Etikett: droger

Twitter 14/10. Bara ta er ”konstruktivitet” och kör upp i röven så kanske vi kan lösa något jävla problem någon gång.

Alltså absolut att jag är nykterist och så, men fan vad jag hatar folk som moraliserar kring andras drogbruk. Människor i regel dricker, knarkar, röker etc för att de behöver det för att palla med livet i detta skitsamhälle. Ändra samhället då. Det är klart att det inte är ”bra” att knarka men fan vad en kan behöva det ibland. En kan behöva fly. När det inte finns någon hjälp i samhället måste en självmedicinera. Det är vad det är; medicin för att kunna ta sig igenom vardagen.

Nykterism för mig är ett politiskt ställningstagande, en kampmetod, inte en lösning. Jag tror inte för en sekund att alla kan bli nykterister, att alla kan klara vardagen utan bedövning. Människor behöver bedövas för att vi lever i denna tortyrkammare till samhälle. Tycker att det är förvånande att inte fler missbrukar. Fattar fan inte hur någon överlever utan att droga sig.

När folk reagerar på att andra berättar om sitt drogbruk med bekymrade miner, men förmaningar om att ”ta hand om sig själv”. Hur ska en ”ta hand om sig själv” när det inte finns plats för det? Hur ska en kunna tänka på hälsan när en måste kämpa för att överleva? Om en vän missbrukar: erbjud hjälp och stöd. Stå vid dennes sida. Men kom inte med några jävla pekpinnar. Du måste erbjuda ett substitut till den verklighetsflykt som finns i drogerna. Utan detta kommer missbruket inte sluta.

Nykterister är ofta sorgligt omedvetna om den situation som leder fram till missbruk. Håller sig istället med en självbild som ”överlägsna”. Nej, droger är ingen lösning på något. Men det är en strategi, en strategi för överlevnad. Detta får inte bespottas. Bara sluta med det här översittiga ”jag vet vad som är bra, vad som är rätt och riktigt”. Nej, du vet inte ett jävla skit. Om du inte förstår att vissa måste ta droger, då förstår du fan ingenting om missbruk. Du är inte rätt person att ge råd.

Och bara håll käften med ditt egna jävla ansvar. Hur insiktslös är en om en tror att ”eget ansvar” är en lösning??? Eget ansvar är en stor borgerlig bluff, en ickelösning som privilegierade personer tror fungerar för att de aldrig haft riktiga problem. Ibland går det inte att ta eget ansvar. Hur är det då rimligt att snacka om att folk borde ta mer? Hjälp till istället!

Nej, folk mår troligen inte bättre för att de tar droger, men det är inte det som är poängen här. Ibland är det svårt att vara ”konstruktiv”. Ibland går det inte att tänka ett steg längre, ibland finns bara avgrundsdjup ångest här och nu. Vem tänker på framtiden då? Detta ständiga krav på att vara ”konstruktiv” som kastas i fejset på de som ligger och krälar på marken. Vem mår bättre av det? Bara ta ert ”eget ansvar” och er ”konstruktivitet” och kör upp i röven så kanske vi kan lösa något jävla problem någon gång.

Om Hibbs och rättsväsendet.

Hibbs har skrivit om bemötandet hen fått från rättssystemet i samband med hela den här medicinhistorien. Det vill säga: hen har (mot bättre vetande) köpt in receptbelagd medicin från England och sedan åkt fast.

Jag tror att det är väldigt viktigt att även människor som ses som ”respektabla” samhällsmedborgare berättar om hur de bemötts av rättsväsendet. Det finns en massa saker som inte fungerar som det ska (till exempel rätten till advokat) men detta hör en sällan om eftersom personer som åker fast för brott ofta tillhör stigmatiserade samhällsgrupper som saknar utrymme i samhällsdebatten, och sedan såklart också på grund av att få vill gå ut offentligt med den typen av berättelser.

Det är väldigt lätt att bli överkörd i den typen av situationer. Polisen genomför ju förhör vid gripanden, förhör man egentligen är berättigad till att ha ett juridiskt ombud under, alltså en person som är på ens sida och hjälper en att tolka förhöret, ger råd och så vidare. Ofta blir det dock inte så eftersom en är stressad, obekväm och inte pallar vänta, eller som i Hibbs fall för att polisen uttryckligen säger att ”det kommer gå bra”. Om man blir förhörd av flera personer med stor vana av sådana situationer, som dessutom är i en uppenbar maktposition, och inte har någon slags hjälp att tolka ut så blir det lätt att man säger saker en inte hade velat säga.

