Det kan väl för helvete vara lite båda delarna?

En sak bara: folk som ba ”Juholt avgick inte på grund av mediadrevet utan pga att han orsakade ett sådant”. Jamen det kan väl för helvete vara lite båda delarna. Typ att Juholt inte var så himla bra men att han kanske hade kunnat härda ut och växa om inte media vittrade svaghet, kris och avgång såsom gamar vittrar efter lik. Få har uttryckt åsikter att Juholt är bäst, att han var lämpad för posten och så vidare. Många har däremot uttryckt åsikten att han har fått oförtjänt mycket negativ kritik. Glöm för all del inte att detta drev sattes igång av den där lägenhetsbidragshistorien som faktiskt var extremt uppförstorad av media.

#drev68.

En massa personer är arga på drevet mot Juholt som har därför skapat någon slags metadrev, alltså drev mot medierna, på twitter under hashtaggen #drev68 där man kräver att journalisterna ska ”avgå” och så vidare. Detta är en himla lustig reaktion tycker jag, ett roligt sätt att framföra en relevant poäng.

Sen är det också en massa personer som tycker att drevet mot Juholt är helt berättigat eftersom han trots allt har skött sina kort dåligt. Det är ett argument jag kan förstå, drevet handlar inte bara om en allmän motvilja emot socialdemokratin utan även om att Juholt är jävligt kass och att Socialdemokraterna är ett djupt splittrat parti som inte har förmått levererar ett alternativ till den nuvarande politiken. Det är värt att kritisera det.

Men detta handlar inte om huruvida Juholt ska sitta kvar eller ej. För det första är det väl en fråga som ska skötas inom partiet och inte av medier. Visserligen kan man göra en poäng genom att uppmana till avgång på en ledarsida eller i en debattartikel men det blir smått parodiskt när det görs på nästan daglig basis. Man hinner ju knappt tänka inom partiet när dessa avgångskrav haglar.

Juholt har absolut gjort fel och gjort sig förtjänt av stora delar av de negativa skriverierna. Drevet rörande hans bostad var bara fånigt men när det kommer till hans förmåga att ångra sig lite för ofta och för snabbt och dessutom att han gärna tar i lite för mycket för att skapa en retorisk poäng. Detta stämmer absolut. Problemet är att mediabevakning av honom står totalt ur proportion om man jämför med mediabevakningen av borgerliga politiker. Det har också sin förklaring i att han är ny och leder ett parti i kris, så intresset är såklart gigantiskt. Men någon jävla gräns får det väl finnas på hur många gånger man kan rapportera om precis samma nyhet ur olika vinklar och stadier.

Jag vill också förtydliga att det för min del inte handlar så mycket om den befintliga bevakningen av Juholt som om den obefintliga bevakningen av precis alla andra med makt och inflytande. Jag förstår att ni har det svårt på tidningsredaktionerna, ja förstår att ni bara jagar förstasidesstoff. Men snälla, försök att bevaka något annat än Socialdemokraternas kris.

Inför rikstäckande minimilön.

Jobb med provisionslön har blivit allt vanligare och är ett effektivt sätt att gå runt i princip alla arbetslagstiftningar som finns eftersom den som inte presterar på jobbet hela tiden helt enkelt kommer att sluta jobba frivillig, helt utan att någon behöver säga åt henom att göra det. Detta gör att arbetsköpare inte behöver lägga arbetet i en takt som är rimlig för en merpart utan kan köra på i princip hur som helst, den som inte hänger med har inget att hämta. Att detta system råder inom vissa extrema yrken kan man väl acceptera, men att det är vardagsmat för en stor mängd ungdomar är enligt mig inte riktigt hållbart. Försäljningsjobb med provisionslön är ofta extremt nedslitande för individen och sådana företag har generellt en hög personalomsättning.

För att åtgärda detta så tycker jag att man ska införa en minimilön,en lägsta timlön som kan delas ut oavsett arbete. Det är inget radikalt med det utan finns i många länder. Sverige är ganska unikt i det avseendet att vi har låtit minimilönen förhandlas av facket istället. Det är en modell som har funkat bra under en lång tid men som är ganska utdaterad i en tid då allt färre ansluter sig till fackföreningar.

Minimilönen behöver inte vara sådär fruktansvärt hög, kanske 70 kronor i timmen. Få personer skulle acceptera att jobba för en lägre lön än så om det stod på papperet, men arbetsplatser där lönen är provisionsbaserad lever ju på att det florerar en myt om att alla kan tjäna riktigt bra med pengar så länge man försöker och att den som inte lyckas bara har sig själv att skylla. Om man införde en minimilön skulle dessa arbetsköpare tvingas införa mer hållbara modeller för sina anställda och sluta upp med slit- och slängmetoderna, i all fall delvis.

Att debatten om rikstäckande minimilön inte förs tycker jag är konstigt. Sverige kan inte längre fästa sin tilltro till att frågor som dessa sköts av fackföreningarna, ty facken är markant försvagade och nästan helt obefintliga inom de branscher där detta är ett problem.

Människor jag träffat™.

Idag lyssnade jag på partiledardebatten på Sr. Det som levererades var väl ungefär vad man hade kunnat vänta sig. Framförallt Annie Lööf var precis som jag hade väntat mig.

Hon började anförandet med att berätta om människor hon hade träffat™ på sina resor i Sverige. Om någon handikappad person som hade fått jobba på grund av någon reform som regeringen hade gjort (kan även ha varit för att han ville jobba så hemskt gärna) och hur han ofta skrattade spontant eftersom han tyckte att det var så kul att gå till sitt arbete.

Fan vad trött jag blir på folk som berättar om människor de träffat™. Gud vad bra att du träffat människor nu när du sitter på ett förtroendeuppdrag som människor har gett dig för att du ska förbättra situationen för människor! Synd bara att detta med att träffa människor inte fanns med på din agenda innan du fick detta uppdrag, och att du först nu när du kammat hem det inser att det har en relevans.

Kejrå. Annie har säkert träffat människor innan. Men gud vad det andas ”verklighetens folk”-exotism att tala om folk på det här sättet.

En dålig lösning.

Detta som föreslås med att man ska sänka ingångslönerna för ungdomar är så jävla korkat att jag kreverar. Hur kan man tycka att det är rimligt att lönerna ska ligga på så lite som hälften (som har föreslagits av Fp) bara för att man är ung. Unga människor bor också hemifrån, äter också och har också barn. Lönerna är nog låga som de är i dagsläget.

Och så får man detta jävla motargument:

varför det? Det är väl jättebra att unga får jobb? Hellre ett jobb med längre lön än inget jobb alls!

Det är jättebra att unga får jobb. Det är också jättebra att Sveriges statsskuld krymper. Däremot måste man alltid fråga sig till vilket pris detta sker. En så radikal sänkning av ungdomslönerna som ibland föreslås skulle säkert leda till att fler ungdomar fick jobb men det skulle också leda till att en stor mängd människor får gå omkring med en fullkomligt ovärdig lön, en lön det inte går att leva på.

Arbetslösheten skulle säkert vara noll om lönerna låg på 30 kronor i timmen. Utmaningen för politikerna är emellertid inte att skapa full sysselsättning utan att skapa den till ett så lågt pris som möjligt, både ekonomiskt och socialt. I mina ögon är det inte ett bra förslag att sänka ungdomslönerna, så jag ber regeringen levererar något bättre på denna punkt.