Kategori: Politik

Förenkling av narkotikaproblem.

Nog för att jag inte tycker att denna debattartikel var särskilt begåvad men svaret är etter värre, det går nämligen ut på att ”polisen inte ska agera ideologisk bromskloss” och är alltså primärt en argumentation emot att polisen Lennart Karlsson skulle skriva en debattartikel från första början. Poliser omfattas till artikelförfattarnas förtret av yttrandefrihet precis som alla andra i Sverige och är således alldeles fria att skriva debattartiklar på sin fritid, precis som alla andra.

Vidare är det korkat eftersom det faktiskt är otroligt bra att polisen lägger sig i den offentliga debatten på det här sättet, i det här fallet är det nämligen polisen som har kunskap om hur narkotika bekämpningen fungerar i praktiken och kan således ha mycket att bidra med när det kommer till tankeverksamheten precis som personer som är verksamma på behandlingshem och så vidare. Alla dessa röster behövs i debatten!

Artikelförfattarna tycker att ”beroendesjukdom bör hanteras av sjukvården och inte inom rättsväsendet” men faktum är att polisen spelar en otroligt stor roll när det kommer till att spåra och beslagta narkotika samt att ta fast de personer som ägnar sig åt organiserad kriminell verksamhet som har med narkotika att göra. Jag håller med om att personligt bruk är en fråga för sjukvården men det är ju inte som att alla som smugglar och säljer narkotika gör detta för personligt bruk, det rör sig om en organiserad och vinstdrivande verksamhet och det är givetvis en polisiär fråga!

Det målas upp en bild av att narkotikaproblemet i samhället består av en massa enskilda brukare som på något mystiskt vid får tag på droger för personligt bruk men så enkelt är det ju givetvis inte. Den organiserade brottslighet som narkotikasmuggling innebär är givetvis ett gigantiskt problem, dels eftersom många människor trillar ner i missbruk men också för att man med drogpengarna kan finansiera annan betydligt värre verksamhet. Det är ju inte som att det rör sig om schyssta personer som bara råkar syssla med droghandel utan de flesta som gör det på större skala har givetvis kopplingar till en massa skit i den undre världen.

Denna sida av drogmyntet tycker jag det pratas allt för lite om. Här måste vi verkligen nyansera debatten för att få till en bra lösning.

Alkohol.

Jag hatar när någon skriver saker som gör att man måste ändra sina uppfattningar om saker och ting. Alltså uppfattningar man håller nära om hjärtat och som man baserar delar av sin livsstil på. En sådan text är denna, som handlar om alkoholens negativa inverkan på vår kultur. Speciellt sista delen om hur alkoholföretagen marknadsför sig aggressivt i fattiga länder är intressant. Jag har även läst i Naomi Kleins bok No Logo att alkoholreklam ska vara vanligare i fattigare områden i USA. Det är även så att alkoholmissbruk är vanligare i lägre samhällsklasser. Detta tillför en aspekt som jag anser är väldigt relevant när man diskuterar alkohol, detta att alkohol faktiskt utgör en begränsande faktor för jämlikhet. En person som är fast i missbruk har mycket svårare att bedriva någon form av organiserat motstånd, likaså om missbruk saknas men mycket fritid går åt till alkoholkonsumtion.

Att förbjuda alkohol tror jag inte skulle gå och jag skulle nog inte vilja ha ett sådant förbud även om det gick att införa heller. Däremot är det ett faktum att alkoholen tar en väldigt stor plats i de flesta människors vardag, så även min. Den agerar socialt smörjmedel, gör tråkiga situationer roliga eller åtminstone uthärdliga och så vidare och så vidare. De flesta människor använder även alkoholen på precis detta sätt, även om de också tycker att den till exempel smakar gott så är berusningseffekten central.

Innan jag flyttade till Bryssel så har jag alltid haft ett väldigt okomplicerat förhållande till alkohol. Jag drack sällan och när jag drack drack jag för att jag hade lust till det, inte för att fly någon slags tristess. Jag hade absolut inga problem med att gå på krogen och inte ta en öl även om jag var i ett alkoholkonsumerande sällskap, det var snarare regel än undantag att jag skippade alkoholen. Idag förstår jag bättre varför det kan vara otroligt svårt att undvika att dricka.

Jag tänker mig att detta drabbar många när de byter ort, umgängeskrets eller huvudsaklig sysselsättning i vuxen ålder. Då blir alkohol det enklaste sociala smörjmedlet ta ta till. Till exempel alkoholkulturen på högskolan verkar vara otroligt utbredd, något som jag måste säga att jag känt en del oro inför med tanke på mitt framtida studerande.

Nu vill EU reglera alkoholreklamen mer och bland annat skapa hinder för att visa den i tv. Detta är en utveckling som kommit av att alkoholreklamen ökat (som reklam i allmänhet). Många tycker att detta är moralism och det hade jag också tyckt en gång i tiden, dock inte nu längre. De människor som vill konsumera alkohol har en mängd olika alternativ, och det är knappast som att dessa är okända. Vi överöses dessutom av positiva bilder av alkohol dag ut och dag in. Jag tycker absolut inte att det är en självklarhet att företag ska få göra reklam för produkter som faktiskt utgör ett stort samhällsproblem. Jag har även extremt svårt att se det som någon slags begränsning i gemene mans frihet att alkoholreklam inte visas på tv, jag tycker inte heller att det är moralism.

