Om Os och stater som springer företagens intressen.

Min förhoppning med den enorma övervakning och reglering som sker av Os i Storbritannien, som ju är typ det mest extrema Eu-landet när det kommer till vad staten gör för att säkra sin makt, är att ”vanligt folk” ska få upp ögonen för problematiken i detta. Jag tänker mig att det kan bli en ögonöppnare för vissa när man ser hur otroligt glädjedödande denna kontrolliver är, och när den dessutom genomförs i företags intresse så blir det extra sjukt.

Det är tydligen som så att en speciell vaktstyrka på 300 man ska patrullera för att se till att sponsorreglerna efterföljs. I reglerna ingår till exempel att ingen annan är McDonalds får servera pommes inne på området, sponsorerna har ensamrätt på ord som ”olympisk”, ”sommar” (!?) och ”guld” i sin annonsering och detta gäller i hela landet, de har fått igenom ett förbud mot spridning av information om Os på sociala medier och så vidare. Jag har även hört det ryktas om förbud mot förpackningar med loggor för företag som inte är sponsorer på läktarna.

Idrott är något som är otroligt viktigt för många människor, och folk tycker verkligen inte om att få sitt roliga förstört. Jag tänker mig folk som lagt stor pengar på Os, som verkligen sett fram emot det, och som får sin upplevelse förstörd av efterblivna sponsoravtal och övervakning.

När en stat är villig att införa en jävla vaktstyrka för att verkställa sponsorföretags helt överdriva krav så är det ju något som är skevt. Det borde alla med lite vett i skallen fatta. Och när människor ser saker de uppskattar och värderar förstöras av dessa intressen så blir de förhoppningsvis, och troligen, arga.

Så jävla gött är det inte att vara kvinna.

Ett av mina hustroll levererade lite ”tips” om vad jag kan göra för att bli mer knullbar apropå inlägget om kvinnors tillgång till sex. Nå, det förstår väl jag också att om jag rakade benen, tränade upp en schysst rumpa, sminkade mig och dessutom anlade en lite mer knullvänlig personlighet, alltså inte satte mig på tvären när folk uttalade eller betedde sig sexistiskt, inte diskuterade politik så fort jag fick chansen och så vidare så skulle jag få betydligt mycket mer ligg. Jag är inte dum i huvudet, jag förstår att folk tänder på könsroller och det finns inte heller något beklagande i mitt konstaterande att det minsann inte är världens enklaste sak att få ligga bara för att jag är kvinna. Det sitter ju bevisligen, enligt detta resonemang, inte i vad jag har mellan benen utan i mitt uppträdande och den tid jag lägger ner på mitt utseende.

Jag tycker inte att det är att ha det lätt för sig att lägga timmar i veckan på utseendet för att få ligga, och eftersom män dessutom generellt lägger mindre tid på utsidan så blir ju konklusionen här att kvinnor och män har det ungefär lika svårt (om man utgår från att män betalar drinkar, står för själva uppraggandet och så vidare). Skillnaden är bara den att detta arbete är något som även de kvinnor som inte vill ligga förväntas utföra, och att det därför är så inbäddat i vår vardag att vi inte tänker på det.

Vidare har det dykt upp en diskussion om att kvinnor är mer kräsna sexuellt än vad män är. Jag tror absolut att det kan vara så, det stämmer dessutom in med mina observationer. Om det är biologiskt betingat eller har med könsroller att göra, eller båda delarna, låter jag vara osagt. Jag är inte den som vägrar erkänna att det kan finnas biologiska skillnader i sexdrift, däremot tror jag att de sociala är större.

Min poäng är inte att män och kvinnor är helt jämställda på ”könsmarknaden”. Så är det bevisligen inte, det vore bara fånigt av mig att hävda. Det jag irritera mig på är påståendet att kvinnor skulle sitta på ”all tillgång” till sex. Så är det helt enkelt inte. Kvinnor kan också vilja ligga utan att få till det, kvinnor kan också ragga och få nobben. Och vad mer: det finns även män som använder sin attraktionskraft för att vinna fördelar. Vissa antifeminister verkar helt enkelt ha en felaktig bild av att en kvinnas liv är en jävla fest, att vi alltid blir burna som några slags sexgudinnor av trånande män, att vi kan välja och vraka och muta till oss vad fan som helst om vi ens antyder att det kan bli knulle av och så vidare. Jag är ledsen att göra er besvikna, men så jävla gött är det inte att vara kvinna.

