Kategori: Politik

Biolgismen är konservativ.

När man skriver om biologism så är det ofta folk som tycker att ”ni feminister” blir så sura och förnekande så fort någon antyder att vissa könsskillnader kanske kan ha medfödda orsaker och inte är socialt betingade. Nå, man kan väl alltid spekulera i att saker kan vara på vissa vis, men problemet är när dessa ofta grundlösa spekulationer används för att kväsa en ideologi som jobbar för samhällsförändring. Tänk er motsvarande resonemang kring att motarbeta rasism. Alltså, man kan ju såklart alltid tänka sig att det finns skillnader mellan olika folkgrupper, men det är i sig inget skäl till att försöka arbeta för likabehandling och individuellt bemötande, vilket är vad en förkrossande majoritet av alla feminister faktiskt är för.

Problemet med biologister är att de alltsom oftast använder sina spekulationer för att motarbeta snarare än för att göra världen bättre. Det är ett konservativt sätt att tänka på som leder till att vi upprätthåller status quo för att vi inte kan vara 100 % säkra på att det inte är det inte är av naturen dikterat att kvinnor ska vara på ett sät och män på ett annat.

Jag ställer mig emot alla former av konservatism och därför även en merpart av alla biologister. Sedan kan man såklart spekulera, det gör jag också ibland med mina vänner och jag kan tycka att det är intressant att diskutera uppkomsten av vissa beteenden, däremot ser jag ingen grund för att föra in detta i min polistiska syn på verkligheten. Bara för att det kan finnas biologiska förklaringar till delar av könsskillnaderna på gruppnivå så betyder inte det att vi inte ska försöka motarbeta fördomar som drabbar människor bara för vad de har mellan benen.

Med vetenskap kan man bevisa vilken skit som helst.

Något som biologister nämner då och då är så kallad ”evolutionspsykologi” som ofta används som en övergripande förklaringsmodell. Ett evolutionspsykologiskt resonemang kan se ut typ såhär: kvinnor har mindre sexdrift på grund av att vi inte har kunnat reproducera oss i samma grad, eftersom en graviditet varar nio månader medan en man kan göra hur många brudar som helst gravida. Det är ett jättevanligt resonemang. Ett annat inte lika vanligt resonemang men som förekommer är det där som vissa kör om att kvinnor skulle sakna humor, eftersom det är en evolutionsmässig fördel för män att ha humor för att kvinnor eftersöker roliga män. Låter ju som ett väldigt långsökt sätt att förklara varför det finns så få kvinnliga komiker, kan man tycka.

Nå, min poäng är att så kallad evolutionspsykologi brukar användas för att bevisa vilken jävla skit som helst rörande att olika könsskillnader skulle vara biologiska och inte kulturellt betingade. Det roliga är att det väldigt sällan hänvisas till några faktiska studier när sådana här påståenden görs, det spekuleras mer i möjligheten att det skulle kunna vara så att det finns biologiska skillnader som tillkommit av evolutionen. Ändå ser de som framför argumenten dem som vetenskapliga.

Jag var i alla fall på ett seminarium under Pride där tre kvinnor som driver bloggen skepchick pratade om vetenskap och feminism, och en av dessa personer tog upp just evolutionspsykologi. Hon var själv väldigt intresserad av biologi och berättade att hon hade varit jättefascinerad av evolutionspsykologin när den först kom och började växa sig större, men sedan blivit tvungen att förkasta det hela för att det helt enkelt är fruktansvärt dålig vetenskap. Anledningen, enligt henne, var att det är nästintill omöjligt att gör studier på den typen av saker eftersom alldeles för många faktorer är inblandade och att väldigt få studier är så pass stora att resultaten kan anses tillförlitliga.

Nå, att en enskild person säger detta är såklart inget bevis i sig, men jag tycker ändå att det säger en del om hur vetenskap kan användas för att bevisa vilken skit som helst. Det är lätt att säga att det ”forskats på” något för att få det att framstå som fakta, men det finns verkligen vetenskap som helt enkelt inte håller måttet rent metodologiskt. Dessutom krävs det så jävla mycket mer än en enskild studie för att något ska anses vara vetenskapligt vederlagt och det finns en massa studier som motsäger varandra och så vidare och så vidare. Man kan helt enkelt inte dra för långtgående slutsatser bara för att det finns en studie som pekar på det och alla som har något slags seriöst intresse för vetenskap vet detta.

