Tänkte lite på den liberalfeministiska antologin F-ordet, vars syfte var typ att visa på ”alternativa” (borgerliga) sätt att resonera kring feminism. Många feminister har som någon slags agenda att göra ”f-ordet” mindre ”stigmatiserat”.
Jag tycker detta är väldigt problematiskt, för det är att rakt av köpa den liberala verklighetsbeskrivning som säger att det är själva ordet ”feminist” som är problemet. Att motståndet mot ”feminismen” skulle handla om ”fördomar” mot feminister eller liknande, och inte om att den feministiska rörelsen faktiskt utgör ett konkret hot mot de som är rädda för ordet. Jag tror att en gör kampen mot patriarkatet, som jag ändå anser vara feminismens kärna, en stor otjänst när en försöker få ”feminismen” att framstå som något snällt och ofarligt, för feminismen ska inte vara snäll och ofarlig. Vi kommer inte åstadkomma förändring med snällhet.
En motsatt strategi skulle kunna vara att kolla på vad det är som folk skräms av i ”f-ordet”, och se på varför dessa saker anser skrämmande. Till exempel; feminister är ”fula” (har ett ickeheterosexuellt utseende, anpassar sig inte efter den manliga blicken), lesbiska, okvinnliga, manshatare och så vidare och så vidare. Varför skrämmer de här sakerna? Kan vi utifrån detta hämta en strategi?
Att främst kämpa för rätten att kalla sig feminist utan att bli socialt stigmatiserad kan tyckas lockande, för det kan vara ett reellt problem för feminister att vi inte kan benämna oss själva utan att bemötas med hat. Men jag tror att det är en återvändsgränd. Att vara feminist har inget egenvärde, värdet ligger i att bedriva en effektiv kamp. Denna kamp kommer alltid att möta motstånd, oavsett vad vi kallar den.
Jag skulle gladligen överge ordet ”feminist” om det kunde få kampen att bli effektivare, men jag tror inte att det är det det handlar om. Jag tror ärligt talat inte att det spelar någon roll hur vi namnger oss. Hel projektet att fokusera på och samlas kring ett ord som sägs beteckna någon slags politisk identitet är meningslöst. Vad skulle det egentligen ge oss i kampen mot patriarkatet?
Lite generellt om Min syn på saker och även en hel detaljer du tar upp genom många tänkvärda blogg-inlägg du skrivit nu på sistone. OM du anser att något går totalt OT eller spårar ur så säg gärna till det rakt ut (eller moderera min post om du anser någon del är OT/etc) då jag som sagt kan prata på rejält ibland MEN jag kan också ta konstruktiv kritik!. Vet dock om att jag respekterar dig till fullo (och även många andra inom feminismen).. jag finner nämligen ingen som helst anledning att INTE göra det eftersom dina och många andras fundering stundtals för mig är ”universella” – jag kan absolut relatera till dom även ifall vi inte har exakt samma ideologi (dock fullt möjligt att den inte är SÅ olik ändå då jag har hittar SÅ många punkter som är MYCKET ”märkligt” liknande mina egna funderingar och dilemman i Min situation!).
Det här kan ju låta som en total jäkla klyscha och faktisk lögn men följande är sanning och jag kan stå för den i all väder och vind. Jag är normalt sett varken rädd för feminster, ”vänsterfolk”, ”högerfolk” (även nazister), liberaler, SDare homosexuella, invandrare, muslimer, jehovas vittnen… osv, osv, osv.
