Kategori: Politik

Ett sisyfosarbete (en underbar liknelse).

Jag måste bara verkligen verkligen pusha för detta inlägg om cosmolistan på en av mina absoluta favoritbloggar another cyborgmanifesto.

Strävan efter acceptans och gemenskap inom det heterosexuella förhållandet blir därför ett schizofrent sisyfosarbete som kvinnan förväntas utföra men som aldrig kan lyckas eftersom vi i grund och botten inte kan förstå varandra som de typskilda varelser Cosmopolitan vill få oss att tro att vi är.

Jag älskar liknelsen med det ideala heterosexuella förhållandet som det predikas i cosmo som ett sisyfosarbete (ni vet, figuren ur den grekiska mytologin som är dömd till att rulla upp en sten för ett berg i all oändlighet).

Hela inlägget är en genial analys av det motsägelsefulla i att vi uppmanas till att göra allt vi kan för att närma oss vår partner samtidigt som vi uppmanas till att upprätthålla vissa könsbundna olikheter och ”mystik” för att inte bli för bekväma. I hur det perfekta förhållandet ständigt motarbetar sig själv.

Läs det fan. Det är min julklapp till er.

Brev till Cosmopolitan.

Med anledning av att listan på ”50 saker du inte borde sluta med i ett förhållande” tagits bort från cosmopolitans hemsida helt utan förklaring efter massiv kritik så har jag mejlat tidningen och frågat om anledningen.
Hej!
Jag har noterat att ni tagit bort listan ”50 saker du inte borde sluta med i ett förhållande” efter att den blev kritiserad för att vara kvinnofientlig. Jag har däremot inte lyckats hitta något uttalande rörande detta från er sida. Jag skulle därför vilja veta varför ni fattade beslutet att ta bort listan och varför ni inte har skrivit något om det.
Personligen anser jag att om en tidning väljer att ta bort den så borde man på något vis förklara varför, om man tycker kritiken var berättigad och hur man tänkte vid publiceringen från första början. Jag skulle gärna vilja veta om ni på Cosmopolitan tar avstånd från innehållet i denna lista och i så fall på vilka grunder, om ni inte tar avstånd från innehållet i texten så skulle jag gärna vilja veta varför ni valde att ta bort den.
När någon som blivit utsatt för kritik tar bort det man kritiserats för så väcker det många frågor. Jag skulle gärna vilja ha svar på dessa.
Tacksam för svar!
//Fanny

Tycker att alla borde mejla och fråga efter en förklaring. Att en tidning raderar kritiserat material helt utan förklaring, ursäkt eller liknande tycker jag luktar illa, oavsett om det är en nyhetstidning eller en tjejtidning. För mig känns det självklart att man ska stå för det man publicerar, och om man händelsevis skulle ångra sig så tycker jag att man ska skriva anledningen till det. Om du också vill skriva så gör det här.

Nyliberalismens död.

Den här texten av Göran Greider är underbar. Den handlar om nyliberalismens död.

Jag måste säga att trots att mycket ser hopplöst ut så tror jag ändå på en förändring inom ganska snar framtid. Ett uppsving för strukturalism och vänstertankar. En nedgång för individualism och ohämmad kapitalism.

Framförallt tror jag att nyckeln ligger i ett omdefinierande av människan som varelse. Som Greider tar upp så har man under lång tid påstått att girighet skulle vara en positiv och naturlig mänsklig egenskap. Jag måste säga att det går stick i stäv med min egen uppfattning om människor: generellt tror jag att människor mår bra av att ge och dela med sig. Det är ju klart att för mycket självuppoffrande aldrig är bra, men inte egoism i för hög utsträckning heller. Det är även min fasta ståndpunkt att människor är kollektivistiska varelser; vi mår bra av att omge oss med andra och ta hand om varandra.

Det är sorgligt med ett samhälle där människor tvingas in i individualism och egoism på grund av det samhällsideal som råder. Överklassen har allt att vinna på att organisering, omhändertagande och empati ses som någonting fult.

