Kategori: Blogg

Kan inte Pär Ström bara fortsätta blogga.

Detta med att Pär Ström har lagt ner bloggandet bekymrar mig. Var ska nu alla maskulinister hänga? Det var så skönt att ha dem samlade på ett ställe och att man liksom kunde välja att gå dit och inta idiotin.

Denna mening bekymrar mig också.

Nu har jag en del andra spännande projekt som jag vill ta tag i, och hur mycket jag än skulle vilja så hinner jag inte med GenusNytt.

Hua. ”Spännade projekt”. Förhoppningsvis inte på maskulinistområdet.

Kan inte Pär Ström bara fortsätta blogga så man har koll på honom. Så skönt. Pallar inte tanken på att han driver runt och kan dyka upp var som helst.

Att sätta sig in politiskt.

Fick den här frågan i min frågestund.

har du några bra tips på hur man ska göra om man vill blir mer politiskt insatt eller engagerad, så att säga? om man vill bilda sig en bättre uppfattning om politik etc men inte riktigt vet var man ska börja, alltså.

Detta är en fråga jag får ganska ofta och jag tycker alltid att den är så knepig att svara på. Kunskap är ju något som man tillgodogör sig långsamt, speciellt om man vill skapa djupare förståelse för något. Det finns inte riktigt någon Quickfix när det gäller sådant.

Först och främst vill jag påpeka att folk ofta blandar ihop att vara insatt i politik som bredare ämnesområde, alltså idéhistoria och dylikt, med att var insatt i de olika vändningarna som går i den inhemska politiken just precis nu. Visst är jag insatt och intresserad även av den nuvarande svenska politiken men engagemanget har sin grund i ett bredare intresse för politik och samhällsfrågor. Det är utifrån den grunden som jag värderar det som sker politiskt i samhället idag och det är på grund av den det blir intressant. Det gör det också lättare att analysera det politiska samtalet att man har förmåga att härleda varifrån de olika idéerna kommer.

Jag skulle tycka att det var ganska meningslöst att läsa om svensk partipolitik om jag inte hade någon bakgrundskoll. Det mesta som politiker säger låter ju ganska bra, de är ju liksom experter på att sälja in sina politiska idéer. Fokusera inte för mycket på partipolitik för den är till sin natur ganska grund och en jävla ormgrop, full av personpåhopp och plattityder. Dessutom luras man ofta att tro att de enda politiska perspektiven som finns är de som presenteras där men så är ju inte fallet.

Att bli politiskt insatt tar tid, så är det. Jag har varit intresserad av politik så länge jag kan minnas och gått igenom en mängd olika faser i mina politiska åsikter, stött på tusentals argument och världsbilder. Sakta men säkert har jag format bilden av hur de olika politiska ideologierna ser ut och var jag själv står. Så tja, det bästa tipset är väl helt enkelt: var intresserad, diskutera med folk och fråga om du inte fattar. Lite samma tips som här. En hjälp på vägen kan nog vara att läsa lite om argumentationsteknik och retorik, det hjälper en bra att genomskåda folk som snackar skit.

Men såklart så håller jag koll på det politiska nuläget också, för det är ju skitviktigt. De kanaler jag använder mig av för att hålla mig uppdaterad på det politiska nuläget är följande:

Konflikt i p1 – reportageprogram som kommer ut en gång i veckan. Avsnitten är ungefär en timme långa och handlar väl i princip om de händelser som varit aktuella på sista tiden. Dock lite mer djupgående än typ senaste politiska omröstningen. Händelserna sätts i kontext, såväl politisk som historisk, och det brukar ofta vara ganska nyanserat om än vänstervinklat. Konflikt gör mig nästan aldrig besviken, det är i princip alltid djupgående, intressant och inte minst lätt att lyssna på. Brukar ladda ner som podcast och lyssna på när jag är ute och går med hunden. Den stor fördelen med konflikt är att programmen nästan alltid behandlar utrikesfrågor vilket annars kan komma lite i skymundan.

Bloggportalen – twinglys hemsidan där man ser vilka ämnen som är mest omskrivna i bloggvärlden. Bra att håla koll på när man bloggar själv men ger även en schysst överblick av vad som händer i Sverige. Om det har hänt något stort så brukar de flesta artiklarna handla om den händelsen och då får man väl tillgång till lite olika vinklar. Jag vill påpeka att det mesta av materialet som man hittar här enbart berör politiken i nuläget och inte brukar vara så värst djupgående, vilket jag antar handlar om att det som väcker folks intresse är just den typen av politiska skandaler. Oavsett bra hemsida om man bara vill ha en snabb överblick över det politiska läget för tillfället.