Den som har en viss uppfattning om hur världen ser ut, i det här fallet att alla eller i alla fall de flesta könsskillnader är biologiskt betingade, kan väl alltid hitta någon jävla studie som de kan använda för att ”bevisa” sin tes. Ibland kan det vara en sån liten skitgrej som att en enskild grej har bevisats vara biologiskt betingad, och då tycker vissa plötsligt att de fått vatten på sin kvarn i att hela genusidén är fel från början till slut, när det kanske i själva verket handlar om en pytteliten genomsnittlig skillnad i typ förmågan att reagera snabbt på bebisgråt (obs påhittat exempel).

Detta är skälet till att jag inte orkar diskutera med människor som anser sig ha bevis för att könsskillnaderna är biologiskt betingade. De brukar för det mesta bara trassla in sig i sjukt långsökta resonemang som de bygger på rena antaganden eller möjligtvis på någon liten studie som de råkat stöta på om någon genomsnittlig skillnad i nivåerna på något jävla enzym, eller vad vet jag. Det är tröttsamt och jobbigt och leder ofta absolut ingenstans, och när en väldigt vettig person som ägnar skitmycket tid åt vetenskap och vet en massa om saken och förkastar hela det vetenskapliga område som dessa personer brukar bygga sina resonemang på för att det är fullt med skit så känner jag mig ganska säker på min sak.

Hånet behövs för att orka.

Fick frågan om varför jag, och många med mig, väljer att håna personer som Pär Ström och Pelle Billing istället för att bemöta deras argument. Tja, jag brukar för det mesta varken läsa Ström eller Billings blogg eftersom jag bara blir frustrerad, men när det väl händer så brukar jag reagera med att håna dem. Anledningen är, kort och gott, att jag saknar orken för att göra något annat.

När det kommer människor som drar de där argumenten man hört tusentals gånger förut, som försöker ”motbevisa” en genom att ta upp helt irrelevanta saker, som lägger ord i ens mun, som tar upp försyndelser som enskilda feminister gjorde sig skyldiga till för typ tio år sedan och som man aldrig uttryckt sitt stöd för och tycker att man ska ”erkänna” att det finns förtryck även mot män så pallar man helt enkelt inte. Det är för jävla tröttsamt att bemöta, det ger mig inget. Jag tror att ni alla har varit i situationen när någon har gett uttryck för en så idiotisk åsikt att ni inte ens vet hur ni ska bemöta den. Lite som att argumentera mot någon som på riktigt tycker att folk med vissa hudfärger är mindre värda och presenterar det som någon slags fakta, tycker man ska läsa någon jävla rapport, bok eller se någon youtubefilm så att man kan ”inse” sanningen. Det är liksom så idiotiskt att man inte orkar. Dessutom så brukar de flesta av detta virke inte vara intresserade av att verkligen ompröva sina åsikter.

Men det kan ändå kännas skönt att veta att man inte är ensam, utan söka stöd hos andra. Därför så kan jag ibland ta till hån mot meningsmotståndare, för att det är jävligt skönt att få bevis på att det finns en massa vettiga människor också, människor som precis som jag förstår idiotin i vissa resonemang och som jag inte behöver göra införstådda i något.

Och tja, om någon annan skulle göra motsvarande mot mig så skulle jag inte bli särskilt upprörd. Jag förstår att man ibland inte orkar vara saklig utan bara vill känna stöd för sina åsikter. Jag tänker att det inte är dessa dogmatiska antifeminister som är intressant att nå, utan människor omkring som kanske velar. Och många av dem kan lätt förstå det absurda i vissa uttalanden och argumentationer, såsom det som visas upp på Vita kränkta män. Det är inte de vita kränkta männen man vill åt och få att förändra sitt beteende, det man vill åt är att få andra att se det absurda i den typen av inställning som många där står för. Jag hyser inget hopp om inbitna antifeminister, men jag tror att många som kanske velar ser varför det är fel om man pekar på det. Ofta behövs inte argument, utan de talar ganska bra för min poäng alldeles själva.

Tja, det här kan man ju tycka är dåligt och intellektuellt ohederligt, men det är i alla fall så jag agerar. Jag orkar inte diskutera med vissa personer om och om igen, så jag väljer att håna dem. För att få bevis på att det faktiskt finns gott om människor som inte resonerar så. Sånt behövs ibland, för att man ska orka.

En vän blev kallad ”jävla blatte” av en väktare, tyvärr hade hen inget våldsmonopol i ryggen.

Angående våldsmonopol.

