Kategori: Politik

Våld.

Efter att min munterhet kring Fredrik Reinfeldts beskrivning av en våldsverkare lagt sig så hann verkligheten ikapp. Det här med våld är en viktig fråga för moderaterna, med Anton Abele som fanbärare ska de ju bekämpa våldet i samhället. Speciellt gatuvåldet; det våld som oprovocerat och slumpmässigt drabbar ”hederliga medborgare”.

Det finns en sån otroligt ”vi och dom”-känsla i hur Reinfeldt beskriver en våldsverkare. Våldsverkaren är inte en människa, en medborgare som behöver skyddas och hjälpas som andra, utan är någon annan slags varelse som ”hederligt folk” behöver skyddas från.

Den här synen på våld är så tröttsam. Det är inte som att våld och kriminalitet uppstår ur ingenting. För det första är en stor del av våldet i samhället inte överfallsvåld. Det mesta överfallsvåldet har väl dessutom sin bakgrund i vissa sociala villkor som driver folk till rån och så vidare.

Våld slår an mycket känslor hos människor och de tär såklart ett smart drag rent strategiskt att fokusera så mycket på våld när man talar om socialproblematik. Det finns ju ingen som tycker att våld är en bra grej. Men genom att skapa den här bilden av en våldsverkare, en person med ”drogögon” som agerar helt ur kontext, så missar man en stor del av verkligheten. Våldet har gått från att vara ett samhällsproblem med många olika orsaker till att vara en ren fråga om att vissa personer bara gör så, och det ska minsann lösas med fler poliser.

Är den blinda tron det som definierar religionen?

Fick en kommentar från Marielle angående inlägget om kopimistsamfundet.

För att en religion ska vara ‘på riktigt’ anser jag att man faktiskt bör TRO på den på riktigt. Nu är jag inte så insatt i detta, men skummade igenom Fridéns inägg om det hela & hon tog bl.a. upp just att dom ju faktiskt inte tror på detta så som en typisk troende tror & känner för sin religiösa tro. Detta är politik, inte religion.

Detta är i allra högsta grad en invändning mot att betrakta kopimi som en vanlig (eller ”riktig”) religion och för min del så struntas jag i huruvida folk betraktar kopimi som en religion i vardagslivet. Däremot så är det näppeligen ett argument emot att det skulle bli godkänt som religion eftersom det är stört omöjligt att i någon egentlig mening bevisa huruvida folk tror på religionen eller inte.

Dessutom så har jag absolut inga tvivel på att de i samfundet faktiskt tror på det som de skriver på sin hemsida:

  • Kopiering av information är etiskt rätt.
  • Spridande av information är etiskt rätt.
  • Remixande är en heligare typ av kopiering än den perfekta, digitala kopieringen, då remixande är korskopiering av en mångfald av information.
  • Att kopiera eller remixa information som förmedlats av en annan person ses som en akt av respekt och ett starkt uttryck för acceptans och kopimistisk tro.
  • Internät är heliga.
  • Kod är lag.

Sedan kan man alltid ha diskussioner kring begrepp som ”heligt” och vad det egentligen innebär, men jag ser ingen anledning att tvivla på att de som går med i samfundet inte skulle tro på detta ”på allvar”.

Det måste alltså vara själva föresatserna som folk riktar sin kritik emot, att dessa trossatser inte skulle vara religion utan politik. Hur måste då en trossats se ut för att vara religion? Min bestämda uppfattning är att en trossats, för att den ska betraktas som religion i kritikernas ögon, måste vara omöjlig att bevisa eller härleda filosofiskt. Att det alltså måste röra sig om en ”ren” tro på någonting som det egentligen inte finns några skäl eller argument för.

Om inte denna definition stämmer så vet jag inte. Har någon ett annat förslag på vad som gör något till en ”riktig” religion?

Ta ner religionstiteln från sin pidestal.

Isak Gerson har registrerat ”kopimi” som religion, vilket alltså innebär tron om att man ska fildela så mycket som möjligt. Spridandet av information är enligt anhängarna meningen med livet.

Eftersom jag är emot att man ska åtnjuta speciella rättigheter bara för att man är religiös så anser jag inte heller att fildelning ska vara mer okej för att man är kopimist. Vad jag däremot tycker är lustigt med allt detta är hur otroligt upprörda många blev när kopimi godkändes som religion, som till exempel Elisabeth Sandlund i den kristna tidningen Dagen. Felet är att personerna minsann inte alls är troende utan bara skämtar!

Vad krävs egentligen för att en religion ska vara ”på riktigt”. Att den är gammal? Att den har många anhängare? Att den inte går att härleda filosofiskt eller vetenskapligt, utan handlar om pur ”tro”? Vad ska till för att Elisabeth ska ta en religion på allvar?

