Vestibulit.

Jag tycker ni ska lyssna på det här radioinslaget där Suhinina medverkar om vestibulit. Det talas lite om varför kvinnor fortsätter ha sex trots att det gör ont, och där tas penetrationsnormen upp. Att vi liksom ”ska” ha sex på det sättet. Jag tänker mig att många kvinnor som har vestibulit känner sig pressade att ”slutföra” sexakten genom omslutande samlag även om det kanske inte är optimalt.

Jag tänker på alla gånger jag själv har känt att ett samlag inte är ”avslutat” om det inte sker någon form av penetration och ”gått med” på det fast jag egentligen inte alls har velat eller varit tillräckligt våt (typ mina första tre sexuellt aktiva år såg ut precis så), helt enkelt eftersom jag tänkt att det är så det ”ska” vara, att det är det en har bundit upp sig på om en börjat hålla på med petting, oralsex etcetera.

Jag tänker mig att ett skäl till att folk utvecklar vestibulit också kan vara just detta, att många kvinnor har omslutande sex fast omständigheterna inte är så bra. Som jag har förstått det är det något som dyker upp när en under en tid haft problem med smärtor och fittan liksom reagerar utan att det egentligen ”behöver” vara ett problem, och jag tänker mig att detta skulle kunna uppstå om en haft mycket smärtsamt sex.

Bloggutmaning vecka två – Bortom penetrationsnormen. Alla inlägg.

Här kommer alla inlägg i ämne två i min och Schmenus bloggutmaning om sex och feminism. Veckans ämne var Bortom penetrationsnormen.

Schmenus och fannys bloggutmaning om normbrytande sex skrivet av Hemma hos  knyttet

Bortom penetrationsnormen skrivet av Supersnippy

”sex, men det är ju så jobbigt”…Bortom penetrationsnormen skrivet av Shamandalie

Penetrationsnormen idag skrivet av The asperger hippie

Penetrationsnormen och varför jag anser att den är problematisk skrivet av Linas värld

penetrationsnormens avtryck på sex mellan kvinnor skrivet av Yllestrumpa/Ett ritstift i din rumpa

säkrare sex bortom penetrationsnormen skrivet av Tanja Suhinina

påtvingad närhet skrivet av i en gäggpöl

Bloggutmaning ämne två, bortom penetrationsnormen skrivet av Fulskratt

Penetrationsnormen ger oss ett sämre sexliv skrivet av OrdochOrd

Bortom penetrationsnormen och att utforska sin sexualitet på nätet av Blixa

Bloggutmaning, ämne #2 – Penetrationsnormen av Sara Strömvall

Bortom penetrationsnormen (kuk + fitta = inte specialmagiskt) av Kak

Kuken i fokus av Maria Engelwinge

Schmenus inlägg kan ni läsa här

Mitt eget finns att läsa här

Om någon inte kommit med eller vill bli presenterad annorlunda så kan ni hojta i kommentarsfältet, så åtgärdar jag det så snabbt jag kan.

Nästa ämne presenteras imorgon!

Bortom penetrationsnormen och kuken som vapen.

Här kommer mitt bidrag i del två i min och Schmenus bloggutmaning, Bortom penetrationsnormen. Om du inte skrivit ditt bidrag än så tycker jag du ska göra det innan kvällen!

I patriarkatet är kuken ett vapen. Dels på ett bildligt sätt genom att kuken ofta framställs som ett vapen inom porr, erotik och reklam, men också på ett väldigt konkret sätt; kuken är ett medel för att påföra skuld och skam på kvinnor, för att splittra familjer och samhällen. I krig så används kuken som ett vapen på ett mycket genomarbetat sätt, genom våldtäkten. Det är inte några slumpmässiga våldtäkter, utan det är en medveten strategi för att skapa splittring.