Tidningen fokus – bra tidning om politik. Fortfarande mest vad som sker just nu i Sverige men mestadels satt i kontext. Balanserade och bra bevakning av politiker. Om jag hade bott i Sverige hade jag prenumererat på den men det blir lite dyrt att få den hit.

Tidningen ETC – samma sak som fokus fast mer vänstervinklat. Brukar läsa krönikorna.

Alliansfritt Sverige – skitvinklad hemsida om att Alliansen suger. Rolig dock.

Utöver det så tycker jag alltid att dokumentärer, såväl böcker, film och radio, om historiska politiska händelser brukar vara bra källor. Det ger perspektiv på vad som sker idag och hjälper till att konkretisera vissa politiska idéer. Sådant är viktigt så att det inte bara blir tomma ord utan att man faktiskt ser vad vissa idéer lett till tidigare i historien.

Men sen tänker jag ändå att det viktigaste är att man vågar tänka själv. Att man vågar testa olika idéer såväl mot sig själv som mot andra och inte är så jävla rädd för att ha fel. Och att man låter det ta tid, låter sin världsbild och ens åsikter växa fram istället för att bara anta ett färdigt paket. Om du ändrar åsikt om något med tidens gång: se det inte som ett misslyckande att du hade fel innan utan mer som att du har förfinat din världsbild. Det finns inget bättre än folk som vågar inse att de har haft fel och lämna de idéerna bakom sig utan att för den sakens skull tycka att man var en jävla idiot innan.

Bloggtips: Kill your darlings.

Tänker nån gång i veckan såhär: jag måste börja tipsa mer om bloggar. Nu har jag visserligen blivit bättre på att länka andra bloggar som jag blivit inspirerad av tycker jag men ändå. Så nu ska jag fan göra slag i saken och börja bloggtipsa lite ordentligt här.

Så idag tänkte jag tipsa om en blogg jag börjat följa helt nyligen, nämligen Kill your darlings. Det är lite av en sexblogg men innehåller för mycket annat för att vara en renodlad sådan. Det är ju sådana bloggar jag gillar, som är lite blandade men ändå har någon slags röd tråd.

Sandra visar hur man bakar fittmuffins, skriver hyllningstexter till artister hon gillar och visar sina trosor. Det kommer också välskrivna, reportageliknande inlägg som detta om våld. Överlag en välskriven blogg med intressanta perspektiv och utan hetsigt tonläge som förtjänar mer uppmärksamhet. Läs den!

Inlärda beteenden.

Viktoria påpekade en sak i inlägget jag skrev om att ha fler än två föräldrar:

jag har tänkt lite på en sak, och menar inte alls detta som kritik utan tycker bara att det vore intressant att höra hur du resonerar kring det. i det här inlägget skriver du: ”Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett homosexuellt par bestämmer sig för att skaffa barn ihop”, och något jag reagerar på, som jag har tänkt på i andra sammanhang tidigare, är att när man skriver ”homosexuellt par” så menar man två MÄN – är inte det egentligen att befästa manlighet som norm inom homosexualiteten? lite som med fotboll och damfotboll? att både kvinnor och män kan vara homosexuella/(spela fotboll), men ändå reserverar man termen homosexuell/(fotboll) till män och kvinnor får använda sig av lesbisk/(damfotboll). förstår du hur jag menar? jag kanske är ute och snurrar i tankarna, men det är i alla fall något som jag har funderat på.

Viktoria har givetvis helt och hållet rätt i sitt påpekande och jag har nu ändrat i det aktuella inlägget. Jag ville bara visa hur otroligt enkelt det är att anta mannen som norm även om man är insett i problematiken som jag nog skulle säga att jag är *ödmjuk*. För mig blir det ett slags bevis på hur djupt värderingen sitter, i alla fall hos mig. Det är svårt att skaka av sig ett beteende som är så inlärt. Det är lite som att man nästan alltid sätter det manliga namnet före det kvinnliga när man talar om heterosexuella par eller att man oftare nämner kvinnor vid förnamn och män vid efternamn. Har ni några sådana saker som ni har svårt att göra er av med? Inte bara gällande feminism då utan andra normer också.

Vill även säga att jag uppskattar när folk gör den här typen av rättelser. Det är relevant och skrivet på ett väldigt trevligt sätt. Så tack så mycket!

Svar på frågor, del 1.