Jag ser det som fullt naturligt att man begränsar företags rätt att medelst reklam öka konsumtionen av något som är hälsovådligt och beroendeframkallande och har lite svårt att se på vilket sätt det är kontroversiellt. Den som vill dricka kan göra det i vilket fall och har tusentals kanaler för att ta reda på vilken alkohol som lämpar sig till vad, vilken som är god och billig och så vidare. Det är ju inte som att alkoholens existens eller folks vetskap om den kommer upphöra för att Heineken inte får göra reklam på tv.

Metarekord.

Alltså. En debattartikel skriver av företrädare för alliansen om att väljarna vill att alliansen ska utveckla sitt samarbete. Det är fan någon slags metarekord. Lite som att skriva en debattartikel om att ens parti ligger på till i opinionsmätningarna.

Denna debattartikel har ju givetvis föranletts av att det har rapporterats om sprickor i alliansen. Jag antar att syftet är att typ ”lugna” valboskapet. Men kan det ens kallas en debattartikel att skriva något som kan sammanfattas till: ”det vi gör är bra för att väljarna tycker det är bra”.

Nakenhet i det offentliga rummet.

Diskuterade nakenhet i det offentliga rummet i en facebookgrupp jag är med i och så var det någon som jämförde blottning med utmanande klädsel eftersom man har utmanande klädsel för att man vill att folk ska uppmärksamma en vilket fick mig att fundera lite på det här med folks gränsdragningsproblem mellan individ och resten av befolkningen. Att blotta sig är att aktivt påtvinga andra människor vissa synintryck som kan vara oönskade.

Blottning i regel fungerar så att man ”smyger” sig på sitt ”offer” som är ovetande om ens intention och sedan visar upp sig på ett sätt som är svårt för offret att undvika, hela syftet med handlingen är ju liksom att offret inte ska kunna undvika att betrakta ens könsdelar. Detta i jämförelse med att bära utmanande klädsel som i den mån det är i syfte t få uppmärksamhet rör sig om att vilja få frivillig uppmärksamhet, man vill att folk ska titta för att de vill titta eftersom man är snygg. Om man hade haft en tröja med urringning som man kamouflerat till en polotröja och sedan, när man var tillräckligt när, hade blottat sin urringning och liksom tryckt upp den i sitt offers synfält hade det varit motsvarande handlingar, om än att den ena vore mer extrem.

På samma sätt tycker jag att det vore ofredande att utan förvarning trycka upp döda djur eller bilder på lik eller något i den stilen i en icke ont anande persons synfält, till skillnad från att sälja en tidning eller bok eller hålla en utställning med motsvarande bilder i. Visserligen kan det ske att någon tar del av detta om egentligen inte hade velat, men det är inte syftet med handlingen. Trots att jag tycker att rökning på allmän plats bör vara tillåtet så tycker jag inte att man ska söka upp personer och blåsa ut rök i deras ansikte utan förvarning, nu är det förvisso ingen som gör detta men i den mån det förekommer tycker jag även att det ska vara förbjudet. Om en person höll fast eller på annat sätt hindrade en sd-anhängare från att fly undan samtidigt som hen svidade om till burka i syfte att sd-anhängaren skulle se så skulle jag likaså tycka att det borde vara ett olagligt beteende. Man ska inte aktivt och med mening tvinga på människor synintryck och substanser som de inte uppskattar.

Skillnaden är att man i det ena fallet nyttjar sin rätt att se ut som man vill i det offentliga rummet oberoende av andra. Kanske har man också en förhoppning om att andra ska uppmärksamma och visa uppskattning för ens utseende, men detta sker fortfarande på en frivillig basis. Människor med utmanande klädsel tenderar inte att närma sig andra under falska förevändningar för att sedan blotta sitt syfte; att personen ska ha blicken på ens urringning. På samma sätt brukar människor som röker på allmän plats inte ha som syfte att andra ska andas in deras rök. En blottare däremot har som syfte att tvinga på andra sin nakna lekamen, om hen bara hade velat visa sig naken för vem som helst hade hen kunnat uppsöka ett offentligt omklädningsrum eller en nudiststrand eller ordnat någon slags nakenträff för de som ville.

Jag tycker att det ska vara lagligt att vara naken i det offentliga rummet men jag tycker inte att d ska vara lagligt att utan förvarning tvinga på andra synintryck på ett såhär beräknat sätt. Det är stor skillnad på att bara vara i offentligheten i en klädsel eller ickeklädsel som man tycker om och på att på detta mycket beräknande sätt använda andra människor, i detta fall deras syn, för att uppnå njutning för egen del. Speciellt då personerna i detta fall inte på något vis kan fly undan detta synintryck. Jag anser det väldigt problematiskt att människor inte kan göra skillnad på dessa två saker, att aktivt påtvinga någon ett synintryck och på att bara vara med risk för att någon som inte uppskattar den hen ser råkar se.