En erigerad kuk kan vara som ett kompromisslöst faktum, som att säga; här är jag och jag kräver att få penetrera, att få komma in i dig, den kräver att bli tillfredsställd, åtgärdad, sedan är det upp till dig att ta ställning till detta faktum. Kuken penetrerar, precis som en kniv eller en kula penetrerar. Kuken frågar inte om lov utan tar vad den vill ha. Om du inte vill måste du göra motstånd, säga nej. Alla kvinnor vet vad en erigerad kuk kräver; att åtgärdas, att tillfredsställas. Få vet hur en fitta som behöver tillfredsställas ser ut och beter sig.

Att kuken kan vara ett vapen, att kuken är något en alltid ska förhålla sig till, handlar såklart om hur samhället ser ut. I dagens samhälle har män makt, och normen för män är att vara utrustade med en kuk. I dagens samhälle är kuken så mycket mer än bara en kroppsdel, ett könsorgan. Den står för manlighet och styrka, den kan användas för att kasta skuld och skam över kvinnor. Det kommer mycket makt med att ha en kuk.

Mycket sex utgår från kuken. Att kuken är hård anses vara en förutsättning för att kunna ha sex, hur fittan har det kan kvitta. Under sexakten är det framförallt kukens hårdhet som ska tas ställning till, som ska hanteras. Sexet anses ofta avslutat när kuken inte är hård längre. Det är liksom kuken som styr hela akten, som bestämmer när det börjar och när det slutar. Detta skulle jag vilja kalla kuknormen. Men kuknormen leder vidare till en penetrationsnorm, eftersom det sex där båda antas njuta är det så kallade penetrerande eller omslutande sexet. Det penetrerande sexet är normen för det cissexuella heterosexet, det som både kuken och fittan antas njuta av.

Sex bortom penetrationsnormen för mig handlar om att dekonstruera kuken. Fråga mig; vad innebär den i det här samhället? Vad symboliserar den? För mig symboliserar den makt. Att ha en kuk handlar, förutsatt att en är cis, om att ha samhällelig makt, den samhälleliga makt som kommer med att vara man och att i samhällets ögon bli sedd som man.

Kuken kan inte bara användas till rent fysiska funktioner, utan den har även en stark symbolik, en symbolik som kan användas för att utöva makt. Med kukens makt kan en kvinna tas ifrån makten över sin sexualitet, penetreras mot sin vilja, degraderas från en människa till ett objekt för kukens njutning. Här är kuken ett vapen, ett symboliskt vapen. Våldtäkt handlar inte bara om en fysisk handling, det handlar om att som man använda en kvinna för sin njutning och den degradering och förnedring det innebär.

Att under cisheterosamlag ignorera kuken, inte låtsas om den och dess pockande efter uppmärksamhet utan istället fokusera på mig själv och mina behov. Att lämna kuken otillfredsställd framstod först som en omöjlighet, något onaturligt och sjukt. Att bara tillfredsställa fittan och låta kuken klara sig själv, att helt enkelt strunta i den, verkade som en omöjlighet. Jag har ju lärt mig att förhålla mig till kukar, att ta hand om kukar, att ge kuken vad den vill ha. Jag har ju lärt mig att min fittas njutning alltid är sekundär i förhållande till kukens tillfredsställelse.

Så många gånger som jag har tillfredsställt kukar utan att min fitta har tillfredsställts, så många gånger jag tagit ställning till kukar utan att någon, inte ens jag själv, tagit ställning till min fitta. Hela mitt liv har jag fått lära mig att tolka kukar, att ta ställning till kukar, att behandla kukar, men jag har aldrig fått lära mig att tolka, ta ställning till och behandla min fitta.

För mig att komma i bättre kontakt med min fitta handlar inte bara om att bry mig mer om den, utan också om att ignorera kuken. Det handlar om att fokusera på min fittas behov och ignorera kukens behov som ständigt drar uppmärksamheten till sig. Jag har fokuserat på kukar så länge, jag vill fokusera på fittor nu. Det är svårt, men det går ibland. Ibland ger jag bara min fitta vad den vill ha. Men jag måste alltid ta ställning, alltid välja att säga nej till kuken. Att bara ignorera den är inte möjligt än, jag har förhållit mig till den så mycket så länge.

