Denna historia med Katrin och hennes barnflicka är skrämmande på många vis. Det mest skrämmande är dock att en vuxen kvinna med gedigen bloggvana inte förstår det kontroversiella i att lägga upp en mycket tydlig bild på en person och skriva ”wanted – dead or alive” på den. Det bryter för det första mot personuppgiftslagen och det är dessutom ett hot, även om det inte var allvarligt menat.
Jag förstår att det suger för Katrin att hennes barnflicka dragit. Jag tycker absolut att man kan förvänta sig av sina anställda att de inte bara sticker, utan säger upp sig ordentligt som sig bör (förutsatt att det har funnits ett kontrakt). Men Katrin är en vuxen människa och då ska man kunna behärska sig en aning i situationer som denna.
Det är vanlig sandlådelogik. Bara för att något beter sig som ett as mot dig så betyder inte det att du måste vara lika dum i huvudet tillbaka. Behärska dig människa.
Ja och angående anmälan bara: ”jag tillåts inte vara mig själv” som att ens personlighet nånsin ursäktar ett brottsligt beteende. Blir galen!
Jag kan definitivt fatta att hon blir sur om hon, som hon skrev i sitt inlägg om saken, har gått i god för barnflickan hos amerikanska myndigheter och själv riskerar att få problem pga detta. Fast det är ju inte vad hennes inlägg fokuserar på, utan på hur väl hon behandlat denna barnflicka och hur sviken hon nu blivit.
Jag tycker att det är rätt obehagligt om arbetsgivare insisterar på att de blir svikna av en anställd om denne väljer att sluta arbeta för dem.
Fast jag tycker såklart fortfarande inte att det berättigar dödshot eller att hänga ut henne på en blogg.