Positioneringslusten.

Jag har under ett år levt i en slags bubbla där jag varit relativt opåverkad av trender, behov av att göra ett positivt intryck på människor omkring mig och så vidare (helt opåverkad är man givetvis aldrig, men i förhållande till innan). Jag har inte haft något behov av att se bra ut för att någon jag känner kommer se mig på stan, jag har inte behövt ”bete mig” på något särskilt vis ute på krogen och så vidare. Det har inte funnits människor i min närhet som jag känt att jag behövt imponera på. Jag har vetat att jag har ett år här, och att jag aldrig behöver återvända. Samtidigt har jag lagt mycket tid på att positionera mig, eller bygga mitt personliga varumärke, på internet. Det har varit befriande att mitt utseende, mitt beteende och så vidare inte har spelat någon roll i detta utan att det enda som har bedömts (förutom vissa egobilder då) är min förmåga att skriva, fotografera och resonera.

Jag märkte det nästan direkt när jag landande, hur behovet av att positionera mig kom till mig. Hur jag ville köpa en glossig tidning och fixa till mitt liv. Alla reklamskyltar, budskap och så vidare talade plötsligt till mig. Jag hade levt på lånad tid, i ett land där jag inte känt ett behov av anpassning eller positionering eftersom jag ändå inte hade tänkt att bli permanent där och eftersom jag ändå inte känt mig hemma i kulturen. Det har inte funnits några grupper jag velat tränga in i, inga fester jag velat gå på, inga platser jag velat synas på och det har varit så förbannat skönt att slippa all form av social press. De människor jag varit med har förvisso varit trivsamt och givande umgänge, men vi har över huvud taget inte delat intressen eller ”spelplaner”. Det har inte funnits någon konkurrens, i alla fall i som jag varit inblandad i.

Nu låter det väl som att jag är värsta statustörstande människan. Jag tror inte jag är mer så än någon annan, men jag måste säga att jag verkligen märker en skillnad mellan att på sätt och vis befinna sig i ett mellanrum i livet, i en kultur man inte begriper fullt ut eller kan relatera till sig själv, och dessutom gå in i ett självvalt avståndstagande från olika former av livsstils”inspiration” (eller press som jag skulle vilja kalla det) och på att vara hemma, i en kultur och stad man känt sedan barnsben och som man dessutom planerar att stanna i. Där risken finns att folk skulle veta vem man var om de såg en i riktigt fula kläder på stan eller där man kanske stöter på någon gammal klasskompis som tänker att man ser risig och misslyckad ut. Det finns, oavsett om man vill det eller ej, så mycket mer att leva upp till, så mycket fler dömande blickar. Nu har jag lev utan detta i ett år, jag har känt hur skönt det är. Nu hoppas jag på att kunna göra mig oberörd inför detta även här hemma.

Kvinnors ”tillgång till sex”.

Jag tycker att det är så jävla intressant, denna uppfattning många antifeminister går omkring med att kvinnor skulle sitta på någon slags ”tillgång” till sex. Kan någon vänligen förklara var detta ”sex” finns, och vad jag ska göra för att nyttja det?

Är det så att ni tror att man som kvinna går omkring i ett jävla hav av män som vill knulla med en, att det bara är att gå på stan och haffa någon jävel? Så är det kanske för vissa, men garanterat inte för alla. Merparten av kvinnor jag träffat, mig själv inkluderad, får absolut inte ligga bara för att vi vill det. Den som varit i en heterosexuell relation eller talat med bekanta om deras sexliv i relationen känner nog till att det inte alltid är mannen som står för all sexdrift, jag har flertalet gånger hört kvinnor beklaga sig över att deras partner inte vill ligga och män beklaga sig över att de saknar sexlust.