För några veckor sedan blev en vän till mig kallad ”jävla blatte” av en väktare. Tyvärr hade hen inget våldsmonopol i ryggen som stöttade henom, inga speciallagar som tillät henom att ”omhänderta” någon eller bruka våld. Tvärtom, om hen hade visat någon form av ilska inför orden så hade hen troligen blivit omhändertagen på grund av ”aggressivitet” eller avhyst från platsen, ty sådan var situationen.

Vissa menar att polisen, som alla andra, ska ha rätt att skydda sig mot tillmälen. Nå, det må vara sant, men de kanske inte ska använda sina befogenheter i sin polisroll för att hantera personliga vendettor.Vanliga medborgare har inte den möjligheten, varför ska då vissa ha det bara för att de råkar ha ett visst yrke.

Jag vet att situationen jag refererar till överst rör sig om en väktare och inte en polis, men problematiken är densamma. Våldsmonopolets befogenheter måste användas med yttersta försiktighet, och minsta överträdelse måste fördömas och hanteras.

Man kan väl slingra in sig hur mycket som helst i att kille kanske var full och att han kanske var aggressiv, att det kanske var polisens plikt att omhänderta honom. Men bevisbördan här ligger på polisen, polisen måste visa att de agerade rätt utifrån sitt uppdrag och inte bara använde sina befogenheter för att de personligen hade blivit kränkta.

Mer om polisen.

Polisen är tydligen ett ämne som upprör en massa reaktioner, mer än vad jag förväntade mig. Nå, det är bara intressant. Jag tänkte försöka bemöta de vanligaste invändningarna.

  • Killen var en fara för sig själv och andra för att han (troligen) var mycket berusad och aggressiv.

Så kan det mycket väl ha varit, men då hade de ju kunnat skriva det istället. I facebeookposten ges det väldigt tydligt uttryck för att det hela var en hämndaktion från polisens sida. Det kan ha varit annorlunda och att facebookposten bara var extremt klumpigt formulerad eller ren lögn, men den är för det första det enda vi har att gå på i sammanhanget och oavsett hur situationen tedde sig så visar det liksom triumfatoriska sättet tonåringens nederlag beskrivs på på en viss syn på det hela som jag ogillar. Om fallet var annorlunda så borde polisen genast gå ut leverera en förklaring.

Visst kan folk bli omhändertagna för att de är för fulla eller aggressiva men det finns ingenting i situationen som pekar på att så var fallet. Att skrika ”fuck the police” är inte särskilt aggressivt enligt mig, snarare ett uttryck för lite omogen tonårsrebelliskhet, vilket visserligen kan upplevas som fånigt och icke önskvärt men som knappast är ett lagbrott.

  • Det är polisens skyldighet att omhänderta dem som begår lagbrott.

Att vara full är inget lagbrott, inte ens som 16-åring. Att ha sprit på allmän plats kan vara otillåtet men det brukar för det mesta endast straffas med att innehållet omhändertas/hälls ut. Att skrika ”fuck the police” kan möjligen ingå under brottet ”förolämpning” men jag tvivlar på att det var brottet i sig som ansågs problematiskt, snarare att det vände sig mot polisen. Dessutom har det, som jag förstått det, inte tilldelats tonåringen någon anklagelse om brott.

  • Personen i fråga var en snorunge som borde lära sig veta hut.

Jag tycker att den här inställningen är djupt osmaklig till att börja med. Detta rör sig om en tonåring som står i ett otroligt underläge i förhållande till polisen. Hela idén om att man godtyckligt ska ”straffa” människor på detta sätt, inte genom rättsprocess utan genom att utnyttja sina befogenheter, tycker

Det är inte polisens jobb att uppfostra människor. Dessutom är det ett betydligt större problem att polisen missbrukar sin makt än att 16-åringar är oförskämda. Troligen kommer varken hans beteende eller hans tilltro till polisen öka efter detta tilltag. Jag tycker att man kan förvänta sig att patrullerande poliser ska kunna hantera en sådan situation utan att omhänderta en person som hämnd.

  • Det är viktigt att upprätthålla respekt för polisen i samhället och därför måste de som inte gör det straffas.

Jag tycker att det är polisens ansvar att bevisa att de äger legitimitet snarare än andra människors ansvar att tycka om polisen. Hat mot såväl polis finns och det beror på att deras befogenheter upplevs illegitima. Många som ogillar polisen gör det inte av ren image utan har upplevt kränkande behandling från deras sida vilket måste tas på väldigt stort allvar, eftersom dessa kränkningar sker med statens våldsmonopol i ryggen.

