kontext av hur samhället har format män. Jag talar inte om män som sådana, utan om män i det här givna samhället. Många av de idéer som finns om hur män är handlar dock snarare om att män till naturen är mer starka, dugliga och så vidare, och att det därför är lämpligt att de härskar över kvinnor. Det hänvisas friskt till den så kallade biologin, hormoner och liknande. Helt enkelt, det är utsagor om hur män är och hur de måste fortsätta vara. Sådana generaliseringar tycker jag är otroligt negativa.
Vissa människor vill att vi ska sluta med generaliseringar helt, se alla som individer. Den här metoden tror jag inte alls på. De flesta generaliseringar människor gör är nämligen inte medvetna, och därför kan vi inte hysa något hopp om att människor kommer sluta med dessa bara för att vi försöker pränta in i dem hur dåligt det är. Däremot kommer det att beröva oss verktyg att tala om hur grupptillhörighet påverkar en, vilket vore fatalt för möjligheten att kunna förstå och bryta sönder maktstrukturer.
Sedan tycker jag att det är intressant att ingen klagar på att jag generaliserar kring kvinnor utan alltid utgår från att jag tycker att det är något dåligt att göra det. Jag generaliserar kring kvinnor hela tiden, till exempel så anser jag att alla kvinnor är förtryckta. Om en nu ska klaga på generaliseringar bara för sakens skull så borde ju det vara minst lika problematiskt.
Det är väl bara det att när någon generaliserar genom att säga ”alla kvinnor är förtryckta” så ”vinner” kvinnor för att de kan använda sig av att vara offer. Har stött på samma fenomen nämligen och de flesta som anser att det här är fel är just de män som vill kunna vara offerkoftiga också och det går ju inte riktigt med de patriarkala strukturerna eftersom könsmaktsordningen dikterar att män per kön är mer gagnade av patriarkatet ur ett maktperspektiv. Vad dessa kritiker ofta missar är att vi som anser det du förklarar bra i det här inlägget är att vi även ser att männen får jävligt snäv roll att röra sig i och att vi även vill få bort den, dock är det skitviktigt att aldrig glömma att det ÄNDÅ ger dem ett strukturellt övertag. Buhu vit-kränkt-man-syndrom.
Ja, sant.
Man får vara försiktig med termerna ”förtryckt” och ”offer”. Detta eftersom det oerhört lätt blir så att den som drabbas passiviseras och lägger ansvaret för sitt eget välbefinnande i händerna på den/det som gjort sig skyldig till orättvisan. Det är självaste definitionen av offerkofta.
Naturligtvis kan personer som fått utså allvarliga fysiska och psykiska kränkningar vara ”ute ur spelet” under lång tid men det är en annan sak.
För mindre allvarliga typer av förtryck anser jag det mer konstruktivt att använda termer som åsidosatt, förminskad, missgynnad, osv. för att dessa inte på samma sätt föranleder total passivitet och kränkthet.
Det känns som att det finns en risk med att de män som inte ställer upp på normen och anser sig som offer, att de mest ägnar tiden åt att känna sig kränkta, gnälla på jämställdhetsförespråkare och aldrig ta ansvar för något överhuvudtaget. De gör sig själva olyckliga och ligger andra till last istället för att bara kliva ur begränsande normer och situationer där de är strukturellt missgynnade och kunna stå för det.
Det är en mycket svår balansgång.
För bred tillämpade generaliseringar = fördomar
För mycket individualisering = Allt är upp till individen / samhället kan aldrig beskyllas.
”Många av de idéer som finns om hur män är handlar dock snarare om att män till naturen är mer starka, dugliga och så vidare, och att det därför är lämpligt att de härskar över kvinnor. Det hänvisas friskt till den så kallade biologin, hormoner och liknande. Helt enkelt, det är utsagor om hur män är och hur de måste fortsätta vara. Sådana generaliseringar tycker jag är otroligt negativa.”
Jag håller med fullständigt. Det är ju ganska enkelt att se konsekvenserna av det här. Män som betraktar sig själva som starkare kommer ju att definiera kvinnor som svagare och sedan medvetet eller undermedvetet trycka ner dem.
Sen har ju den här vanföreställningen allvarliga konsekvenser för män också då de tror att de är starkare och mer osårbara än de egentligen är. Det här leder till att man tar risker i fysiska arbeten och kanske råkar ut för att bli skadad, invalidiserad eller värre.
I det ljuset kanske det inte är så värt att riskera hälsan bara för att få vara ”den som är starkare än kvinnor”.