Detta låter kanske inte så farligt. Människor tänker väl att det är bra att brottslingar åker fast (Hibbs har ju trots allt inte blivit straffad för något hen inte gjort). Men ur ett rättssäkerhetsperspektiv så är detta djupt problematiskt. Det är väldigt viktigt att även människor som begått brott får stöd och uppbackning. För många kan nog förhörssituationen i sig upplevas som så obehaglig att en erkänner även saker en inte gjort för att få komma ifrån den. Det är inte heller ovanligt att polisen på eget bevåg tar sig extra befogenheter, och sådant blir individen såklart betydligt mer sårbar för om inte formen för ett vettigt förhör upprätthålls.

När jag läst kommentarerna kring denna händelse så kan man ofta se en inställning som låter typ: ”men snälla lilla, du borde ha begripit att det var olagligt och nu får du stå ditt kast. Sluta klaga”. Grejen är att Hibbs inte har klagat över att hen åkt fast, däremot tycker hen att hen har blivit överkörd i förhör, satt i en situation där hen inte förstår vad som sker och där hen inte kan försvara sin rätt, där hen står mot en mycket starkare motpart. Sånt är obehagligt, och det borde varje människa som försöker förstå också begripa.

Men det är klart, den som försöker säga något om hur makten fungerar och agerar utifrån egen erfarenhet ska förlöjligas och tystas ner: ”men visste du inte det, lilla du, det är så världen fungerar”. Sanningen är troligen att de som säger såhär aldrig varit i liknande situationer själva. Att rättssystemet inte ”bryr sig om våra känslor” är en usel grej att säga för om det är något ”systemet” faktiskt borde gör är det att ta våra känslor i beräkningen. Känslor betyder så otroligt mycket i situationer som dessa. Det handlar om makt och kontroll över situationen. Vilka känslor en har inför detta påverkar såklart otroligt mycket hur själva utfallet blir.

Så: stå på dig Hibbs! Det är jävligt bra att du kommer ut med din historia och jag hoppas på att få läsa mer om saken.

Bristen på meningsfull fritid.

Denna artikel om hur bråkiga ungdomarna är på McDonalds vid Slussen är så jävla tragisk. Tydligen så hänger de på ”restaurangen” som om det vore en fritidsgård, kastar mat omkring sig och så vidare. Jag ser det som ett tecken på samhällsförfall att ungdomar har så lite meningsfulla saker att syssla med på fritiden att de nödgas använda McDonalds som fritidsgård.

Det är väldigt viktigt att ungdomar har meningsfulla saker att ägna sig åt på fritiden. Om man inte har ett passande hem att hänga i så måste det finnas andra platser man kan vara på, saker man kan göra, som inte kostar. Idag är utbudet av sådant näst intill minimalt; fritidsgårdar stänger ner en efter en. Finns det ens några i innerstaden?

Jag hade alltid ett hem att komma till dit jag kunde ta med mina vänner, ändå minns jag mina tonårsår som präglade av tristess, sysslolöshet och känslan av att inte ha någonstans att gå. Många av personerna jag hängde med hade inte heller ett hem att vara i vilket ofta ledde till att de knöt kontakter med äldre personer som visserligen hade egen lägenhet och så vidare men som kanske inte var det bästa inflytandet. Människor som langade både alkohol och droger till människor som kanske inte var äldre än 14-15 och som mådde otroligt dåligt.

Att risken för att tidigt börja med droger och alkohol är större när man inte har någonstans att vara ser jag som ganska given. Jag tror inte att de flesta 14-åringar vill dricka hellre än att göra annat, i alla fall inte så ofta, jag tror att man gör det för att man inte har några andra alternativ på meningsfull sysselsättning och då är det bättre att åtminstone vara full.

Drogpolitik.

Jag skrev ju innan om detta med gratis droger till tunga missbrukare som läkemedel och här är en artikel om hur det har gått när man har prövat den modellen i Danmark. Tydligen så har resultaten varit övervägande positiva. Missbrukarna har i hög grad deltagit i andra aktiviteter, ägnar sig mindre åt brottslighet och upplever överlag att deras livskvalitet höjts.

Man kan tänka sig att de som väljer att delta i detta program är personer som ligger relativt nära att vilja bli fria från missbruk och i högre grad delta i normalt samhällsliv. De personer som inte är intresserade av sådant lär inte signa upp sig på att två gånger om dagen komma till en lokal och bruka droger under uppsikt, det förefaller orimligt i mina ögon. Om jag har rätt i min uppfattning så innebär detta ett perfekt steg på vägen till att på allvar försöka bli drogfri.