Här kommer svaren på några av frågorna i frågestunden (som man fortfarande gärna får skriva i om man vill, älskar att få frågor om hur jag tar ställning i olika politiska frågor så jag får tänka till lite). Några frågor tänkte jag ta upp i egna inlägg också. Håll till godo.

Jag undrar hur du tänker kring din egen roll och aupair-rollen i stort ur ett feministiskt perspektiv?

Jag har nog inte tänkt på det så mycket. Jag försöker att vara genusmedveten i hur jag är mot barnen. Det finns några manliga aupairer från Sverige och det skämtas då och då om att de skulle vara pedofiler vilket jag tycker är både osmakligt och väldigt tråkigt ur ett feministiskt perspektiv.

Jag undrar hur du tycker att man ska gå tillväga för att män ska ta 50% av föräldraledighet och vab? Är det något som bör hanteras på individ- eller strukturnivå?

Jag tycker detta är en svår fråga. Eftersom jag även vill lösa upp kärnfamiljsnormer så skulle jag önska att det fanns en större öppenhet för att t.ex. någon av föräldrarnas bror eller förälder skulle kunna ta ledigt för att ta hand om ett barn, men det är ju något som förutsätter att föräldrapengen är betydligt mycket friare än den är nu vilket nog i majoriteten av fall skulle komma att bli ett jämställdhetsproblem eftersom männen i högre grad skulle kunna lasta över ansvaret på kvinnor. Så det är nog inte en så bra ide nu men lite av en utopi för mig.

Det man först och främst ska göra är att sätta föräldraersättningen utifrån familjeinkomst hos registrerade par så att familjen som helhet får lika mycket oavsett vem som är hemma med barnet. Då skulle man inte längre kunna argumentera med att mannen har högre inkomst och att den faktiskt behövs.

Vad gäller delad föräldraförsäkring är jag lite kluven. Jag tycker att utgångspunkten ska vara att man delar lika men att det ska finnas möjlighet för förändringar. Exakt hur det sa vara utformat är jag dock lite osäker på.

Jag undrar också vad du vill göra när din tid som aupair är över?

Började läsa din blogg för någon månad sedan och gillar den skarpt! Keep up the good work!

Tack! När min tid här är över så ska jag troligen läsa in en pol.kand vilket är ett treårigt program i nationalekonomi och statsvetenskap. Förhoppningsvis blir det en massa politiskt engagemang också, om jag inte hunnit bli alltför cynisk.

1 Först en skumfråga, Har du gett blod någon gång? :)

Nej. Jag vill göra det men är för slö.

2 Hur är du med din familj då det gäller genus och feminism? Frågar de dig? Ett problem med min familj är att om jag tar upp genus eller feminism när vi ser på tv eller gör något annat vardagligt, så skriker de alltid att jag ska vara tyst. För de orkar helt enkelt inte höra? Är det här något du mött hos din familj?

Utgår från att du menar min biologiska familj och inte den jag aupairar hos. Jag diskuterar sällan sådant med mina föräldrar. Varför vet jag inte, för de är båda vettiga och samhällsintresserade människor. Det har väl inte blivit så helt enkelt. Jag diskuterar istället med mina vänner och här på bloggen. Ibland kan jag vara lite ledsen över att mina föräldrar aldrig varit pushiga i mitt samhällsengagemang. Men å andra sidan: om de varit det så hade jag kanske tröttnat för länge sedan. På ett sätt är jag glad att jag fått upptäcka så mycket själv.

3 Hur tänker du kring kött? Har du någon gång övervägt en vegetarisk kost? Eller du kanske är det utan att jag vet det? :) Alltså vegetarian.

Jag har varit vegetarian, dock mest för att jag ville gå ner i vikt. Numera äter jag kött. Ju mer medveten jag blivit om problemen med köttindustrin desto mer har jag börjat tänka att jag ska sluta. Nu är dock inte en bra tid eftersom det inte är jag som står för matinköpen i familjen, så det lär väl bli när jag flyttar hem igen. Jag kommer nog aldrig bli så renlärig att jag inte äter kött när jag blir bjuden, däremot kommer jag försöka undvika det när jag bestämmer själv.

