Kategori: Politik

Antiprostitutionsreklam.

Kolla på hela denna video, den är verkligen så otroligt smart gjord att jag får rysningar av att se den.

Att på detta sätt först få något att framstå som något slags spex och sedan trycka på folk budskapet är ett otroligt smart sätt att skapa uppmärksamhet kring frågan. Älskar reaktionerna på åskådarna när syftet går upp för dem.

Jag tänker mig att många personer instinktivt trycker ifrån sig budskap de kan uppfatta som ”moraliserande” och därför tycker jag att det är så snyggt att fånga uppmärksamheten med något helt annat. När budskapet väl kommer går det liksom inte att trycka bort det, chockeffekten blir för stor.

Låt honom tyna bort i sin cell.

Nu när Breiviks rättegång är igång så märks verkligen vikten av att ha en fungerande rättsstat. Jag läser och hör på alla hål och kanter kreativa förslag på hur Breivik ska undantas de vanliga reglerna. Han ska inte ha rätt till konventionellt försvar, man ska tortera honom, instifta dödsstraff för att han ska kunna dömas till det och så vidare och så vidare. Jag förstår detta, jag förstår verkligen hatet mot Breivik och varför alla dessa personer ser rött och vill ge honom dessa fruktansvärda och inhumana straff. Och därför är jag extra glad att Norge är en rättsstat där sånt inte sker, där folkets affekt inte får styra i dessa fall.

Jag tycker att det är obehagligt att skåda den blodstörst och det hämndbegär som så många ger uttryck för nu. Jag tycker att det är sorgligt att människor vill besvara en grymhet men ännu mer grymhet så till de milda grad att man är beredd att åsidosätta värden som de flesta ändå i grunden är överens om, såsom att dödsstraff suger. Det är vid tillfällen som dessa våra värderingar prövas.

Att utsätta Breivik för tortyr eller inte ge honom en försvarare är helt orimliga scenarion, det skulle aldrig någonsin kunna ske i ett civiliserat land som Norge, jag tror inte heller att det är något människor skulle vilja se, även om de pratar om det.

Att införa dödsstraff för att kunna dela ut det till Breivik vore dåligt på så många vis. För det första så är det orimligt att ändra samhällsordningen på grund av terrorister, även om det inte är i den riktning de efterfrågat så tycker jag att de sänder ut fel signaler. I ett civiliserat samhälle så åsidosätter man inte den vanliga ordningen ens för handlingar som Breiviks. För det andra så skulle det troligen leda till att Breivik fick martyrstatus om han dödades, det skulle liksom brännmärka in honom i historien med allt vad han står för nu. Låt honom istället tyna bort i sin cell, liksom hans minne.

Bekräftandet av svinigheten.

En typ av kvinnor jag stör mig något otroligt på är såna där käcka brudar som ständigt ursäktar killars sviniga beteende och till och med bekräftar män som beter sig illa. Jag har stött på det många gånger framförallt med killar som anses åtråvärda och som därför går från tjej till tjej, ta vad han vill ha och sedan försvinner. Att kvinnor som är intresserade av att bli en i raden av dessa mäns erövringar vill hålla sig på god fot med dem är givetvis förståeligt, vad som fascinerar mig är alla kvinnor som inte är (eller i alla fall säger sig inte vara) intresserade men ändå ursäktar den ena svinigheten efter den andra.

Jag menar inte att man ska gå omkring som någon slags feminismens och 0svinighetens väktare men jag anser att det är beklämmande att många kvinnor ser mellan fingrarna på ett beteende de själva skulle tycka var fruktansvärt att bli utsatt för. När man hör andra behandla vänskaper på ett sätt man inte skulle acceptera själv så brukar man ju påpeka det eller i alla fall inte bekräfta beteendet men när män berättar historier om kvinnor vars situation man absolut inte vill vara i så är det mycket vanligare att kvinnorna i sällskapet skrattar med.

Extra vanligt tycker jag att det är när män på olika sätt har ingett förhoppningar hos kvinnor som haft ett romantiskt intresse i dem för att sedan avvisa henne och låtsas som om hon inte var värd att tas i ens med tång. Detta avvisande kan väcka nästan hurrakörer bland kvinnorna i dessa mäns närhet. Jag tror ibland att det handlar om att man vill stå näst på tur, men desto oftare tror jag bara att det handlar om vanliga gamla könsojämlikheter. Som kvinna ska man skämmas om man tagit initiativ och försökt ragga på ett hångla upp en man, då är det mannens fulla rätt att besvara intresset för att sedan förlöjliga och håna kvinnan ifråga. Man ska inte heller göra misstaget att tro att man kan få hem denna åtråvärda man, det är givetvis otroligt pinsamt.

Aldrig mer ska jag stämma in i detta hån mot hoppfulla kvinnor som blivit avvisade av åtråvärda män ty jag tycker att det är ett förkastligt beteende dels att på det viset utnyttja sin dragningskraft för att inge hopp hos människor man inte har en seriös agenda med men framförallt detta efterspel i form av spott och spe. Jag tycker att det är osmakligt och jag har svårt att begripa varför andra kvinnor är intresserade av att delta i smutskastningen. Jag ser aldrig män delta i liknande aktiviteter från kvinnor sida, nämligen.

Måste man brinna upp innifrån av lust också.

I Top Model som läggs det alltid ett enormt fokus på hur mycket ”tjejerna” vill bli modeller. De ”pratar” med Isabella eller Tyra eller vem som nu leder showen och så blir de frågade: ”hur mycket vill du detta”. Den frågan alltså, vad jag är trött på den. Och vidare är jag trött på att se dessa tjejer bryta ihop inför tanken på att kanske just de ska få sin innersta dröm att gå i uppfyllelse, hur det upprepar gång på gång på gång med emfas att de vill detta så otroligt bittert. Och när det sedan kommer till vem av tävlingsdeltagarna de tycker borde uteslutas så är motivationen alltid: det verkar inte som om hon vill detta på riktigt. Det handlar aldrig om att hon tar sämst bilder eller har en dålig catwalkgång, det handlar enbart om att viljan tryter.

