Kategori: Politik

Varför skulle det vara bra att folk har olika åsikter?

När folk avslutar en diskussion med att säga typ: ”jag håller inte med dig men de är ju tur att folk är olika”, hur tänker man då? På vilket sätt är det bra om folk har destruktiva eller felaktiga åsikter?

Det är ju viktigt att det finns utrymme för olika åsikter och att människors känner sig bekväma med att uttrycka dem, men jag kan verkligen inte anse att det är en bra sak att människor är klimatförnekare, rasister och så vidare bara för själva diversitetens skull. Folk kommer alltid att tycka olika om olika frågor och det är bra för det för diskussionen framåt. Men det för väl inte samhällsdiskussionen framåt att folk går omkring och tycker skit på dåliga grunder.

Åsikter jag tycker suger:

  • Skattefusk är acceptabelt.
  • Man ska ha strängare fängelsestraff.
  • Den som blir våldtagen får skylla sig själv.
  • Det är okej att överkonsumera.
  • Klassklyftor är bra.

Och så finns det såklart en massa andra åsikter som jag inte tycker tillför någonting. Inte så att jag vill förbjuda folk från att ha dem, men jag tycker inte att det är bra att folk ”tycker olika” på dessa områden. Jag har verkligen väldigt svårt att se ett egenvärde i detta.

Jag gillar Scum-manifestet.

Läste Scum-manifestet (eller början av det) för första gången idag och måste säga att jag blev meddragen. Det är en otroligt stark text, och jag uppskattar den kompromisslösa uppkäftigheten som finns i den.

Jag läser det som om det stod manligheten/manssamhället istället för män. Det tycker jag är den enda rimliga tolkningen. Jag tolkar den absolut inte som ironisk eller skämtsam på något vis, som vissa försöker får det till när de vill försvara texten.

Jag fascineras av den kraft som finns i texten. Jag blir liksom svept med den. Och vad mer: jag kan verkligen känna hennes vrede även i mig. Inte vrede mot alla män, men vrede mot det samhälle vi lever i. Vrede över det förtryck som kvinnor utsätts för bara på grund av sitt kön. Jag kan känna hur det bubblar inom mig. Och det ger mig kraft.

Nej. Jag kommer inte ”skära upp” några män. Nej, jag håller inte med Solanas om än hälften av det hon skriver. Men den frenesi och den ilska som sprudlar i texten, den kan jag verkligen begripa. Och den ger mig vilja och kraft att förändra.

Så tja. Jag gillar Scum-manifestet. Jag tycker att det är en grym text. Bara hopp på mig nu, alla mänsrättsaktivister.

Vetenskap.

Ibland, eller snarare skitofta, får jag kommentaren att något jag skriver är ovetenskapligt. Jag greppar fan inte detta. Jag har aldrig utgett mig för att bedriva någon slags vetenskap här, verkligen inte. Detta är en politisk åsiktsblogg och det har jag aldrig gjort någon hemlighet av. Ibland hänvisar jag ju till vetenskap och bygger ett resonemang utifrån det, och om den forskningen då är inkorrekt är det rimligt att invända. Annars inte.

Idag skrev en person att om jag inte bevisar mina teser så behöver hen inga motbevis för att inte godta dem. Ja, det stämmer ju alldeles utmärkt det. Finns det för övrigt en enda politisk ideologi som blivit ”bevisad”? Politik är ju liksom ingen vetenskap utan åsikter som ibland är vetenskapligt underbyggda.

Dessa vetenskapsivrare resonerar så märkligt. Hur ser de till exempel på det faktum att olika vetenskapliga discipliner anses olika viktiga inom politiken och får olika anslag? Ska man även forska fram vilken vetenskap som är viktigast? Att prioritera vetenskap över åsikter går ju inte, båda samexisterar och går in i varandra, tar stöd i varandra och så vidare.

Nåja. Ni kan i alla fall sluta tjata om att jag är ovetenskaplig för jag har aldrig gjort anspråk på att vara vetenskaplig. Jag är en 20-åring utan högre utbildning. Jag vet ingenting om vetenskap och jag har aldrig sagt att jag gjort det. Vad jag vet något om är feminism, politisk filosofi och praktik. Jag försöker tillgodogöra mig andra politiska områden så gott jag kan, men jag har liksom aldrig läst en kurs om det.

För övrigt så tycker jag att det verkar skitkonstigt att man inte skulle få tycka saker om samhället och politik utan att ha någon kunskap om vetenskapliga framsteg inom området. Då skulle ju politik vara något som bara några få kunde syssla med. Det låter väl inte vidare demokratiskt?

Mer om tjejer som umgås med killar.

Kvinnor som pratar om kvinnlig konkurrens och att det är så mycket jobbigare att umgås med tjejer än killar på grund av allt skitsnack är fan alltid de som själva är värst. När jag funderar lite på det så har samtlig kvinnor jag träffat som varit så varit otroligt duktiga på att själv gå bakom ryggen och baktala andra kvinnor. Däremot brukar de ha en extremt förlåtande attityd mot precis alla män i sin närhet.

