Det finns så många lustiga gymtyper. Min hattyp är dock denna: spinninganorektikern.
Spinninganorektikern kan sitta på spinningmaskinen sanslöst länge och köra på i sanslöst lågt tempo med sanslöst lågt motstånd.
Det är alltid en kvinna och hon är alltid ca 25 år gammal. Jag antar att anledningen till träningsformen är för att kroppen helt enkelt inte pallar köra i ett högre tempo. Och för att hon lägger all sin lediga tid på gymmet och således kan sitta på den där jävla maskinen tre timmar och bränna i alla fall 600 kcal eller något.
Jag mår bara så dåligt av att se samma person sitta på samma spinningcykel när jag drar som när jag kommer. En annan lustig detalj är att spinninganorektikern aldrig lyssnar på musik eller läser en bok eller något annat, hon bara sitter och stirrar tomt ut i intet medan hon låter benen trampa.
Jag tänker bara: satan vilket fattigt liv hon måste leva. När jag hade ätstörningar så var det förvisso skitjobbigt att inte äta, men jag spenderade i alla fall inte all min vakna tid på dygnet och framförallt inte på en meningslös spinningcykel. Det måste vara det tråkigaste sättet att vara ätstörd på.
Hon verkar alltid så otroligt uttråkad. Samma sak med tjejen som sitter på en styrketräningsmaskin & gör oändliga repetitioner på lägsta vikt, för hon vill ha ”långa, slanka muskler”. Herre gud.
Vad hade du för ätstörning då?
Jag hade väl inget konkret så, var extremt fixerad vid mat och vikt mest.