Kategori: Sex

Den som tycker att det är mer avtändande att fråga än att riskera att ha sex med någon som inte vill borde inte få knulla.

Samtyckeslagen är något som alltid upprör starka känslor i antifeministiska kretsar. Det verkar finnas någon slags utbredd myt om att den skulle innebära omvänd bevisbörda, det vill säga att det är den som står anklagad som måste bevisa att hen inte har begått brottet. Vad denna uppfattning kommer ifrån begriper jag inte, men jag ser absolut inget stöd för misstanken att grundläggande rättsprinciper skulle upphävas i och med denna lag.

Folk har även en massa tankar om hur detta kommer att komplicera sexlivet för människor. Jag har hört en massa dumheter, till exempel att det skulle innebära att en måste fråga innan en inleder samlag, så att en får ett klart och tydligt ”ja”. Detta stämmer inte. Samtyckeslagen handlar kort och gott om att samtycke ska inhämtas. Detta kan ske på en massa olika sätt, men jag tänker att det enklaste är att vara lyhörd inför den andra partens signaler och om nödvändigt fråga. Du kommer inte behöva ha ett uttalat ”ja” om det finns andra indikationer på att samlag är önskat, vilket det förhoppningsvis finns i de flesta fall.

Jag tänker på mitt eget sexliv och tänker att jag brukar vara väldigt tydlig att visa när jag vill ligga, vilka grejer jag uppskattar och så vidare. Jag är även van vid att min partner ger mig utrymme för att visa vad jag tycker, bryr sig om vad jag tycker och frågar om det föreligger oklarheter. Jag tycker för det mesta inte att detta är det minsta konstigt eller pinsamt, och om det skulle vara det anser jag att det är ett värt pris att betala för den reducering av risken för otrevliga sexuella situationer det innebär. På samma sätt så kör jag inte själv på om jag inte fått tydliga indikationer på att det är önskat. Med tydliga indikationer menar jag: gensvar på kyssar, smekningar och så vidare, uppskattande stönanden vid beröring av könsdelar och så vidare. Jag menar inte att personen ligger stilla och bara accepterar det jag gör, utan jag menar att det finns gensvar och tecken på lust och upphetsning. Att vara passiv och inte göra motstånd är inte att ge gensvar, så vida det inte är någon slags sexuell lek ni ägnar er åt som i så fall bör vara uttalad (vilket alltså skulle vara detsamma som att ha inhämtat samtycke fast i ett tidigare skede).

Nå, det är klart att jag begriper att många kan tycka att det är jobbigt att kommunicera under sex. Människor är osäkra och kanske även rädda för att få ett nej och därmed känna sig avvisade. Jag tänker dock att den som bryr sig om att inte ha sex med någon mot dennes vilja borde tycka att tanken på att ligga med någon som faktiskt inte vill är mer avtändande än att fråga om en blir osäker. Sex kan vara pinsamt på en massa olika sätt, det är helt enkelt en risk en får ta om en är intresserad av att ägna sig åt det. Om en inte tycker att det är en risk värd att ta kan en ägna sig åt andra saker i livet som inte är så socialt krävande. Att strunta i sex är faktiskt ett alternativ för den som tycker att det är för jobbigt att ta hänsyn.

Om en är intresserad av konsensuellt sex så borde detta strängt taget inte vara ett problem. Det är helt enkelt inte svårt att försäkra sig om att ens partner vill, och om en är osäker så kan en faktiskt avstå. Bara människor som prioriterar att ha sex över att inte ha sex med någon mot dennes vilja kan tycka att detta är problematiskt. En sådan person har i mina ögon en inställning till sex som borde bekämpas i samhället, och därför tycker jag att denna lagstiftning är bra och relevant. Det handlar helt enkelt om att markera vikten av att inte bara sluta när någon säger nej, utan om att helt enkelt inte börja om en inte är säker på att det är önskat.

