Gillar dessa bilder på mig som min lillasyster har tagit. Känner mig gammal som åker ut på landet för att jag så gärna vill spendera tid med henne och min mamma, men det känns bra. Det är så skönt med lugn.
Snart börjar jag i skolan, den tredje September närmare bestämt. Jag har skaffat boende via twitter (!) och ska bo inneboende hos två personer som jag tror jag kommer trivas bra med.
Så det känns som att det mesta ordnar sig ganska bra just nu.
Det bästa med att vara nominerad i blogawards är ju att Hanna Widerstedt har fällt ett utlåtande om mig!
Nå, man måste ju ändå säga att hon träffade ganska rätt med tanke på att hon inte ens läst bloggen. Skulle dock aldrig uppröra mig över att man får bra mat i fängelser, men har säkert tagit upp diskussionen någon gång.
Grejen är att jag tycker att Hanna Widerstedt är ganska skoj och ball. Jag tyckte det var skitbra när hon onanerade i Big Brother-bikten på kvinnodagen.
Vidare så tycker jag att det är intressant att se det enorma hat hon utsätts för. Jag minns videon om att hon hatar svenska killar som fick helt orimligt mycket hat, det var helt stört. Det var ”hora” och ”slampa” och hot om mord och misshandel och våldtäkt.
Äh, jag vet inte vart jag vill komma riktigt. Ska i alla fall bli kul att få hälsa på henne på galan.
Bilderna är tagna på Kymendö.
Hittade denna bild på facebook:
Funderade en smula på saken och kom fram till att jag inte har sett utseendet till vänster presenteras som något slags ideal i något sammanhang på otroligt länge. Snarare så är det den senare looken som brukar lyftas fram, det lite ”alternativa” och ”rockiga” men samtidigt gulligt och värdigt. Att det inte ska vara vulgärt är viktigt, men det ska fortfarande ha en så kallad ”egen touch” trots att den mycket väl kan vara hur representerad inom populärkulturen som helst. Jag tänker på program som handlar om tatueringar, på mtv-pop med ”rockiga” inslag, på Lady Gaga, Ed Hardy och så vidare. Denna ”kultur” tar extremt mycket plats och är långt ifrån alternativ i någon egentlig mening, den bara lånar vissa stiluttryck.
Jag har skrivit innan om hur folk tenderar att låta bimbostilen stå som modell för alla former av utseendehets. När man diskuterar plastikoperationer så är det nästan alltid typ Kissies jättepattar som tas upp, inte betydligt vanligare ingrepp såsom bukplastik för kvinnor efter graviditet. Grejen är att det så kallade bimboidealet knappt ens existerar längre, framförallt inte i en svensk kontext. De flesta kvinnor vill inte se ut som Kissie och tjejer som ser ut som Kissie bemöts ofta med stora mängder förakt. Ändå får bimbostilen stå som ”skurken” i allt från kommersialiseringen och likriktningen av kulturen, kvinnoförtrycket som sker i och med objektifieringen av kvinnor, utseendehets och så vidare, trots att det andra alternativet inte är mindre av ett ideal på något vis. Jag skulle till och med säga att det kan tendera att vara mer oförlåtande.
Jag tror att människor som uppfattar sig själva som alternativa väljer att lägga skulden för den enorma utseendehets som drabbar kvinnor för att man vill svära sig fri från ansvar själv. Man vill gärna uppfatta sig själv som något av en underdog, en person som står upp för något som inte finns representerat i samhället i stort. På det viset kan man, i alla fall inför den egna gruppen, komma undan med att vara minst lika sexistisk och utseendefixerad som samhället i stort men inom ett ideal som man själv framställer som alternativt.
Samma resonemang kan för övrigt appliceras på bilder som bygger på att kurviga brudar är snyggare än superanorektiska.
Sluta hacka på bimboidealet och se istället er egen del i detta samhälle där kvinnor alltid alltid bedöms efter sitt utseende.
Tack!
