Killar dissar också ”snälla tjejer” till förmån för ”dåliga tjejer”.

Detta med att kvinnor går efter ”dåliga killar” istället för ”snälla killar” är ju föremål för en massa tjafs och klag bland män. Förutom det uppenbara som ständigt upprepas, nämligen det att ”snälla killar” för det mesta är ordinära arslen fast lite tråkigare, så måste jag bara säga att jag verkligen har reflekterat över precis detsamma! Jag har nämligen märkt att väldigt många män dissar snälla tjejer till förmån för ganska bitchiga brudar. För tydlighetens skull vill jag påpeka att det inte är jag själv som är den ”snälla tjejen” i sammanhanget utan detta är något jag observerat utifrån. Män som har dissat kvinnor med hjärtan av guld till förmån för kvinnor som behandlar dem som dasspapper.

Ändå hör jag aldrig någon kvinna klaga på männen angående detta. De beskyller antingen sig själva eller tjejen som killen dissat dem för för att de använt sig ”kvinnliga list” alternativt ”sexuella makt” för att lura in dem i sitt nät. Det är ytterst ovanligt att män som väljer bort snälla tjejer till förmån för elaka tjejer får skit för detta, inte heller får de höra att de får ”skylla sig själva” när de beklagar sig över att den elaka tjejen visade sig vara just elak.

Jag tänker att detta hänger ihop med den sexuella makten. Kvinnor antas alltid ha en agenda och vara medvetna i sitt val av partner, medan män bara styrs av sina könsinstinkter och inte kan välja ordentligt. Faktum är att både män och kvinnor gör dåliga val av partners och jag tänker mig att det i alla fall i ganska stor utsträckning är ungefär samma mekanismer som ligger bakom.

Det är intressant, tycker jag. Män ses ju som så jävla intelligenta och fulla av agenskraft i typ alla andra sammanhang, men i relationer förvandlas de plötsligt till förståndshandikappade mähän i allmänhetens ögon. De förväntas inte kunna begripa de enklaste sociala signaler. Om en man väljer en kvinna som är dålig för honom är det kvinnan som lurat in honom i det, om en kvinna gör detsamma är det hon som får skylla sig själv för att hon varit dum i huvudet. Framförallt får hon dock skämmas för att hon varit elak mot alla ”snälla killar” som hon dissat på vägen.

Relationer är inte företag.

Angående detta inlägg om att vissa män eventuellt låtsas som om de inte förstår när de i själva verket bara är för ointresserade eller lata så har det dykt upp en diskussion om vem som har ansvaret vid kommunikation. Det som anförs är att det är den som vill kommunicera, alltså i det här fallet kvinnan, som har ansvar för att budskapet går fram.

Det bästa rådet jag fått är att det är ditt ansvar som kommunikatör att se till att den du kommunicerar med förstått. Detta har hjälpt mig en hel del, både privat och på jobbet

Nå, det är klart att man om man försöker säga något får försöka göra sig begriplig och se upp för eventuella missförstånd. Det är dock verkligen så att vissa personer aktivt försvårar kommunikation. Som detta exempel Marielle tog upp:

Håller med. Själv har jag fått höra ”Jag kan inte läsa tankar!” då jag påpekade att jag aldrig fick kramar då jag var ledsen. Om nån inte har grav autism bör ju den personen förstå att någon som gråter i fosterställning kanske vill ha en kram av sin pojkvän.

Jag har själv varit med om en liknande situation vilket var en otroligt obehaglig upplevelse. Det är en helt annan situation än till exempel på jobbet, eftersom man i en relation bör ha ett ömsesidigt intresse av den andras väl och ve. Om man hyser ett sådant intresse för en person så bör man anstränga sig för att uppfatta hens sinnesstämningar och behov, det tycker jag inte är för mycket begärt.

Visst finns det personer som aktivt försvårar förståelsen för sig själva och sina behov i relationer. Faktum är dock att det även finns personer som ser relationer som något slags kontrakt där man inte vill göra mer än nödvändigt. Jag hävdar att detta är fallet med en person som inte tröstar sin partner om hen gråter bara för att hen inte sagt något. Visst kan det vara så att man vill vara ifred, men jag tror att alla som varit i den situationen själva vet att det smärtar mycket att bli ignorerad av någon man tror sig kunna räkna med. Om man vill var ensam kan man säga det när trösten kommer, men att behöva be om tröst av någon som borde ge den spontant är oroligt förnedrande, nästintill ogörbart.

Problemet är inte att ”kommunikationen” brister, problemet är att den som ser på utan att komma till undsättning uppenbarligen inte är tillräckligt intresserad för att ens kolla läget. Det är inte en fråga om något ”missförstånd” utan om en ovilja att över huvud taget anstränga sig och ta reda på något. Jag ser det som en självklarhet att man intresserar sig för personer man tycker om, även om de inte alltid är glasklara i sin kommunikation.

Att se på kommunikationen i ett förhållande på samma sätt som på en arbetsplats när man till exempel delegerar uppgifter tycker jag är mycket märkligt. Vem vill sköta sina mellanmänskliga relationer som ett företag? Relationer handlar om att bry sig, om att visa kärlek och omtanke. Det låter sig inte göras om du alltid försöker göra minsta möjliga, om du aldrig visar omtanke och kärlek om ingen uttryckligen frågat efter den.