Hur mycket man vill spelar väl egentligen inte så stor roll för hur bra man gör jobbet. Givetvis ska man känna en lust inför det man gör men när det kommer till kritan så är saker som skicklighet, utseende och så vidare så otroligt mycket viktigare än vilja. Ingen kommer fråga på plåtningen för Max Factor hur mycket du vill göra den, det som kommer spela roll är din prestation.

Extra tydligt tycker jag att det blev när Jennie blev utesluten ur tävlingen för att hon hade berättat för Nina att hon kanske inte ville jobba som modell i framtiden. Det var såklart fruktansvärt tyckte juryn och de skickade hem henne med nästa plan. För att få vara med i tävlingen krävs nämligen inte bara ett fördelaktigt utseende och en förmåga att posa utan även att man säljer sin själv till modedjävulen. Man måste verkligen intyga att modellandet är ens stora dröm i livet, annars är man inget att ha.

Det äcklar mig hur denna bekännelse att modellandet är ens högsta önskan dras ur deltagarna en efter en och hur deras viljesammanbrott liksom utvärderas och ligger till grund för bedömningen av deras lämplighet. Tyvärr är detta något som man också kan se i resten av samhället, numera är det inte bara kompetensen som räknas när man söker arbete utan hur mycket man brinner för det man gör. Detta gäller även om man bara ska sitta bakom kassan på Ica, eller kanske särskilt då.

Att tvinga fram dessa viljebekännelser ur människor innan man ens ser åt deras håll när det kommer till allt från kassajobb till Top Model-vinnare gör att man redan från början skapar ett enormt känslomässigt överläge (utöver det man redan har som tävlingsjury eller arbetsköpare). Om nu personen ifråga verkligen vill detta så kan väl hen stå ut med lite pissiga villkor, uppmuntran till ätstörningar, spott och spe och gratisjobb?

Jag kommer fan aldrig ange mig enorma vilja som anledning till varför jag borde anställas eller något åt det hållet. Det ska inte spela någon roll och dessutom får man väl förutsätta att den som söker jobb också vill ha det. Jag ställer mig verkligen emot detta att man ska vara så jävla viljestark i allt man tar sig för. Kan det inte räcka med att man går att lita på och att man är duktig, måste man brinna upp inombords av lust också?

Shoppingkulturen.

Shopping ger många personer känslan av lycka. Det behöver inte vara relaterat till att det man konsumerar skänker mervärde till människans vardag. Jag skrev ju innan om min egen lust att konsumera och om hur den kan vara svår att stävja även om jag rent intellektuellt vet att det inte kommer skänka mig något annat än stress och mer begär på längre sikt.

Det tycks skänka djupt kortsiktigt välbefinnande att köpa saker, lite som en drog. Man får en känsla av att man förbättrat sin livskvalitet, att man flyttat upp lite i den sociala hierarkin eller förbättrat sin image. Det finns ju dessutom människor som hamnar i djupa shoppingberoenden och lånar sig till pengar för att kunna konsumera eller prioriterar shopping framför mer elementära saker för välbefinnandet, såsom mat. Framförallt så prioriteter vi som samhälle i alltför hög grad konsumtion av onödiga och lågkvalitativa prylar på bekostnad av långsiktiga eller nödvändiga investeringar och utgifter såsom bostad, tandvård eller hälsosam mat eller att arbeta mindre, vilket är en investering i hälsa och välbefinnande för många.

Att människor shoppar tas för givet och ifrågasätts sällan. Ibland höjer någon en kritisk röst mot till exempel Ullared och talar sig istället varm för de dyra kvalitetsklädernas överlägsenhet, men tanken att de flesta helt enkelt bara borde shoppa mindre faller inte många in. Nej, att shoppa är ett fullkomligt accepterat och normalt intresse i denna värld och de som inte gör det har nog ofta andra bevekelsegrunder än något slags överlagt beslut kring livsstil, till exempel brist på pengar.

Jag ser konsumtionskulturen av idag som extremt destruktiv, inte bara för miljön utan även för oss själva. Vi fyller upp behovet av närhet, kärlek och så vidare med ting. Jag skiter i att shopping är ett folkligt nöje ty anledningen att det är så är att shopping är beroendeframkallade, inte att det på något vis är en positiv kraft i våra liv.

Och så ännu en ”slöseri med liv”-lista.

Jag tycker att ni ska läsa ”slöseri med liv”-listan som Lisa har skrivit. Den innehåll två punkter jag fann extra intressanta, nämligen Skitsnack och Prata om kärlek, gå in och läs resten av punkterna och motivationen här vettja.

Vissa reagerade på att jag angett att smörja in kroppen och ansiktet i min egen lista och menar att detta är viktigt för vissa personer med så kallad problemhy. Jag förstår absolut att man kan ha det behovet, speciellt om huden gör ont och spricker, men jag vill poängtera att vad man definierar som ”slöseri med liv” inte är menat att vara allmängiltigt utan högst personligt. Min tanke är att få folk att tänka till kring sina prioriteringar i livet. För mig är hudvård fullkomligt överflödigt eftersom jag har väldigt bra hy. Vidare så tror jag att många får mer problem med hyn av att använda för mycket och fel produkter när de egentligen inte behöver några.

Det som är en värd investering av liv för en person kan vara ovärd för en annan, det är upp till var och en. Men jag tycker att alla borde tänka över sina livsvanor regelbundet.