För det första så beror detta en hel del på den miljön kommer som jag kommer ifrån (vilket jag inte går in på i detalj mer än nödvändigt annat än att säga att den är ganska extrem). Det första jag ”spanar in” hos EN MÄNNISKA är följande. Har personen ett REJÄLT avvikande beteende (t ex en riktigt förbannad människa med endast konflikt i sinnet) som innebär en fara för mig eller någon annan? Är personen möjligen påverkad utav narkotika eller möjligen alkohol (narkotika är svårt att se men generellt syns det mest genom att kolla på nederdelen utav kroppen och speciellt benen och armarna OM man befinner sig på ett avstånd – ta en titt på t ex GW Bush kropps-hållning och mystiska pauser i talen dagarna efter ”9/11” där han sannolikt var totalt fullproppad med bensodiazpiner)? Det tar mig ca 1-3 minuter att konstatera detta IRL med någorlunda stor säkerhet och därmed vara beredd att agera och hantera situationen därefter. Det sitter i ryggmärkgen s a s pga min bakgrund. För att klargöra EN detalj så den står klar. Jag är inte och har inte varit varken polis eller väktare i mitt föflutna.
För det andra så är själva syftet för Mig med att prata och ha en grundläggande respekt för i princip alla i hela samhället (till en gräns där en direkt fara uppstår som är beskriven här ovan) att få en total uppfattning och överblick om HUR folk resonerar… dvs en helhetsbild utav samhällets invånare. Jag har haft otroligt intressanta diskussioner med t ex fd nazister och även ett fåtal nuvarande aktiva… även med vad Jag kallar för ”äkta vänsterideologer”… ”äkta miljövänner”… osv, osv… till feminister så klart ska poängteras åter igen! Utan alla dessas åsikter/input hade jag saknat ett helhetsperspektiv som Jag anser mig absolut behöva i ett nuförtiden ganska komplext samhälle med många komplexa situationer. De jag har MINST respekt för på en fundamental nivå är en hel del journalister, MÅNGA politiker på olika nivåer utav samhället och MÅNGA myndighetspersoner pga följande.Många gånger finns det INGET personligt i deras agerande.. dom GÖMMER sig bakom sin jobbroll och sin status och hänvisar ofta till ”ja.. jag gör ju bara mitt jobb”. Öh.. jaha.. så ni menar har alltså att ni har INGEN EGENTLIGEN åsikt om det där som hände precis utan att öppna pärmen med paragrafer eller PK-floskler först och sedan återgå till erat vanliga opersonliga förhållande (på sin höjd följande ofta från politker och myndighetspersonal – ”jaa.. situationen är ju tråkig”… angående att någon blev halv ihjälslagen… WTF liksom!).
Polisen generellt är vad jag uppfattar bakbunden utav polisledningen och polisledningen är bakbunden utav riksdagen (som inte alltför sällan kastar skit på polisen på gatan……. pga lagar som DOM STIFTAT SJÄLVA som poliser ska följa.. öhh.. exakt vart var logiken där!?)… korruptionen är därmed ett faktum och där uppstår automatiskt en fara för vilken medborgare som helst (och då har jag inte ens berört domstolar som jag har för mig du var inne på i ett blogginlägg). Jag skulle vilja att vanliga poliser ”på gatan” s a s säga (eller de facto gör mer eller mindre uppror) sitt till de som har gett DOM order om att agera på ett visst sätt som många gånger går emot deras personliga inställning och moral… dom har faktiskt makten att göra det MEN jag ANAR att en möjlig förkalring… att det trots allt finns en psykologisk rädsla även hos dom att göra detta i samma stil som vanliga människor helst INTE klagar på när dom blir felbehandlade utav myndigheter pga den klassiska svenska rädslan (som inte är helt obefogad faktiskt) för myndigheter (sista gången jag gjorde det så blev det liv i luckan dock s a s och respekt infann sig genast inför Mig och Min klagan för jag är inte vem som helst som person… skryta är ju förbjudet i landet Sverige överhuvudtaget om man inte vunnit en tennis-turnering t ex men jag är fullt kapabel att sätta i princip vem fan som helst på plats som försökt förlolämpa mig (ELLER någon annan!) eller behandla mig på ett sätt som jag anser är extremt oprofessionellt).
”Jag skulle gladligen överge ordet ”feminist” om det kunde få kampen att bli effektivare, men jag tror inte att det är det det handlar om. Jag tror ärligt talat inte att det spelar någon roll hur vi namnger oss. Hel projektet att fokusera på och samlas kring ett ord som sägs beteckna någon slags politisk identitet är meningslöst. Vad skulle det egentligen ge oss i kampen mot patriarkatet?”