Detta handlar ytterst om att vissa prioriterar sin egen lust till sex eller sitt eget behov av att inte råka ställa en pinsam fråga över en annan människas rätt till kroppslig integritet. Vi kan inte ha ett samhälle där vi prioriterar vissa människors rädsla inför detta framför andra människors rätt att få förfoga fritt över sin kropp, att slippa anses tillgänglig tills motsatsen är hävdad.

Jag är trött på att anses vara tillgänglig sexuellt tills jag anger annat. En majoritet av alla personer jag träffar är jag inte intresserad av att ha sex med, och det är detta som måste vara utgångspunkten. Du kan inte utgå från att sex är önskat, du måste såklart försäkra dig om att det är önskat innan du kan börja köra, precis som en alltid ska göra innan en gör saker med andra människor. Rätten till sex eller till att inte ”tappa ansiktet” kan inte stå över rätten till att få bestämma över sig själv.

Alla tvingas in i könsroller.

En grej jag tycker är så jävla tråkig att diskutera är att man minsann måste vara ”alfahannar” för att kunna skaffa sig en tjej att ligga med. Att män inte får ligga om de skrider utanför könsrollerna och så vidare. Nå, det är klart att jag är emot detta eftersom jag är intresserad av genus. Jag vill alldeles uppenbart att vi ska styras mindre av den här typen av värderingar. Däremot så är det knappast ett mansexklusivt problem att en måste leva upp till vissa könsroller för att få ligga (enkelt), sådant drabbar givetvis även kvinnor.

Först och främst tänker jag såklart på skönhetsnormer, såsom att raka benen, armhålorna, sminka sig och så vidare. Men det finns även en annan grej som i regel ingår i vad som brukar kallas ”det sociala spelet” och det är att begå våld på sig själv genom att acceptera douchigt beteende som ofta är en inherent del av vissa mäns raggningsteknik (så kallat ”neggande”). Typ om en man kommer fram till en och ba ”lilla gumman” så ska en acceptera detta för att inte uppfattas som en surkärring. Satan vad jag är trött på det! Jag vägrar konsekvent tala med män som ägnar sig åt detta vilket gör att mitt spektrum för personer att ragga på krymper något otroligt.

Det finns såklart en massa sammanhang där en slipper göra detta, liksom det finns en massa sammanhang där en slipper vara macho som man. Däremot om du i ”alfahanne” lägger in att över huvud taget ha egenskaper som gör dig till en intressant person så lär det ju såklart vara en försvårande faktor att inte vara en sådan. Vissa människor är helt enkelt varken särskilt intressanta, attraktiva eller liknande vilket gäller för både män och kvinnor. Det är såklart tråkigt för dem och jag önskar ett samhälle där mindre av människors sociala behov kretsade kring just tvåsamhet, men jag ser faktiskt inte vad feminismen har att göra.

Det kan såklart vara så att mäns möjligheter att behålla en kvinna har förminskats eftersom kvinnors ekonomiska beroende av män är mindre, men detta är ju såklart inte en fråga om att män förtrycks utan om att kvinnor har slutat förtryckas i lika hög grad som innan. Om en ser effekterna av minskat kvinnoförtryck som förtryck av en själv så har jag inte så mycket att tillägga, det är för långt bortom rimlighetens gränser.

Problemet är inte att Rfsu pratar utan alla andra som inte gör det.

Läser denna text om Rfsu:s monopol på sexualundervisning i den svenska skolan. I sak kan jag hålla med om att det finns ett problem i att en intresseorganisation, vilket Rfsu faktiskt är, får så mycket inflytande över den svenska skolans sexualundervisning. Jag vet flera som knappt haft någon mer sexualundervisning än den som Rfsu bjöd på, vilket såklart blir otillräckligt eftersom Rfsu för det mesta bara besöker en klass under några timmar. Det är rent tidsmässigt alldeles för lite.