Jag tänker att om man börjar prata mer om människans natur och diskuterar vilka idéer om människan som ligger till grund för den nyliberala politiska trend som gått så kommer man kunna återta en stor del av det ideologiska utrymmet. Ett stort problem med vänstern är att de idéer man har om praktisk politik helt enkelt inte stämmer överens med väljarnas syn på sig själva. Man är helt enkelt inte bekväm med att erkänna svaghet eller samhällsstrukturer.

Man behöver inte överdriva.

Kollade på senaste videon från feminist frequency om sexistiska julsånger. Jag måste säga att jag för det mesta tycker att Anita Sarkeesian är helt genial, men i denna video så tycker jag fan att hon överreagerar. Den första låten hon ger sig på är nämligen all I want for christmas is you som hon tycker är himla hemsk eftersom kvinnan som sjunger låten inte ger uttryck för något annat än att vilja ha en kille. Alltså, jag kritiserar jag själv tvåsamhetsnormen och hypandet av kärlek som ”det enda” men jag har verkligen svårt att se en låt som sexistisk vilket är vad hon hävdar, bara för att den handlar om en person som är himla kär i en annan.

Det intressanta är dock hur precis samma text får ett helt annat budskap när en man sjunger det.

It’s not any less creepy when a man sings it because the lyrics could be interpreted as bordering on stalker territory.

Ja, jag är insatt i hela grejen med att saker och ting tolkas annorlunda och har annorlunda konnotationer beroende på om det är män eller kvinnor som är med, man jag tycker fan att det är att dra i lite väl höga växlar att mena att det som när en kvinna sjunger det är förtryckande mot kvinnor eftersom det spär på myten om att allt kvinnor vill ha är en man plötsligt blir förtryckande mot kvinnor när en man sjunger det också eftersom det då handlar om att normalisera stalking. Räcker det inte med att hacka på tvåsamhetsromantisering som ju är ett ideal som påverkar både män och kvinnor? Jag tycker inte att det är seriöst att tolka precis samma text på två helt olika sätt beroende på vad personen som sjunger det har för kön, och att vinkla båda analyserna till att vara kvinnoförtryckande. Känns som om denna finns med bara för att hon vill ha en nummer fem.

Sedan hackar hon även på ”jag såg mamma kyssa tomten” där hon tolkar det som att en unge ser sin mor vara otrogen med tomten. Hon lägger till parentesen att tomten eventuellt kan vara ungens pappa. Ursäkta mig, men är det inte sjukt uppenbart att tomten är barnets far? Det är väl liksom det som är hela poängen med sången, att det är gulligt att barnet tror på tomten? Har verkligen otroligt svårt att se detta som sexistiskt.

The story is about someone’s mom whose cheating on her husband with Santa Claus and the poor kid has to watch the whole thing, or in the best case scenario it’s his dad dressed up as Santa Claus, but either way… bleh.

Har fan svårt att se det som att det är synd om barnet som ”måste se” när hennes mor kysser hennes far, visserligen utklädd. Tycker mer synd om de barn som aldrig får se sina föräldrar visa kärlek och ömhet inför varandra.

Resten av analyserna tycker jag hon har rätt i. Känns dock som att hon hade kunnat skippa de första två och bara kört en topp tre. Ingen tjänar på långsökta och självmotsägande feministiska analyser.

Trendiga alkoholister.

Tycker att detta Cissi Wallin skrivit om trendig alkoholism är bra. Det är en otroligt viktig fråga som förtjänar mer uppmärksamhet än vad den får. För trots att svenska alkoholpolitik är väldigt restriktiv så är det fortfarande liksom inte okej att tala om alkoholens skadeverkningar. Inte alls på samma sätt som det är okej att tala om cigg, godis eller hasch. Om man snackar om alkohol och alkoholism är man genast en så kallad ”moralist”, det förutsätts att man vill påverka människors livsvanor av enbart moraliska skäl och inte för att det kan ha en effekt på t.ex. hälsan hos individer.

Jag har tänkt på det mycket på sista tiden, det där med hur alkohol upphöjs i vår kultur medan andra droger är extremt tabubelagda. Det är så konstigt. Alkohol ses som ett självklart inslags i så många kontexter samtidigt som nykterism gör folk nervösa och provocerar otroligt mycket. Det är helt normalt för folk att säga att de ska ”dricka sig så fulla att de inte minns något dagen efter” eller att någon borde ”släppa loss och ta en öl”.