Men även om det nu inte är så att detta kommer göra folk mer benägna att bli drogfria så ser jag det som oerhört viktigt att även den som har drogproblem och saknar kraft att sluta ska kunna leva ett värdigt liv. Dessutom tror jag att det är lättare att få människor benägna att sluta om ingången i det hela är mjukare, det vill säga att man först får tid att etablera en kontakt med personer och de instanser som kan tänkas hjälpa en ur missbruket till slut.

Som tur är tror jag verkligen att detta är på väg, många börjar inse att den orimliga drogpolitiken måste få ett slut. Jag talar här alltså inte om någon legalisering utan enbart om att behandla även missbrukare som människor och ha en lösningsinriktad syn på drogproblematik, inte en dogmatisk nolltoleransagenda.

Vägrar tagga ner.

Diskuterade droger lite under det här inlägget hos Bloggkommentatorerna. Skrev kanske fyra kommentarer eller något sådant som mest gick ut på att försöka få folk att fatta att droger inte är lika med döden och att folk kan bruka på ett vettigt sätt. Fick sedan denna tillsägelse från någon som kallar sin Sandra som tyckte att jag ska ”tagga ner”:

Fanny: Det var väl väldigt vad du kände dej ansvarig att svara på att kommentarer under detta inlägget? Det känns mest fjantigt att du ska försöka visa hur ”insatt” du är. Tagga ner, herregud..

Tycker att det är så lustigt vissa människors sätt att förlöjliga människor som är engagerade i en fråga. Okej om det typ är någon som kommenterar precis allt som skrivs på ett ämne med samma radda så är det såklart irriterande, men detta rör sig alltså om att jag gått in och kommenterat när folk yttrat oegentligheter i kommentarsfältet om ett ämne jag tycker är sjukt viktigt, nämligen drogpolitik och folks inställning till droger.

Och man ba: förlåt förlåt för att jag debatterar ett ämne jag är engagerad i där folk har väldigt märklig åsikter som ofta är grundade på ingenting eller väldigt lösa grunder. Förlåt att jag bli upprörd i diskussioner där folk går omkring och yttrar sig utan att ha något som helst belägg och där dessa uppfattningar dessutom styr en politik som styr extremt många människors liv.

Blir så trött på denna ”tagga ner”-kultur som jag skådar ganska ofta på det så kallade nätet. Man får absolut inte göra en stor grej av något eller vara engagerad i något för då ska man minsann tagga ner. Tagga ner tagga ner i all jävla oändlighet. ”Sluta vara så upprörd, gå en promenad i det vackra vårvädret istället!” säger någon hurtig jävel och man ba: ”men jag vill för helvete inte tagga ner och ta någon jävla promenad, jag är upprörd över detta och ska så förbli!”.

Paow och drogerna.

Angående detta med Paows droghistorier så har det tydligen varit så att hon tidigare erkänt att hon brukat men att hon tagit sig ur det, i alla fall enligt en person som kommenterade här:

Vaddå ”sägs att” ”fast i missbruk” och ”vill bli räddad”? Hon har ju skrivit ett flertal gånger (själv, på sin egen blogg) att hon tog droger varje dag (upp till sex gånger per dag) under hela sommaren, men att hon sedan tog sig ur ”missbruket” från och med hösten då hon började jobba för 100% Party, och att hon nu äcklas av kokain och aldrig vill röra det igen.

Jag läser inte Paows blogg så jag har inte haft någon koll alls på detta innan, det hade varit intressant att läsa inläggen som åsyftas. Om det är sant gör det hela grejen ännu mer fånig. Om det nu är så at hon har skrivit om det så finns det väl ingen mening med att blåsa upp det till värsta nyheten? Men sådan är väl världen, antar jag, och det är inget mer med det.

Men det värsta är ju att det ska blåsa en sån jävla moralstorm kring henne flera månader efter att hon brukade på det här sättet. Att tidningar vill sälja lösnummer förstår jag, men vad är syftet med att skuldbelägga och trycka ner en person som redan har tagit sig ur sitt missbruk (vilket jag kallar det om man tagit kokain flera gånger dagligen under en lång tid). Jag har verkligen aldrig känt mig mer peppad på att sluta med ett skadligt beteende för att någon tryckt ner mig på grund av det. Lusten blir ju onekligen ännu mindre om det inte spelar någon roll om man slutar eller inte eftersom folk uppenbarligen vill sätta knarkarstämpel på än i vilket fall.

