Kategori: Sex

Lästips och klitoris.

Idag tycker jag att ni ska läsa två grejer.

Dels det här inlägget av Lemoine om det ”riktiga” kvinnoförtrycket (som vissa brukar kalla det kvinnoförtryck som pågår i Andra kulturer) och hur det hänger ihop med allt annat kvinnoförtryck. Har inte så mycket att tillägga utöver att det är fett bra.

Och så tycker jag ni ska läsa det här om hur trist det kan vara att ha en fitta hos Zettermark, ni kan med fördel länka samma det med den här texten jag skrivit om hur biologin är politisk.

Kommenterade inlägget såhär:

Apropå klitoris: det var först i år som jag lärde mig hur den ser ut, att det inte bara är den där lilla knoppen utan ett ganska stort organ.

Tänker också på hur tragisk normaliserat det är att sex inte ska vara skönt för kvinnor. Det var liksom något jag accepterade hur länge som helst, att det mest handlade om att det skulle ”gå” och inte om att det skulle vara skönt. Nu har jag lärt mig hur det känns att vara riktigt kåt, men det tog verkligen tid, många år av i bästa fall mediokra upplevelser.

Tänker på alla dessa idéer som florerade om att det typ ”ska” göra ont första gången, vilket såklart delvis handlade om myten om mödomshinnan, men jag tänker mig att det också var frågan om att kvinnor liksom får lära sig att stå ut med vissa saker under sex bara för att det är det som liksom ”måste” till för att sexet ska bli av, eftersom män (det var ju alltid omslutande sex med män som förutsattes när det talades om att ”förlora oskulden”) helt enkelt inte visste hur en skulle göra, och det fick en såklart inte lära sig som kvinna heller. Det är så vidrigt.

Gud vad jag önskar att de hade talat mer om lust och kåthet. Inte om sex som något jobbigt en typ måste gå igenom för att det blir ”skönt sedan” (antingen för att sexet blir bättre sen eller för att en får ut andra grejer, typ bekräftelse som könsvarelse), vad många obehagliga sexuella upplevelser jag hade kunnat bespara mig då, om jag hade fått lära mig att det ska vara skönt och att jag ska vara kåt och inte att jag bara ska stå ut med skiten.

Bild för den som inte vet hur klitoris ser ut:

Clitoris_anatomy_labeled-en.svg

Visst är det sjukt att den är så stor? Hade ingen aning om detta förrän jag såg det i någon broschyr från Rfsu.

Om skillnaden på att inte få ligga och att bli utsatt för ständig objektifiering.

Nu har jag skrivit lite om det här med att kvinnor alltid bedöms utefter sin liggbarhet, och då kommer det såklart inte folk som tycker att det där, det är faktiskt jobbigt för män också. Nå, det är klart att det finns en press även på män att vara liggbara och förlora oskulden och så vidare, men det är på intet sätt på samma nivå som den press kvinnor utsätts för. För kvinnor handlar det nämligen inte bara om själva liggandet, utan om hela jävla livet.

Så fort en kvinna gör något diskuteras hon som sexobjekt, som könslig varelse, som mamma och så vidare. Kvinnliga politiker, kvinnliga artister, kvinnliga debattörer och så vidare får det alltid slängt i ansiktet. Det är frågor om klädpreferenser och smink, det är kommenterar om utseende och så vidare och så vidare. Detta drabbar helt enkelt inte män på samma sätt.

Det är möjligt att en exceptionellt ful man eller en 30-årig manlig oskuld (om det nu var känt) inte skulle kunna göra någon vidare karriär. Men den objektifiering jag talar om drabbar inte bara fula kvinnor och kvinnor som inte fått ligga, utan alla kvinnor. Även kvinnor som är oerhört attraktiva ska människor ha åsikter om, utvärdera och bedöma. Det som signaleras är att oavsett vad du gör och vem du är så är det framförallt din förmåga att behaga män som är grejen, det vi kommer bedöma dig efter. Detta gäller inte män. Att det sedan finns män som är ledsna för att de inte får ligga är något annat.