Horan och madonnan i bloggvärlden.

Bloggkommentatorerna har skrivit om Fokis och Kissies retuschering. Hur Kissie får jättemycket skit för sin medan Foki inte får utstå något för sina uppenbart retuscherade bilder. Under kom intressanta kommentarer, bland annat denna.

Jag tycker att det är en stor skillnad om man retuscherar för att vare sexuellt tilltalande eller inte, framförallt om man har en ung fan-skara.

Jag tror att denna person uttalar något som många, medvetet eller undermedvetet, tycker.

Detta att retuschering skulle vara mer okej om den inte är för att vara sexuellt tilltalande är intressant, tycker jag. För det första så finns det inget som säger att Foki inte försöker vara attraktiv på sina bilder, men kan väl tvärtom nästan anta att så är fallet tänker jag. Även om det inte är en uppenbara nästan påtvingande sexighet som Kissie ger uttryck för.

Om man har en ung målgrupp så är det alltså sämre att försöka vara uppenbart sexig. Varför då, egentligen? För att inte locka in ungdomar i synd? Eller för att de kan ”må dåligt” om de känner att de måste vara sexuellt tilltalande? Är inte Fokis bilder i så fall också något som skulle få dem att må dåligt, eftersom hennes utseende på dem är helt jävla orealistiskt? Hela Fokis tillvaro är för övrigt mycket mer svårnåbar än Kissies.

Jag tänker att detta bara handlar om horan och madonnan satt i en modern kontext. På ena sidan har vi snälla Foki, söta Fokis men absolut inte sexiga Foki. På andra sidan har vi elaka elaka Kissie som med sina bröst lockar ner både män och tanklösa ungdomar i sexighetsfördärvet. Jag blir så matt, för utseendehetsen bland unga antas alltid ha att göra med utvikningsideal och uppenbar sexighet, när det nog i själva verket är madonnatyper som Foki som lockar. Men eftersom hennes utseende är mer smakfullt och framförallt ofarligt så ses det inte som ett problem att en massa tjejer försöker efterlikna henne.

Jag blir illa berörd av denna stigmatisering av vissa kvinnor som inte anses passa in i ”finrummet” medan man glatt accepterar såväl utseendefixering som retuschering när det faller inom vissa ramar för vad som anses passa för en ”fin flicka”.

Bokefterlysning.

Å en läsares vägnar, och mina egna, så frågar jag om någon slags bok som går igenom den grundläggande feministiska världsbilden, det vill säga patriarkatet, på ett vetenskapligt sätt. Alltså en genomgång av vad patriarkatet är, vilka uttryck det tar sig och hur det verkar där det finns hänvisningar till forskning. Jag skulle själv gärna läsa en sån här bok och tänker mig också att det vore bra att ha något att hänvisa till då och då.

Om att läsa kamptexter.

Då jag skrev att jag tyckte om SCUM-manifestet blev mången läsare upprörda, vilket knappast kom som en överraskning. Nu har jag även läst kommunistiska manifestet och uppskattade även det.Jag antar att detta kommer göra mig ganska opopulär i vissa kretsar. En våldsbejakande radikalfeministkommunist!

Jag tycker att man måste begripa att då man läser politiska kamptexter så kommer uppskattningen sällan från att man håller med om vartenda ord som skrivs i texten. Det finns mycket jag tycker är korkat, naivt och felaktigt i de båda texterna. Men de fyller mig med en energi och glöd som stammar från det faktum att det finns en igenkänningsfaktor, från att något av det som står i texten träffar mig, att jag upplever det som sant och äkta.

Jag vill inte att SCUM ska upphöjas till allmän lag, jag vill inte att Solanas utopi ska realiseras, men jag tycker att den har något viktigt att säga om samhälle vi lever i. Idag är vi otroligt långt ifrån ett scenario där den utopin skulle kunna bli verklighet, så det är över huvud taget inte relevant att tala i de termerna. Däremot kan kompromisslösheten och glöden vara otroligt häftig att ta del av. Och jag lovar, om Solanas och jag mötte varandra så skulle jag inte storögt nicka instämmande i vad hon sa, jag skulle såklart säga emot! Precis som jag alltid gör när jag anser att någon går för långt, även inom ideologier jag tillkännager mig.

Att läsa en text och tycka att den både innehåller poänger, kraft och är välskriven och samtidigt tycka att andra saker i den är helt uppåt väggarna är ju inge konstigt, så gör nog alla. Så bara ta det lite lugnt och förstå att en människa inte är vad hen läser.

Om svårbegripliga kvinnor.

Fan vad det alltid ska talas om hur otroligt otydliga kvinnor är. Män kommunicerar liksom med raka besked, man fattar vad de menar, medan kvinnor irrar omkring i snårskogar av liknelser och betänkanden, otydligheter och så vidare. Gud vad jag inte kan känna igen mig i denna beskrivning av könen! Jag tycker att de flesta människor är ganska dåliga på att tala klarspråk, men jag upplever att kvinnor och män är ganska jämspelta.

