Internationella flyktingdagen.

Idag är det internationella flyktingdagen. Jag blev ombedd av UNHCR att skriva om deras kampanj som syftar till att samla in pengar nog för att ge 500 familjer på flykt skydd. Det vill jag såklart göra, men jag vet så väldigt väldigt lite om dessa frågor. Dessutom är jag inte direkt någon stark anhängare av välgörenhet, varför jag sällan skriver om det även när jag tycker projekten i sig är bra.

Jag tycker att det är otroligt tragiskt att man måste lösa detta genom välgörenhet istället för att andra länder går in och tar sitt ansvar, både genom katastrofbistånd och genom att själva ta emot och ta hand om flyktingar. När man talar om invandring i Sverige så kan man lätt tro att en merpart av invandrarna är flyktingar, men som jag förstått det är så inte fallet. Vidare så tar inte politiskt och ekonomiskt välmående länder som Sverige emot en merpart av alla flyktingar, vilket man lätt kan tro när man lyssnar till debatten, utan de flesta flyktingar hamnar i grannländer.

Vad som verkligen förvånade mig i deras rapport på hemsidan var hur otroligt många personer detta rör sig om. Det är alltså 42,5 miljoner människor som är på flykt världen över. Det är fyra och ett halvt Sverige.

Som sagt. Jag kan inte mycket om detta och jag vill inte ens försöka skriva något om hur hemskt dessa personer har det. Om du vill donera pengar så gör du det här. Annars så tänker jag att man ”dagen till ära” kan fundera lite på vad som på politisk väg skulle kunna göras för att förändra dessa personers situation, så att man slapp vara beroende av allmosor.

En meningslös produkt.

Apropå inlägget jag skrev om meningsfulla och meningslösa arbeten och produkter tänkte jag att jag skulle börja köra en liten ”serie” men menlösa produkter jag stöter på. Först ut är denna:

Detta är alltså ett företag som erbjuder människor att äta middag upphissade i luften. Jag tänker på allt arbete som gått till att möjliggöra detta. Någon har kläckt iden, någon har byggt konstruktionen, någon har marknadsfört, någon lagar maten och slutligen är det någon som lägger pengarna hen arbetet ihop på detta. Man kan ju onekligen fråga sig hur mycket detta har bidragit med för ökad lycka i världen.

Objektivisters grandiosa självbild.

Denna serie av Liv Strömquist är kul, även om jag kan bli lite matt på hur Ayn Rands privatliv alltid tas upp när hon diskuteras. Nu brukar förvisso Strömquist dissekera även den manliga personer hon kritiserats privatliv, men generellt tycker jag mig se att man oftare tar upp privatlivet i fråga om Rand än när man talar om hennes manliga ”kollegor”.

Vad som dock är sanslöst roligt är beskrivningen av plotten i Rands stora epos Och världen skälvde som har fått mången person att bli objektivist. Den lyder nämligen, enligt Strömquist, som följer:

Detta är så fantastiskt roligt av flera olika skäl. Dels så är det ju himla skoj att dessa personer allvarligt tror att det är såhär världen är beskaffad, att den liksom bärs upp av dessa personer. Visst, det skulle vara ett stort problem om alla med högre utbildning försvann men det är inte det boken verkar beskriva, utan det handlar liksom om en väldigt lite grupp personer, eliten. Kanske de 1 % som åsyftas i wallstreetprotesterna? Som om inte världen skulle klara sig utan dem. Herregud.

Men det roligaste med detta är att de personer som blivit objektivister på grund av denna bok alltså, högst troligen, identifierar sig själva med denna ”elit”. Liksom går omkring i en bild av sig själva som övermänniskor som blir neddragna av det stora smutsiga kollektivet. Och det, det är fan humor.

Jaja, man kan väl vara objektivist även om man tror sig ingå en det stora kollektivet som drar ner dessa övermänniskor, men jag tror nog att det är undantag snarare än regel.

Vanliga frågor om feminism.

Jag tänkte att jag ändå skulle sammanställa en FAQ om feminism. Men jag behöver hjälp! Ni som är aktiva feminister: vilka frågor får ni ofta? Eller vad undrade ni över innan ni blev feminister?

Ni som inte är det, vad undrar ni eller vad har ni sett att andra undrat?

Jag tror att alla begriper att jag är ute efter seriösa frågor och funderingar kring feminismen som ideologi, ingen fantasifoster någon har kokat ihop eller något ”en gång sa Maria Sveland såhär, hur ställer du dig till det”. Detta gäller alltså en FAQ kring feminismen generellt.

Missuppfattningar som argumentationsteknik.

Linda sa till mig, och några andra så kallade ”nätfeminister” på twitter att det kanske vore läge att skriva ihop en svensk motsvarighet till feminism 101 som är en slags FAQ om feminism. Jag överväger helt klart det hela, eftersom jag tycker det verkar skoj, men samtidigt är det problematiskt att utge sig tala för en hel rörelse, men det vore ändå kul att skriva lite mer ”objektivt” om feminism och dess olika inriktningar. Nåja, vi får se.