Det har för min egen del blivit svårare och svårare att avstå från alkohol, mycket för att jag befinner mig i en social kontext där drickande tas för givet och mycket socialt umgänge sker på krogen. Inte för att någon dömer den som inte dricker men när det alltid är ett alternativ som presenteras så blir det en del av vardagen. Det tenderar också att smyga sig på, det blir mer okej eftersom alla andra gör det. Och om man plötsligt avstår blir man ofta ifrågasatt. Inte alltid på ett otrevligt sätt, men det är ändå något som ses som avvikande.

Det blir också svårare att erkänna för sig själv att man inte konsumerar sunt i ett sådant klimat vi har idag. Ingen vill ju se sig själv som alkoholist, och endast en alkoholist behöver ”skära ner” på alkoholen. Att det finns människor som ligger i gränslandet, som riskbrukar utan att vara alkoholister, glöms som ofta bort.

Jag skulle vilja att vi talade mer om de alkoholisterna som inte slår sina barn eller sitter på torgbänkar. Jag skulle vilja att vi talade om de chicka alkoholisterna, de vars liv går ihop ändå, som dricker fina viner till middagen och som blir lite sådär charmigt berusade. Och så skulle jag vilja att vi talade om de i gränszonen, om när bruk övergår i riskbruk och missbruk och när det övergår i beroende. Vad skillnaden på alla dessa begrepp är och varför man kan ha ett osunt förhållningssätt till alkohol utan att för den sakens skull vara alkoholist.

Biologi är inte politik.

Vissa personer tycker att det är något slags jämställdhetsprolem att homosexuella män inte har samma tillgång till att skaffa barn som homosexuella kvinnor. Som kvinna behöver man ju som känt bara gå till en spermabank, medan man som man antingen måste ordna någon slags surrogatmoder (som ju är olagligt i Sverige) eller adoptera.

Det är måhända tråkigt att män inte har det lika lätt att skaffa barn på ”egen hand” som man har som kvinna, men det är fan inte ett jämställdhetsproblem. Det är ju banne mig som att påstå att mens, att kvinnor i genomsnitt är kortare eller det faktum att det är kvinnor som måste bära barn är ett jämställdhetsproblem. Det är ingen fråga om jämställdhet, det är ett biologiskt faktum som vi tyvärr inte kommer ifrån.

Sedan tycker jag att man ska göra vad man kan för att överkomma de biologiska hinder vi har i våra liv men man måste ju också fundera på vad det sker på bekostnad av. Det är en större sak att kräva av en människa att hon ska bära ens barn i nio månader än vad det är att vilja ha en spermie. Om det hade varit så att spermadonation var extremt problematisk så hade jag varit emot det också.

Biologi är inte politik. Däremot är det politik hur långt vi kan gå för att överbrygga biologiska skillnader, det är det som måste diskuteras. Så ta av er offerkoftan och sluta klaga över att ni inte kan bära barn.

En keff problembeskrivning.

Den i särklass sämsta kritiken folk kan rikta mot twilight måste ju vara att Edward inte är lika hård och farlig som en ”riktig” vampyr bör vara och att han blivit omgjord så att ”tjejer” ska gilla honom. Denna kritik kommer nästan uteslutande från nördar i övre tonåren.

Alltså herregud människor, väx upp. Det är verkligen inte ett problem att det finns en serie böcker där vampyrkonceptet förvanskas en aning. Det är ett problem lika lite som att Justin Bieber ser ut som en tjej (vilket vissa tydligen tycker).

Vad som däremot är ett problem är att vi har en skitpopulär bokserie som lär tusentals människor att höjden av romantik är att vara en obehaglig stalker och att det är en bra grej att bygga sin existens kring en person som beter sig som Edward. Och det är inte för att han är en fjolla, utan för att han är ett jävla praktsvin.

Lästips.

Jag tycker att ni alla ska läsa denna ledare om nobelfestens paradox som förklarar varför så få kvinnor får nobelpris. Tror det ligger mycket i det där att kvinnor inte uppmuntras till stora prestationer. Mycket bra. Jag tycker även att Hannahs gästblogg hos Pelle Billing förtjänar att bli läst.

Slumpmässig bild för att lätta upp stämningen lite.