Jag säger inte att det är någons rättighet att pröva droger eller att det är något ”normalt”, däremot är det bara sjukt jävla fånigt att tycka att man ska straffas för något som inte ens är ett problem längre. ”Men det är olagligt”, tycker folk då. MEN VAD SKA VI MED DEN JÄVLA LAGEN TILL OM INTE ATT HINDRA MISSBRUK??? Jag fattar inte hur man kan tycka att någon ska straffas bara för sakens skull, för att ”rätt ska vara rätt”. Lagar har vi för att uppnå ett bättre samhälle inte för att folk som för ”fel” ska få straff bara för att.

Tänk om folk hade kunnat se lite såhär på saken: ”Paow var i en jobbig situation i livet och tog därför mycket droger. Nu har hon slutat med det vilket är skitbra av henne”. Men det går ju såklart inte för sig, ty har man en gång tagit droger är man för alltid en knarkare. Inte konstigt att folk inte är så sugna på att sluta.

På vilket sätt hjälper detta henne?

Paow har alltså tagit kokain (sägs det) och nu har hon skrivit ett inlägg till sitt försvar där hon tycker att hon inte har fått bli lämnad ifred och att folk inte ska lägga sig i. Hon oroar sig inför att hon ska fira jul med sin släkt och behöva svara sanningsenligt på frågorna om vad som ägnade sig åt i somras. Anna-Maria har skrivit om saken och för en gångs skull håller jag inte med henne.

Dessutom är det inte allas rätt att pröva sig fram när man är ung. Droger som kokain är olagligt. Paow är lite ute och cyklar där. Bra om hennes familj pressar henne på julafton. Har man betett sig dumt så får man stå sitt kast. Det förstår inte curlinggenerationen.

Jag har ganska svårt för det här perspektivet som säger att det är dåligt och fel för att det är olagligt. Snarare ska man väl diskutera varför det är olagligt och om det är rätt att det är olagligt. Jag tycker att det är bra att kokain är olagligt eftersom det är en drog som är farlig och väldigt beroendeframkallande, men jag skulle inte motivera att man inte ska ta kokain med att det är olagligt. Snarare är det samma skäl som ligger till grund för att det är olagligt och för att man inte ska ta det. Om det saknas skäl för att undvika kokain så tycker jag inte heller att det ska vara förbjudet.

Om ens enda argument för varför man ska hålla sig borta från droger är ”det är olagligt” så har man en himla svag argumentation, det bygger nämligen bara på respekt för auktoriteter och inget annat. Det duger inte att säga ”såhär ska det vara, för det har någon annan bestämt och man ska lyssna på andra”.

Det är dåligt att folk fastnar i beroenden men ingen kommer ur det för att det pågår en sådan moralhets kring det som det gör. När någon har fastnat så måste man istället fråga sig varför och hur personen kan få hjälp att komma ur sin situation. En person som är drogberoende har ett problem som hen behöver hjälp med och den hjälpen kommer inte från skvallertidningar och bloggar utan från personer som bryr sig. Man kan inte straffa ut en osund livsstil ur en människa, man måste räcka fram en hjälpande hand.

Troligen så kommer detta avslöjande bara förvärra situationen för Paow, som nu är stämplad som knarkare. Människor som själva ägnar sig åt droger kommer troligen söka sig till henne i högre grad, det kommer bli naturligt att bjuda henne på en lina och så vidare. Det är inte heller helt otroligt att personer kommer ta avstånd från henne på grund av att hon tagit droger. På vilket sätt hjälper det henne?

Klart man bara ser det negativa när ingen vågar berätta.

Ofta när man diskuterar droger så säger folk saker i stil med ”jag hade faktiskt en vän/familjemedlem/klasskompis som dog/råkade illa ut/blev beroende av droger. Därför är jag emot droger”. Ja, jag har också haft vänner familjemedlemmar och klasskompisar som råkat illa ut på grund av droger. Men jag känner också en uppsjö människor som tagit droger och inte råkat illa ut.

Precis som med alkohol så är det ju så att det finns många som inte kan hantera droger, men det finns också dem som kan hantera det. Vissa droger kan väldig få människor hantera, andra finns det många som brukar utan att råka illa ut.

Skillnaden mellan droger och alkohol är att den som är emot droger aldrig får se de personer som tar droger och klarar sig bra, helt enkelt för att de flesta som tar olagliga droger inte snackar om det med människor som ställer sig emot det. Istället hör man bara skräckhistorierna.

Knarkare är skittrist, på samma sätt som det är trist med människor som har beroenden överlag. Det suger att hänga med folk som bara har en enda sak i skallen, varför jag sällan hänga med personer som är substansberoende oavsett om det är alkohol eller andra droger det rör sig om. Men jag vet att det finns en massa människor som röken en joint som andra dricker öl, och dessa personer är helt enkelt inte beroende.

