Etikett: lagen

Att ingen döms gör inte att en våldtäkt inte skett.

Det verkar finnas någon slags mycket märklig uppfattning om att om ingen döms för en våldtäkt så var det inte en våldtäkt. Jag minns bland annat när Ström var inne på att alla anmälningar som inte leder till fällande dom är falskanmälningar, något som inte är helt ovanligt bland så kallade ”jämställdister”. Kvinnor får alltså bära skulden för att vi har ett rättssystem där våldtäktsmän är mycket svåra att sätta dit.

För det första; det är inte upp till lagen att definiera vad en våldtäkt är och inte är. Lagen kan definiera vad en kan dömas för, men inte vad som är en våldtäkt. Lagen kan ha fel, lagen kan ändras. För bara 40 år sedan så räknade inte lagen våldtäkter inom äktenskapet som våldtäkter. Betyder det att en inte kunde våldta sin fru, alltså ha sex med henne med våld eller hot om våld? Betyder det att det blev fysiskt möjligt först när detta infördes i lagen? Givetvis inte. Vi kan inte ha lagen som moraliskt rättesnöre. Det är lagen som ska anpassas efter samhället, inte tvärt om. Om vi aldrig ifrågasätter lagen så kommer den fortsätta se likadan ut år ut och år in. Juridiken är inget parallellt universum som flyger runt över våra huvuden, den är menad att fylla en jävla funktion, att vara ett redskap för att kunna nå ett bättre samhälle. Om lagen inte fungerar som ett sådant så är det den som ska ses över, inte våra värderingar.

Vidare så vet väl minsta barn att det inte är så juridik fungerar. Meningen är att döma folk om brott kan styrkas, inte att lägga någon slags allmängiltig dom över om det som sägs är lögn eller sanning. Något sådant är över huvud taget inte möjligt eftersom domaren inte är någon allvetande gud utan en helt vanligt människa som såklart bara kan lita på det som sägs och de bevis som läggs fram. Det kan mycket väl vara så att ett brott har begåtts utan att någon kan fällas för det, extra vanligt i våldtäktsmål eftersom ord ofta står mot ord och eftersom kvinnor diskrimineras i rätten. Detta innebär inte att kvinnan som anmält ljuger, det innebär bara att det inte fanns tillräckliga bevis för att döma en eventuell förövare. En våldtäkts kan såklart mycket väl ha inträffat i vilket fall som helst, och det här är en självklarhet som de flesta med grundläggande kunskaper om hur samhället fungerar borde förstå.

Skulle dessa personer säga att brott inte har begåtts om ingen dömdes för ett rån, en misshandel eller ett mord? De kanske tycker att Palmemordet aldrig inträffade eftersom vi inte kunnat döma någon förövare? Vad vet jag, det går ju om inte annat i linje med deras resonemang kring våldtäkter, men det låter ju såklart helt nipprigt eftersom det är det. Vad är det som gör att folk applicerar detta resonemang som uppenbarligen är helt uppåt väggarna i andra fall på just våldtäkter? Det kanske är kvinnohatet som sticker fram sitt fula tryne igen. Eller vad tror ni?

Att följa lagen.

Alltså när folk ba ”en måste hålla sig inom lagens ramar” typ när en pratar om hur en får protestera emot rasism och fascism. Fattar inte detta. Vem fan har lagen som sitt moraliska rättesnöre?? Jag blir galen av denna jävla ryggradslöshet, skaffa lite egna värderingar istället för att slicka statsmakten i röven.

Ni kanske inte har märkt det, men just nu har vi ett vedertaget rasistiskt parti i riksdagen och ett gäng partier som tycker att det är en bra grej att utvisa flyktingar. Det är liksom inte som att statsmakten skyddar människor från rasism och fascism, rasismen finns fan INOM den alldeles uppenbart, och jag tycker att det känns ganska givet att även fascismen har sin plats.