Mycket intressant fundering när jag sätter mig in i din och flera andra feministers situation för det finns ÅTEN igen en stor och likannde frågeställning inom min egen ”sfär”. Risken som Jag ser det är vad jag skulle kunna kalla för ”negativ elitism”.. att man får ett fåtal personer (eller EN) som helt enkelt griper makten totalt och tar över en stor rörelse (med oftast katastrofala följder). Enligt min mening är detta en ”olöst ekvation” inom mänskligheten som tillhör en del utav gruppdynamiken och som ännu inte är löst (långt ifrån… den uppstår väldigt ofta och i en rad olika sammanhang). HUR undviker man en sådan typ utav scenario egentligen!.JAG har ej svaret idag.. kanske med lite tur och skicklighet om några år!
Det lite dumma som jag nämnde i en annan post är att jag INTE inom en överskådlig framtid kan berätta vilken exakt ”sfär, ”situation”, ”ideologi” eller ”politik” jag är ”insyltad i” (den närmaste beskrivneingen jag hittade). Jag kan bara säga att den INTE finns representerad officiellt… inget parti i dagens läge (inte ens de små) har något som liknar den. Därmed föreligger risker med att sprida koncept och modeller som är så okända att dom kan både missbrukas och mittolkas in absurdum men jag hade väl kunnat tjäna storkovan på det (i stil med koncept som scientologikyrkan eller liknande)… men jag säljer som sagt inte ut det jag anser mig äga personligt i detta livet i form utav insikter och personliga erfarenheter.. jag kan endast dela med mig utav dom vid rätt tillfälle eller till rätt personer. Tiden är s a s INTE där än för ”oss”. ”Vi” är för få i dagens läge och har lång väg kvar att gå tills ”en stabil och realistisk politik/ideologi” kan presenteras. Således är jag i princip ”etikett-lös” och oftast politiskt neutral och kan därmed också oftast bara uttala mig om rena sakfrågor. Detta är ett utav de främsta skälen (om inte det största) till varför jag inte röstar i riksdagsval (eller i EU-val)… det finns INGEN (känd) person ELLER grupp/parti som representerar Mig ELLER eller liknande personer med samma ”ambitioner/ideologier” som Mig. ”Utopia” är bara förnamnet till vad Jag vill se mänskligheten bli och åstadkomma om t ex 100 år (bara för att ta en siffra).
Din frågeställning eller konstanterade att feminismen måste vara militant för att kunna åstadkomma förändringar i samhället är också för mig extremt intressant då jag också har samma funderingar kring min egen inrikiktning.. dock kan jag IDAG inte utveckla dessa tankar i någon större grad eftersom det är en LÅNG tankeprocess och väldigt många faktorer inblande för Mig i mitt nuvarande läge.
Så…där sätter jag min punkt för denna post!
Litet tillägg! Jag ska faktiskt citera mig och lägga till en detalj som jag är stolt över (EN utav många gånger där jag ställt upp för kvinnor där jag märkt att EN specifik typ utav manligt NEGATIVT beteende utnyttjats till att förtrycka):
”men jag är fullt kapabel att sätta i princip vem fan som helst på plats som försökt förlolämpa mig (ELLER någon annan!) eller behandla mig på ett sätt som jag anser är extremt oprofessionellt”
Jag minns en situation (en större sammankomst kan man säga med ”lite speciella människor”) mer än väl pga en mans likehet personligen med Jan Guillou. Han sitter där och predikar mer eller mindre om ett ämne och skiter fullständigt i att en kvinna blir upprörd när han verbalt kör över hennes åsikt om nämnda ämne på ett väldigt fult sätt (varpå givetvis hon blir extremt upprörd). Jag reagerar automatiskt på sitationen och säga några få logiska meningar till den här mannen… han lägger ner sin provocerande verksamhet på några få röda sekunder och jag ser på kvinnan i hennes blick mot mig att hon var glad för att jag ställde upp för henne. Dock.. någon ursäkt från hans håll till den här kvinnan kom ju självklart INTE. Jag hade där kunnat vara mer ”aggressiv” i min framtoning men valde just i det sällskapet med många inblandade att inte sätta dit honom ”så det stänkte om det” (för med lätthet hade jag kunnat göra det) utan jag ”kapade” bara hans jävla dumheterer rakt av. Då jag har en *host* ”liten” förkärlek för metaforer så är följande klipp från filmen ”Mulholland Drive” ganska talande för hur jag kan agera IRL (speciellt ang män som behöver sättas på plats)… dvs genom ett totalt oväntat agerande vilket många INTE är beredda på eller har något som helst ”mentalt skydd” emot. Det lite lustiga är att det finns en dold metafor angående en potentiell defintion på mig själv här.. haha.. *mystiken tätnat*!