Sedan vet jag inte hur drivna av era könsorgan ni är, men jag vill i alla fall inte ligga med personer jag uppfattar som oattraktiva eller framförallt respektlösa. Jag har ingen lust att ligga med en person jag inte känner mig trygg med, som jag inte kan lite på kommer respektera ett eventuellt nej från min sida och så vidare. Är det så konstigt? Det handlar inte om att jag är omåttligt kräsen och bara vill ha sex med ”de bästa”, det handlar om att det är jävligt otrevligt att knulla med någon man inte känner attraktion eller tillit till. Skulle du göra det själv?

Alla de kvinnor jag träffat som har fått ligga mycket har själva varit aktiva i raggandet genom kroppsspråk, kontaktsökande och så vidare. Det är inte så att de bara suttit helt passiva och att män flockats kring dem. Om det ska vara så så ska man nog vara fruktansvärt jävla snygg, och då gäller det faktiskt båda vägarna, det vill säga att även löjligt snygga killar får ragg utan att behöva lyfta ett finger. Men det är väl inte löjligt snygga människor vi pratar om här?

Grundpremissen här är att kvinnor vill ligga och att kvinnor faktiskt också behöver anstränga sig för att få till det, precis som alla andra människor. Skillnaden är väl att kvinnor som inte får ligga inte gör värsta numret av det.

För vår skull.

Jag tycker att ni ska kolla på dessa bilder från djurparker runt om i Europa. Bildserien heter För vår skull. Det är en typ av fotografi som jag verkligen kan beundra, eftersom det är så uttrycksfullt. Men framförallt känns det som en väldigt relevant illustration av hur vi tar oss rätten att använda djur för våra intressen. På ett sätt kan jag tycka att djurparker är äckligare än köttindustrin, jag antar att djuren lider mer i den senare men i djurparkskonceptet finns någon slags förmäten godhet. Konceptet försvaras då och då med att man skyddar utrotningshotade arter och att man ägnar sig åt folkbildning, som sedan antas leda till något slags intresse för djurrättsfrågor hos de som besöker djurparkerna.

Vissa besöker djurparker med motivationen att de älskar djur. Vilket tragiskt sätt att visa sin kärlek på, att vilja stänga in en levande varelse för att kunna se på den.

En av bilderna i bildserien, tagen av Julia Lindeman.

Upphovsrätten måste förändras.

Historien med att genusfotografen har blivit stämd efter att ha skrivit ett inlägg om de sexistiska bilderna på en kvinnlig mästerkock borde framförallt fungera som ett tydligt tecken på att upphovsrättslagstiftningen som den ser ut idag är rättsosäker. Problemet är att människor på internet publicerar upphovsrättsskyddade bilder kors och tvärs, precis hela jävla tiden. Ingen bryr sig för upphovsrättens skull, men om man ogillar det som publiceras i samband med bilderna så kan upphovsrätten användas som ett vapen för att effektivt tysta kritik. Detta är inte ett seriöst sätt att använda en lagstiftning på, icke desto mindre är det så den används.

Det är rättsosäkert när i princip alla bryter mot en lag, men bara några personer aktivitet betraktas som kriminell. Detta är fallet med många upphovsrättsrelaterade brott, såsom nätpublicering av andras bilder. Folk gör detta dagligen och ingen bryr sig, men om någon vill jävlas med en person så kan dessa lagar användas för det ändamålet. Lagen har inget värde i sig, den blir värdefull först när den kan användas som vapen i andra lumpna syften.

Det verkar inte finnas någon som seriöst tycker att det är ett problem att människor sprider och använder bilder på internet i ickekommersiella sammanhang. Problemet uppstår när någon ogillar det som skrivs om bilderna. Kontentan blir att folk gärna låter andra använda deras bilder, så länge ingen kritiserar dem.

Upphovsrätten måste omgående omformuleras till en mer gångbar form som inte möjliggör denna typ av rättsosäkerhet och godtycklighet.