Så kul att vara med och påverka!

Bland de de företag och organisationer som finns representerade på ung08 så ingår bland annat Sl, som var på plats med ett dj-bås och idévägg. Man kan fråga sig varför Sl fokuserar på att marknadsföra sig som hippa bland mindre välbemedlade ungdomar istället för att se till att göra kollektivtrafiken mer tillgänglig för dem.

I alla fall så hade Sl en så kallad idévägg där man kunde fästa sina idéer. ”Alla idéer sparas och så läser vi dem” berättade kvinnan som förklarade det hela för mig innan jag skrev ner mina idéer som du kan se nedan. Mina är de två till höger som är skrivna med blå penna:

Jag känner mig nu helt upprymd inför tanken att de kommer läsa mina idéer och ta dem i beaktning. Så trevligt när man får vara med och påverka!

Varför får folk för sig att jag skulle vara tolerant?

Ibland får jag en högst oklar kommentar som lyder något i stil med ”du som ska förställa vara så jävla tolerant, hur kan du uttrycka dig så intolerant/fördomsfullt ang sak X”. Jag tycker att det är intressant, för jag har mig veterligen aldrig utgett mig för att vara sådär överdrivet tolerant och har heller inte hyllat den egenskapen till skyarna (i alla fall inte på ett ganska bra tag). Jag tycker att tolerans är både överskattat och urvattnat som koncept.

Jag är oerhört intolerant mot en mängd personer, grupper och företeelser, vilket jag också tycker är ett rimligt förhållningssätt. Jag ser absolut inget värde i att ”släppa fram” olika åsikter eller ta med dem i beaktning. Jag blir galen när folk uttrycker att det är fel att demonstrerar mot rasister eftersom alla måste få säga sin åsikt och så vidare.

Vissa tycker att det är fel att ha denna inställning, utan att man måste lyssna på alla möjliga individers åsikter och föra någon slags dialog. Jag kunde inte hålla med mindre. Jag är helt ointresserad av att föra en dialog med antifeminister, rasister, fascister och så vidare, jag är även helt ointresserad av att diskutera med människor som okritiskt accepterar rådande samhällsordning. Jag ser dessa personer som mina politiska fiender, inte som diskussionspartners som jag ska ha ett samtal med.

Jag gör inte anspråk på att vara en tolerant person, inte heller gör jag anspråk på att vara en person som diskuterar med alla. Det ingår inte i min självbild och jag tycker inte heller att det är den bild jag förmedlar. Därför blir jag förvånad när människor om och om igen lackar ur för att jag inte är så öppen eller diskussionsvänlig som jag utger mig för att vara. Vad är det som skapar detta intryck egentligen? Min hårfärg?

Ung08.

För ett par dagar sedan var jag på den så kallade ung08-festivalen. Jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ att ordna en gratis festival för ungdomar som kanske inte har råd att göra något annat roligt under sommaren, vilket är det som är ursprungstanken med festivalen även om den såklart är öppen även för andra. Vad jag dock tycker är deppigt är att hela festivalen är så otroligt nedlusad med företag. I princip alla tält innehöll företag eller någon myndighet som ville göra reklam för sig, väldigt få saker kändes som om de var för ungdomarnas egen skull och på deras villkor.

Festivalen har, som jag förstått det, målgruppen 12-18. Det är i alla fall det åldersspannet som är representerat. När man tillåter så mycket sponsring så är det inget annat är reklam som riktar sig mot just ungdomar, eftersom festivalen riktar sig mot ungdomar.

Jag tycker att det är tragiskt hur man tillåter denna festival att vara en så stor marknadsföringsyta mot ungdomar och att det motiveras med att det i alla fall är kul för dem att få ha en festival. Det tvivlar jag inte det minsta på att det är ett välkommet avbrott att få se artister live i stan, men samtidigt tänker jag på hur man urlakar annat kulturliv för ungdomar, som till exempel kulturskolan.