https://www.youtube.com/watch?v=GekiIMh4ZkM
Jag har nyss köpt den boken, jag behöver få fler argument så då kan den vara bra att läsa. Jag har insett att jag är en socialradikal feminist, och jag kan inte förstå hur feminist ens kan finnas utan socialism, blir intressant att se hur de tänker sig det…
Vill minnas att några texter var intressanta, men tror inte riktigt den adresserar frågan om hur fan en ska göra ärligt talat.
”En motsatt strategi skulle kunna vara att kolla på vad det är som folk skräms av i ”f-ordet”, och se på varför dessa saker anser skrämmande. Till exempel; feminister är ”fula” (har ett ickeheterosexuellt utseende, anpassar sig inte efter den manliga blicken), lesbiska, okvinnliga, manshatare och så vidare och så vidare. Varför skrämmer de här sakerna?”
Jag tror att dessa saker skrämmer eftersom även många feminister (av vad jag märkt) också vill behålla sin status inom de heteronormativa samhället – fortsätta anses kvinnliga, vackra, osv…
De gånger jag hört någon ”ställas till svars” efter att ha kallat sig själv feminist, så slutar det oftast med att personen förklarar sig – ”jag är feminist, men jag är ju ingen sååån, jag vill ju inte deee”.
Att både ha och äta kakan helt enkelt…
Vill en person vara feminist helt och fullt så går det förmodligen inte att undvika att bli hatad av vissa – så man får väll välja då.
”Vill en person vara feminist helt och fullt så går det förmodligen inte att undvika att bli hatad av vissa – så man får väll välja då.”
Det är tämligen svårt att INTE bli hatad utav någon i dagens samhälle rent generellt. Visst fasen kan jag själv bli irriterad på vissa människors åsikter men ”hata” är ett så starkt ord för mig att jag undviker det så långt det är möjligt (det är i princip reserverat till de fåtal ”äkta antagonister” som jag har).
”Till exempel; feminister är ”fula” (har ett ickeheterosexuellt utseende, anpassar sig inte efter den manliga blicken), lesbiska, okvinnliga, manshatare och så vidare och så vidare. Varför skrämmer de här sakerna?”
Tror jag nämnde min teori om det i någon annan post jag gjorde men kan då säga den igen då Jag tror att det är EN fullt möjlig förklaring. Folk har en tendens att snöa in på ytliga detaljer och framförallt attityd hos andra människor (”Because first impression lasts”). VAD någon egentligen står för tycks inte ges någon större tid eller energi att ta reda på.
Fast det är ju fortfarande just specifikt detta som skrämmer. Att folk hakar upp sig på ytliga saker kan högst vara en delförklaring.
Jag håller med. Det är jättekomplext (för mig) att analysera vad som egentligen har lett fram till hela denna situationen.. vad som egentligen är själva kärnan i det hela s a s. Jag har inte riktigt koll på det i Sverige men i USA har vi ju ”Men’s rights movement” som ofta argumenterar att feminismen spårat ur på tok för mycket så till den grad att den förtrycker män och därmed utgör ett hot (och givetvis har jag övervägt det scenariot men utan att hitta någon speciell ”gigantisk logisk poäng” i det.. snarare är det så att man kollat på detaljer och sedan förstorat upp dessa). Liknande argument/metoder finns ang HBTQ-rörelsen från div olika håll.