Ofta så åläggs det feminister att ”reda ut” missuppfattningar kring feminism. Detta är rimligt när det faktiskt rör sig om verkliga missuppfattningar men ibland blir det problematiskt. Framförallt är det ett problem när dessa ”missuppfattningar” i själva verket inte är missuppfattningar utan myter som folk sprider och återupprepar medvetet. Som till exempel det där med mansskatten som jag tog upp här. Detta är en myt som folk fortsätter sprida trots att den väldigt ofta blir motargumenterad och motbevisad.

Många använder dessa ”missuppfattningar” som ett ”vapen” i en diskussion. De liksom kastar ur sig dessa myter fast de egentligen känner till motargumenten, men kör på ändå. Eller så vill de bara argumentera för sin ståndpunkt att feminism suger utan att försöka förstå feminismen som ideologi och då spelar det liksom ingen roll hur mycket man förklarar.

Ibland kan jag känna att feminister intar en väldigt defensiv hållning med detta ständiga förklarande och utredande av myter. Jag försöker undvika dessa diskussioner så mycket som möjligt, för jag tänker att de som faktiskt på riktigt var intresserad av feminism skulle kunna göra lite egen research. Ibland så har de inte ens bemödat sig med att söka igenom mitt bloggarkiv innan de gör ett påstående om vad ”feminister” och följaktligen också jag tycker och tänker.

Med detta inte sagt att en sådan blogg vore en dålig ide. Det kan ju finnas en stor fördel med att skriva ihop lite kortfattat om feminism och besvara vissa myter så att man sedan kan hänvisa all som upprepar dessa dit först, innan man bryr sig om att ta en diskussion. Det kan framförallt kännas skönt för den som blir utsatt för dessa personers ”frågor” och ”missuppfattningar”. Något säger mig dock att de mest ihärdiga ”missuppfattarna” inte skulle bli särskilt mycket klokare av det, ty de är för det mesta inte alls intresserade av att förstå feminism. Det säger dock inte att det inte kan vara positivt med en lättläst sammanställning av frågor om feminism och svar på dem.

Hur är det ens möjligt för regeringen att gå emot riksdagens vilja?

Arena redovisar siffror från fas3. Det är, som man kunde vänta sig, skit. Det är bara så jävla sjukt, att detta får fortgå fast allting pekar på att det inte fungerar för att deltagarna ska få jobb och dessutom får många att må dåligt. Jag fattar att det är laddat med politisk prestige och det får mig verkligen att tappa förtroendet för det politiska systemet att man inte omvärderar såhär dysfunktionella och ogillade åtgärder.

Men något chockerar mig lite extra:

Den 9 juni 2011 röstade en majoritet i Sveriges riksdag för att stoppa alla nya anvisningar till fas 3. Regeringen valde att inte följa riksdagens vilja. Sedan dess har sammanlagt 41 508 personer anvisats till fas 3.

Den nionde Juni 2011. Det var alltså ett år sedan. Regeringen har haft ett år på sig att lyda riksdagens vilja. För den som inte vet så är riksdagen vårt högsta beslutande politiska organ, de tär alltså riksdagen som ska bestämma vad regeringen gör. Riksdagen är tänkt att representera folkets vilja, och att som regering skita i att införliva riksdagens beslut är alltså att frångå den demokratiska ordningen. Detta är mycket allvarligt.

Jag vet inte hur sånt här går till exakt, jag antar att det finns en viss tid som en regering har på sig för att genomföra riksdagens beslut. Men ett år borde ju vara tillräckligt. Jag har dock inte ens hört någon från regeringen tala om att avveckla fas3.

Hur är det ens möjligt för regeringen att gå emot riksdagens vilja på detta vis?

Konflikt om maskulinitet.

Lyssnade på detta väldigt intressanta avsnitt av konflikt idag, som handlar om maskulinitet. Intressant eftersom det är män som sitter i studion och får prata om detta, vilket jag absolut tror är nödvändigt i ett samtal om maskulinitet. Att män diskuterar problemen som är förknippade med detta själva, på egen hand.

Någonstans typ 40 minuter in i programmet så berättar Kristian Lundberg om de reaktioner han fick när han skrev en text om mäns våld mot kvinnor. Det förvånade mig faktiskt, det måste jag säga, att även manliga jämställdhetsdebattörer utsätts för sådana grovheter när de påtalar problemet med mäns våldsanvändning mot kvinnor i nära relationer. Han beskriver att hatet inte bara har riktats mot honom, utan även mot hans fru. Många har till exempel hört av sig till henne och sagt att han är pedofil.

Kristian har även en intressant teori. Han menar att när en person som går in under den klassiska definitionen av manlighet, vilket han menar sig göra, själv kritiserar vissa inslag i manligheten så blir det nödvändigt för andra att ”ta ner” honom och därför anklaga honom för att vara bög, pedofil och så vidare. Detta tror jag att det kan ligga mycket i.

Jag blir ändå glad när män kan föra ett såhär intelligent samtal om jämställdhet och manssamhället ur ett manligt perspektiv. Bara därför är det väl värt att lyssna på.