Problemet är att kvinnor alltid anses vara allmän egendom, alltid anses vara fria att bedöma och recensera. Inte att vissa kvinnor inte får ligga med de män de vill eller liknande. Allvarligt talat; jag kunde inte bry mig mindre om vilka personer som får och inte få ligga med varandra. Jag vill bara att en som kvinnan ska kunna göra saker utan att ens liggbarhet diskuteras.

En kvinna som inte är liggbar, hon är ingenting.

Det är fascinerande i vilken grad det spekuleras kring mitt sex- och kärleksliv. Hur många jag fått ha sex med, vilka jag har sex med och så vidare. Jag har till och med fått frågor om huruvida min partner är en ”riktig man” (dvs en person som definierar sig som man och hade kuk vid födseln, alternativ någon som beter som som en ”riktig man” ska göra). Det insinueras även att skälet till att jag skriver om min förra relation är för att jag blev så sårad och har ett hämndbegär, eller för att jag måste rationalisera det hela. Tja, jag är helt ärlig med att det var han som dumpade mig och att jag vid tillfället var helt hjärtekrossad, det är liksom ingen hemlighet. Jag försöker inte hålla upp någon ”fasad” av att det var jag som dumpade honom för att vi inte hade det jämställt eller av att jag inte var ledsen. Jag har heller inte hymlat med att jag tyckte det var jobbigt att inte få manlig bekräftelse i Bryssel. Däremot är jag idag glad att det tog slut och att jag efter det inte hittade någon ny direkt, utan fick frigöra mig ordentligt själv istället. Det har nämligen gjort mig till en mycket friare individ, och det har gjort att jag har haft kraft att kräva jämställdhet i mitt nuvarande förhållande. Detta är något jag skriver mycket om, så en borde inte behöva spekulera i saken. Ändå görs det. Varför?

En kvinna kan såklart inte bedömas självständigt, utan hon måste ses i relation till männen i hennes liv. En kvinna kan inte själv komma fram till något utan det måste alltid vara ett direkt resultat av olika relationer hon haft med män, eller avsaknaden av sådana. Att jag är feminist handlar således om att jag inte får tillräckligt mycket manlig bekräftelse (eller kuk som det också brukar kallas av dessa idioter).

Att jag kritiserar heterorelationer bara måste handla om att jag själv inte kunnat bli tillfreds i en heterorelation som andra tjejer blir. Nå, det stämmer såklart att jag inte varit tillfreds i tidigare relationer, men det är ju liksom något som jag lyckats komma i alla fall en bit på vägen att lösa genom feminism. Feminism är inte en försvarsmekanism, det är ett sätt att lösa problem, i det här fallet förtrycket av kvinnor.

Det verkar som om en som feminist liksom måste höja tvåsamheten och mannen till skyarna för att det ska vara okej. Feminism ska bara handla om typ lönefrågan och våldtäkter, aldrig om hur män och kvinnor lever tillsammans. Där ska en vara extremt traditionell. För att om en inte är det, då är det plötsligt ens egen bitterhet som är orsaken till att en kritiserar könsmaktsordningen. Om en inte är som en kvinna ska vara, alltså bunden i ett lyckligt tvåsamt förhållandet med en man, så faller kritiken plötsligt platt. Då handlar det plötsligt om att en är bitter för att en inte får den så omtalade, magiska, manliga bekräftelsen.

Hur detta är patriarkalt är ju inte särskilt svårt att räkna ut. Att kvinnor alltid först måste ingå i det patriarkala systemet, fylla upp alla dess normer, innan de kan börja kritisera det. Att en först och främst måste vara liggbar innan en kan göra något annat som kvinna är såklart en patriarkal norm. Män behöver inte gå igenom de steget, de får ha åsikter även om de är oskulder och fruktansvärt fula. Det kan såklart vara tråkigt av andra skäl, men det är inte en lika stor begränsning av deras övriga liv som det är att som kvinna inte anses vara liggbar. För en kvinna som inte är liggbar, hon är ingenting.

Twitter 8/8.

Alla dessa män som tycker att det faktum att de inte får ligga är likvärdigt med den objektifiering kvinnor utsätts för. Jag hade gladeligen bytt ut allt sex jag haft och kommer ha mot att få ha levt ett liv fritt från objektifiering. Poängen är liksom inte att kvinnor måste piffa till sig för att ha sex, utan att vi måste vara liggbara för att få existera. Vad en kvinna än gör ska hennes utseende diskuteras. Alla åsikter, handlingar och så vidare ska sättas i relation till det. En man som inte får ligga är det synd om, en kvinna som inte får ligga bli hånad och frånskriven rätten att ha åsikter.