Men när man läser vad Alf Svensson vill att sexualundervisningen ska inkludera istället så börjar jag undra. Han skriver nämligen såhär:

Samtidigt utelämnar man en mängd viktig kunskap som att sex ihop med kärlek ger mer tillfredställelse än om man bara är ”knullkompisar”. Eleverna får inte heller veta att ju fler de har sex med desto mindre får de ut av det. Läraren får inte säga som det är – att tjejer nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex. Då begränsar de våra barns frihet att själva fritt utforska det sexuella landskapet. Män åtalade för gruppvåldtäkter kommer därför även i framtiden försöka hävda att kvinnan var med på det.

Hans idé om vad som är ”fakta” är ju extremt påverkad av heteronormativitet. Även om han inte säger rakt ut att det ska röra sig om heterosexuella par så är det uppenbart att han tycker att det rätta att lära ut är monogami, tvåsamhet och så vidare.

I det han säger senare så tycker jag dock att han har en poäng.

I varje klass finns emellertid också elever som ser sex som något exklusivt. De vill vänta med sex tills de hittat någon som de vill dela sitt liv med. Att också inkludera och uppmuntra dessa elever är emellertid inget man lyfter fram.

Eller… poäng och poäng. Det är klart att man i sexualundervisningen ska diskutera olika perspektiv på sex och känslor/relationer, när man känner sig bekväm med att ha sex och så vidare. Men grejen är att man i alla fall i min skola tog upp perspektiv som rörde just detta. Jag vet inte om det var Rfsu som gjorde det eller någon annan, men det diskuterades helt klart, och det ordentligt. Det kanske inte göra på alla skolor, sexualundervisningen ser väldigt annorlunda ut, men frågan är om det verkligen är Rfsu:s fel.

Problemet som jag ser det är inte att Rfsu får komma och föreläsa om de frågor som de faktiskt är jävligt grymma på det vill säga det som rör öppenhet, tolerans och hbtq. Om man tycker att deras perspektiv är otillräckligt bör det istället kompletteras med andra lektioner också. Problemet med sexualundervisningen är inte att det finns en grym organisation som får föreläsa, utan att det finns en massa fega och okunniga lärare som inte vågar fylla in.

Låt Rfsu komma och föreläsa om det de är bra på, för de är jävligt duktiga. Det vore bara korkat att låta all den kunskapen gå till spillo. Misstaget många skolor gör är att tycka att man efter det liksom har gjort sitt, att man kan bocka av sexualundervisning i läroplanen. Det är däri problemet ligger. Om vi vill ha en sexualundervisning som tar upp så många alternativ och diskussioner kring sex och samlevnad som möjligt så måste den också ges mer tid och högre prioritet. Kanske skulle alla skolor kunna öra som min, och dedikera en eller två hela veckor till enbart sex och samlevnad. Problemet är inte att Rfsu pratar om det de kan, problemet är alla andra som inte gör det.

Bevekelsegrunderna för anmälan spelar ingen roll.

När man diskuterar våldtäktsanmälningar så brukar folk vara pigga på att påpeka att bevekelsegrunderna för anmälan kanske inte alls var att man upplevde sig våldtagen, utan att man ville hämnas eller liknande. Att många anmäler långt senare än den sagda våldtäkten skulle ha inträffat anses ibland utgöra ett bevis för detta. Speciellt om anmälan sker i samband med att relationen tar slut, då den antas vara någon slags diffus hämnd.

För det första så är det fullt naturligt att människors uppfattningar om olika händelseförlopp förändras över tid. Det som man kanske förlät eller förträngde när man var i en relation kan efter att den har avslutats kännas som en mycket större grej. Man kan också ha identifierat det inträffade som en del i ett större maktutövande från den andra parten och därför velat anmäla.