Saker som behandlingen av göteborgskravallerna, där det i efterhand kommit fram att polisen aktivt manipulerade bevismaterial till rättegången men konsekvenserna fortfarande blev noll och intet, stärker inte direkt denna bild.

Polisen kommer inte att lyckas vinna denna tonårings gillande eller respekt genom att agera som de gjorde, han kommer på sin höjd att bli rädd och kuvad, vilket jag inte tycker är önskvärt. Om polisen vill ha respekt så bör de agera på ett sätt som gör dem värdiga just respekt, inte som barn som inte klarar av att hantera att en mer än hälften så ung person i totalt underläge skriker ”fuck the police” efter dem.

  • Men vaddå, hur skulle samhället se ut utan polis?

Jag har inte sagt att polisen ska avskaffas, men det säger sig självt att om vi ska ha ett våldsmonopol så måste det utsättas för hård granskning. Jag har till exempel för mig att det är polisen själv som granskar sitt arbete, vilket är djupt problematiskt för en instans med så stora befogenheter. Jag tror att det är väldigt farligt att acceptera agerande från representanter från våldsmonopolet bara för att man antar att de agerar moraliskt. Det är väldigt viktigt att institutioner med sådana befogenheter utsätts för mer granskning och kritik än andra, och att granskningen sker av en utomstående part. En klantig facebookuppdatering från polisen är så mycket mer än en klantig uppdatering från en privatperson.

  • Det är så jobbigt med vissa personers ogenomtänkta ”fuck the police”-attityd.

Nåja, det finns en massa attityder som är tröttsamma utan att vara straffbara. Onyanserade människor är alltid jobbiga, såväl människor som hatar polisen oavsett vad som människor som tycker att allt polisen gör är försvarbart för att de är just poliser. Jag är ideologiskt för våldsmonopol men jag blir gruvligt irriterad på människor som agerar som om polisen vore ofelbar. Poliser är också människor och gör också fel, de har ingen automatisk rätt till de befogenheter de har utan de bygger helt och hållet på att de agerar i medborgarnas intresse. Annars är våldsmonopolet inte legitimt och vi måste hitta andra lösningar.

Våldsmonopolets legitimitet.

Något som har blivit en ganska stor snackis är denna facebookuppdatering som en polis från Växjö gjorde.

Meddelandet illustrerar väl hur polisen använder sitt våldsmonopol för att komma till bukt med att personer är taskiga mot dem. Det framgår inte vad killen blev fasttagen för, om det var att han fick sitta i fyllecell eller om det är ett brott mot lagen att bära sprit på allmän plats som underårig. Jag tror inte att det senare gäller, och ven om det kanske är juridiskt korrekt så är det inte det vanliga förfarandet i den typen av fall. Alla gånger jag har blivit stoppad av polisen i typ en park med alkohol är allt de har gjort att hälla ut den, aldrig omhändertagit mig. Jag har inte heller hört talas om någon som blivit omhändertagen för att inta alkohol på allmän plats som minderårig, bara om folk som blivit körda till Maria ungdom för att de varit bortom sig av fylla.

Jag tycker att det är uppseendeväckande att polisen skriver på detta sätt. Inte att det inträffar, det tar jag för givet, men att de inte ens skäms över att uttala det offentligt visar på ett visst mått av övermod och avtrubbning från deras sida. Kan de inte själva se problemet med et sådant förfarande, att faktiskt erkänna att det rörde sig om en hämndaktion och dessutom nästintill kokettera med sitt fysiska överläge i situationen.

Många verkar tycka att det inte är mer än rätt och riktigt att polisen ”straffar” ouppfostrade slynglar på detta sätt. Jag hann själv inte se kommentarerna innan inlägget togs bort, men som jag har förstått det har den positiva responsen varit stor. Jag kan även tänka mig det utifrån min egen erfarenhet. Den säger mig nämligen att det är väldigt vanligt att folk har en mycket stark attityd av att det är bra att polisen håller ”ordning och reda” och ingår i en nästan uppfostrande roll. Att de liksom ska hålla koll på alla slynglar som är ute och ränner.