Kan inte killar bara fatta att jag SKITER I om jag får ligga med dem eller ej, jag vill för fan bara vara ifred. Men det är såklart helt otänkbart för en man att kvinnor skulle kunna tycka att det är oviktigt att få ligga med dem. Och alla dessa spekulationer kring mitt sexliv som dyker upp ständigt. Att jag inte får sex, har sex med fula killar etc etc. Ja, för en kvinna kan såklart inte tänka om hon inte får sin dagliga dos kuk.

Antar att det är såpass jobbigt för vissa män att upptäcka att kvinnor kan vara självständiga att de måste underkänna det. Det är en så jävla otänkbar tanke att kvinnor kan tycka det är viktigare att inte bli förtryckta än att ligga med män. Och detta ständiga jävla bs om att det är så lätt för kvinnor att ligga. Med äckel ja. Med vettiga män nej, pga finns så jävla få. Eller den om att vi blir ”Närmade” så mycket. Jag föredrar att inte ligga med folk som inleder med att trakassera mig.

Normbrytande porr.

Jag tycker att ni ska läsa Isaks (ja, vet att jag går ifrån min namnpolicy men känns jävligt stelt att skriva efternamn om min partner) inlägg om det här med frigörande pornografi.

För oavsett hur inkluderande pornografin blir i sitt utbud handlar det fortfarande om arbetare som exploateras. Och i den straighta porren exploateras de som kvinnor och män. Det är en ekonomisk och en sexuell exploatering, samtidigt. Förutom de direkta medicinska fenomenen, skaderisken, smärtan, och så vidare innebär pornografin som lönearbete en alienation. Sexualiteten görs till en handelsvara för kunden. Kunden är ofta en rik, vit man. Det blir hans sexualitet. Kroppen och den sexuella lusten underställs marknaden och huggs av från identiteten.

Detta problem ser jag också med porrdebatten som den ser ut idag. Det är ett jävla fokus på konsumentens upplevelse, hur det kan vara frigörande för konsumenten. Jag vill bara skrika ”Men industrin då? Men arbetarna då?”.

Även om porren skulle vara ”normbrytande” så skulle det fortfarande vara vissa människor vars sexualitet exploaterades som spelade i den.

Tänk till exempel pornografi med transpersoner i, något som vissa verkar uppfatta som normbrytande eftersom transpersoners sexualitet inte brukar lyftas upp. Men är det verkligen deras sexualitet det handlar om? Snarare handlar det om konsumentens sexualitet, och att personen används för att  tillfredsställa den personens lustar. Samma sak gäller för pornografi med människor som har olika slags funktionshinder, olika ”ovanliga” fysiska attribut och så vidare. Det handlar inte om att dessa människor får en plats att utöva sin sexualitet på, det handlar om att de blir exploaterade för att andra människor ska få utöva sin sexualitet.

Är det okej att utnyttja dessa personer, deras kroppar och deras sexualitet, för att skapa en produktion som kan vara kittlande för den genomsnittliga konsumenten? Det är inte så mycket en fråga om normbrytande som någon slags freakshow, där olika människor ska visas upp och exploateras för att konsumenten kanske tycker att det är ”exotiskt” och ”spännande”.

Det enda en gör när en tycker att kommersiell porr är okej om den är normbrytande är att stärka normen om att det är okej att exploatera människor, kapitalistiskt och sexuellt, för att andra människor ska uppnå något, kåthet eller sexuell frigörelse eller whatever. Vi behöver inte förändra porren så att konsumenter kan känna sig befriade av den, vi behöver stoppa den kommersiella exploatering av människors sexualitet som pågår i porrindustrin.

Dessutom; tror någon verkligen på den här metoden? Eller, som Isak skriver; ”När har marknaden givit oss en bra mångfald?”. Porren kommer inte att bli ”fri” så länge den är underkastad kapitalets logik.

Twitter 23/7. Kärleken är patriarkal.