Men framförallt så är det ganska irrelevant vad målsägandes skäl för att anmäla är, för ett brott är ett brott. Man kan såklart tänka sig att man låter en person man har en nära relation tillkomma undan med handlingar som man inte hade accepterat annars, men det gör inte dessa handlingar okej på något sätt. Om en person har begått en regelrätt våldtäkt så är det såklart inget skäl för att hen inte ska bli dömd att offret av olika skäl valde att inte anmäla innan.

Det finns ett enkelt att slippa detta, och det är att vara respektfull mot sin sexpartner. Att inte bara köra på om hen inte visar gensvar, att inte ha sex med hen när hen sover om ni inte har en överenskommelse om annat och så vidare. Visst kan du trots detta stöta på en idiot som falskanmäler, men faktum är att sådant alltid kan inträffa. Om du har begått en våldtäkt så borde du såklart kunna ta ditt straff för detta, oavsett om personen anmäler dig av hämndbegär.

Vill du inte bli dömd för våldtäkt, ha konsensuellt sex.

När man diskuterar sovsex så säger någon kanske såhär: ”men om den som blivit utsatt gillade det, är det då våldtäkt” i något slags försök att påvisa osäkerheten i situationen. Mitt svara är att det hade varit våldtäkt även om den som blev utsatt uppskattade det hela, men jag tycker att det verkar orimligt att anmäla någon för att hen har gjort en sak man gillade.

Det spelar egentligen ingen roll om personen som blivit utsatt för sex i sömnen tyckte om det eller inte, det viktiga är att personen som hade sex med den sovande inte brydda sig om huruvida hen skulle uppskatta det hela eller ej.

Min grundinställning är att den typen av beteende är förkastligt. Vad det handlar om är inte vad personen tycker i slutänden, utan själva principen med att man helt enkelt inte har sex med någon som inte kan säga ifrån. Om man sedan råkar ha turen att personen man hade sex med fast hen sov uppskattade det hela och därför väljer att inte anmäla så får man väl skatta sig lycklig, men icke desto mindre är det ett brott om personen väljer att anmäla, vad det nu skulle tjäna till om man uppskattade det.

Vissa verkar tycka att det vore moraliskt förkastligt av en person att anmäla någon för våldtäkt trots att hen uppskattat sexet. Det spekuleras kanske i att personen först uppskattade sexet för att sedan ångra sig när något bråk solkade ner relationen, och då anmäla. Eftersom anmälan sker först senare så anses den inte ”äkta” även om ursprungshandlingen faktiskt kvalificerade sig för att vara just våldtäkt. Det som spelar roll i dessa personers ögon är inte handlingen i sig, vilket jag finner märkligt.

Om man inte vill riskera att bli dömd för våldtäkt av någon som uppskattat att man haft sex med hen i sömnen så föreslår jag den enkla lösningen att man inte har sex med en person som sover om man inte innan fått explicit medgivande för att göra just detta. Jag tycker inte att det är en särskilt märklig förhållningsregel: vill du inte bli dömd för våldtäkt så försäkrar du dig om att din partner är med på noterna, vilket inte är särskilt svårt.

Läs artikeln innan ni börjar dra upp förklaringar till varför friande kan vara rätt.

Som alltid när våldtäkt är på tapeten så ska folk hålla på och spekulera. ”Det låter absurt, kvinnan kanske ljög för att djävlas” och så vidare. Ja, det är klart att det kan vara så, men om man läser artikeln som det refereras till så står det klart och tydligt att hovrätten tycker sig kunna veta med säkerhet att samlaget ska ha inträffat och att mannen ska ha varit medveten om att kvinnan sov. Hovrätten kan såklart ha fel i sin bedömning, men eftersom deras utsaga är det enda vi har att gå på så är det den vi får utgå från.

Hovrätten menade att mannen i och för sig varit medveten om att kvinnan sov och att hon inte tyckt om anala samlag. Dessutom hade kvinnan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd då hon sov.