Personligen tänker jag inte gå med i kopimistsamfundet för att jag tycker att det är dumt att framställa en politisk åsikt som religion. Däremot tycker jag absolut att det är rätt att de får registrera sig som trossamfund. Det är inte upp till staten att avgöra vad som är en ”riktig” religion, och det är jävligt svårt att avgöra vilka kriterier som ska gälla.

Vad man däremot borde fråga sig är vad det ska betyda att en religion eller ett trossamfund är godkänt. Personligen tycker jag inte att det ska ge några andra fördelar än de man åtnjuter när man skapar en förening vilken som helst. Om man inte åtnjöt några speciella fördelar som religiös skulle detta inte behöva vara en fråga över huvud taget; religiösa trossatser ska såklart ifrågasättas på samma sätt som politiska eller filosofiska sådana.

Om en viss typ av gruppering åtnjuter privilegium, juridiska eller sociala, så kommer såklart andra att vilja ha sin bit av kakan. Om ni vill att man lämnar religionstiteln ifred om man inte är ”seriös” så föreslår jag att den tas ner från sin pidestal.

Kontextlöst skatteklagande.

Detta var himla fånigt av Tyra tycker jag. Visst kan man ha en diskussion kring skatter och avgifter kring att starta företag, men att bara helt utan kontext visa upp den exakta summan man ska betala i arbetsgivaravgifter och använda det som något slags argument för skatteflykt är så populistiskt. Folk kollar på Tyras papper och tycker: ”det där är ju skitmycket pengar! Typ 1000 tröjor från h&m” utan att ha någon ide om hur mycket pengar Tyras företag omsätter eller hur många anställda hon har.

Till saken vill jag även tillägga att Tyra har utnyttjat skattepengar ganska friskt när hon har haft praktikanter vars lön ju betalas av arbetsförmedlingen, något jag skrev om här.

Vi är alla offer.

I någon mening är vi alla offer. Offer för olika omständigheter, som samhället vi lever i eller vår genetik. Vi är offer för fördomar, samhällsdiskurs, uppväxtförhållanden och så vidare. Att förneka detta är faktiskt inget annat än självbedrägeri. Människor är helt enkelt inte öar, vi är beroende av en mängd saker.

När folk säger att de minsann inte är några offer så vill de ofta påskina att de fattar sina egna beslut. Det har jag aldrig förnekat. Däremot är besluten du fattar inte helt fristående eller rationella utan influeras av en mängd olika saker. Om du har influerats till att fatta dåliga beslut, underförstått beslut som skadar dig, så kan du absolut sägas vara ett offer för dessa influenser.

Detta betyder inte att det är omöjligt att slå sig fri, absolut inte. Däremot är det lättare att slå sig fri från skadliga influenser om man är medveten om dem. Om man erkänner att man faktiskt påverkas. För om du lever i illusionen av att du alltid handlar oberoende av din omgivning, att du alltid fattar de bästa besluten utifrån din situation och att du aldrig påverkas att handla på ett sätt som är destruktivt så blir det jävligt svårt att granska dina egna val.

Feminismen säger att människor är offer för en struktur kallad könsmaktsordningen. Detta gör absolut inte att vi inte kan fatta egna beslut, däremot så gör det att vi tenderar att fatta vissa beslut trots att de kanske inte alltid är de bästa. Och nu menar jag inte det ”bästa” utifrån någon slags ide om det goda feministiska samhället där män och kvinnor är precis likadana utan det bästa utifrån sig själv, det som får dig att må bra.

Vi är alla offer för strukturer, men genom att definiera dessa strukturer och analysera våra liv utifrån dem så blir det lättare att slå sig fri, att ta sina egna beslut.

Så korkat att lita på att folk följer lagen.

Jag blir gruvligt irriterad på den debatt som uppstått kring kvinnorna som har opererat in farliga implantat i brösten. I Frankrike så tycker många att deras operationer absolut inte ska bekostas av den allmänna sjukvården, utan att de själva ska betala priset för sin fåfänga (och dumhet). Egentligen tycker jag ju att de som profiterat på dessa operationer ska betala, men nu har företaget dessvärre gått i konkurs.

Men att tycka att kvinnorna själva borde betala är ju fan idioti. Om vi har en allmän sjukförsäkring så är det en självklarhet att även detta ska innefattas. Jag menar folk som får lungcancer och kol orsakat av rökning blir omhändertagna, trots att dessa personer för det mesta kände till riskerna. Även människor som bryter ben när de sysslar med sport eller till och med folk som blir skadade på grund av att de är kriminella blir omhändertagna. Då borde väl fan personer som blivit lurade att sätta in osäkra implantat bli omhändertagna.

För de har ju blivit lurade i allra högsta grad. Som jag har förstått det så har man inte testat implantaten så som man enligt reglerna ska. Vad finns det för skäl för någon att misstänka det? Man utgår ju såklart från att plastikirurger och tillverkarna av implantaten handlar enligt reglerna. Det är ett så otroligt uppenbart fall av att personerna ifråga faktiskt inte kunde veta till vilken grad de utsatte sig för fara.