När det gäller mat och politik/miljö så tror jag att jag framförallt kommer börja hålla mig mer till kost efter säsong när jag kommer hem och äta mer typ linser och bönor som ju torkas in och därmed inte utgör någon större miljöpåfrestning (i alla fall inget emot växthusodlade tomater på vintern). Det är inte bara en fråga om miljö utan även om min aversion emot detta ”måste-ha-precis-denna-vara-i-denna-stund”-samhälle som jag lever i.

har du några bra boktips om feminism osv? typ lite nybörjarlitteratur, kanske.
skulle nog kalla mig feminist, men behöver läsa på lite känner jag :D

Jag läser pinsamt lite och är absolut inte bevandrad inom feministisk litteratur. Jag kan rekommendera Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman som handlar om prostitution och surrogatmödraskap. Om du även läser Petra Östergrens Porr, horor och feminister i samma veva så tror jag att det kommer ge att bra perspektiv på två olika typer av feministiska synsätt: vänsterfeminismen respektive den liberala. Båda böckerna behandlar samma fråga men kommer fram till helt olika slutsatser, båda ur ett feministiskt perspektiv.

Den generella uppfattningen jag kan få och tolka utifrån vårt samhälles nuvarande struktur är att feminism- och genusfrågor fått större utymme och vikt både i media och även i politik.
Jag vet inte om du håller med om detta, men vad jag undrar är vad du anser har kommit i skymundan i feministiska diskussioner i mediala och politiska sammanhang?

Ett stort problem med den feministiska samhällsdiskussionen idag är i mina ögon att man har ett enormt fokus på dels Unga tjejer™ och framgångsrika företags- och entreprenörskvinnor. Diskussionen kring Unga tjejer™ skapar en enorm offerstämpel som få ungdomar relaterar till och det tycker jag är olyckligt. Istället för att göra någon slags relevant feministisk analys och sträva efter att förbättra samhället så ska Unga tjejer™ gå kurser i hur man undviker depression och läsa tjejtidningar om hur man förbättrar sitt självförtroende.

De framgångsrika kvinnorna ser jag som andra sidan av detta mynt. Det är dess kvinnor som står som förebild för de Unga tjejerna™. För att luta vara en stackars Unga tjej™ ska man istället bli någon slags Blondinbellatyp som jobbar arslet av sig och ägnar sig åt manikyr som någon slags ”egentid” och ”intresse”.

Jag tycker att en feministiska debatten är alltför fokuserad kring att individuella kvinnor ska ”peppas” till att göra sig en karriär, vara självständiga (dvs fria från djupa känslomässiga band samt barn) och tjäna mycket pengar. I skymundan hamnar arbetarklassens kvinnor och de kvinnor som inte är intresserade av att göra sig en strålande karriär utan värderar annat, vilket råkar vara en stor merpart. Ett fåtal solskenshistorier om kvinnliga kvinnor som lyckats göra sig framgångsrika på manliga områden dominerar, och plötsligt ska alla bli som dem.

Själv tänker jag att det talas ganska sporadiskt om jämställdhet och feminism bland äldre. Vad tror du?

Hoppas jag inte uttryckte mig för rörigt nu.

Jag vet inte riktigt vilken åldergrupp du menar med äldre men jag tänker mig att det rör sig om folk mellan 50-60? Jag tror att dessa grupper generellt diskuterar ideologiska frågor mindre än vad ungdomar gör och därmed också feminism. Jag tror även att behovet av feminismen har blossat upp mycket får vår generation i och med de enorma förändring som har kommit när det kommer till utseendeideal. Den feminism som fanns för dessa generationer var ju den typiska 70-talsfeminismen som också gjorde enorma framsteg när det begav sig, så kanske betraktar man till viss del slaget som vunnet, alternativt är jävligt trött på hela skiten.

Att skapa en åsikt.

Fick denna fråga på min frågestund som jag tyckte var så spännande att jag tar upp den i ett eget inlägg. Frågestunden är fortfarande öppen så den som vill kan ställa mer frågor. Så roligt att svara på när det håller så hög standard.

Hej!
Kanske en lite skum fråga men hur går du till väga för att bilda dig en egen åsikt om ”något”?
Läser du mycket och sedan reflekterar över det du läst?
Jag försöker bilda mina egna åsikter men märker att jag alldeles för lätt nickar instämmande och tänker ”jaaaa! Hon har ju så himla rätt!” när jag läser dina inlägg. Det är sällan jag tar mig tid att verkligen reflektera och vrida och vända på det som personer jag ser upp till säger (exempelvis du).
Hur gör du för att inte drunkna i all information och i alla andras åsikter?????