Om Hovrätten hade tvivlat på att samlaget ens hade ägt rum eller att kvinnan sov så hade de troligen skrivit det i skälen för friandet. Nu var det inte vad som skrevs, utan det som angavs som skäl var att mannen kan ha blandat ihop hennes anal med hennes fitta. Mannen verkar dessutom ha erkänt att han ska ha haft sex med kvinnan när hon sov, som jag förstår artikeln.

De skäl som angetts för friandet har inte varit att ord står mot ord eller att offrets anses ha bristande trovärdighet, de skäl som angetts är att mannen inte är kapabel att skilja på analen och fittan. Människor borde ta och läsa artikeln innan de börjar dra upp alla sina standardmässiga förklaringar till varför ett friande kan vara rätt och riktigt.

Om Hovrätten friat av skälen att de inte ansåg bevisningen tillräcklig så hade jag inte brytt mig om att skriva om saken, då hade det bara varit ett i mängden av alla frianden i våldtäktsmål som sker.  Jag anser det dessutom rätt och riktigt att man friar istället för att fälla när ord står mot ord. Men nu är det som så att det över huvud taget inte är fallet, situationen är en helt annan.

Såklart det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover.

Läser denna artikel om en man som blivit frikänd i hovrätten för att ha haft analsex med sin flickvän då hon låg och sov. Inte bara blev han frikänd, utan han fick även ett skadestånd på 22 000 kronor för att han har behövt sitta i häkte (vet inte hur praxis ser ut i fall som dessa).

Grejen var den att flickvännen uttryckt att hon inte ville ha analsex innan, varpå han sedan har det med henne i sömnen.

Anledningen till frikännandet löd som följer:

Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade ”träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.

Jag tänker i mitt stilla sinne att man måste vara extremt keff på sex för att genomföra ett analt samlag av misstag, jag har så jävla svårt att begripa hur man skulle kunna blanda ihop fittan och analen och genomföra en penetration utan att märka något. Att förövaren försöker skylla ifrån sig är givet i situationen, men jag förundras över att rätten anser det vara ett rimligt försvar med tanke på att de både fastställer att han kände att kvinnan inte ville ha analsex och att hon konstaterades vara i ett värnlöst tillstånd när hon sov. Det hela står alltså och faller på att mannen inte anses kapabel att förstå vilken kroppsöppning han kör upp sin kuk i.

Men vad som främst förvånar mig är egentligen inte detta, utan det faktum att det uppenbarligen anses okej att ha sex med en sovande person om sexet är sådant som personen normalt sett skulle godkänna. Även om man har en etablerad sexuell relation i vilken man brukar ha en viss typ av sex så betyder inte det att man ska anses tillgänglig för det även i sovande tillstånd.

Jag kan se en enda situation när det är okej att uppsåtligt ha sex med en person som sover och det är om man innan har försäkrat sig om att denne tycker att det är okej, alltså bett om lov.

Det kan väl anses extra kränkande om han utnyttjat hennes tillstånd för att ha en viss typ av sex hon uttryckligen sagt att hon inte vill ha, men oavsett om hans intention var att ha analsex eller inte så borde det absolut vara brottsligt att ha sex med en person som sover.

Även den som sagt ja till sex har rätt att ställa krav.

Johanna Sjödin har skrivit utmärkt om hur frivilligt sex inte längre är frivilligt om premisserna bryts. Fallet som diskuterats mycket har ju varit om det kan räknas som ett övergrepp när en man initierar sex utan kondom om kvinnan krävt att kondom ska användas. Vissa verkar anse att det inte spelar någon roll om premisserna kvinnan ställt upp för samlag bryts eller inte när hon väl gett sitt medgivande till att samlag ska kunna inträffa över huvud taget.

Jag tänker att denna syn beror på att kvinnor generellt inte betraktas som sexuella varelser i den mening att de har idéer om vilken typ av sex de uppskattar och vill ha. En kvinna kan antingen säga ja eller nej, men det hon primärt säger ja eller nej till är inte den sexuella akten som sådan utan en man. Hon avgör om en man ska få tillträde till hennes kropp eller inte, och det på hans egna premisser. När hon väl gett tillträde så har hon inget mer att säga till om.