En otyst minut.

Själv kan jag inte delta eftersom jag kommer umgås med min familj då, men jag tycker att detta initiativ är värt att uppmärksammas så jag gör det nu istället för på torsdag. Läs om hur företag, patent och så vidare hindrar människors tillgång till medicin här.

Jag tycker även att det är ett smart koncept att försöka sammanföra allt snack om en sak till en specifik tid.

Företagsansvar.

Sofia skrev såhär angående mitt inlägg om Solo G.

De har således kanske inget intresse att stärka unga kvinnor eller göra dem lyckliga, de vill bara tjäna pengar, vilket egentligen är fair enough, för det är deras jobb. Man väljer själv om man vill sälja sin själ.

Jag tycker inte att det är upp till individen att avgöra om man ska stå till svars för sina handlingar eller ej. Visserligen kan man aldrig tvinga någon att försvara sitt agerande men jag tycker verkligen att det är moraliskt förkastligt att inte stå till svars för vad man ägnar 40 timmar i veckan åt och jag har väldigt svårt att se hur någon kan anses komma undan med det.

Det är ju en sak om man måste ta just det jobbet för att klara livhanken och om man inte har någon inverkan på vad man producerar, men så är nog inte fallet när det gäller redaktören för Solo G. Jag misstänker att de som arbetar med tidningen har makt att utforma i alla fall sitt eget material så att det inte är fullt så sexistiskt.

En av marknadsekonomins mer vidriga bieffekter är att många tycker sig kunna försvara sitt beteende med att de ger ”folk vad de vill ha”, följer marknadens regler, att företag bara vill tjäna pengar och så vidare. Framförallt denna bild som sprids av företag som pengatjänarmaskiner som varken kan handla rätt eller fel tycker jag fruktansvärt illa om. Företag består av människor som tar beslut och alla människor som har någon slags makt att utforma företagets agenda bör anses ansvariga för att göra det.

Jag vägrar acceptera en syn på såväl människor som företag som bygger på denna nihilistiska syn att de ”bara vill tjäna pengar”. Att beskriva företag som organismer som styrs av naturlagen marknaden är i min mening att försöka hugga i sten det som människan faktiskt kan förändra och ansvara för.

Jag tycker att det är viktigt att vi erkänner ansvaret människor har och slutar täcka över det med några slags pseudovetenskapliga förklaringar om hur företag och arbetarna i dem fungerar och inte. Jag tycker inte att det ska få duga som argument att någon har gjort ett val att handla omoraliskt för att hen prioriterar pengar. Jag tycker att ansvar ska utkrävas av de personer som har makt.

Med detta inte sagt att Solo G är så fruktansvärt förkastligt, jag tycker mest att det är intressant detta med företagsansvar och hur det väldigt ofta viftas bort.

Estetik av det förkastliga.

Jack&Jones har ju blivit uppmärksammade i och med denna t-shirt som anses vara glorifierande av våldtäkt.

Alltså, jag förstår ju referenserna men jag känner väl lite med detta som jag skulle känna inför en tröja med två personer som slogs på, en person som sköt någon eller knarkade på. Jag tycker inte att det med nödvändighet behöver vara fel att avbilda något dåligt på ett estetiskt snyggt sätt och jag hör väldigt sällan folk kritisera sådant på samma sätt.

Jag får också lite rysningar när jag ser sådant, samtidigt känner jag inte att det är intellektuellt hållbart att acceptera det ena men inte det andra.

Finns det något intellektuellt försvar för varför man ska ta hårdare på sånt här än andra romantiserande bilder av förkastligt beteende?

Oseriöst strejkande.

Ah, Bryssel, strejkernas förlovade stad. Igår så bestämde sig arbetarna i kollektivtrafiken att gå ut i strejk i fyra dagar. Hela kollektivtrafiken ligger nere, det går inte en enda ersättningsbuss. Anledningen är att en kontrollant blev misshandlad såpass grovt att han blev hjärndöd och han svävar mellan liv och död, vilket såklart är fruktansvärt.

Jag hade sympatiserat med strejken till fullo om det hade funnits någon slags konkret kravbild, om det fanns en problembeskrivning som byggde på att säkerheten för arbetarna var bristande eller liknande. Men icke, det som man angett som strejkskäl är: ”vi vet inte vad vi vill, men vi vet att vi vill ha en förändring”. Och detta för en totalt blackout av all kollektivtrafik under fyra dagar!

Detta är kanske hjärtlöst. Det är såklart en tragedi att en kontrollant blivit misshandlad på detta sätt. Men jag ser det som extremt oseriöst av en fackförening för en så otroligt elementär samhällstjänst att på detta sätt strejka utan någon slags formella krav eller problembeskrivning. Krav på hundraprocentig säkerhet utan idéer om hur denna ska uppnås är inte rimligt, inte inom något yrke.