Det handlar om människoliv. Det handlar om att vi måste ha ett samhälle där människor får finnas oavsett vilken hudfärg de har, vilket land de kommer ifrån. Och ja, jag värderar dessa människors liv jävligt mycket högre än några ”demokratiska” jävla spelregler. Jag tycker verkligen att det är så jävla sekundärt att någon tycker att det är en ”demokratisk rättighet” att våldsmonopolet ska skydda en samtidigt som en sprider sina vidriga hatiska åsikter, för jag tycker att det är så mycket viktigare att alla människor har rätt till ett jävla liv. Att inte ta ställning emot detta med alla till buds stående medel är direkt omoraliskt. Att låta sig begränsas av lagen i kampen för alla människors rätt till liv är bara så jävla konstigt. Värderar ni en bok som några gubbar skrivit högre än människoliv? Det är ju verkligen bara sjukt.

Stör mig också på när folk ba ”mmm vad bra med civil olydnad, men då måste en TA SITT STRAFF”. Alltså nej? Om jag begår ett brott för att jag tycker att lagen suger så kommer jag såklart göra allt för att slippa få ett straff för det. Varför ska jag ta mitt straff ”rakryggad” om jag inte sympatiserar med lagen. Sedan är det såklart så att en ofta inte har något jävla val, och då är det ju så och inte så mycket att göra åt (gud, vad skulle vi annars ha våldsmonopolet för om inte att tvinga folk att ”ta sitt straff”, men jag tycker att det är så jävla fjompigt att bara ”nu ska jag göra ett statement och bryta mot lagen men fortfarande legitimera hela jävla systemet genom att rakryggad ta mitt straff”. Till vilken nytta?

Om att bryta mot lagen.

När man skriver om att inte följa lagen eller reglerna i ett samhälle så får man alltid en invändning som lyder ungefär såhär: ”men om du tycker det är rätt att bryta mot lagen, vad tycker du då om skattefuskare/hatbrott/BREIVIK osv” och menar att dessa personer också bryter mot rådande samhällsordning för att de tycker den är felaktig och att jag då borde sympatisera med det hela.

Låt mig ta ett exempel. Jag tycker att det är viktigt med demonstrationsrätten och föreningsfrihet. Jag tycker att man ska få demonstrera för vilken idiotisk skit man vill. Men om någon demonstrerar för att kasta ut alla invandrare, nog fan kommer jag stå på andra sidan och demonstrera emot deras demonstration. Jag tycker att formen, alltså demonstration, är bra, men jag sympatiserar inte med budskapet. Vissa skulle säga att man måste skilja på intention och själva handlingen, men där håller inte jag med. En aktion består av båda intention och fysisk handling, och dessa två går inte att skilja från varandra.

Vi tar ett annat exempel. Skattefusk. Skattefusk är olagligt och det tycker jag är bra. I ett välfungerande samhälle så ska man såklart minimera skattefusket. Däremot, om jag visste att min skatt gick till att finansiera krig och förtryck så skulle jag också skattefuska, och då skulle jag tycka att det var rätt. Detta för att jag tycker att skattefusk är okej som metod om den används på rätt grunder. Vad jag däremot inte sympatiserar med är en person som skattefuskar för att hen tycker att skatt är stöld. Detta beror inte på att handlingen i sig själv är annorlunda, men grunderna för den är andra, och dessa andra grunder sympatiserar jag inte med. Alltså sympatiserar jag inte heller med handlingen.

Sedan finns det såklart gränser man under inga omständigheter får passera. Såsom att döda en jävla massa människor. Jag skulle inte sympatisera med det Breivik gjorde oavsett hans bakomliggande ideologi. Om detta tror jag att merparten av alla människor är rörande överens. Anledningen till att Breivik gjorde det han gjorde var knappast att det finns en acceptans för plankning. Dessa gränser ska staten givetvis kämpa för att upprätthålla, detta är också något som det finns en bred konsensus kring hos befolkningen. Samma konsensus kan inte finnas i frågan om plankning.

I slutänden kokar allt ner till maktkamp. Staten har ett intresse av att behålla sin makt och upprätthålla lagar. Andra grupper har andra intressen, som ibland går på kollisionskurs med staten. Vårt system har inte alltid sett ut som det gör utan är ett resultat av hundratals år av maktkamp där våra demokratiska rättigheter utökats i högre och högre takt. Detta har inte uppnåtts genom att folk blint lydit lagen utan genom uppror mot rådande ordning. Det intressanta i mina ögon är inte om människor lyder lagar och regler utan vad de kämpar för och om deras metod är effektiv och okej.