Vadan den här grejen hos vissa feminister att vägra erkänna sina relationer som något som kommer ur och återskapar patriarkatet. Det är väl ändå en självklarhet att patriarkatet har väldigt mycket att göra med hur vi lever tillsammans. Det är i heterorelationer som män och kvinnor möts som män och kvinnor främst. Klart som fan patriarkatet har ett finger med i spelet. Tycker det är otroligt konstigt att tro att patriarkatet finns på andra ställen men inte inom kärleken. Varför skulle den vara skonad. Vad är grejen? Varför vägrar folk att de att även deras privatliv, deras relationer med människor de älskar, är patriarkala? Ok, förstår att en inte typ vill lämna sin snubbe och så vidare, men att rakt av förneka att en inte har det jämställt är så…

Tycker det är fascinerande med alla par som går omkring och tror att just de inte har påverkats av patriarkatet i sin relation. Alltså ursäkta, men du är ingen vacker och unik snöflinga. Du är en produkt av detta patriarkala skitsamhälle precis som alla andra. Jag förstår inte hur en människa kan tro att dennes syn på sex, kärlek, relationer skulle vara ofärgat av patriarkatet. Eller människor som tror att ”kärlek” skyddar mot ojämställdhet.

Den patriarkala ”kärleken” är fan grunden till ojämställdhet. Kvinnor lär sig att kärlek är att bli förtryckta, kontrollerade, och att de för att visa sin kärlek ska uppoffra sig för andra. Hela idén om kärlek i dagens samhälle är patriarkal. Romantiken, tvåsamheten, sexet, allt är patriarkalt. Även: vår ide om hur kärlek ska kännas, det där behovet av att äga en annan människa, är också patriarkal. Att tro att en kan få bort ojämställdhet med mer av den patriarkala romantiken och kärleken är absurd. Att bekämpa patriarkatet handlar i mångt och mycket om att dekonstruera sina idéer om vad kärlek är.

Nyckeln till kvinnlig frigörelse är alltid en man.

Som modell och ideal för den kvinnliga frigörelsen står ofta den sexuella frigörelsen, och mer specifikt promiskuiteten. Att ligga med många, givetvis män, och medvetet klä sig på ett sätt som gör en attraktiv för män förknippas med att själv ta makten över sin sexualitet, att göra sig själv till ett sexuellt subjekt. För att ta makten över sin sexualitet måste en ständigt utöva den, visa att en verkligen verkligen vill knulla och försöka uppnå det. Älska kuk.

Det finns en tydlig idé om att kvinnor som nyligen blivit singlar ska ägna sig åt något slags vilt singelliv, som handlar om att komma över vissa män genom andra män. En kan inte sluta älska någon förrän en älskar igen, sägs det. På samma sätt berättas det sagor om kvinnor som flyr från patriarkala förhållanden, alltid med hjälp av en man. Prinsen kommer och räddar prinsessan från draken. Och det är klart att prinsen är bättre än draken, men räddningen är obönhörligen en man, alltid en man.

Nyckeln till kvinnors frigörelse är alltid en man. En man att ligga med, en man att fly med, en man att skyddas av, en man att komma över en annan man med, en man vars kuk en kan tillbe i sin sexuella frigörelse. Att som kvinna helt ta avstånd från män är inte accepterat. Visst kan en vara sexuellt återhållsam, men bara om det är i syftet att slå ut i full blom inför en framtida make. Visst kan en vara lesbisk, men bara om en genom sin sexualitet underhåller män, låter sig objektifieras. Om en inte använder sin sexualitet för att behaga män så är en inte någon riktig kvinna, och således inte heller människa.

Att helt ta avstånd från sex med män, inte för att ”spara sig” eller ”spela svårfångad” utan för att en helt enkelt inte är intresserad av att ligga med män är inte ett alternativ. Att säga ”jag är inte intresserad” som förklaring till att en inte gör det en ska göra för att vara knullbar godtas inte, istället blir en ett föremål för välgörenhet, för välmenande råd och försök att bli ihopförd med olika män. En kvinna som inte vill ligga med män föranleder nervositet, det går emot ordningen och tillståndet nästintill sjukdomsförklaras. Det blir en fråga om dåligt självförtroende, depression eller kärlekssorg, ett tillstånd en ska bli frisk ifrån eller peppas loss ur. Ingenting en kan göra av fri vilja, för att en faktiskt tror att det är det bästa.