En möjlig stor generell förklaring ligger inom gruppdynamiken som vi människor har otroligt svårt med att hantera. Det finns många grupper som anser sig vara antagonister till varandra men som i själva verket har många mål och idéer gemensamt. Så varför inte släppa antagonismen mot varandra och förena krafterna mot vad som borde vara logiskt att se att en ”tredje part/system/ideologi” faktiskt är den egentliga antagonisten? T ex så stör jag mig något enormt på en hel del politiker som ska kalla sig för feminister bara för att det står i Deras tillfälliga ”PK-bibel”. Jag stör mig lika mycket på att en hel del politiker har börjat gå i främsta ledet på pride-festivalen. För från mitt perspektiv så bryr dom sig inte om något annat än att plocka politiska poänger och locka till sig röster och framtida medlemmar i deras partier (med några få undantag ska självklart tilläggas). Det pågår en liknande sak när det gäller olika etniska grupper där politiker ena dagen vurmar för en grupp och sedan struntar i den och vurmar för en annan (eller gör ”snilledraget” att officiellt vurma för en grupp och samtidigt bakom kulisserna göra icke officiella avtal med en annan grupp.. man duperar alltså två grupper samtidigt och får dessa att tro att man faktiskt bryr sig men där det oftast åter igen handlar om en ren politisk strategi för att vinna röster och framtida medlemmar).
Jag har mycket mer insikt i HBTQ-rörelsen som sådan än femismen och den rörelsen har enligt mig (tyvärr) drabbats utav negativ elitism. Där finns några som gripit makten med järnhand och som även lett till stora inre konflikter i rörelsen.. det finns personer som höjt kriterierna till skyarna för att överhuvudtaget få kalla sig ”whatever” inom den rörelsen. Jag och en fd partner hade en diskussion (två faktiskt.. jag mötte henne för 3 månader sedan av en tillfällighet och vi pratade då om det kort åter igen i samband med en lite mindre HBTQ-manifestation vi båda råkade vara på) om detta och vi var båda fortfarande överens om att vissa ”snilledrag” snarare skrämmer bort vanligt folk än lockar nämnda att faktiskt gå med i en rörelse som i grund och botten har eller hade väldigt bra planer och motiv och som ville vara där för vem som helst som på något sätt känner sig representerad och hemma just där. Men får du höra att om du INTE läst ”bok x” och fattat ALLT i den så kan du i princip dra hem igen… DET känns inte speciellt trevligt och det var mycket det själva vår diskussion handlade om (jag ska här då tillägga att detta rörde ämnet polyamori och relationsanarkism). Om jag vet vem jag är så har jag absolut ingen lust (eller behov utav) att någon säger till mig ”du har ju inte förstått ’ideologi-x” genom ”bok-x” som VI numera har som krav här… jag tar det som en direkt förolämpning och t om en viss indikation på att utan ett visst material så kan tydligen inte vissa veta vilka dom är (dvs även en indkation på brist på självinsikt). Och exakt hur hade man då tänkt att locka tll sig folk i gemen som råkar tillhöra RA/poly i deras natur? Indoktrineringskurser för folk som redan vet vilka dom är? Wow.. då har vi ju kommit ända till överförmynderi, maktmissbruk och då även som sagt extremt negativ elitism.