Tycker denna fråga relaterar lite till inlägget jag skrev om Smarta killar™. Om man har lite kunskap på ett område är det lätt att man bara lyssnar på första bästa som har en åsikt om saken och låter övertygande, jag har gjort samma misstag själv flera gånger och gör det säkert fortfarande i en massa fall. Däremot så skulle jag säga att jag blivit betydligt bättre på att identifiera de som snackar skit och försöker ”dränka” mig i sina åsikter. Ett vanligt drag brukar vara en oförmåga att förklara när man redogör för sig åsikt om något och när man redogör för fakta, personer som blandar ihop dessa två brukar för det mesta inte vara alltför tillförlitliga. Jag har också lärt mig att känna igen vissa stereotyp argument och påståenden på ren erfarenhet och när någon droppar ett av dessa brukar jag så att säga osäkra min revolver. Detta gäller både argument för och emot den ståndpunkt som jag intar. Jag har t.ex. svårt att ta vänstermänniskor som börjar snacka om att ”människoliv inte kan mätas i pengar” när man snackar budget på allvar även om jag generellt håller med dem i rena sakfrågor.

Min erfarenhet är att människor som faktiskt har kunskap och insikt i en fråga inte brukar vara rädda för att påpeka komplexiteten i den. Den som har kunskap och argument är inte rädd för att bli ifrågasatt varför skulle hen vara det? Ifrågasättande leder i en sådan situation bara till att man får klargöra sin poäng tydligare och kan övertyga personen som frågar genom diskussion.

Den som vill att folk ska lyssna på vad man har att säga ska också ta sig tiden att förklara för den som inte är insatt, tar man sig inte den tiden så är man inte värd att lyssna på. Så mitt tips är: kräv alltid förklaring för det du inte begriper. Om du blir behandlad som om du vore dum i huvudet för det så tycker jag inte att du ska lyssna, för jag tycker inte man ska lyssna på folk som inte har en ödmjuk syn på kunskap och åsiktsskapande. Det är så otroligt mycket troligare att en sådan person kommer att undanhålla andra perspektiv från dig och man ska aldrig aldrig lyssna på en person som inte tycker att det är intressant att nyansera sitt perspektiv.

Annars så kan jag väl säga att mina åsikter har förändrats otroligt mycket över tiden, från nyliberal till någon slags frihetlig socialist som jag är nu. Det är en enorm skillnad. Jag är dock glad över att ha haft åsikter som jag idag anser är ”fel” tidigare eftersom det har hjälpt mig att skapa perspektiv på min världsuppfattning nu. Det började med att jag köpte ett färdigt åsiktspaket som jag sedan reviderat hundratals gånger för att vaska fram det jag tycker är hållbart. Jag kommer troligen byta uppfattning om en massa saker i framtiden och det ser jag bara som något positivt, det gör att min förståelse för andras åsikter blir djupare än de hade varit om jag bara tyckt samma sak från första början.

Ju mer jag reviderar mina åsikter desto mer märker jag att mitt känsloliv och min människosyn passar ihop med mina åsikter. Innan så hade jag åsikter som gick rakt emot hur jag kände inför människor och deras situationer man jag undertryckte dessa känslor för vad jag ansåg ”rätt”. Nu så passar mina åsikter mycket bättre ihop med hur jag ser på saker och ting rent intuitivt. Jag tänker att det är ett tecken på att jag kommit närmre vad jag tycke är rätt. Detta innebär inte att jag inte har argument för mina ståndpunkter, bara att dessa ståndpunkter och argument är mer förankrade i mig som person än de var innan.

Så det jag kan säga är väl: var alltid kritisk, var alltid extra kritisk mot folk som snackar som om de sitter inne ”sanningen” och var inte rädd för att ifrågasätta ty den som inte är intresserad av att förklara är faktiskt inte värd att lyssna på. Våga lita på din intuition och utforska sambandet som finns mellan dina åsikter, troligen kommer du att finna att det finns något slags samband som du kan formulera en ideologi utifrån. Men jag tror det viktigaste är att du ska våga ha fel, våga ifrågasätta dig själv och ändra dina åsikter; se det inte som att du hade fel innan och rätt nu utan som att du har tagit ytterligare ett steg på vägen till att forma din ideologi. Det är bara korkat med människor som bestämmer sig för att anta ett visst åsiktspaket och sedan ägnar resten av sitt liv åt att hitta fler argument för detsamma, att ständigt nyansera sin världsbild är enligt mig jävligt mycket värdefullare.

Detta handlade mest om hur jag förhåller mig till argument och kunskap. Sedan är det såklart alltid så att man måste läsa på för att det ska funka. Lära sig mer om de olika synsätt som finns.

Jag hoppas att detta var ett bra svar på frågan. Det kan vara svårt att förklara detta eftersom det är en process jag för det mesta inte reflekterar över. Om det finns några frågetecken reder jag mer än gärna ut dem.