Som singel får en höra från alla håll att det är viktigt det här med män. Att en ska ”passa på” att ligga runt, att en ska vara sexuellt frisläppt, att det är det som är frihet, att det är så en kommer över sitt ex. Men jag vill inte komma över mitt jävla ex, jag vill komma över hela jävla patriarkatet, hela manligheten, och det är ingenting ett knull råder bot på. Jag vill inte bli av med behovet av bekräftelse från en man, utan från alla jävla män. Jag vill inte gå från en man till en annan, ständigt byta upp mig till bättre och snällare män utan att komma ifrån patriarkatet. Jag vill vara min egen, jag vill skapa min egen frigörelse och ha min sexualitet för min egen skull. Det är inte enskilda män som är problemet i detta, utan hela jävla manligheten.

Twitter 18/7. Om våldtäkt.

När folk ska ”förkasta” våldtäkter genom att kalla individerna som utför dem för den elakare saken efter den andra. Ni tror att ni gör något bra, men egentligen bidrar ni bara till den mytbildning kring våldtäkter som råder och tillåter dem. För om våldtäkt är det värsta en människa kan göra, hur ska vi då acceptera att vänner, bröder, fäder utför dessa? De är ju inga monster.

Genom att skapa myter kring våldtäktsmän som ondskan själv så låter vi desto fler verkliga våldtäktsmän komma undan. De flesta våldtäktsmän är inte ens medvetna om att de våldtar. Våldtäkten är en så inlemmad del av vår kultur att den sker ”naturligt”. Att inte inhämta samtycke, att ”köra på” fast kvinnan inte visar vilja, allt detta är handlingar som leder till våldtäkt. Det förrädiska med våldtäktskulturen är att den gör allt detta till normala inslag i människors sex. Våldtäkten finns alltid närvarande.

Våldtäkten är inget väsensskilt från vanligt patriarkalt sex, utan snarare att dra det till sin spets. I det vanliga patriarkala sexet finns alla ingredienser som gör en våldtäkt: brist på konsensus, manlig makt, manligt tolkningsföreträde. Om vi inte motverkar detta kommer våldtäkter fortsätta ske. Det är synen på sex som i grunden måste förändras.

Att män självgott säger ”om tjejen säger nej slutar jag direkt” är i sig ett bevis på våldtäktskultur. Som om det räckte? En ska inte behöva säga nej. Män ska lyssna in, känna efter, förstå vad som är okej. Sådant märker en om en är lyhörd. Om du kör på helt obekymrat tills det magiska ”nej” kommer så löper du stor risk att ha sex med någon mot dennes vilja. Och det är det som är problemet. Att alla lär sig att ett ”nej” ska respekteras, men att allt innan dess är okej.

Uttrycket ”våldtäkt är inte sex” är problematiskt. För det ger bilden av att kulturen kring sex inte har något med våldtäkt att göra. För att vi ska förstå varför våldtäkter sker måste vi förstå varför sex ser ut som det gör. Hur det är patriarkalt. Innan vi förstår och kritiserar sex kan vi inte förstå och kritisera våldtäkt. Vi kan inte behålla det patriarkala sexet men slippa våldtäkten.

Problemet är att alltför många män anser sig har rätt till kvinnors kroppar innan annat angetts. Innan det där ”nej” kommer. Sex konstrueras som att män agerar på kvinnor, som objekt, inte som ett ömsesidigt samspel. Män kommer med förslag som kvinnor har att tacka ja eller nej till. De är inte agenter som kan utforma, de kan bara tillåta eller avslå. Innan vi börjar se kvinnor som sexuella agenter så kommer våldtäkterna inte att upphöra.

#Kvinnanslust och manlig njutning.

Det går en hashtag på twitter nu som heter #kvinnanslust och jag tänkte apropå det blogga lite om det här med sex. Jag var sexuellt aktiv ganska länge innan jag ens vågade ta på en kuk, än mindre utöva oralsex. Jag var också länge extremt obekväm med att bli slickad eller att bli tagen på. Det enda som gick var liksom omslutande sex, och det tyckte jag inte var så jävla roligt heller.