Min teori om detta är följande: vissa män spelar förståndshandikappade i relationer eftersom de inte har lust att bry sig om vad tjejen tycker och vill. De är som föräldrar som inte vill inse att deras barn röker, de ignorerar aktivt det som för varje människa står i öppen dager. De tycker att tjejen måste säga rakt ut när hon är i behov av lite närhet, kärlek eller stöd. De lägger ansvaret på att kommunikationen i förhållandet fungerar på kvinnan, som måste uttrycka sig som om hon talade med ett barn. Detta förklaras med att tjejer är så himla svåra att förstå sig på, men det är ständigt hans uppfattning av vad som är god kommunikation som får styra. Alternativet att han borde bli mer uppmärksam diskuteras inte.

Visst finns det personer som förutsätter att folk ska läsa mer mellan raderna än vad som är brukligt, men det finns även de som struntar i att försöka förstå saker som borde vara helt jävla uppenbara. Fundera lite på det nästa gång.

Vad spelar den sexuella makten för roll när manssamhället gjort allt för att kringskära den?

Lite mer apropå detta med vem som har ”tillgång” till sex och inte. Hela poängen med det uttalandet är ju inte att kvinnor har lättare att ligga, för det brukar ju snarare dyka upp när man diskuterar vilka fördelar män och kvinnor har i samhället i stort, i någon slags maktordning. Om grejen var att kvinnor hade lättare att ligga så hade det varit ett enkelt konstaterande, precis som jag kan konstatera att det är enklare för killar att lyfta tunga saker eftersom de i regel har mer muskelmassa. Nej, det det handlar om är ju att hävda att kvinnor har någon slags ”sexuell makt”, eftersom vi sitter på detta ”sex” som tydligen är livsviktigt (utöver i reproduktionssyften då, men det verkar ju inte vara ett problem idag).

Visst finns det kvinnor som skaffar sig eller har sexuell makt. För att anskaffa denna sexuella makt krävs det dock mer än att bara vara brud, det krävs att man spenderar en jävla massa tid på att göra sig knullbar både utseende- och personlighetsmässigt, plus att man väl i regel behöver ha rätt grunder. Vidare så måste man ta den sociala smällen som kommer i form av horstigmat. Den sexuella makten är inte något man har automatiskt som kvinna, det är något man får skaffa sig. De kvinnor jag träffat med någon slags ”sexuell makt” har alla varit väldigt väldigt medvetna och måna om denna. De har i regel offrat både rykte och vänskaper för att kunna upprätthålla den och de har dessutom själva varit extremt aktiva i sitt raggande, om än inte på samma uppenbara sätt som män är det. Om man har begränsad makt på ett givet område och dessutom för att man gjort uppoffringar i annat så tycker inte jag att det är något privilegium.

Om det nu vore så att kvinnor faktiskt har en sexuell makt så ha ju patriarkatet verkligen gjort sitt för att göra denna makt verkningslös. Kvinnor som anspelar på sin sexualitet tenderar ju att bli otroligt utsatta för olika typer av påhopp. De blir kallade slampor och horor, lössläppta och så vidare och så vidare. Kvinnor som väljer att inte ligga med män kan bli utsatta för detsamma, eller så är de surfittor som inte vill släppa till, vilket inte heller är en så trevlig stämpel. Det finns helt enkelt extremt mycket stigmatisering förknippad med kvinnor och sex som inte finns till män och sex. Detta är enligt min mening något som brutalt kringskär kvinnors (hypotetiska) sexuella makt.

Vidare så är ju både våldtäkt och prostitution ett sätt att kringskära denna sexuella makt. Genom att göra lusten hos kvinnan till något oviktigt, antingen genom faktiskt fysiskt tvång eller genom ekonomiskt nödtvång så är det ju mannen som tar makten över sexet, och därmed fråntar kvinnan en (hypotetisk) sexuell makt. Inte bara är det den sexuell makt kvinnan har över andra som försvinner, utan även makten hon har över sig själv.

Så om man nu tänker sig ett slags idylliskt urstadium, där folk knullar konsensuellt endast och där kvinnor har en lägre sexdrift än män, då kan jag absolut köpa att det finns en slags sexuell makt. Detta är såklart fortfarande rent hypotetiskt. I alla fall: denna makt, i den mån den över huvud taget funnits, är idag jämnad men marken av manssamhället. Kvinnor har inte alltid makt över ens sina egna kroppar och sexualiteter, hur skulle vi då kunna ha makt över andras?

På grund av detta tycker jag att kvinnors sexuella makt är helt jävla ointressant att diskutera. Det kan absolut hända att kvinnor har lägre sexdrift än män, och utifrån detta kan man väl tänka sig att kvinnor kan utnyttja det för att få fördelar. Men denna eventuella makt är så kringskuren och så kontrollerad att den inte är värt ett skit. Lika lite som det är värt något att vara riktigt stark eller snabb om du är kedjad i bojor, eller riktigt intelligent och välformulerad om du hindras från att uttrycka det.