Skriv om penetrationsnomen!

IMG_20130831_101329Jag är mitt uppe i en massa stressiga grejer just nu, såväl plugg (jag fick plats på kursen igår! Tack för allt stöd!), men jag tänkte skriva mitt inlägg till min och Schmenus bloggutmaning om sex och feminism i morgon. På söndag ska inläggen vara inne och det vore så himla kul om ni skrev. Ämnet för veckan är Bortom penetrationsnormen och går att läsa mer om här.

Bloggutmaning. Ämne två – bortom penetrationsnormen.

Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning är Bortom penetrationsnormen. Det är en ganska bra uppföljning på alla dessa inlägg om fittan, tycker jag.

Penetrationsnormen för mig handlar om att sex så ofta går ut på att kukar eller fingrar ska stickas in i olika hål. I mina ögon är detta ett väldigt patriarkalt sätt att se på sex, ett sätt som utgår ifrån mannens behov och njutning, från en manlig norm. Hur kan vi komma bortom denna? Hur skulle en sexualitet bortanför penetrationsnormen kunna se ut?

Jag kommer att skriva om mina svårigheter med att röra mig bortom penetrationsnormen och om könsrollerna som är förknippade med den.

Den som vill twittra om saken kan använda hashtaggen #femsexblogg.

Bloggutmaning, vecka ett – Fittan i fokus. Alla inlägg.

Här är alla inlägg till första delen i min och Schmenus bloggutmaning på tema sex med ämnet Fittan i fokus. Det är några som inte har egna bloggar som har lämnat inlägg under presentationsinlägget, så läs gärna dem! Mitt eget inlägg finns att läsa här.

Jag vill säga att det är fantastiskt roligt att så många har deltagit i utmaningen, och hoppas såklart på lika stor uppslutning vid nästa ämne, som presenteras imorgon. Om det är något inlägg jag glömt eller om någon vill bli presenterad annorlunda så får ni hojta, så fixar jag det direkt.

Schmenus. Vården för oss med vagina.

Niklas Hellgren. En kärleksförklaring.

Moralfjant. Mitt personligaste inlägg någonsin.

Tanja Suhinina. Vulvan i fokus.

Sara strömvall. Om skam och okunskap.

Meg Fulskratt. Om skammen inför fittan.

Hundmorsan. Länge leve fittan.

Blixa. Om den mytomspunna fittan.

The asperger hippie. Det var en gång en fitta.

Yllestrumpa. Om mödomshinnan.

Cecilia hårdrocksfeminist. Fitta/mutta/murra/snippa, kärt barn har många namn.

Hej.blekk. Varför vi måste se andra sätt att ha sex. Visserligen inte skrivet i samband med den här utmaningen, men läsvärt.

Lina, från andra sidan sjön. Fittan i fokus och varför det är så svårt.

Kak. Råd för hur en kan göra för att få fittan att må bra.

Lisa. Ett blogginlägg som äter upp sig själv.

I en gäggpöl. Om att aldrig ha haft någon fitta.

Maria Engelwinge. Om kvinnohat och fitthat.

Tjejbloggat. En liten kopp.

Ord och ord. Om Fittan. Och Snippan. Och vikten av att ha bra ord på sig själv.

Copy is right. Om att medicinvetenskapen är en herrklubb.

Catrin-tin. Om fittan efter födseln.

Fittan i fokus.

Detta är del ett i min och Schmenus bloggutmaning om sex. För den som vill delta så finns inlägg med ämnespresentation och instruktioner här. Imorgon kommer de andra som deltagit i utmaningen att presenteras.

Jag tänker på sexualundervisningen. Jag tänker på att den ändå var ganska bra på min skola efter av vad jag hört om andras, men att det dröjde tills att jag var 21 innan jag insåg att min klitoris inte bara är en liten knopp, utan att det är ett stort organ som kan bli stimulerat på en massa olika sätt. Det var en fascinerande upptäckt. Och anledningen till att jag tänker på den är för att den så tydligt beskriver vilken relation jag har till min fitta. Jag har liksom inte tänkt på den som något mer än ett hål, men en liten ”knapp” en kan trycka på om det blir för tråkigt. Jag har aldrig tänkt på min fitta som något som lever, förändras, känner.