Så korkat att lita på att folk följer lagen.

Jag blir gruvligt irriterad på den debatt som uppstått kring kvinnorna som har opererat in farliga implantat i brösten. I Frankrike så tycker många att deras operationer absolut inte ska bekostas av den allmänna sjukvården, utan att de själva ska betala priset för sin fåfänga (och dumhet). Egentligen tycker jag ju att de som profiterat på dessa operationer ska betala, men nu har företaget dessvärre gått i konkurs.

Men att tycka att kvinnorna själva borde betala är ju fan idioti. Om vi har en allmän sjukförsäkring så är det en självklarhet att även detta ska innefattas. Jag menar folk som får lungcancer och kol orsakat av rökning blir omhändertagna, trots att dessa personer för det mesta kände till riskerna. Även människor som bryter ben när de sysslar med sport eller till och med folk som blir skadade på grund av att de är kriminella blir omhändertagna. Då borde väl fan personer som blivit lurade att sätta in osäkra implantat bli omhändertagna.

För de har ju blivit lurade i allra högsta grad. Som jag har förstått det så har man inte testat implantaten så som man enligt reglerna ska. Vad finns det för skäl för någon att misstänka det? Man utgår ju såklart från att plastikirurger och tillverkarna av implantaten handlar enligt reglerna. Det är ett så otroligt uppenbart fall av att personerna ifråga faktiskt inte kunde veta till vilken grad de utsatte sig för fara.

Enda anledningen till att denna debatt ens uppstår är att det är en majoritet kvinnor som är drabbade, det är jag övertygad om. Om det var män som hade opererat in gifta implantat ovetandes för att fylla ut sina bröstmuskler så hade det inte varit något snack om saken. Men kvinnlig fåfänga är så fult så fult och kvinnorna ska såklart skylla sig själva som varit så korkade att de litat på personer som har fått tillstånd utfärdat för att genomföra sina operationer.

På vilket sätt hjälper detta henne?

Paow har alltså tagit kokain (sägs det) och nu har hon skrivit ett inlägg till sitt försvar där hon tycker att hon inte har fått bli lämnad ifred och att folk inte ska lägga sig i. Hon oroar sig inför att hon ska fira jul med sin släkt och behöva svara sanningsenligt på frågorna om vad som ägnade sig åt i somras. Anna-Maria har skrivit om saken och för en gångs skull håller jag inte med henne.

Dessutom är det inte allas rätt att pröva sig fram när man är ung. Droger som kokain är olagligt. Paow är lite ute och cyklar där. Bra om hennes familj pressar henne på julafton. Har man betett sig dumt så får man stå sitt kast. Det förstår inte curlinggenerationen.

Jag har ganska svårt för det här perspektivet som säger att det är dåligt och fel för att det är olagligt. Snarare ska man väl diskutera varför det är olagligt och om det är rätt att det är olagligt. Jag tycker att det är bra att kokain är olagligt eftersom det är en drog som är farlig och väldigt beroendeframkallande, men jag skulle inte motivera att man inte ska ta kokain med att det är olagligt. Snarare är det samma skäl som ligger till grund för att det är olagligt och för att man inte ska ta det. Om det saknas skäl för att undvika kokain så tycker jag inte heller att det ska vara förbjudet.

Om ens enda argument för varför man ska hålla sig borta från droger är ”det är olagligt” så har man en himla svag argumentation, det bygger nämligen bara på respekt för auktoriteter och inget annat. Det duger inte att säga ”såhär ska det vara, för det har någon annan bestämt och man ska lyssna på andra”.

Det är dåligt att folk fastnar i beroenden men ingen kommer ur det för att det pågår en sådan moralhets kring det som det gör. När någon har fastnat så måste man istället fråga sig varför och hur personen kan få hjälp att komma ur sin situation. En person som är drogberoende har ett problem som hen behöver hjälp med och den hjälpen kommer inte från skvallertidningar och bloggar utan från personer som bryr sig. Man kan inte straffa ut en osund livsstil ur en människa, man måste räcka fram en hjälpande hand.

