Misskötsel inom Fra och jag är inte det minsta förvånad.

Detta är en artikel om hur Fra missköter sig som absolut bör läsas. En hel del kommer fram, bland annat det faktum att Fra inte förstör uppgifterna enligt reglerna för hur de ska förstöras. Enligt regelverket så ska uppgifter förstöras så att de inte kan återskapas under några som helst omständigheter, men Fra förstör dem på ett sätt som gör att de kan återskapas i nödfall. Strängt taget så innebär ju detta att uppgifterna egentligen inte har förstörts, bara gjorts mer svåråtkomliga. Fra har även skickat uppgifter till Säpo utan relevant motivering samt spanat på människor som inte har någon egentlig koppling till något uppdrag, vilket strider mot allt som sagts om Fra och även mot lagen.

Hur länge ska detta medvetna fiffel med lagen få fortgå? Jag blir så jävla sur, inte egentligen för att jag trodde att det skulle bli annorlunda utan på alla idioter som ba ”men vaddå, Fra är ju ingen fara pga de ska ju bara spana på terrorister” och var totalt oförmögna att se varför övervakning är ett problem om att myndigheter kan bete sig illa och dessutom hade mage att ironisera över människor som insåg faran.

Såhär va: ingen skulle vara gladare än jag om Fra faktiskt inte missbrukade sin makt. Men när man sysslar med politik funkar det inte att vara naiv, ty makt korrumperar och det bästa sättet att undvika det är att undvika att för mycket makt ansamlas på ett och samma ställe.

När vi ändå är inne på ämnet dumma lagar och internet så tycker jag att ni ska läsa Hanna Fridéns inlägg om den amerikanska lagen SOPA. Bra och pedagogisk genomgång om ett himla viktigt ämne.

Ämne nummer fem, sexuell exklusivitet.

Ämne nummer fem är alltså sexuell exklusivitet. Ämnet monoamori har ju redan diskuterats, så nu handlar det alltså (i alla fall för min del) endast om hur man ser på att ha sexuellt umgänge med andra när man är i en relation.

Det blir ju vanligare att folk har öppet förhållande, men det är fortfarande många som tycker att sex är något man ska hålla inom relationen, som tycker att sex och kärlek är och ska vara väldigt tätt sammankopplat. Kanske har man rentav bara sex med folk man är kär i, eller så börjar man alltid få känslor inför personer man har haft sex med.

Jag kommer nog skriva om mina egna erfarenheter från att ha ett öppet förhållande. Andra intressanta ämnen kan vara om sex och kärlek av nödvändighet måste hänga ihop? Är den distinktion som många försöker göra mellan sex och kärlek orimlig? Är det helt individuellt? Är det en fråga om biologi eller om ens inställning? Hur ser samhället på sexuell exklusivitet? Hur kommer det sig och hur påverkar det individerna?

Seså. Skriv spännande inlägg nu och länka sedan under detta inlägg.

Detta är ett inlägg i min bloggutmaning om sex och relationer. Hela listan hittar du här.

Jag tror på en uppgång.

Jag tror på en uppgång för vänstern, något som för många verkar helt orimligt: ”men socialdemokraterna är ju i kris! Hallå!”. Det stämmer, men det är faktiskt som så att det finns annan vänster i detta land än socialdemokraterna. Till exempel vänsterpartiet. Jag skulle även drista mig till att kala miljöpartiet ett vänsterparti, i alla fall i någon mån. Socialdemokratin är på fall, men det betyder inte att vänsteridéer är uträknade. Förhoppningsvis ger detta utrymme för en mer radikal vänster som på allvar kan ifrågasätta rådande system.

Jahapp. Det var egentligen allt jag hade att säga. Ville liksom förmedla mitt hopp om att det eventuellt kan komma en ljusare morgondag.

Länktips.

  1. Denna lilla ”debatt” på Svt om den omtalade och polisanmälda överklassafarin som äger rum på solsidan som organisationen Allt åt alla har anordnat. Deltar i debatten gör en av arrangörerna, Shabane Barot, och så Aron Modig som är förbundsordförande i Kdu och som inte har bokat någon biljett på överklassafarin ty han tycker att det bara skapar en massa splittringar i samhället. Lägg märke till hans självgoda alliansflin som har står där och gör trots att han blir så otroligt jävla sågad, lägg märke till hur han är mycket noggrann med att inte säga klassklyftor utan inkomstspridning. Synd att jag inte är hemma för då hade jag bokat överklassafari åt mig själv och samtliga familjemedlemmar.
  2. Denna text i Dagens arbete om facklig kamp. Lite upplyftande.
  3. Alliansfritt Sveriges inlägg om att stockholms finansborgarråd Sten Nordin blev sur på den svartmålning som enligt honom inträffade när man sammanställde en lista över vad som sålts ut under moderaternas styre och till vilket pris i förhållande till marknadspriset. En rolig sak är att Nordin tycker att det var dubbelmoral att Socialdemokraterna klagade över utförsäljningarna utan att i sin skuggbudget använda pengarna för att köpa tillbaka det som sålts ut. Roligt med tanke på att allt sålts till sådana underpriser.
  4. Och så detta svar från Isak Gerson på mitt inlägg om Marcus Birros krönika. Ett av de bästa försvaren för kristendom jag läst.