Jag tänker på en gång då en polis tog en av mina vänner som stod och rökte utanför skolan när hen var underårig och ringde hem till hens föräldrar, trots att det över huvud taget inte är ett brott. I en sådan situation befinner man sig i ett otroligt underläge; man är betydligt yngre, kan mindre om hur samhället fungerar och så vidare. Detta borde man som polis vara medveten om och ta hänsyn till. Jag tycker att det borde betraktas som ett grovt tjänstefel att gå till väga på det viset. Dels för att det är ett maktmissbruk men också för att det skapar en ilska och misstro inför polisen som knappast gynnar samhället i längden. Intrycket man får när man läser facebookuppdateringen är att polisen nästan tycker sig ligga i något slags krig med dessa ”slynglar”. Det är ju inte för intet som väldigt många ungdomar faktiskt hyser ett stort hat mot just poliser, det är inte bara en fråga om image.

Det kan mycket väl vara så att han som skrev var en ouppfostrad slyngel och att hans skäl till att skrika ”fuck the police” var idiotiska, det kvittar mig. Problemet är inte vem som har mer eller mindre rätt utan att polisen missbrukar sitt våldsmonopol och inte ens hymlar om det. Ingår det i polisens uppgifter att straffa människor som kritiserar dem? Jag tror inte det.

Som polis har du ett enormt överläge. Det måste ingå i yrket att detta brukas respektfullt och i medborgarnas intresse, annars saknar våldsmonopolet legitimitet. Polisen bör genast undersöka varifrån polisföraktet inom vissa grupper härstammar och försöka få bukt med det istället för att segla på sin roll som skipare av rättvisa och därmed ha något slags automatiskt tolkningsföreträde, som man straffar den som ifrågasätter.

Sluta hacka på bimboidealet och se er egen delaktighet.

Hittade denna bild på facebook:

Funderade en smula på saken och kom fram till att jag inte har sett utseendet till vänster presenteras som något slags ideal i något sammanhang på otroligt länge. Snarare så är det den senare looken som brukar lyftas fram, det lite ”alternativa” och ”rockiga” men samtidigt gulligt och värdigt. Att det inte ska vara vulgärt är viktigt, men det ska fortfarande ha en så kallad ”egen touch” trots att den mycket väl kan vara hur representerad inom populärkulturen som helst. Jag tänker på program som handlar om tatueringar, på mtv-pop med ”rockiga” inslag, på Lady Gaga, Ed Hardy och så vidare. Denna ”kultur” tar extremt mycket plats och är långt ifrån alternativ i någon egentlig mening, den bara lånar vissa stiluttryck.

Jag har skrivit innan om hur folk tenderar att låta bimbostilen stå som modell för alla former av utseendehets. När man diskuterar plastikoperationer så är det nästan alltid typ Kissies jättepattar som tas upp, inte betydligt vanligare ingrepp såsom bukplastik för kvinnor efter graviditet. Grejen är att det så kallade bimboidealet knappt ens existerar längre, framförallt inte i en svensk kontext. De flesta kvinnor vill inte se ut som Kissie och tjejer som ser ut som Kissie bemöts ofta med stora mängder förakt. Ändå får bimbostilen stå som ”skurken” i allt från kommersialiseringen och likriktningen av kulturen, kvinnoförtrycket som sker i och med objektifieringen av kvinnor, utseendehets och så vidare, trots att det andra alternativet inte är mindre av ett ideal på något vis. Jag skulle till och med säga att det kan tendera att vara mer oförlåtande.

Jag tror att människor som uppfattar sig själva som alternativa väljer att lägga skulden för den enorma utseendehets som drabbar kvinnor för att man vill svära sig fri från ansvar själv. Man vill gärna uppfatta sig själv som något av en underdog, en person som står upp för något som inte finns representerat i samhället i stort. På det viset kan man, i alla fall inför den egna gruppen, komma undan med att vara minst lika sexistisk och utseendefixerad som samhället i stort men inom ett ideal som man själv framställer som alternativt.

Samma resonemang kan för övrigt appliceras på bilder som bygger på att kurviga brudar är snyggare än superanorektiska.

Sluta hacka på bimboidealet och se istället er egen del i detta samhälle där kvinnor alltid alltid bedöms efter sitt utseende.

Tack!

Om privilegium.

Utnyttjar för närvarande mitt privilegium som medelklassunge och hänger ute i skärgården med min mor och min morfar. Är dessvärre mycket sjuk.

Apropå privilegium så tycker jag att det är intressant när folk tycker att de har ”hittat” något emot mig när de upptäckt att jag är medelklass och vit men ändå klagar på könsmaktsordningen. Kanske tycker de att det minsann finns gott om män som har det betydligt sämre än vad jag har. Nå, jag har aldrig motsatt mig det. Jag är helt övertygad om att det finns gott om män som har en sämre samhällsposition än vad jag har, men det gör det dock inte mindre sant att en man som har samma bakgrund som jag är överordnad mig. Olika förtryck samverkar med varandra, vilket jag är den första att medge.