Enda anledningen till att denna debatt ens uppstår är att det är en majoritet kvinnor som är drabbade, det är jag övertygad om. Om det var män som hade opererat in gifta implantat ovetandes för att fylla ut sina bröstmuskler så hade det inte varit något snack om saken. Men kvinnlig fåfänga är så fult så fult och kvinnorna ska såklart skylla sig själva som varit så korkade att de litat på personer som har fått tillstånd utfärdat för att genomföra sina operationer.

Tjejsamla.

Språkrådet har alltså presenterat nya ord för i år. Ett av dessa ord är ”tjejsamla”. Birgitta Lindgren förklarar:

Det betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar kan ju ofta bli nördiga i sitt samlande.

Tydligen har de innan haft med ordet ”tjejkött” som alltså ska åsyfta ljust kött. Jag har även hört ordet ”tjejlyssna” som innebär att man lyssnar på samma låt om och om igen.

Finns motsvarande ord för killar? Kan inte dra mig till minnes något ord som föregås av ”kill” på det här sättet.

Jag måste säga att jag tycker att det är ytterst märkligt att språkrådet vill slå fast betydelsen av ”tjejsamla”. Inte för att det skulle vara något negativt i ordet i sig, men i så fall borde väl även det mer maniska ”killsamlandet” få en plats?

Skillnaden på vård och förvaring.

Den här Caremagrejens fortsatta utveckling äcklar mig något otroligt. Senast ut är detta:

När vi kommer till hemmet frågar personalen ”om vi kan åka till sjukhuset för han har ramlat och vi tror eventuellt att han har brutit något”, säger Marita Bonisell.

Ingen i personalen hade tagit Lennart till en läkare eller ringt familjen angående olyckorna.

Marita tog direkt sin pappa till sjukhuset i Umeå. Där visade röntgenundersökning att Lennart hade brutit höften, handleden och axeln. Han fick opereras direkt för höftskadan.

Men det visade sig även att Lennart hade näringsbrist och hade gått ner 14 kilo.

Detta är inte vård, detta är förvaring. Det är fullkomligt perverst att samhället låter omhändertagandet av gamla vara så fruktansvärt dåligt så att en sån här sak ens kan inträffa.

Tala ur skägget.

Göran Hägglund har skrivit en debattartikel om att man ska ha avslutning i kyrkan. Jag lyckas inte riktigt greppa om han tycker att det ska vara obligatoriskt med skolavslutning i kyrkan eller om han bara tycker att det ska vara upp till skolan själv. Han talar om att lagen ska förändras, men som det ser ut idag så är ju skolavslutning i kyrkan uppenbarligen lagligt.

Ett argument för att vi ska ha skolavslutning i kyrkan är tydligen detta:

Men det är också av vikt att vi ödmjukt vågar erkänna att vi ­alla, på ett eller annat sätt, är färgade och formade av vår bakgrund. Faktorer som religion, ­kultur, uppväxt och ideologisk övertygelse påverkar oss och de val vi gör.

Jag håller absolut med Hägglund om att detta är en viktig uppgift som skolan har. Däremot ser jag inte varför det skulle leda till skolavslutning i kyrkan. Om kristendomens inflytande i Sverige och världen lär man sig ju i religionskunskapen. Jag ser inte hur en skolavslutning i kyrkan skulle förstärka förståelsen för det som format oss.

Om vi nu ska vara sådana så skulle jag vilja att den blev obligatoriskt för skolbarn att delta i första maj-demonstrationer. Inte för att man nödvändigtvis måste sympatisera med arbetarrörelsen men det är faktiskt något som har byggt Sverige som nation. Socialdemokratin har ju trots allt varit en av våra största och mäktigaste folkrörelser under i alla fall hundra år.

Även om kristendomen format Sverige som nation så måste vi ifrågasätta traditionerna. Det finns mycket som har format vårat land, bland annat krig, tvångssterilisering och kvinnoförtryck. Det betyder inte att det är positiva saker som ska hedras. Vi ska tala om sakerna och vi ska skapa förståelse för vår bakgrund och vår kultur. Däremot behöver vi inte reproducera dessa värderingar och traditioner, vilket faktiskt är precis vad man gör när man har skolavslutning i kyrkan. Det är inte att lära sig eller skapa förståelse, det är att kasta barnen rakt in i traditionen.

Skolavslutning i kyrkan är inte en tradition som vi måste bevara av något annat skäl än att vissa personer råkar vara kristna och därför värderar detta. Om målet är att vi ska lära oss mer om den svenska statsreligionen så kan väl kyrkan gärna bevistas, fast under formerna av ett studiebesök. Jag kan väl respektera att Hägglund tycker att det är fint och bra med skolavslutning i kyrkan, men då vill jag för guds skull att han berättar varför istället för att dra en massa dravel om att erkänna det som formar oss. Säg som det är; du är en person med en kristen tro som du hemskt gärna vill att Sveriges ungdomar och barn ska dela med dig.