Clitoris_anatomy_labeled-en.svg

Länge när jag hade sex så var det så mycket som handlade om att det skulle gå. Jag skulle vara tillräckligt våt för att kunna omsluta en kuk. Det handlade inte om att det skulle vara skönt och lustfyllt, utan om att det skulle vara fysiskt möjligt. Det var såhär jag såg på min kropp och det var så männen jag hade sex med såg på min kropp. Om det inte gick så var problemet inte att vi hade sex på fel sätt, utan problemet var att min fitta var ”fel” eller ”trasig”. Jag upplevde aldrig att männen jag hade sex med brydde sig särskilt mycket om min njutning, och ärligt talat så gjorde inte jag det heller.

Det finns en idé när det kommer till omslutande sex, eller penetrationssex som det brukar kallas i folkmun, att fittan är passiv och kuken är aktiv. Att fittan bara finns där, för att penetreras av kuken. Och det är ju även så kvinnor och män och betraktas när det kommer till sex, till raggande, till det mesta i det här livet. Kvinnor är objekt som män kan agera på, män är ständigt agenter. Detta smittar såklart också av sig i hur vi betraktar de könsorgan som är förknippade med kvinnor och män. Det är liksom ingen slump att vi tänker att fittan är passiv och kuken är aktiv, det är tätt förknippat med hur vi betraktar de olika könen.

Jag har fått veta väldigt lite om hur fittor agerar på sexuell upphetsning. Jag har alltid tänkt att det bara sitter i hjärnan, i att bestämma sig för om en vill ha sex eller inte. Jag har liksom inte tänkt att jag kan känna min kropp, min fitta. Att jag kan känna den svullna upp, bli fuktig och känslig. Att jag kan känna att jag vill ha sex, att jag är kåt, och inte bara intellektuellt komma fram till det, göra en viljeansträngning och få sexet att fungera.

Jag var sexuellt aktiv mycket länge innan jag började känna min fitta på riktigt, innan jag började få kontakt med den. Många samlag har jag över huvud taget inte haft kontakt med min fitta, med hur det känns. Det var aldrig fysiskt skönt, bara mer eller mindre jobbigt, mer eller mindre bekräftande. Detta handlar såklart om att jag har haft sex med människor som jag egentligen inte borde ha haft sex med, människor som inte var omtänksamma och kärleksfulla. Samtidigt tänker jag mig att det har att göra med min syn på vad sex är och bör vara. Jag tänkte liksom inte att sex var något som skulle vara skönt, som jag hade för min egen njutning skull. Det var mer en fråga om att kunna få närhet, bekräftelse och något som jag då tänkte var eller i alla fall kunde leda till kärlek. Min fitta har inte varit något som finns till för min egen njutning, utan en känslomässig handelsvara, något jag kan använda för att få patriarkal bekräftelse.

Allt det här har också handlat om hur jag har uppfattat min fitta. Eftersom jag inte har sett på min fitta som aktiv, deltagande i sexuella handlingar, så har jag inte brytt mig om vad den tycker om det. Jag har sett min fitta som ett hinder att överträda, inte som något som ska skänka mig njutning. Jag har sett fittan som ett problem, precis som jag under åratal av ätstörningar sett resten av min kropp som ett problem. Det handlar om självförnekelse, det handlar om att inte vara kapabel att känna eller erkänna sina fysiska behov, om att ständigt trycka ner dem och underordna den något större. Något som jag då trodde var min vilja, men idag inser var patriarkatet.

