Denna hyllningstext till Juholt, om hur han visade sig vara ”större än partiet” när han tillslut avgick är så konstig. Det är ju inte som att han hade kunnat göra på något annat sätt? Jag undrar om det är någon som på allvar tror att det var han allena som tog beslutet att avgå, om det var han som mitt ur ingenting tog upp det på krismötet till allas stora förvåning och som trots protester insisterade på att det skulle vara det bästa för partiet. Så var det nog inte.
Det finns faktiskt inget hedervärt med Juholt. Han har klamrat sig fast trots att det länge varit uppenbart att det inte kommer hålla, han har ljugit och betett sig allmän ovärdigt för en partiledare.
Man blir inte martyr för att man tar chansen att få ett av de mest prestigefyllda politiska uppdragen och sedan blir tvungen att avgå för att man inte fixar det. Tyvärr. Man blir inte martyr för att man som partiledare gör det som är oundvikligt bäst för partiet. Det är att sköta sitt uppdrag korrekt, inte att göra något fint och godhjärtat.
Vi lever uppenbarligen i en värld där det förväntas av politiker att de ska sätta sig själv i första rummet, framför partiet och sitt uppdrag, så till den grad att det hyllas att de under påtryckningar gör slut på en situation som uppenbarligen är ohållbar. Att de förväntas klamra sig fast vid makten så till den milda grad att de struntar i att deras avgång krävs från en mängd olika håll och att situationen är uppenbart ohållbar.
Det beteende som Juholt har uppvisat är inte hedervärt. Det är på sin höjd helt okej.