Jag har funderat mycket på vad skälet till det här var, varför jag var så extremt hämmad. Jag har liksom inte varit en blyg person på det sättet, jag har haft lätt för att prata om sex och så vidare.

Och jag tror, ärligt talat, att mycket av det berodde på vilka personer jag hade sex med. Jag hade framförallt sex med en person som jag var förälskad i under en lång tid men som inte var kär i mig och jag tror att sexet var ett sätt att få närhet till hen. Hen var dock extremt ointresserad av all form av ömhet, vilket gjorde att alla slags initiativ blev väldigt svåra att ta och att jag inte kunde slappna av när hen försökte slicka eller ta på mig. Det kändes helt enkelt inte som att det fanns något verkligt intresse av mig som person eller för min njutning, vilket gjorde det otroligt svårt att släppa hämningarna under sex. Jag fick inte orgasm med den här personen och det var inget som hen verkade vara särskilt intresserad av heller. Hen nöjde sig med mitt ”jag har svårt för att komma” och utforskade aldrig frågan vidare, frågade inte vad jag gillade eller visade något större intresse för att jag skulle få orgasm.

Sedan har jag haft sex med män som har varit väldigt måna om att jag skulle komma, men liksom på ett hetsigt sätt. Som har krävt färdiga svar på vad jag vill ha, som om jag vore någon slags apparat med en bruksanvisning till. Som har förväntat sig att jag själv ska ha full kunskap kring vilken typ av sex jag tycker om, vilka knappar en ska trycka på. Och när jag inte har haft det så har de liksom skitit i det, och skitit i min njutning över huvud taget. Det har varit allt eller inget: antingen ska jag komma i någon slags superorgasm eller så kan de lika gärna var. Som om den kvinnliga orgasmen var någonting en ”vann” som man.

Nu har jag kommit underfund med vad jag gillar i ganska hög utsträckning, men det är fortfarande inte som att en kan göra en speciell grej tillräckligt länge och så går det. En viktig del för mig, och troligen många andra, i att kunna få orgasm är att kunna slappna av ordentligt. Kan jag inte det så är det så gott som kört. Och avslappning kräver ömhet, engagemang och omtanke, det kräver ett genuint intresse för min njutning från min partners sida, inte någon slags hetsig orgasmjakt.

En annan grej jag kan tycka är jobbigt är när min partner själv inte visar om/att hen njuter. Det känns som att det är något som förväntas av kvinnor i väldigt hög grad, alltså att vi ska stöna och så vidare, men den manliga njutningen är inte alls en lika stor del av hur sex porträtteras. Den manliga orgasmen är det såklart, men på vägen dit är det mest kvinnans stönanden och så vidare som står i fokus. Vissa män är otroligt sammanbitna under sex, något som i alla fall får mig personligen att bli väldigt osäker. Det kan kännas som om män som inte visar att de njuter tar ifrån mig min agenskraft i sexuella situationer, att det liksom blir deras prestation för att få mig och sig själva att njuta som står i fokus. Detta tycker jag blir väldigt hämmande, både för att få min partner att njuta men också för att få mig själv att njuta, till exempel ta på min själv under sexet. Jag tycker ju om att till exempel ge oralsex, petting och så vidare men om alla sådana initiativ möts av sammanbiten tystnad så förtar det glädjen i väldigt stor utsträckning. Det gör liksom att den sexuella initiativkraften hamnar i min partners händer och kringskär mina egna möjligheter till att ta initiativ.

Bilden är ritad av Suhinina.

Jag tänker att detta hänger ihop med normer kring kön i stor utsträckning. Män förväntas vara de som tar initiativen, som ”äger” situationen. De förväntas också vara ”starka” på det sättet att de ska ”äga” sin egen njutning, att den inte ska ligga i någon annans (kvinnans) händer. Det finns ju också män som tar illa upp om kvinnor tar på sig själva under sex, något som jag tänker hänger ihop med detta. Mannen ska liksom klara av allt själv, tillfredsställa både sig själv och kvinnan på egen hand. Kvinnan ska bara ta emot, slappna av och ”njuta” (fast såklart under förutsättningen att hen visar det jävligt tydligt, eftersom det är mannens kvitto på hens manlighet).

Bilden är ritad av Suhinina.