Tanja Suhinina skrev något intressant apropå detta:

Det som kom fram […] var att snygga tjejer kan lätt få bilden av att killar är enklare att umgås med än tjejer. Varför? Jo, för att vänskap och umgänge är svårt, det kräver ansträngning. Man ska hålla löften, vara trevlig, ställa upp. Som snygg tjej kan man få saftig rabatt på det när man umgås med killar. Man kan häva ur sig saker, glömma tider, strunta i löften – och komma undan med det. Umgås man med tjejer har man inte samma makt över dem och måste anstränga sig och vara hygglig.

Nu gillar jag i och för sin inte konceptet ”kvinnors sexuella makt” men jag tror det ligger väldigt mycket i detta. Kvinnor som är väldigt attraktiva har såklart allt att tjäna på att hänga mycket med heterosexuella män eftersom de kommer ha överseende med det mesta så länge de har hopp om att få ligga, om nu ens det behövs. Dessutom tror jag alltid att man tenderar att ah mer överseende med personer som man inte konkurrerar med på något vis. Om vi utgår från att dessa personer följer sina könsroller, vilket de oftast gör, så har en man och en kvinna knappt några områden där de behöver känna att de konkurrerar om samma saker.

Däremot tror jag att även attraktiva män åtnjuter samma fördel i kvinnligt sällskap. Jag har flera gånger sett det med egna ögon, att snygga killar förlåts både det ena och det andra av kvinnorna i deras omgivning. Ändå ser jag inte dessa män tala om att kvinnligt sällskap är så mycket bättre.

Jag tror alltså att det finns andra faktorer med i spelet också. Män kan mycket väl dra fördelar ur sitt umgänge med kvinnor men de har inget behov av att alltid skryta om att de har så mycket kvinnliga vänner. Vad beror det på? Mitt svar är att det fortfarande är mer statusfyllt att ha manliga vänner för en kvinna än tvärtom. Men jag tror absolut Suhinina har helt rätt i att det ställs mycket mindre krav på attraktiva kvinnor som hänger med killar än i deras vänskaper med andra kvinnor, och då upplever man det såklart som jobbigt när någon plötsligt kommer och tycker att man inte kan bete sig hur som helst.

Ett jävla tjat.

En grej som gör mig så jävla frustrerad när man diskuterar med vissa personer, främst på högersidan, är deras jävla tendens att börja föra metadebatt istället för att diskutera den verkliga frågan. Hela klasshatsdebatten har varit ett symptom på det. Istället för att diskutera vad som är relevant, alltså vad vi har för klassklyftor och vad vi ska göra åt dem, så har folk velat diskutera hatet i sig. Jag blir så frustrerad.

Alltså. Det är klart att hat inte är bra. Jag tror inte att någon tycker det. Det är jättetrist när stora delar av samhället går omkring och hatar, vilket ju är situationen vi är i nu. Vissa personers hat är mer subtilt, människor med makt behöver inte uttrycka sitt hat på samma sätt som de som är värnlösa. De kan istället föra ett politiskt krig. Maktlösa personer tar till andra metoder och det är inget konstigt med det.

Jag är helt med på att vi ska ha ett öppet samhälle, ett ”bra” debattklimat och så vidare. Det är bara det att detta inte är något man kan bestämma hur som helst. Om människor känner en massa frustration över sin situation, maktlöshet och så vidare så kommer detta att vända sig i hat. Det grundar sig ur en frustration kring samhället. Det är denna frustration som gör att hatet får en bred omfattning. Visst kommer det alltid att finnas enstaka personer och rörelser som alltid kör på samma retorik men dessa rörelser kommer inte att få bred spridning om de inte får stöd bland många andra. Frustrerade människor som inte ser andra lösningar.

Att diskutera hat som vore det ett retoriskt grepp är meningslöst. Visst kan det vara det, men framförallt är det en känsla som är sprungen ur ens livssituation. Man kommer aldrig att kunna piska upp hatisk stämning i ett helt samhälle om det är välmående, då har folk bättre saker för sig.

Hela jävla debatten om hat är ”okej” eller inte är en undanledningsmanöver för att slippa diskutera den verkliga frågan, nämligen hur vi ska skapa förutsättningar för att människor ska sluta känna denna frustration som hatet gror ur.

Jag tycker att det går att jämföra med hur jag hanterar rasism. Rasism är absolut inte okej, det vet jag liksom redan. Men jag fattar att rasismen inte kommer försvinna för att man gång på gång upprepar detta. Det som krävs är något annat. Jag tror att det krävs ett samhälle där människor känner att de har bra liv, då tror jag inte att de kommer finnas samma behov av att agitera mot olika grupper. Utöver det krävs det utbildning, såklart, men jag tror inte att sådana satsningar har någon verkan om samhället ser ut som skit.

De som klagar på klasshatet vill egentligen inte bli av med det, i så fall hade de gjort mer seriösa försök att förstå dess grund och hur den kan försvinna. Nu är det bara samma jävla radda: ”hat är inte okej” som upprepas i evighet. Nej, det är det inte, men bara för att du säger det så kommer det inte att försvinna. Jävla tjat.

Almedalen.