Varför jag tyckte det var bra att Birro skrev den där krönikan.

Rörande Marcus Birros krönika om gud i den kristna tidningen Dagen så har ju funderat en del och kommit fram till att jag faktiskt tycker att det var himla bra att Birro skrev den. Inte ofta det sker, ska tilläggas. Marcus Birro förklarar hur fel det är när människor omtolkar gud till vad som passar dem för stunden.

Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Gud inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi kristna och troende måste börja stå upp för vilka vi är.

En form av religiositet jag har svårt för är den typen av religiösa som fritt omtolkar läran så att den ska passa perfekt in i hur dem vill att den ska vara. Som lättvindigt ignorerar stora delar av budskapet i de religiösa texterna och liksom plockar de bitar de gillar.

Egentligen har jag inte svårt för detta fenomen i sig, det är när det används som försvar för religion i en större kontext som jag bli upprörd. ”Religion i sig behöver inte vara dåligt, se bara på den här personen som har valt att tolka religionen på det här spännande sättet”, säger man, och tillintetgör på så vis effektivt den kritik som faktiskt behöver riktas mot flera religioners grundsatser. Att vara till exempel kristen måste innebära något mer än att man bara lite diffust tror, då kan man väl lika gärna kalla sig spirituell.

Svenska kyrkan har blivit mindre och mindre extrem genom åren. Detta är inte för att man på sista tiden upptäckt att det som man trodde att bibeln ville ha sagt inte stämde, det beror på att det finns en bred folklig opinion emot de idéer man strukit ur programmet. Bibeln säger alltjämt att homosexuella och otrogna ska straffas, att kvinnor inte ska bli präster, att onani och abort är synd och så vidare. Kyrkan har aldrig varit en hjälp på traven för att liberalisera samhället och tvätta bort unkna kristna värderingar, den har bara, ofta motvilligt, följt efter resten av samhällsutvecklingen. Att tro att kristendomen skulle vara någon slags progressiv kraft i samhället bara för att svenska kyrkan, efter stora påtryckningar, blivit mer liberala är en sammanblandning mellan orsak och verkan. Det är helt enkelt inte så det ligger till.

Så jag tycker att det är himla bra att någon tar upp detta med att kristna borde stå för sin tro för det håller jag verkligen med om. Om fler kristna stod upp för att de tycker att abort är fel för att livet är heligt, att äktenskapet ska vara något mellan man och kvinna, att präster borde vara män och så vidare så tror jag att kristendomen skulle försvagas starkt i samhället. Strunta i tabut! Detta är ju trots allt något som många kristna tror är den allsmäktiga gudens åsikt i frågan.

Sedan finns det väl kristna som inte tror såhär, som har en annan tolkning av läran, men om man är i den situationen så tycker jag att man ska vara mer ärlig med kristendomens arv och att ens egna tolkning bygger på att man har plockat de delar man gillar. Att det visst finns belägg för att som kristen anse att homosexuella inte ska få gifta sig men att man helt enkelt valt att bortse från den biten eftersom man har andra värderingar i frågan som väger tyngre.

Hedersvåld eller bara vanligt gammalt kvinnoförtryck.

Något man ofta får höra som feminist och tillika ”muslimkramare” är att en ökad invandring leder till att vi importerar kvinnoförtryck. Detta motiveras bland annat med det så kallade hedersvåldet, alltså att man dödar kvinnor för att upprätta familjens heder. Feminism och invandrarvänlighet är alltså inte förenligt, enligt dessa personers logik. Därför tycker jag att det är glädjande att F! tar avstånd från hedersvåldsbegreppet.

Hedervåldsdebatten rymmer stora problem. Dels så är den främlingsfientlig i sin naturliga utformning eftersom den skyller våldet på en grupp människor och på att dessa människor helt enkelt bara är sådana. Omständigheter eller strukturer tas inte med i beräkningen och om de gör det så är det i så lättviktiga ordalag som ”kultur”. Främlingsfientliga krafter försöker lägga beslag på feminismen och använda den i sina egna syften.

Men det är inte bara ett problem för att det är främlingsfientligt, det är även ett problem för feminister. Som feminist tror man ju att det strukturella förtrycket mot kvinnor är (så gott som) världsomspännande. Man tror inte att det är en företeelse isolerad till ”religiösa (och då primärt muslimska) länder” även om det tar sig mer extrema uttryck i vissa av dem. När man isolerar debatten om mäns våld mot kvinnor till hedersvåld så missar man de stora sammanhangen. Beskrivningen går från den feministiska om att kvinnor är strukturellt underordnade och därför blir utsatta för en mängd orättvisor, allt från några kronor mindre i timlön till mord, till en idé om att ”i vissa länder är det inte som här, där dödar man kvinnor för att de har pojkvän”. Och alla tycker såklart att det är helt förskräcklig och är så glada över att vi i alla fall inte är så ociviliserade här i Sverige, som ju är ett jämställt land i alla fall i jämförelse.

Kvinnoförtrycket är globalt och kan inte isoleras till vissa kulturer. Det finns här såväl som i Saudiarabien, det tar sig bara olika uttryck och är olika extremt.