Troligen så kommer detta avslöjande bara förvärra situationen för Paow, som nu är stämplad som knarkare. Människor som själva ägnar sig åt droger kommer troligen söka sig till henne i högre grad, det kommer bli naturligt att bjuda henne på en lina och så vidare. Det är inte heller helt otroligt att personer kommer ta avstånd från henne på grund av att hon tagit droger. På vilket sätt hjälper det henne?

Mina tankar kring Ganna.

Jag har inte engagerat mig i historien om Ganna, varken känslomässigt eller här. Världen är en grym plats, det visste jag redan innan. Asylpolitik har heller aldrig varit ett område som intresserar mig sådär jättemycket, och det är inte heller något jag tycker behövs eftersom andra gör det så bra åt mig. Men det är väl bra att Ganna får stanna antar jag.

Nu har det också börjat diskuteras om man ska ändra lagen för att äldre ska få möjlighet att vara nära sina släktingar. Jag har sett äldre jämföras med barn, och barn har ju som känt rätten att få vara nära sin familj. Tobias Billström säger nej och hänvisar till de höga kostnader det skulle leda till. Detta har såklart utlöst ett mindre ramaskri.

Hur mycket jag än önskar att det var annorlunda så är det inte så. Det kostar att ha in människor här, speciellt om människan råkar vara en gammal och sjuk som under inga omständigheter kommer att kunna jobba utan bara kommer kräva resurser från äldrevården. Man kan säga att det är värt det, absolut, men man måste begripa att bara för att det borde vara en rättighet att få vara nära sin familj på ålderns höst så betyder inte det att pengarna till det dyker upp ur tomma intet.

Jag vill påpeka att jag i det specifika fallet Ganna är helt med på att hon ska få stanna helt enkelt för att hon i princip skickas till sin död om hon skickas hem. Det som är poängen är att det liksom är vanlig jävla medmänsklighet och inget vi behöver stifta en ny regel för. Det täcks upp så bra av de regler kring flyktingar som redan finns, vilket bevisas ganska väl av att europadomstolen har beslutat att man ska utreda det hela. Vad jag däremot ställer mig emot är de personer som med Gannafallet som bakgrund kräver att gamla personer ska åtnjuta extra rättigheter när det kommer till asyl.

Vi kan ha en sån jävla regeliver ibland och jag tror att det är jävligt problematiskt. Istället för att avgöra vem som är i störst behov av asyl rätt och slätt så har man skitmånga regler att förhålla sig till, alla med olika möjliga tolkningar och tillämpningar. Det ska ska avgöra är väl om hemresan kommer leda till omänsklig behandling, inte vilken ålder personen i fråga är i. Sedan så ska åldern såklart vägas in i helhetsomdömet och det är det ju inget konstigt med alls.

Jag känner att den här fixeringen vid att skapa ett skydd för specifikt äldre lite tar fokus från den viktiga frågan: hur vi ska behandla människor sådär i största allmänhet. Hur vi ska prioritera med våra trots allt begränsade resurser. Ska vi ge mer pengar till flyktingar eller inte? Ska vi höja skatterna så att vi kan ta in fler personer? Eller finns det någon annan lösning på problemet som det inte har talats om hittills?

Men att kollra bort sig i blödiga historier och förneka att ekonomi ens skulle ha något med det hela att göra blir bara löjligt. Politik handlar delvis om ekonomi, om fördelning av resurser. Och att låtsas som om dessa resurser är oändliga så fort det handlar om sjuka och gamla, det håller inte.

Förbjud sexualundervisningen så att ingen under femton tror att de får ha sex.

Dagens nyhet är ju helt klart denna om elever i åttan som tvingats skriva sexnoveller på skoltid. Det är givetvis fruktansvärt att bli tvingad till en sån sakoavsett vilken ålder man är i. Sexualitet är förmånga något privat och ytterst laddat (speciellt i den åldern) som man inte ska behöva dela med sig av till sin lärare. Men givetvis så är det någon som tar tillfället i akt att sprida äcklig moralistisk och sexualfientlig propaganda. Bland annat ”Tokmoderaten” skriver följande.