Jag tänker att patriarkatet tvingar in många kvinnor i en sämre kroppskännedom, helt enkelt eftersom vi inte tillåts vara ”djuriska”, styrda av våra kroppar. Mäns kroppar och fysiska behov äger ett helt annat erkännande, äger ett helt annat rum i samhället. Det talas ofta om män som behovsstyrda varelser, som kroppsliga. Det talas om mäns könsdrift, deras kukar, deras kåthet. Att kvinnor kan bli kåta och att det faktiskt är något som sker fysiskt, genom att vi blir svullna, känsliga och våta, att det inte bara sker i våra hjärnor, är det något som det talas mindre om. Mäns kåthet beskrivs som en okontrollerbar fysisk reaktion som enbart har med kroppen att göra, kvinnors vilja till sex beskrivs mer som ett känslo- och tankemässigt kontrollerat beslut. Båda dessa idéer om vad lust och kåthet är, är såklart grovt förenklade. Lusten sitter såklart både i psyket och kroppen, eller snarare; det finns ingen åtskillnad mellan psyke och kropp.

Jag har kontakt med min fitta nu. Jag kan känna min lust, inte bara veta att den finns där. Jag kan känna hur den reagerar, jag kan känna hur den svullnar upp och blir känslig, hur den arbetar med musklerna. Jag kan känna min kåthet. Men jag är inte klar riktigt än, jag har fortfarande inte full kontakt med min fitta. Det är något jag ständigt jobbar på, att lära känna min fitta bättre, och att på det viset kunna njuta mer av sex.

Alla har rätt att frigöra sig från patriarkala normer utan att bli skämmad för det av någon jävla ”relationsexpert”.

Det finns en grej som vissa kvinnor gör, som är att beklaga sig över att män numera inte är några ”riktiga män” som tar dem med storm sexuellt och så vidare utan är mesiga och alldeles för snälla. De skriver kanske om att många kvinnor faktiskt vill ha lite ”hårda tag” och gud vet allt. Jag tänker bland annat på Janouchs inlägg om saken för ett tag sedan:

Ett stort antal damer beklagar sig (i smyg! eftersom det inte är politiskt korrekt att vädra denna önskan högljutt) över en bristvara: En ”riktig” man. Sexuellt sett, alltså. Jag vill direkt poängtera att detta inte handlar om män som slänger upp en kvinna över axeln, som sätter på urskillningslöst, som behandlar kvinnor som skit (att jag ens ska behöva förtydliga? Det borde vara självklart) – utan bara män som bejakar sin manlighet i sexuella sammanhang.

Sedan följer en lång klagosång om att män minsann inte är män längre. Om att det inte går att få en ”gullig kille” och en patriarkal manlighet i samma person. Problembeskrivningen är liksom att män inte får vara män längre, att de är så rädda för att göra fel och vara sexister att de bara blir ängsliga istället.

Detta är problematiskt på så många sätt. Först och främst handlar det om att befästa en väldigt sexistisk syn på kvinnor och män och samspelet dem emellan, vilket såklart är otroligt problematiskt ur ett feministisk perspektiv. Måste en man ”bejaka sin manlighet” i sexuella sammanhang? Hur ska han kunna göra detta utan att i övrigt ingå i en patriarkal manlighet? Ska han vara jämställd i övrigt men typ lajva ”riktig man” när det vankas sex? Nej, det funkar inte så. Sprider vi ett sexuellt ideal så kommer det att smitta av sig på resten av alla föreställningar om hur män och kvinnor bör vara.

Vissa menar kanske att kvinnor också ska få ha preferenser. Visst, men lika lite som män har rätt att bräka om hur de vill att kvinnor ska vara för attrahera dem så ska kvinnor göra ett stort nummer av att män ska vara på ett givet sätt för att attrahera dem. De flesta män har nog andra syften i livet än att tillfredsställa Janouchs läsares behov av att leva ut i en patriarkalt konstruerad roll vid samlag.

Hur kan en tycka att det ska vara mäns uppgift att agera på ett visst sätt så att du får leva ut i din könsroll, känna dig som en ”riktig kvinna”? Ja, det kan såklart vara bekvämt att ha det så. Många kvinnor har lärt sig att sex ska vara på det sättet, att en ska bli ”tagen med storm” och inte behöva göra något själv, ta egna initiativ. Men om en vill ha jämställdhet så får en helt enkelt ge upp vissa sådana anspråk. Det går inte att vilja ha jämställdhet på enbart sina egna villkor, utan att ifrågasätta sina egna preferenser och krav på hur män ska vara.