Jag hade gärna velat befinna mig på Almedalsveckan just nu. Det är roligt att gå på intressanta seminarium och paneldiskussioner, äta bjudmat och dricka bjudrosé. Men fan vad hela arrangemanget äcklar mig som koncept. En massa personer med makt som träffas, diskuterar under ”samförstånd” och bygger sina personliga varumärken. Svenskt Näringsliv har ett finger med i 70 % av alla arrangemang och Axess håller något jävla paneldiskussion om ”invandringens nackdelar”. Sällan blir det så tydligt att människor med makt förstår varandra. Hela skiten står mig upp i halsen nu när jag tänker på det.

Det är sånt här som får mig att äcklas av politik och bara vilja röra mig bort från skiten. Typ bara läsa skönlitteratur och aldrig mer ge mig i kast med en debattartikel. Det känns så hopplöst när man ser makteliten stå där och mingla och hålla med varandra.

Sexistiska kommentarer om kvinnlig blottning.

Läste denna artikel om en man som blev utsatt för en kvinnlig blottare. Kommentarsfältet var fyllt med skit som detta:

Sånt här gör mig så deppig. Det är ju den andra sidan av detta gamla mynt med att mäns sexdrift ses som helt jävla gigantisk. En man ska alltid uppskatta att se bröst, bli tagen på, att ha sex och så vidare.

Ytterligare kommentarer var i denna stil. ”Det var väl inte så farligt, det är bara ett par bröst”. Samma kan man säga om män som blottar sig, det är ju bara en kuk. Men det som spelar roll är inte exakt vad man ser, utan att det upplevs som kränkande när någon medvetet tvingar på en oönskade synintryck, vilket är vad blottning är. Du blottar dig inte om du solar naken i din trädgård, däremot om du går aktivt smyger dig på ditt offer för att visa upp dig.

Men i artikeln står något som chockar mig än mer, nämligen detta:

Det visade sig sedan att blottningen var en del av ett tv-inspelat skämt – som kvinnan ändå dömdes för.

Bra att kvinnan blev dömd. Men hur fan resonerar man när man producerar ett tv-program som inkluderar blottning mot främmande människor? Det är ju ett lagbrott och ett övergrepp, oavsett könet på den som blottar sig. Jag tycker att det är osmakligt att man använder detta som något slags inslag i ett tv-program och tycker att hela produktionsteamet ska få ta konsekvenserna, inte bara kvinnan. Det ska givetvis inte vara acceptabelt.

Meddelarskyddet är en självklarhet.

Fascinerande detta jag läste på alliansfritt att det har tagit ett år att tillsätta en utredning för huruvida meddelarskyddet ska gälla även i den privata vården. Meddelarskydd är alltså, för den som undrar, skyddet en anställd har att kunna anmäla missförhållanden på arbetsplatsen utan att få sparken för det. Detta är ett anställningsskydd som är fyller den mycket viktiga funktionen att säkerställa att människor vågar säga till om något går fel till utan att riskera sin egen anställning. Det är såklart otroligt viktigt att det finns inom välfärd som finansieras offentligt, oavsett om den sedan råkar vara privatägd. Jag förstår inte varför man ens behöver utreda frågan, det räcker väl med sunt förnuft.

Detta är alltså företag som är menade att fylla samma funktion som statligt ägda företag och vars verksamhet finansieras av skattepengar. Varför ska då inte samma regler gälla för dem? Ask säger att det kan vara viktigt att företagen får behålla sina företagshemligheter, men om man håller sina företagshemligheter så högt så tycker jag inte att man ska ge sig in i den offentligt finansierade välfärden. Att man inte utrett denna fråga ordentligt innan man bestämde sig för att sälja ut och privatisera tycker jag är väldigt märkligt. Att man inte anser att man kan ställa detta krav på företag så får sin vinst från skattebetalarnas pengar är en jävla gåta.

Problemet med sexistiska skämt är att de alltid är skittråkiga.

Fick tag på denna bild på twitter.

Alltså. Sexistisk humor. Fan vad tråkigt det är. En sexistisk persons idé om humor är typ det som presenteras på 9gag och ”skämt” om att kvinnor ska stå i köket, göra en macka eller vad fan som helst. Även dessa eviga haranger om varför sak X är bättre än kvinnor är så jävla uttjatat. Det är så sanslöst oinspirerat.

Jag kan skratta åt sexistiska skämt. Det är ingen principfråga för mig. Humor bygger i mångt och mycket på generaliseringar och opassande inslag och det är jag helt okej med. Problemet är att folk kommer undan med tråkiga skämt bara för att de är sexistiska. Skulle man kunna dra samma skämt i evigheter (typ det om mackan/köket) om det inte anspelade på någon förtryckt grupp? Skulle inte tro det!

Folk som skriver sexistiska skämt borde fan ta och skärpa till sig lite och börja leverera. Och folk som konsumerar humor borde börja ställa krav utöver att saker och ting ska vara ”provocerande”. Sexistiska skämt är ju sällan ens provocerande utan snarare något som alla antas tycka är roligt. Det är ju fan mer provocerande att inte skratta åt sexism. Då är man tråkig och en stämningsdödare.