För mig är det befriande när jag verkligen märker att män njuter och känner att jag får utrymme att också agera sexuellt, för deras njutning. Det gör att jag får en del av makten över sexet, hur det ska utformas och så vidare. Det gör att jag inte bara vågar göra mer med min partner, utan också med mig själv, att jag vågar ta initiativ.

Jag önskar att män i högre grad kunde skippa sina stenansikten och visa att de njöt, för det tror jag skulle leda till mycket bättre sex för alla inblandade.

Bilderna kommer från ett inlägg som Suhinina skrivit om just detta med manlig njutning, läs det!

Twitter 19/5. Om våldtäktskultur.

Gud, hörde en så störd grej inatt. En kvinna berättade hur hen hade åkt bil själv med en man som var i hens organisation, efter ett tag så sa mannen: ”våldtäkt, det måste vara den finaste komplimang en kvinna kan få”. Alltså detta e…

Till saken hör att kvinnan var under 18 och mannen var typ 30+ när detta inträffade. Detta vidriga demonstrerande av makt: 1. att ens säga en sån sak?!?!?! 2. att göra den när en sitter ensam i en bil med en kvinna ca hälften så gammal som en själv. Detta är en så tydlig illustration på hur våldtäktskulturen förtrycker kvinnor utan att de blir utsatta personligen. Att som man i ett tydligt överläge ens nämna att våldtäkt är något som potentiellt kan inträffa är att likställa med hot i min åsikt.

En har ju även hört historier om män som ba ”skulle kunna våldta dig nu”. Denna maktdemonstration är ett förtryck i sig. Även män som själva inte våldtar använder våldtäktskulturen för att skrämma och tillskansa sig makt över kvinnor. Detta är rent förtryck. Genom att påpeka potentialen till våldtäkt i en situation så påpekar en kvinnans underläge. Att kvinnan beror av mannens välvilja.

Kan verkligen tänka mig att många kvinnor gör saker i sängen de inte vill av rädsla för våldtäkt, för att deras nej inte ska respekteras. Kvinnor får veta att de inte har några rättigheter, att det som räddar dem från våldtäkt är att vissa män är ”snälla”. De får också veta att dessa män precis lika gärna hade kunnat strunta i att vara snälla och förvandlas till våldtäktsmän. Det är en tydlig signal om att du som kvinna inte har någon egentlig rätt till din egen kropp. Att den kan våldtas.

Därför räcker det inte att som man inte våldta, du måste aktivt sudda ut hotet om våldtäkt i din egen närhet. Göra den otänkbar. Män måste inse att vi lever i en våldtäktskultur och anpassa sig efter det, sluta reproducera våldtäktskulturens språk och makt. Vissa män är en rädd för, andra inte. Handlar inte om fysisk styrka utan om kroppsspråk, vad de säger osv. Ickevåld är ett alternativ. Män som aktivt jobbar med sin manlighet, förstår hur våldtäktskulturen påverkar deras relationer till kvinnor, kan handla för att bryta den. Men män som är helt omedvetna om att deras överordning i patriarkatet påverkar deras personliga relationer reproducerar det oftast.

Män som menar att de är ok för att de ”inte våldtar” men ständigt påminner om hotet om våld och våldtäkt är också skyldiga. Även män som talar vitt och brett om att de ”aldrig skulle våldta” reproducerar, genom att påpeka att det handlar om deras vilja. Män måste radera ut våldtäkten som ett tänkbart scenario. Utgå från att det aldrig skulle kunna hända.

Att ständig påminna om att en är kvinna och våldtäktsbar, om ens utsatthet som könsvarelse, är ett av patriarkatets viktigaste maktmedel. Hotet om våldtäkt finns ständigt i bakgrunden för kvinnor. Det dikterar hur vi för oss och klär oss, var vi går och vilka vi träffar. Hör ni någonsin kvinnor tala om att de aldrig skulle våldta? Nej, för våldtäkt är inte ett alternativ för kvinnor. Inte så att kvinnor inte kan våldta, men det finns inget i vår kultur som gör män våldtäktsbara och kvinnor till troliga förövare. Men kvinnor reproduceras ständigt som möjliga att våldta, även när folk pratar att de själva ”aldrig skulle” eller ”skämtar” om möjligheten.