Så jag tycker att drogmotståndare borde släppa garden lite. Ni får gärna vara emot droger och ni ska absolut inte ta det själva om ni inte vill, men tro inte att ni vet allt om hur folk som knarkar är, för ni har troligen redan i dagsläget en ganska stor mängd vänner och bakanta som inte drar sig för att röka på, men som fortfarande är helt vanliga människor.

Hur kan den här människosynen var okej?

Det här blogginlägget är otroligt. Otroligt hemskt. Det handlar om när rfhl, riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, får besök från några två moderata riksdagspersoner, varav en Isabella Jernbeck. Bland annat denna ordväxling utspelas när personen som tar emot besökarna pratar om läkemedelsberoende.

” Vilket gnäll det är på läkarna”, säger Isabella.

” Det är ju läkarna som inte tar ansvar för sin förskrivning… försöker jag men avbryts.

”Det är väl inte läkarnas fel att de blir beroende”, säger Isabella. ”Något ansvar får de väl ta själva”.

Människosynen här är så vidrig. Vidrigt är även det faktum att Isabella inte ens på ett studiebesök förmår att bortse från sin världsbild och kanske försöka ta in något nytt. Vad är i så fall ett studiebesök ens till för? Varför ska olika verksamheter ta emot riksdagspersoner om de inte ens är intresserade av att höra vad personer med faktiskt expertis på området har att säga om saker.

Men läs hela inlägget för guds skull. Det säger en hel del om vilken människosyn som vissa personer på betydelsefulla poster kommer undan med och att vissa människor inte kan ha förmåga att se samhället på nya sätt, utan är totalt låsta i sin bild av skuld och ansvar.

Legalize it.

Vilken grej! Unga brukar cannabis ”helt öppet”. Kanske är det ett tecken på att min generation inte är så förblindad av antidrogpropaganda att vi fattar att en joint då och då är precis lika ofarligt som en öl då och då. Attityden till narkotika blir i samma veva mer och mer liberal, något som måste brytas enligt socialborgarrådet.

Anledningen till detta är, enligt många ungdomar, att cannabis är lättare att få tag på än alkohol. Nu är nästan samtliga mina vänner 20 fyllda så jag har inte längre några problem, men jag minns så väl hur pissigt det var att försöka skaffa sprit som ung. Det man fick var dessutom alltid äcklig smuggelsprit. Och att be någon alkis köpa ut var ju på tok för läbbigt. Annat var det att köpa hasch, då var det ju bara att ringa ett samtal och möta dealern. Visserligen kan dealers vara fittor de också men generellt var det inte alls lika omständligt.

Detta beror i sin tur på att distributionsnätverket för cannabis av naturen blir större, eftersom det är olagligt. Om samtliga i Sverige som brukar cannabis måste vända sig till dealers så blir det såklart fler. Många som brukar cannabis säljer för att finansiera sitt bruk, och de flesta som brukar ofta driver också en småskalig lagningsverksamhet. Detta blir problematiskt även senare, eftersom samma personer som distribuerar cannabis även kan distribuera tyngre droger. Cannbis blir därmed en inkörsport, helt enkelt för att man kommer i kontakt med nätverket för andra droger.

Men cannabis är ingen inkörsport i sig. Det finns inget ämne i cannabis som gör att man per automatik blir sugen på annat, mer farligt, knark. Allt handlar om vilka grupper man hamnar i.

Trots hårda lagar (Sverige är bland annat typ det enda landet efter någon obskyr skitdiktatur som räknar droger i blodet som innehav) och massiv antidrogpropaganda i skolan och medier så knarkar Svenska ungdomar. Detta kommer inte att gå att bekämpa om man ska hålla sig inom rimlighetens gränser. Jag tycker att det vore bättre att legalisera cannabis och sälja det under systembolagsliknande former. Då skulle man dessutom kunna påverka varifrån det kommer, vilket är humant ur ett globalt perspektiv. Idag leder lagarna mest till att vissa blir väldigt hårt straffade, men totalkonsumtionen påverkas nog marginellt.

Jag skulle även tippa på att den massiva kampanjen mot hasch leder till att ungdomar förlorar respekt för myndigheter och lagar, för om något så ofarligt betecknas som det farligaste i världen så är det ju någon som ljuger. Dessutom skulle jag tippa på att cannabisbrukare är betydligt mycket mindre våldsamma generellt än fulla människor. Fokusera på att bekämpa de farliga drogerna, för sådana finns det gott om.