En möjlighet för ungdomar att konsumera och skapa kultur på sina egna villkor byts ut till ett årligt jippo där olika företag och myndigheter kan stärka sina relationer med ungdomarna. De tackar såklart och tar emot, fårman anta, ty vad som helst lär väl vara bättre än att sitta ute bland nedlagda ungdomsmottagningar och ungdomsgårdar.

Ung08 får gärna vara kvar, det är inte det jag vänder mig emot. Däremot önskar jag att man på allvar kunde ta tag i frågan om hur vi ska skapa möjligheter till en bra och konstruktiv fritid för ungdomar på deras villkor, året om. Inte bara ett reklamjippo en gång om året.

När har jag någonsin sagt att allt ska vara 50/50?

Ååååh vad trött jag blir när folk kommer och bara ”feminismens mål är att ha 50/50 fördelning överallt oavsett om det är bra eller ej”. Alltså nej, det är det ju inte alls! Jag har seriöst aldrig hört en enda feminist argumentera för något sådant och tycker rent spontant att det låter som ett både orimligt och korkat mål.

Vissa feminister är för kvotering, långt ifrån alla. De flesta vill inte ha kvotering överallt, utan enbart inom vissa viktiga områden, som politiken. De flesta tycker inte heller att det är sådär svinviktigt att ha precis 50/50 utan fokuserar mer på att inte ha någon extrem ojämlikhet i representationen.

Vet ni vad, allt skulle bli så mycket enklare om ni slutade slåss mot väderkvarnar och började se  till vad feminister i allmänhet, och feministen ni argumenterar emot i synnerhet, faktiskt säger.

När får man söka hjälp.

Jag minns när jag var liten och hade det lite jobbigt i skolan och livet i största allmänhet och fick höra talas om barnens jourtelefon Bris. Jag frågade mamma om jag fick ringa Bris. Varför jag frågade vet jag inte,men det gjorde jag i alla fall. Då sa hon: ”nej, till bris ringer man bara om man har riktiga problem”. Så slutade det med att jag aldrig ringde, för jag tänkte att jag inte ville ta upp tid från barn med riktiga problem.

Jag tycker att det är intressant det här när man anses berättigad att be om hjälp. Det är klart att jag klarade mig bra utan att ringa Bris, men det hade kanske varit skönt för mig att prata med en annan vuxen. Att man inte ska be om hjälp om man inte har ”riktiga” problem hängde kvar senare också, jag minns hur fånig jag kände mig första gången jag gick till psykolog. Jag tror att det är ganska vanligt att människor drar sig för att prata om sina problem för att de upplever dem för små för att vara värda att ta på allvar.

Visst kan det finnas de som bara gnäller, men jag tänker att i de allra flesta fall så är det bra att prata med någon annan. Det är inte heller så att det bara finns en viss summa omtanke som kan delas ut, utan det går ju för det mesta båda vägarna, alltså att man odlar känslomässiga relationer med personer där båda kan tala med varandra om jobbiga saker i livet. Det kan väl även tänkas vara så att det krävs mindre resurser allt som allt om en person söker hjälp så tidigt som möjligt istället för att vänta till deras situation är ohanterbar.

Idag har jag ett mycket mer avslappnat förhållningssätt till detta. Överlag mår jag ganska bra, men när jag inte gör det så har jag inga problem med att prata om det och skulle inte heller dra mig för att uppsöka vård. Hur gör ni?

Upp till bevis.

Apropå det jag skrev om igår med tjejer som ursäktar sig inför män när de pratar om till exempel mens. En annan sak jag stör mig jättemycket på är när kvinnor koketterar med hur mycket de pratar om äckliga saker när de är med andra kvinnor. Såhär kan det låta: ”vi kanske verkar söta nu men du skulle höra oss när vi är själva, då är det bara prutt och bajs hela tiden. Tihi”.

Till såna tjejer vill jag ba: upp till bevis! Jag vill bara att de ska äckla loss ordentligt.