Går man i årskurs 8 den här dagen i början av februari är man inte byxmyndig om man nu inte är född ännu tidigare på året eller har gått om en klass i skolan. Är man inte byxmyndig så är man alltså kriminell ifall man har sysslat med sådant som lärarna i Tomelilla vill att de ska skriva om.

Han skyller sedan allt på den ”socialistiska flumskolan” och avslutar med att skriva en sexnovell om en socialdemokrat som köper sex. Jag ballar ur av osmaklighet. Sen finns det dem som bara är dåligt upplysta:

De flesta åttondeklassare har inte ens fyllt 15 vid den tidpunkt som uppgiften gavs, vilket innebär att majoriteten var förbjudna enligt lag att ens ha sexuellt umgänge. Sänder det då inte ut lite fel signaler att ge en sådan uppgift?

Satan vad jag hatar den här myten om att det skulle vara olagligt för någon under 15 att ha sex. Jag har läst igenom hela kapitel sex i brottsbalken och bara hittat saker om att man inte får ha sex med någon under femton. Denna lag gäller dessutom inte om åldersskillnaden är ringa, vilket den kan gå för om den yngre är 14 och den äldre 17 (prejudikat).

Vad som händer vid 15 års ålder är att du uppnår samtyckesålder. Det innebär alltså att du anses mogen nog för att ge ett juridiskt giltigt samtycke till sexuell handling. Lagen finns till för att skydda barn från övergrepp och inte för att upprätthålla någon slags oskuld hos ”barn”.

Problemet med den här uppgiften är inte att den sänder ut fel signaler. Den här uppgiften hade inte varit okej i något sammanhang utom möjligtvis en frivillig kurs i litterär gestaltning. Hela iden med sexualkunskap är ju att man ska lära sig om sex till när man nu bli mogen för det, så om man ska vara krass så är hela sexualkunskapen ett enda stort uppmuntrande till sexuella handlingar. Kanske tycker tokmoderaten att vi ska förbjuda hela klabbet så att vi inte råkar få någon under 15 att tro att det är okej för dem att ha sex.

Jag tycker fan i mig att det är omoraliskt att reagera på ungdomars eventuella byxmyndighet i en situation som denna. Detta ska fan inte handla om vem som följer lagen och inte, detta ska handla om vad som är bäst för barnen. Och bäst för barnen är att de får behålla sina fantasier i fred och slippa moraliserande ”tokmoderater” som tjatar om att de är kriminella, riktigt farliga brottslingar (och vi vet ju alla vad vi gör med dem), om de knullar.

Det är genant att vår justitieminister inte kan den svenska lagen.

Detta är väl egentligen lite sent skrivet men det har kommit ett lagförslag om att förbjuda smygfotografering på allmän plats. Som jag har förstått det så handlar det inte om totalförbud, utan om att inskränka rätten att göra det en smula. Bland annat tas badstränder upp som ett exempel på ”känsliga platser”. Tydligen så handlar det om att inte fota personer i ”känsliga situationer” och att bara ta ”motiverade” bilder.

För det första finns det redan laga skydd för publicering av sådana här känsliga bilder. Nu finns det visserligen folk som publicerar sådana ändå, på samma sätt som det finns folk som skulle fota personer i känsla situationer även om det var olagligt. Men det lagliga skyddet finns.

Beatrice ask talar om att ta hänsyn. Om att man inte ska knäppa av fotoblixtar framför personers ansikte när de precis fått reda på något hemskt. I mina öron låter det mer som något som har med sociala konventioner att göra än något man bör begränsa juridiskt.

Hon tar också som exempel en flicka som blev filmad av sin styvpappa genom att han monterade en kamera i tvättkorgen. För det första undrar jag: sen när hemmet är allmän plats? Och så tänker jag på fallet som var om ett par som blev smygfilmade i sitt sovrum av deras hyresvärd. Han fick, vad jag kan minnas, en påföljd. Ytterligare ett exempel hon tar upp är fotografering på allmänna toaletter och provhytter. Jag minns fallet med mannen som filmade på cafe 60:s toalett, som också han fick en påföljd. I inget av fallen har materialet behövt publiceras för att det ska vara straffbart. Asks exempel är uppenbarligen inte relevanta. Det är genant att vår justitieminister inte vet tillräckligt mycket om den svenska lagen för att veta att de exempel hon tar upp uppenbarligen redan täcks av den.

