Paow har alltså tagit kokain (sägs det) och nu har hon skrivit ett inlägg till sitt försvar där hon tycker att hon inte har fått bli lämnad ifred och att folk inte ska lägga sig i. Hon oroar sig inför att hon ska fira jul med sin släkt och behöva svara sanningsenligt på frågorna om vad som ägnade sig åt i somras. Anna-Maria har skrivit om saken och för en gångs skull håller jag inte med henne.
Dessutom är det inte allas rätt att pröva sig fram när man är ung. Droger som kokain är olagligt. Paow är lite ute och cyklar där. Bra om hennes familj pressar henne på julafton. Har man betett sig dumt så får man stå sitt kast. Det förstår inte curlinggenerationen.
Jag har ganska svårt för det här perspektivet som säger att det är dåligt och fel för att det är olagligt. Snarare ska man väl diskutera varför det är olagligt och om det är rätt att det är olagligt. Jag tycker att det är bra att kokain är olagligt eftersom det är en drog som är farlig och väldigt beroendeframkallande, men jag skulle inte motivera att man inte ska ta kokain med att det är olagligt. Snarare är det samma skäl som ligger till grund för att det är olagligt och för att man inte ska ta det. Om det saknas skäl för att undvika kokain så tycker jag inte heller att det ska vara förbjudet.
Om ens enda argument för varför man ska hålla sig borta från droger är ”det är olagligt” så har man en himla svag argumentation, det bygger nämligen bara på respekt för auktoriteter och inget annat. Det duger inte att säga ”såhär ska det vara, för det har någon annan bestämt och man ska lyssna på andra”.
Det är dåligt att folk fastnar i beroenden men ingen kommer ur det för att det pågår en sådan moralhets kring det som det gör. När någon har fastnat så måste man istället fråga sig varför och hur personen kan få hjälp att komma ur sin situation. En person som är drogberoende har ett problem som hen behöver hjälp med och den hjälpen kommer inte från skvallertidningar och bloggar utan från personer som bryr sig. Man kan inte straffa ut en osund livsstil ur en människa, man måste räcka fram en hjälpande hand.
Troligen så kommer detta avslöjande bara förvärra situationen för Paow, som nu är stämplad som knarkare. Människor som själva ägnar sig åt droger kommer troligen söka sig till henne i högre grad, det kommer bli naturligt att bjuda henne på en lina och så vidare. Det är inte heller helt otroligt att personer kommer ta avstånd från henne på grund av att hon tagit droger. På vilket sätt hjälper det henne?
Jag håller inte med dig. Du kan sträcka fram hur många hjälpande händer du har lust. Vill man inte lägga av med sitt drogberoende hjälper det inte.Man kan inte rädda någon som inte vill bli räddad.Det enda som händer är att den som räcker fram den hjälpande handen blir medberoende. Vilket är i princip lika självförgörande som att vara den som är missbrukare.
VILL man bli drogfri kommer saken såklart i ett annat ljus.
Det är klart att det krävs en egen vilja, men ingenting blir fortfarande bättre av att man behandlar det som man behandlat Paow.
Vaddå ”sägs att” ”fast i missbruk” och ”vill bli räddad”? Hon har ju skrivit ett flertal gånger (själv, på sin egen blogg) att hon tog droger varje dag (upp till sex gånger per dag) under hela sommaren, men att hon sedan tog sig ur ”missbruket” från och med hösten då hon började jobba för 100% Party, och att hon nu äcklas av kokain och aldrig vill röra det igen.
Det är ju också en viktigt faktor, att hon faktiskt har tagit sig ur sina problem. Det jag lackar på är moralhetsen kring frågan och synen på att hon ska ”straffas” och ”märkas.
Jag håller också med dig. Fattar inte heller hur det är bra om hennes familj ska spendera julafton med att vara upprörda över att hon använt narkotika – vem hjälper det?
Det är ju inte bara ohälsosamt med kokain, man får tänka på HUR det kommer in i landet också.
Tycker alltid det är beklämmande att läsa om missbruksproblematik i det samhällsklimat som råder i Sverige. Alltför ofta lyfts den kriminaliserade aspekten fram när det ligger så mycket annnat, viktigare bakom. Jag tänker själv tillbaka på min uppväxt och undrar vad som hade hänt om inte mina vänner tvingats ut i samhällets periferi.
Nå, det är kul att läsa att det finns människor som är lite öppnare, och om jag får säga det själv mer empatiskt sinnade i dessa frågor.