Det är en självklarhet att man har något att säga till om även under sexakten. Inte så att man behöver fråga varandra inför varenda litet steg, men saker som användande av preventivmedel borde såklart både frågas om och respekteras av den andra parten. Om det är så viktigt att knulla kondomfritt så kan man avstå från sex, men det ger en inte rätten att överträda den andra personens vilja. På samma sätt som man kan vägra att ha sex utan kondom kan man också vägra att ha sex med en sådan, men man får aldrig tvinga sig till en typ av sex som den andra uttryckligen har sagt sig inte vilja ha.

Sedan vad rubriceringen ska vara vet jag inte, men att det är ett övergrepp att göra något som en annan person gett sitt uttryckliga förbud för tycker jag borde vara en självklarhet. Det spelar ingen roll om en person sagt ja till sex, om hen samtidigt klargjort för vilka premisser hen ska vara villig till sex under så ska de såklart respekteras alternativt omförhandlas. Men ett nej är ett nej, oavsett som det är nej till en sexakt i sig eller ett nej till vissa specifika inslag.

Preferenser.

Vissa menar att det är fel att prata om sina preferenser rörande sex. Framförallt tycker många att det är inkonsekvent av mig som feminist att tycka att det är okej att tjejer uttrycker att de gillar stora kukar i sammanhang där sexuella preferenser överlag diskuteras samtidigt som jag till exempel vänder mig emot att kvinnor som råkar hamna på bild med håriga armhålor offentligt hängs ut och förolämpas personligen på internet.

En normalbegåvad person förstår givetvis skillnaden på dessa två scenarion: det ena är en generell utsaga i ett sammanhang där diskussioner om sexuella preferenser är det uttalade syftet. Om man vill slippa sådana så söker man sig inte dit. Den andra är ett påhopp på en privatperson som över huvud taget inte bett om någons åsikt utan bara gått ut och gjort något hen gillar. Jag tänker mig att någon skulle fota en bild på en fullt identifierbar man, lägga upp på facebook och kommentera hans kukstorlek i negativa ordalag. Skriva att det var äckligt att han hade den givna kukstorleken och så vidare. Det hade jag aldrig deltagit i och skulle givetvis inte anse vara okej. Nu är emellertid samhällsklimatet funtat som så att män sällan får utstå denna typ av behandling. Jag har svårt att tänka mig att en person som försöker förstå denna skillnad inte gör det.

Feminister är sällan emot att män har preferenser. Inte heller att män uttrycker dessa preferenser i sammanhang där det passar sig. Om jag diskuterar sex, vilket händer, men mina manliga vänner så får de gärna berätta vad de nu kan tänkas gilla eller ogilla. När jag har haft stadig sexpartner så frågar jag också vad han tycker om behåring och så vidare och anpassar mig i den mån jag vill. Jag tycker också att det vore helt naturligt om en man drev en blogg likt Sjödins där han skrev om vad han tyckte om i sängen. Jag skulle rentav uppskatta det.

Vad feminister (i regel) däremot inte tycker om är när kvinnors knullbarhet görs till huvudsak i en massa olika sammanhang där det inte riktigt hör hemma. Till exempel i alla reklam vi ser dagligen i tunnelbana, på vägar, på tv och så vidare. Detta kan visserligen vara befogat i reklamen som sådan, men ofta är det det inte och det blir också svårt att värja sig från främst i det offentliga rummet. En blogg liks Sjödins kan man däremot gå in på om det passar en.

Sedan måste man också se till omfattningen va olika fenomen. Att kvinnor berättar om sina sexuella preferenser är faktiskt mycket ovanligt, än mer ovanligt att de berättar om preferenser om sitt sexsällskaps fysiska egenskaper. Betydligt vanligare är att män talar om hur ett par fina brösta ska vara, hur en fin rumpa ska vara och så vidare. Kanske talar män inte så ofta om själva fittans beskaffenhet, men desto mer om vilken rakning som föredras och så vidare. De tillmäts utrymme för detta i en massa olika sammanhang i en mycket högra grad än vad jag sett kvinnor tillmätas.