Den här lagen kommer oundvikligen inskränka journalisters och nyhetsfotografers frihet. Som nyhetsfotograf fotar man ofta folk i känsliga situationer, typ när en dömd brottsling kommer från en rättegång, när en politiker tagit ett jobbigt beslut eller när det skett en hemsk olycka. Man kan avgöra juridiskt huruvida man ska publicera bilden eller ej, men att själv fotograferandet ska vara olagligt leder till att en massa dokumentation inte kommer att ske för att folk är rädda. I lagförslaget kommer det förvisso ingå att man som journalist kan få uppskov om bilden är ”motiverad” eller ligger i någon slags allmänintresse. Synd att privatpersoner inte kommer kunna ägna sig åt att ta motiverade integritetskränkande bilder. Sen när är journalist en skyddad och tydligt avgränsad titel? Beatrice Ask vill uppenbarligen bara att folk som jobbar för ”riktiga” tidningar ska få ägna sig åt journalistik.

Stärk skyddet mot stalking eller gör det lättare att stämma folk vid publikation av kränkande bilder men förbjud inte själva fotograferandet. Det är sant att det är otrevligt att få en kamera uppkörd i nyllet men man kan inte lagstifta kring allt som är otrevligt. Ibland får man helt enkelt lita till folks sunda förnuft och låta de fall där folk ändå går över gränsen få vara för att bibehålla ett fritt samhälle.

Varför maxstraffet på sexköp inte bör höjas.

Den första Juni i år skärps sexköpslagen. Efter idogt tänkande har jag kommit fram till min ståndpunkt rörande lagen: köp och försäljning av tjänster ska vara laglig, däremot ska allt profiterande på sexhandel i andra led vara olagligt (detta innebär att hallickverksamhet, bordeller, koppleri och liknande förbjuds). Detta för att sexhandel är en bransch som många luras eller utpressas in i för att sedan må väldigt dåligt och därför ska det inte finnas incitament för någon att få in någon i det. Däremot så ska den som väljer det frivilligt få göra det. Jag tror i alla fall att det är såhär jag tycker.

Men oavsett om man gillar lagen eller inte så är det en dum ide att höja maxstraffet. Idag är det nästan inte någon som döms till fängelse för sexköp, de flesta döms till böter. Jag tror faktiskt aldrig jag har hört talas om ett fall med någon som fått fängelsestraff.

Det som behövs är inte en möjlighet att straffa folk hårdare, det som behövs är att man över huvud taget använder fängelsestraffet. Jag tycker av princip inte att man ska ha så höga maxstraff så att de aldrig utnyttjas.

Syftet med skärpningen är att skapa ytterligare utrymme för en mer nyanserad bedömning av straffvärdet vid allvarliga fall av köp av sexuell tjänst.

Jag kan tänka mig tre fall där sexköpet är extra allvarligt. Det första är om man köper från barn, vilket redan är straffbart i sig. Det andra är om man köper från någon som uppenbarligen inte kan avgöra själv, typ som är väldigt drogad/mentalt handikappad och har folk med sig som ”hjälper till” med transaktionen. Det borde redan falla in under våldtäkt eftersom man inte får ha sex med folk som inte är vid sina sinnens fulla bruk.

Den sista situationen skulle vara om det uppenbarligen rör sig om trafficking eller utnyttjande. Att man kommer till en lägenhet där någon tar emot en och pengarna för att sedan visa en till ett rum där den prostituerade är. Den prostituerade kan inte svenska och visar inga tecken på att vilja. Detta borde väl också ingå under våldtäkt eller vara någon slags medhjälp/likgiltighetsuppsåt.

Jag kan inte se någon situation där man skulle ha anledning att döma extra hårt där gärningsmannen inte gör sig skyldig till ett annat brott också. Därför ställer jag mig starkt emot iden om att höja maxstraffet för sexköp.