Jag vet som sagt mycket mindre om feminismen som rörelse (och det beror givetvis på mitt privatliv men även mina personliga modeller på samhällets maktstrukturer och system som i princip är varianter på koncept som existerar men som i slutändan blir ganska annorlunda) men det jag märkt mest där är stora hatkampanjer som inte förefaller ha mycket logik i sig utan faktiskt mest hat eller en strikt ANTI-ideologi (där det oftast saknas något som man är FÖR.. man är bara bara EMOT). För att ta ett exempel från det förflutna som jag fördjupade mig i då. Anita Sarkeesian. När jag analyserade hennes youtube-videos så kunde jag inte hitta vad fasen ”folk” blev så upprörda för. Jag höll inte med om alla hennes slutsatser men det fanns ingen som helst anledning för mig att bli upprörd in absurdum då hon tog upp massor utav detaljer där Jag kunde se fullständigt klara logiska poänger. Mao.. generellt bra analyser från hennes håll.. inget större att klaga på och definitivt NOLL anledning att köra igång en absurd hatkampanj pga vad jag såg motivet vara…. endast ORDET/TITELN femism/feminist.
Det lutar åt att det finns en hel rad utav potentiella förklaringar till ett överdrivet hat och en brist på logiskt tänkande där det är mycket svårt eller kanske omöjligt att peka ut EN sak som avgjorde allting. En fördel jag stundtals har är att jag står DELVIS utanför de flesta ”system” och nuvarande ideologier… jag kan i mina bästa stunder när hjärnan funkar som den ska hitta perspektiv som väldigt få reflekterar över. Sen att förmedla dessa på ett vettigt sätt… eh… det blir oftast en annan femma där jag får anstränga mig rejält och det tar också mycket energi från mig. Många gånger pendlar jag rejält i mina tankar OM det är värt det men i slutändan blir det oftast ett emotionellt beslut.. känner jag på mig att jag måste agera eller säga min åsikt om vissa saker så gör jag det.. oavsett hur mycket energi det än tar.
Jag tror inte att hatet gentemot feminismen behöver vara särskilt komplicerat… Det kan nog ofta vara så enkelt som att en person känner inom sig att denne vinner mer på rådande samhällsordning, och därför känner sig hotad av tanken på att ordningen skulle förändras. Många som hatar funderar säkert inte så detaljerat kring det, utan känner av budskapet i sin helhet, och vad det skulle kunna innebära för dem personligen.
Det kan vara helt sant, Helene, för direkt när jag läste din kommentar såg jag den enkla logiken i den! Jag har en tendens (baserad på en naturlig förmåga då) att kunna analysera en eller flera saker från otroligt många vinklar samtidigt och dessutom snabbt MEN i den processen riskerar jag inte alltför sällan att missa en eller ett fåtal väldigt enkla vinklar/förklaringar till något. Så din kommentar är mycket välkommen!
Jag har sett att en hel del nämnt det snart kommande valet. Självklart väljer du, Fanny, om du vill skriva om det då detta är Din blogg och Din plats. Just nu i mitt huvud finns det tusen tankar kring detta valet och även föregående val.. så mycket att jag har otroligt svårt att få ner det i någon ”begriplig form” (dock finns två tunga argument/anledningar till hur mitt val ser ut som existerar sedan många år.. kanske nämner dessa vid något tillfälle). Jag ska då bara nämna det som ett önskemål (som en del andra gjort i ditt kommentarsfält) att det vore jätteintressant att få reda på hur du tänker kring just detta valet (vad någon sedan röstar på ELLER inte röstar alls… för min del är OK oavsett vad man gör för val då det är en frihet vi har (vi får t ex inte hem en stor och fet böteslapp i brevlådan om vi inte röstar.. som man får i t ex Australien). EN närma släkting till mig har ALDRIG sagt vad den röstar på men röstar i varje val vet jag och enligt den grundlagen vi faktiskt har i landet så finns det ingen skyldighet gentemot NÅGON att säga vad man röstar på (eller om man är ”soffliggare)!
Jag avslutar med ett skämt pga de senaste dagarnas valdebatter som Jag anser spårat ur totalt.. skriv ”Hyperexium” på en tom liten lapp och lägg i röstsedeln… som envåldshärskare garanterar jag att 95% av ALLA problem i samhället löser sig på ca 6 månader och att även 95% blir totalt nöjda – ”Kom ihåg att en röst på Mig är en röst på Dig”! 😛