Tusentals kvinnor har sagt att storleken inte har betydelse. Att en kvinna kommer och säger att hon föredrar stora kukar, vilket jag för övrigt också gör, borde inte vara så hemskt egentligen. Inte värre än att en man uttrycker att han uppskattar toppiga bröst som säger ”hej”.

De flesta vet att det som gör att men ligger med en person är mer än bara vissa preferenser. Jag bangar inte sex med en person jag är attraherad av för att han har liten kuk, men det är helt klart att föredra om han har en av den större storleken. På samma sätt förstår jag om en person bli glatt överraskad om hens partner råkar ha precis rätt frisyr på fittan, men jag skulle tycka att det var efterblivet att på något sätt förvänta sig att det är så alla personer ska ansa sig. Det är stor skillnad på att ha och uttrycka en personlig preferens i ett sammanhang som har det uttalade syftet att handla om sex och på att breda ut denna uppfattning vitt och brett i det offentliga rummet och samtidigt attackera de som avviker personligen.

Sjödin har aldrig skrivit att hon tycker att män ska förändra sig för att de inte har stora kukar. Hon har inte heller skrivit att hon tycker kukstorleken är det absolut viktigaste på en man. Hon har inte kallat män med små eller medelstora kukar för äckliga, ovärdiga eller något i den stilen. Hon har gett uttryck för en preferens, och det är allt.

Jag förstår att det kan vara jobbigt att känna att ens kuk är otillräcklig och att det då kan vara provocerad enär en kvinna är så öppen med detta. Betänk då att det finns tusentals kvinnor som inte bryr sig (eller i alla fall låtsas att de inte gör det) eller kanske till och med föredrar små och medelstora kukar. Det kan också vara så att just din kuk kanske inte är den som står högst i kurs, men det kanske kan kompenseras med andra egenskaper? Precis som kvinnor som inte har det utseende som står högst i kurs hos män generellt kan kompensera detta med andra egenskaper.

Kvinnor som gillar stora kukar.

Johanna Sjödin som är en av mina absoluta favoritbloggar har skrivit om reaktioner hon får på att hon skriver om att hon gillar stora kukar. Sjödin driver en sexblogg där hon är ovanligt frispråkig och öppen med sina preferenser, vilket uppenbarligen anses väldigt provocerande. En kvinna som har mage att ställa krav i sexuella sammanhang och dessutom inte skäms för det! Jag tänker mig att många inte har något emot en kvinna som ligger runt, men vill att det ska ske på mäns villkor.

Johanna Sjödin har också skrivit om hennes krav när det kommer till sex. Hon skriver att hon förväntar sig att den hon har sex med ska behandla henne respektfullt, ta på sig kondom om så önskas, fråga innan han ejakulerar i fittan och att hon förväntar sig frukost hos en person hon sover över hos. Jag tycker att det är talande att detta kan få en att vara en krävande person.

Jag tror att det är många som inte förväntar sig och än mindre kräver någon slags respekt från sin sexpartner. Jag tänker mig att kvinnor som ligger runt och blir behandlade illa efter sexet ofta tänker att det är ett normalt förfarande och att det beror på att killen ”bara ville ligga”, men även den som bara vill ligga bör behandla sin sexpartner respektfullt. Det är tråkigt att man inte kan förvänta sig samma grad av respekt från en person man har haft sex med som från en person man bara umgås med som vän.

Sjödin inspirerar mig till att upprätthålla personlig integritet, att veta vad jag är värd och kräva respektfull behandling, inte bara i sexuella sammanhang utan alltid. Hon tar verkligen ingen skit vilket jag tycker är beundransvärt. Tack för det.