Jag har ju då blivit nominerad till årets bloggprovokatör! Tack alla ni som nominerade mig.
Jag är verkligen skitglad och hoppas såklart på att detta kommer ge min blogg mer publicitet. Dessutom får jag ju gå på bloggala och mingla med typ Kissie (kommer bli så jävla besviken om inte hon är där).
Det känns jätteroligt att jag har kunnat driva den här bloggen på det sätt jag gör och nå ut såpass mycket som jag har gjort, och det utan att jag har behövt tumma på olika principer som jag har när jag skriver.
Jag har nog tyvärr ganska liten chans att ta hem det eftersom de konkurrerande bloggarna är väldigt mycket större än min egen, men givetvis så uppmanar jag er ändå att rösta på mig här. Jag skulle tycka att det var jävligt coolt att vinna och jag uppskattar varje försök att värva röster (via twitter, facebook, bloggar etc) till mig något otroligt. Så ni vet liksom. Betänk att jag dagligen ägnar timmar åt att leverera i denna blogg SÅ DET ÄR NI FAN SKYLDIGA MIG!!!!!
Hehe. Nejmen tack så mycket för hjälpen, för att ni läser mig och tack i förskott om ni får för er att rösta på mig.
Utnyttjar för närvarande mitt privilegium som medelklassunge och hänger ute i skärgården med min mor och min morfar. Är dessvärre mycket sjuk.
Apropå privilegium så tycker jag att det är intressant när folk tycker att de har ”hittat” något emot mig när de upptäckt att jag är medelklass och vit men ändå klagar på könsmaktsordningen. Kanske tycker de att det minsann finns gott om män som har det betydligt sämre än vad jag har. Nå, jag har aldrig motsatt mig det. Jag är helt övertygad om att det finns gott om män som har en sämre samhällsposition än vad jag har, men det gör det dock inte mindre sant att en man som har samma bakgrund som jag är överordnad mig. Olika förtryck samverkar med varandra, vilket jag är den första att medge.
Jag hymlar absolut inte med att jag har det relativt gott ställt, jag är fullt medveten om att det är så. Skillnaden på mig och vissa Vita Kränkta Män är att jag inte försöker motarbeta en samhällsordning där de maktstrukturer som gör mig privilegierad upphävs, vilket till exempel antifeminister gör. Jag engagerar mig snarare i att upprätta en sådan samhällsordning. Jag har inga problem med att se att jag personligen skulle kunna komma att förlora rent materiellt och ställningsmässigt i ett sådant samhälle, även om jag tror att jag skulle trivas bättre i ett mer egalitärt samhälle.
Faktum är att jag sällan när jag klagar på klassamhället klagar på min egen position. Jag tror faktiskt aldrig att det har skett. Visst har jag klagat på enskilda jobb jag har haft och så vidare, men jag har aldrig utgett mig för att på något vis vara underordnad. Jag har inte heller några problem med att se och erkänna min egen delaktighet i det klassförtryck som sker och försöka ansvara för det i den utsträckning jag kan.
Jag kan inte ändra varifrån jag kommer men jag kan ta ansvar för mig ställning, och det är det jag också önskar att andra i priviligerad ställning ska göra. Det finns gott om privilegierade personer som lyckas alldeles utmärkt med detta, medan vissa verkar vara helt oförmögna att begripa det. Jag blir så otroligt irriterad på människor som inte begriper detta utan tycker att man på något vis hycklar bara för att man är vänster men med medelklassbakgrund. Hur skulle jag kunna förändra det? Vad jag kan göra är att jobba för att människor som inte har det lika bra som jag ska få det bättre, och acceptera de smällar mot min egen position som det innebär.
Om ni kollar i menyn så ser ni att jag lagt till olika feministiska inriktningar under min feministflik. Jag planerar att utöka varje artikel med den kritik som finns mot de olika inriktningarna, men det kan vara svårt att kritisera inriktningar man själv tillhör, på samma sätt som det kan vara svårt att neutralt beskriva inriktningar man tycker är idiotiska. Jag tänker även skriva lite kortfattad feministiska historia, lägga till lästips (både böcker och inlägg) och skriva en feministiska begreppslista. Jag tar gärna emot olika invändningar mot de beskrivningar jag framför.