Jag hymlar absolut inte med att jag har det relativt gott ställt, jag är fullt medveten om att det är så. Skillnaden på mig och vissa Vita Kränkta Män är att jag inte försöker motarbeta en samhällsordning där de maktstrukturer som gör mig privilegierad upphävs, vilket till exempel antifeminister gör. Jag engagerar mig snarare i att upprätta en sådan samhällsordning. Jag har inga problem med att se att jag personligen skulle kunna komma att förlora rent materiellt och ställningsmässigt i ett sådant samhälle, även om jag tror att jag skulle trivas bättre i ett mer egalitärt samhälle.

Faktum är att jag sällan när jag klagar på klassamhället klagar på min egen position. Jag tror faktiskt aldrig att det har skett. Visst har jag klagat på enskilda jobb jag har haft och så vidare, men jag har aldrig utgett mig för att på något vis vara underordnad. Jag har inte heller några problem med att se och erkänna min egen delaktighet i det klassförtryck som sker och försöka ansvara för det i den utsträckning jag kan.

Jag kan inte ändra varifrån jag kommer men jag kan ta ansvar för mig ställning, och det är det jag också önskar att andra i priviligerad ställning ska göra. Det finns gott om privilegierade personer som lyckas alldeles utmärkt med detta, medan vissa verkar vara helt oförmögna att begripa det. Jag blir så otroligt irriterad på människor som inte begriper detta utan tycker att man på något vis hycklar bara för att man är vänster men med medelklassbakgrund. Hur skulle jag kunna förändra det? Vad jag kan göra är att jobba för att människor som inte har det lika bra som jag ska få det bättre, och acceptera de smällar mot min egen position som det innebär.

Nytt på bloggen.

Om ni kollar i menyn så ser ni att jag lagt till olika feministiska inriktningar under min feministflik. Jag planerar att utöka varje artikel med den kritik som finns mot de olika inriktningarna, men det kan vara svårt att kritisera inriktningar man själv tillhör, på samma sätt som det kan vara svårt att neutralt beskriva inriktningar man tycker är idiotiska. Jag tänker även skriva lite kortfattad feministiska historia, lägga till lästips (både böcker och inlägg) och skriva en feministiska begreppslista. Jag tar gärna emot olika invändningar mot de beskrivningar jag framför.

Vidare så har jag lagt till en kategori som heter läsvärt där jag lägger inlägg som jag själv är extra nöjd med. Där har jag bland annat lagt mitt inlägg om kärlek som är typ det bästa jag skrivit enligt mig själv.

Världen är inte uppdelad i män och kvinnor.

Gud vad irriterad jag blir när folk ba: ”världen är uppdelad i män och kvinnor, så är det och så ska det vara. Kom inte och försök ändra detta med ert hen”. Ehm, nej. Så är det absolut inte.

För det första finns det mer skillnader inom könen än mellan dem. Kvinnor har fan inte nödvändigtvis något gemensamt med en annan kvinna bara för att de delar könstillhörighet. För det andra så finns det mängder av personer som inte känner sig hemma i traditionella könsroller. Dels de uppenbara fallen, alltså folk som är intersexuella eller transsexuella, men också en mängd personer som enligt egen utsago känner sig obekväma i de roller som står till buds. Det är ju inte för intet som människor till exempel rör sig åt queerhållet.

Sedan finns det en massa personer som försöker få skillnaderna mellan könen att verka mer avgörande än vad de är. Varför vet jag inte, men vissa verkar ha en enorm drift för att föra i bevis att det minsann är fundamental skillnad på män och kvinnor och att det liksom skulle motivera till exempel att tjejer har rosa och killar blått. Att det liksom skulle vara kodat i våra gener att killar och tjejer föredrar olika färger.

Jag undrar verkligen hur dessa människor resonerar. Hur kan man över huvud taget motivera en sådan inställning? Hur kan man inte tro att det spelar roll att kvinnor och män antas vara annorlunda sedan barnsben, att vi peppras med helt olika ideal och förväntningar från att vi är små små barn.

Nå, det kan mycket väl vara så att det finns fundamentala skillnader på män och kvinnor, förutom de rent uppenbara fysiska då. Varför detta skulle motivera att skapa fler skillnader, som i vilken färg man har på tröjan, har jag dock extremt svårt att begripa. Varför konstruera mer av något som inskränker människors valmöjligheter?