Tala gärna om förtryckande män och om hur även ”jämställda” män upprätthåller förtryck utan att vara klassiskt manliga, men att förvänta sig att kunna välja och vraka på olika mansroller i olika sammanhang och tycka att män ska vara jämställda på precis det sätt, på precis de ställen, som råkar passa en själv, är inte långt ifrån de män som tycker att kvinnor ska utföra en ständig balansakt för att vara ”lagom” kvinnlig. Detta ska inte krävas av kvinnor, och det ska inte heller krävas av män. Alla har rätt att frigöra sig från patriarkala normer utan att bli skämmad för det av någon jävla ”relationsexpert”.

Bloggutmaning. Ämne ett – fittan i fokus.

Jag och Schmenus har bestämt oss för att göra en bloggutmaning tillsammans, en om sex. Syftet är att försöka lyfta fram sex som feministisk fråga och att få fler att tänka kring vad sex är och kan vara, hur det ser ut och varför det ser ut som det gör.

Vi har tänkt såhär: varje vecka presenterar vi ett nytt ämne på temat sex. Alla som vill inbjuds att delta, men det är framförallt tänkt att det ska vara en feministisk vinkel på det hela (vilket borde vara ganska lätt att uppnå då vi har feministiska bloggar och således förhoppningsvis mestadels feministiska läsare). Sedan skriver alla som vill ett inlägg innan veckans slut, och i slutet av veckan så kommer vi att länka till de som skrivit inlägg.

Första ämnet är ”fittan i fokus”. Tanken är att vi ska vrida och vända på det fittan, samhälleligt eller fysiskt, båda delarna eller något helt annat. Om vad som gör en tillfredsställd och hur en upptäckte det, om ens kunskaper om ens fitta eller hur en hanterar den, om sjukdomar och fittvård. Ja, ni fattar.

Det vore väldigt kul att se någon man skriva på detta ämne. Och observera att när jag säger att jag bryr mig om mäns åsikter om saker så är det stort.

Jag kommer att skriva om min egen relation till min fitta och vad jag tror har format den, om kåthet och lust och hur svårt det kan vara att finna den i ett samhälle där kvinnor inte hjälps med att få kontakt och kunskap om sina kroppar.

Sorry killar, men så jävla fantastiskt är det inte att ha sex med er.

Har en favoritkategori på kommentarer som dyker upp ibland, nämligen den som går ut på att det där med kvinnoförtyck inte är en så big deal eftersom *trumvirvel* KVINNOR HAR LÄTTARE ATT ”FÅ” SEX (något som inte är helt sant, tänkte ta tag i detta ämne senare idag).

Alltså, jag undrar verkligen vad som pågår i dessa mäns huvuden. Vad fan har de för självbild om de tror att deras sexuella prestationer är så jävla fantastiska att de kompenserar för allt det förtryck som kvinnor utsätts för. Jag undrar verkligen. De måste ju tro att deras kukar (för ja, det är ju inte direkt så att det är några andra män än cismän som säger detta) typ sprutar regnbågar och juveler, att en orgasm för en kvinna är som att uppleva himmelriket, att det är det mest fantastiska en kvinna kan uppleva.

Jag idkar regelbundet heterosex och jag tycker för det mesta att det är skönt, men jag skulle inte tveka en sekund inför att byta ut alla orgasmer och annan sexuell njutning jag någonsin haft mot ett postpatriarkalt samhälle. Jag skulle hellre dö som oskuld i ett ickepatriarkalt samhälle än att knulla mig till döds i detta. Och ja, detta menar jag verkligen.

Sorry killar, men så jävla fantastiskt är det liksom inte att ha sex med er, att det är värt tusentals år av brutalt förtryck.