Vidare så har jag lagt till en kategori som heter läsvärt där jag lägger inlägg som jag själv är extra nöjd med. Där har jag bland annat lagt mitt inlägg om kärlek som är typ det bästa jag skrivit enligt mig själv.
Gud vad irriterad jag blir när folk ba: ”världen är uppdelad i män och kvinnor, så är det och så ska det vara. Kom inte och försök ändra detta med ert hen”. Ehm, nej. Så är det absolut inte.
För det första finns det mer skillnader inom könen än mellan dem. Kvinnor har fan inte nödvändigtvis något gemensamt med en annan kvinna bara för att de delar könstillhörighet. För det andra så finns det mängder av personer som inte känner sig hemma i traditionella könsroller. Dels de uppenbara fallen, alltså folk som är intersexuella eller transsexuella, men också en mängd personer som enligt egen utsago känner sig obekväma i de roller som står till buds. Det är ju inte för intet som människor till exempel rör sig åt queerhållet.
Sedan finns det en massa personer som försöker få skillnaderna mellan könen att verka mer avgörande än vad de är. Varför vet jag inte, men vissa verkar ha en enorm drift för att föra i bevis att det minsann är fundamental skillnad på män och kvinnor och att det liksom skulle motivera till exempel att tjejer har rosa och killar blått. Att det liksom skulle vara kodat i våra gener att killar och tjejer föredrar olika färger.
Jag undrar verkligen hur dessa människor resonerar. Hur kan man över huvud taget motivera en sådan inställning? Hur kan man inte tro att det spelar roll att kvinnor och män antas vara annorlunda sedan barnsben, att vi peppras med helt olika ideal och förväntningar från att vi är små små barn.
Nå, det kan mycket väl vara så att det finns fundamentala skillnader på män och kvinnor, förutom de rent uppenbara fysiska då. Varför detta skulle motivera att skapa fler skillnader, som i vilken färg man har på tröjan, har jag dock extremt svårt att begripa. Varför konstruera mer av något som inskränker människors valmöjligheter?
Roligt inlägg om ”rattfylleribluffen” som är menat att vara en parodi på vissa ”skeptiker”. Det finns ju en hel del människor som använder samma typ av argumentation kring till exempel klimatförändringarna och på något vis menar att staten inte ska göra något åt ett samhällsproblem om det inte är 100 % säkert att det faktiskt existerar.
Allt som allt en utmärkt satir på hur vissa haverister använder vetenskaplig skepticism för att föra sina teser i bevis, bara det att de använder den på ett helt orimligt sätt. Detta är ju något som växt fram mer och mer, personer som verkar vilja att saker och ting ska föras i bevis medelst kliniska experiment och vara ristat i sten innan man över huvud taget kan ta en politisk debatt kring det.
Som feminist så stöter man ju på mycket av denna vara. Personer som vill se vetenskapliga bevis för precis allting man lägger fram, även det som är uppenbart för var och en som öppnar ögonen.
Nå, skepticism kan såklart vara bra i många fall men när det används som ett sätt att förhala samhällsdiskussion och -förändring så är det kanske inte så lyckat. Det är ju inte som att nuvarande samhällsordning är byggd på någon slags ”evidens”, enskilda lagar kan givetvis vara det men vilka samhällsmål man strävar efter är i mångt och mycket en fråga om vilka intressen som tillåts dominera, inte om vad som på något objektivt sätt är ”bäst”. Det är väl ingen som på allvar tror att makthavare i allmänhet tänker mer på vad som är bästa för samhället än på vad som tjänar deras egna och dess allierades intressen eller att deras uppfattning om vad som är bäst inte färgas av deras position? Det är nog vad jag skulle kalla naivt.